onsdag 31 januari 2007

Sömnlösa nätter

Det började med en liten rodnad på halsen. Ihop med den fukt som tränger sig in i alla de bebisförrädiska vecken så var det hipsvips en full-blown epidemi av röda fläckar på halsen som snabbt blev till en kladdig, illröd kontinent. Efter 4 timmar på akutmottagningen i Ume fick vi äntligen en salva som förhoppniningsvis inte skulle försämra läget och den hade vi smort in 3ggr/dag i en hel vecka när nästa utslag dök upp.

Hela ryggen full av myggbettsliknande prickar och i samband med dessa började vår annars så sjusovande sötnos att vakna kl.3 på natten för att ligga och vokalljuda diverse tankar och funderingar hon haft. Inte bara en liten stund utan i 3-4 timmar. Aldrig annars är hon vaken så länge i streck... Undrar om det hänger ihop trots att hon verkar så oberörd av alla dessa röda besökare på den lilla persikokroppen? Trötttrötttrött så hoppades jag i min enfald att gårnatten i alla fall skulle bli lika lugn och skön som vanligt. Jag hade återigen fått det hela om bakfoten. Same procedure as last night och jag var tvungen att sova i ett annat rum för att överhuvudtaget orka ta vår pratmakerska till BVC på morgonen. Frågande blickar från både sköterska och läkare och nu väntar ytterligare en dag med läkarbesök i morgon. Hoppas att de barnmottagande doktorerna sitter inne med alla svar. Och att pratbehovet lugnat ner sig något till i natt. Vi håller på att trötta ut henne nu med grodlekar och rimramsor. Stackars lilla Pruttan!

måndag 29 januari 2007

Babysimförberedelser



Jag springer runt som en galning för att hitta rena handdukar, Ts små badtrosor med förbjuden volang (det enda underklädesplagget för bebisar jag kunde hitta på stan), måste packa necessären, måste hämta bilstolen - och var är nu fleeceoverallen? I allt detta rundspringande stannar jag till och tittar in till min bebis som ligger förnöjt på vardagsrumsgolvet och förbereder sig hon också... Vi har lite olika sätt bara... Nu är vi i alla fall klara och ska simmasimmasimma.

söndag 28 januari 2007

Ungdomens fornstora dagar

Nu har det såklart varit kaos här i helgen igen. Och ingenting har vi fått gjort. Allt bra konstigt det där med tiden som försvinner hejvilt! Jag antar att det är ett tecken på att jag, utan att riktigt hinna märka det själv, börjar bli lite "till åren"! Andra tecken som jag bara måste acceptera som ytterligare indikationer på att jag numer är mer än redo att prata pension skulle kunna vara att jag och Mr M i helgen satt och myste i soffan till På spåret och fnissade förnöjsamt till herr Oldsbergs skämt. Vart försvann min rebelliska ungdom med alla färgglada drinkar, sena nätter (tidiga morgnar) och häftiga möten med coola personer? När slutade jag att vara insatt i den senaste musiken och de häftigatse filmerna? Senast igår kom jag på mig själv med att, framför en av helgens actionrullar, uppmana M å det bestämdaste att: "Slå bort från det här! Det är så äckligt med obefogat våld!" Hahaha. Jag vet inte när jag obemärkt korsade linjen ungdomens vår / ålderns höst men nånstans på den gångna vägen var det definitivt. Kanske var det i samma veva som jag blev studiefärdig, gravid, köpte kombi, fick fast jobb, blev mamma till ett av världens stora underverk och köpte hus med drömläge i gamla gymnasiestaden Piteå (och ja, i den ordningen)!?! Vuxendomen växte under 2006 på mig i rasande fart och tur är väl det för annars hade jag just nu inte haft en snusande liten bebis inne i vårt sovrum som bara väntar på att hennes föräldrar ska komma och lägga sig nån gång. För på det området har jag i alla fall inte riktigt vuxit upp ännu. Kvällspiggheten och morgontröttheten lever vidare. Ett tag till i alla fall..

Nu säger i alla fall jag från mitt ytterst oinredda kvarter av världen (var finns pengarna när man behöver dem som bäst??) god natt och hoppas att jag ska hinna lära mig lite mer om det här med att snygga till bloggen under den mammalediga morgondagen.

torsdag 25 januari 2007

Jaa du Lisa...

...så blev det så här då efter att jag, precis som du, fallit ner i "bloggträsket". Jag funderade lite och kom på att det ju är ett genialt sätt att hålla alla mina långväga vänner uppdaterade utan att behöva skriva mail stup i kvarten. Just eftersom att det där med stup i kvarten inte är nåt för mig. Det enda jag gör stup i kvarten är att fundera på en framtida egenföretagaridé. Hittills har jag kommit till att det ska vara något kreativt och stimulerande - gärna på främmande språk och såklart ska det vara hysteriskt kul att arbeta i mastodontskift samtidigt som man får det här med bebislivet att funka. Ni som känner att ni har flertalet goda förslag på såna jobb kan väl höra av er å det snaraste!!

Ja, det var invigningen det. Har inte riktigt koll på hur allt funkar ännu och får väl komma in på det här med presentation vid senare tillfälle. Men jag vill också dedikera. Vet inte om man kan använda dedikera som ett fristående ord eller om det alltid måste följas av till men det är i alla fall det jag gör. Dedikerar.

Till: Jenny Skogstoka, Bror Morbror, Ullis Venezulan, Vickan-Pickan, familjen Westman/Sundström och Jonsson/Jonsson, Camilla Kiwi, Anna och Katta Kryssarbrudar, Lotta Ätbar, Katti "The Nurse", Lisa Reklamproffs, Rigmor, Stina och Johanna Storstadspinglor, Danne Militär, Cissi Senior, Marie som ibland är jag, Sofia och Julia Italiengrannar, Linda To Be Married och sist men inte minst Emma med lika stora hus- och inredningsdrömmar som jag själv. Och till alla andra supersköna vänner, släktingar och okändingar som kanske vill läsa om vad som händer i mitt för tillfället mycket babydominerande liv. Ni är så bra, så bra! This one is for you!

Slutdedikerat. Puss!