This one is for you

Glädje och sorg

Skön dag med ledig man och långa promenader i höstsolen. Hamnade förstås på stan och gjorde av med pengar vi inte har. Trevligt värre med andra ord. Letade ett par byxor och hoppade i en hela massa par bara för att inse att jag måste dra åt nyttighetssvångremmen NU. Det här livsnjutandet håller på att gå överstyr och nu måste jag bara skärpa (hehe) mig.

En stund senare.

Ett tråkigt samtal och det känns med ens futtigt att gnälla över vikt och andra oväsentligheter. Men trevlig helg kan man i alla fall få önska. Lev väl och NJUT AV VARANDRA!!! Kärlek till H. All kärlek.

Snart torsdag, va!?

Näej. Ingen ork. Allt känns om möjligt lite jobbigare och tråkigare och skitigare än tidigare idag. Förutom en och en halv minut på topp då Daniel blev Grace Kelly är den här dagen en sån som gärna får bli en morgondag asap. Mörker i bröstet och magen. Skit.

Worn out

Känner mig stressad, trött och hungrig. Kanske orkar jag i kväll...

92% stolt!

Tittade in i ett kök och fick för mig att det här var ett mycket viktigt test att genomföra för den norrbottniga stolthetens skull. Och ser man på. Jag och Stig Strand spelar i samma norrlänningsliga. I topp såklart. Sa jag att jag älskar gröna skogar, lite folk, stora brasor, starka drinkar ;-) och lugn och ro...!?

Neeej!

Min nya kärlek Henning åkte ut. Damn alltså. Vem ska jag nu heja på?

Singelliv

Idag är jag singel igen. Bortajobben blir nämligen alltmer frekventa för M. Men om 2,5 vecka blir det bara och enbart hemmajobb för honom (och stumpan) i nio månader. Då är det min tur att komma tillbaka till mitt jobb och där jobbas det minsann aldrig borta. Det här med 100% och kravet att framställa en hel hög med helnytt material skrämmer lite så här just nu innan. Det blir nog bra men en sjutusan till omställning från mammalivet!

Har jag förresten sagt att jag älskar att gå i skogen med lillfia, titta på träd och annat livligt, komma hem, elda sjukt mycket i kaminen, sjunga vilda barnsånger, dricka kaneligt té, äta skorpor och läsa bok? Åh jaha. Fyratusen gånger. Men ni förstår, livet är detta. Kan inte tjata nog. Ej heller mindre.

Babysim nästa. (Nu kan pruttungen dyka från kanten alldeles själv! Är det inte fantastiskt värre så säg...!?)

Liten gissningslek

Det är fint vääääder

Jag förstår svenskens eviga tjatande om vädret. Det är ju nyckeln till lycka och välmående i vårt mörka (men mysiga!) land.
Igår var det skitväder och då hade jag lika gärna kunnat stanna kvar i sängen med en bok som bästa sällskap hela dagen. (Om jag inte haft en nästan-ettåring som tycker det är rätt trist att stanna i sängen efter uppvaknandet.) Deprimerande och ostimulerande värre med ihärdigt regn som tagit som livsupggift att aldrig upphöra.
Idag är det soligt och höstklart och trots att jag gjort i stort skett samma grejer som igår går livet nu i bästa durrefräng. Allt blir roligare när alternativen utanför faktiskt finns till hands, inte bara om man har ett GoreTex-regnställ, höga stövlar och ett nytt, heltäckande regnskydd till vagnen. Eftermiddagsprommisen blev extra lång bara för att hämnas på gårdagen och kinderna lyser nu skönt röda.

Nu är det kettle on och fortsättning på boken som jag aldrig verkar ha tid att läsa i. Får passa på när barnet sover (eh. pratar låter det som i skrivandets stund. jaja. hon somnar väl snart...!?). Kan tyvärr inte myselda mer nu för här är så varmt efter morgonens hetseldning att bikini verkar vara överdriven klädselmängd.

Facebook

Det skrivs hejvilt om Facebook just nu. Det är It! Grejen man måste hålla på med. Gärna flera timmar om dagen. Men jag måste säga att jag inte riktigt fattar tjusningen. Lägga in några kort på sig själv och sen lägga till andra på sin kompislistan som gjort detsamma. Kul. Verkligen beroendeframkallande. Måste det ju vara. Att ha så många "kompisar" som möjligt med kort på i sin lista.

Poängen någon?

Pissing down

Kände för att skriva men vädret tog musten ur mig och nu känner jag för att sura i stället. Dj*la skitregn!! Det slutar ju aldrig. Inte ens i fem minuter. Inga promenader i dag. Inget på tv. T är på sitt värsta arghumör. Ilskbomben. Emellanåt hinner hon äta små bitar kol som fallit ut ur kaminen, enstaka bitar ved och små ulltussar ur mattan. Det här med att sitta inne och uggla är inget för varken mamman eller barnet. De blir lätt trötta på varandra då. *skriker unisont: VI VILL GÅ UUUUUT!"

Surar.

Vänskapligaste träffen

Det är inte ofta men ibland händer det. De gamla barndomsvännerna, oftast spridda för vinden och ivägblåsta ut över landet, samlas, pratar och skrattar precis som förr. Idag är en sådan dag. Jag är så glad för att jag har dessa vänner. Vi är så evinnerligt olika alla fyra men Å som jag gillar våra olikheter! Och Å som jag gillar dessa tre helt fantastiska tjejer med helt olika inbyggda utbud! Det är en lisa för själen varje gång man träffar dessa människor som delar ens minnen från de första 18-19 åren av ens liv. Så mycket finns där under ytan som man aldrig kan dela med någon annan. Helt outsagt men ändå så självklart.
Jag hör så många säga att de inte har kontakt med "knappt nån" från sin gamla högstadieklass, än mindre med ännu äldre vänner och det får mig bara att uppskatta faktumet att vi fortfarande ses (och faktiskt fortfarande gillar varandra ett helt årtionde efter avslutade studier i samma byggnad) ännu mer. Älskade tjejer - ni är så fina och bra och jag längtar tills ikväll och den stora Introduktionen...

Nu ska jag förbereda packningen inför lillfias övernattning hos sin mormor och morfar. Kanske duscha bort lite hemmamammalukt. Kanske rent utav festa till det rejält och smälla på lite mascara. Ja, ni hör ju. Rena partajet.
Önskar alla en övernaturligt trevlig helg. Ta det lugnt och andas. Njut och slappa! Puss från mig och tjejen som redan visar sig vara rena snillet i de allra flesta ämnen. Precis som sin mamma... :-P

Typiskt killar(na jag känner...)

Jag bara dog när jag läste detta. Detta hade kunnit vara vem som helst av de pojkar jag känner, kommer att känna och någon gång känt. Men just den här gången var det ett gäng på en pizzeria i Gävle. Woahahahaahaaha!

Dallas pizzeria, Gävle

Ett gäng grabbar ~16 sitter och äter. Plötsligt ringer det i den ena killens mobil.

Kille 1: Hallå! Eh, vem äre? Vaa? (ser förvirrad ut) Näee.. men.. men mamma, vad konstig du låter! Nä mamma jag har inte ringt.. men..

(Lång paus)

Kille 1: Eh jaha jaha..(skrattar till nervöst och räcker mobilen till kille 2). Det är din morsa..

Vill man läsa fler sjuuukt roliga tjuvlyssningar så måste man förstås gå in här lite då och då! Ännu mer finkultur i mitt liv alltså...

Idesinställning och drog-tv

Det är konstigt. I början av varje vår och varje höst är det som att nån kommer in i vårt sovrum på nätterna och slår mig med ett gammeldags gjutjärnsstrykjärn ända tills jag vaknar. Jag kliver upp som en levande död, det värker pensionärsreumatiskt i alla leder, jag stapplar zombieartat in på toa, gör sånt man gör där och tar sen hand om det jag måste i en frånvarande dvala. Efter en tre, fyra timmar sisådär blir jag människa igen och om jag har tur kan det hålla i sig fram till emot en klockan tre på eftermiddagen. Då är jag helt slut igen. Jag vill helst bara sova och kroppen känns som att den förvarnar ett, säg, hårdkokt influensaanfall. Så är det varje år. I några veckor är jag så här trött och sen går det över. Det sägs att det ska ha nåt att göra med att ljuset förändras utomhus men jag vet inte jag. Jag tror det är nedärvda djuriska instinkter från björnarna. Trötta efter idet på våren och trötta före idet på hösten. Så måste det vara. Jag var en björn i mitt tidigare liv.

Den trötta björnen lovade för övrigt sig själv, inför ännu en Idol-säsong, att inte följa de nya talangerna (och antitalangerna!) men jag har då hittills inte lyckats missa en enda uttagningsort. Jag måste (såhär lite i smyg...?) erkänna att jag fortfarande roas av spektaklet. Ingen finkulturell dam i mitt inre inte...
Sen är jag helt såld på Travel & Livings "Drömhus" där folk bygger sina, precis som titeln skvallrar om, drömhus från grunden. Tv-kvällen är alltså räddad.
Lite skönt att M är borta är det faktiskt. Plötsligt är det helt lagligt att gå och lägga sig tidigt utan socialt kvällsumgänge. Dessutom utan minsta lilla snark i bakgrunden. Babysimmet tog nämligen slut på mina redan sinande idesförberedande krafter. Jippikajäj. Här ska sovas!

Förberedelser

Ännu en bra dag till räkneverket. Inte för att den är slut än och mycket hinner ändras innan dess men hittills allt ok. Lång höstig prommis på förmiddagen i solens sköna strålar och efter lunchen blev det ett fall av att försöka tvinga flickebarnet till sömns. Idag börjar nämligen babysimmet om och av gammal erfarenhet gick det inte så bra med nå'n av simövningarna när lillkroppen inte hade sovit innan. Alltså kastade jag ner henne i vagnen och skjutsade ut henne på bron trots att hon var relativt nysoven. Det tog ca. 5 minuter av högljudd monolog och sen blev det alldeles tyst och stilla. 1-0 till tvångssövarmamman.
Nu är väskan packad, extraenergibananen lagd på kylning och vi laddar på varsitt sätt inför den nya tidens bikinisäsong. (Hu. Sommaren har varit en enda lång frestelse och det känns lite smånervigt att verkligen få det bekräftat väl nertråcklad i bikinin inför simhallens stora, mycket avslöjande, speglar...)

M är återigen borta på jobb så ikväll blir det tjejkväll hemma hos oss. Synd att jag redan tittat färdigt på alla gamla goda serieavsnitt jag missat... Nån som har ett bra filmtips i färskt minne?

Vardagsuppskattning

Jag håller just nu på med projektet "Sug-ur-musten-ur-varenda-liten-vardagsdetalj-du-bara-kan". Jag har nämligen insett att det är bara 4 veckor kvar av min underbara mammaledighet och nu vill jag verkligen njuta av upploppet! Lillfia och jag myser, leker och pussas som aldrig förr. Det där med pussandet är hon väl s å d ä r förtjust i men det struntar den bebihudstokiga mamman blankt i. Vi tittutar och skrattar och pruttar på magen och brottas i sängen och pratar om livet över frukostmackan. Vi eldar och sjunger och tränar på hasandet och går promenader och tittar på skogen och människorna. Vi försöker göra njutandet till en sällsam konst och jag tycker nog vi lyckas ganska bra.

Ångesten börjar göra sig lite påmind förstås det. Det här är ju för tusan slutet på en era i våra liv. Aldrig med föräldraledig med T. Förhoppningsvis med fler barn så småningom men aldrig mer med vår första sötaste bebis som vi fått rå om helt på solokvist. Det ska förstås bli jättekul att börja om att jobba. Mitt jobb är ju fantastiskt och jag får rå om andras guldklimpar hela dagarna och det är inte helt fy skam det heller. Dessutom får ju lilltjejen vara hemma med sin älskade pappa så hon är ju i heltrygga händer men ändå... det har ju varit jag och hon så länge nu. Och vi är ett så bra team kan man tycka. Älskade lilla pruttungen.

Nu ska jag i alla fall njuta av att det är sisådärigt väder ute. Känna mig lyckad för att jag fick T att somna på bron helt utan krusiduller (det var länge sen sist - hon har länge krävt en prommis efter sommarens promenadtokiga vanor). Lyssna på elden i kaminen inmyst i ett av soffans hörn. Värma insidan med gott té ackompanjerad av grannskapsgjord honung. Bli lite kär i mannen i trädet-Jack igen. Vara tacksam för att livet är bra, ser bra ut och känns bra. Man glömmer kanske det ibland...

Bestämd form

Jag funderar över varför man använder bestämd form när man vill lära små barn nya ord. Varför säger man Stolen, Lampan, Grodan, Blöjan och vidare dravel när det egentligen, i logikens namn, borde vara en stol, en lampa, en groda osv. Det är ju inte precis så att man har den enda stol värdig sitt namn på upphöjd plats i hemmet. Alltså borde den inte vara den exklusivt enda. Svar någon?

8 spännande och intressanta (!) fakta om mig själv

Jag har blivit utmanad av otroligt begåvade och kreativa Lily-människan som ber mig blotta mig lite och visa på 8 nakna sanningar om mig själv. Svårt att komma på nåt egenskapsförhöjande och avslöjande men jag ska göra ett försök.

1. Jag är en fullblodig språknörd. Jag älskar varje liten beståndsdel av detta underbara kommunikativa livets salt. Särskrivningar, felstavningar och konstiga formuleringar får det att bränna lite i hjärtat. Fina ord och meningar får min själ att dansa. Jag försöker till exempel att lära (den ofrivillige) sambon spanska sådär lite i förbifarten. Det går sådär.

2. Jag är expert på pinsamheter och skulle kunna starta en hel programserie med titeln Bortgjord. Som tur är så är det mesta kul och bara pinsamt i nån minut eller så. En särskilt svår incident inträffade då jag bodde i London och jag och rumskompisen hade lite lattjolajban på gång med ett par söta nordirländare. Det slutade med att hela huset larmade mitt i natten, en av oss satt inlåst i en farstu och ägaren förbjöd oss, som första tjejer (då klientelet var övervägande mansdominerat), att komma tillbaka till puben inunder mer. Hopps.

3. Översitteri och inställningen "jag är bättre/förmer/smartare/etc än du" gör mig topp tunnor överväldigansch rasande. Den som lilla gumman-klappar mig på huvudet eller lägger den tonen i sin röst blir snart lemlästad eller så. Jag blir lätt förbannad på orättvisor överhuvudtaget. Oftast åt andra.

4. Jag har en bildfantasi utöver det vanliga och skrattar därför oftast längre än vad som ses som normalanpassat efter en historia. Allt blir ju så kul när man ser roligheterna i huvudet också. Människor som är likadana har jag hysteriskt roligt ihop med!

5. Jag träffade Mannen och Pappan till vår älskade T 2001 på dåtidens hetaste chattprogram ICQ. Helt utom raggningssyfte. Två nattugglor med kvällströtta vänner ville ha lite underhållande sällskap på nätterna. Det är 6 år sen nu...

6. Jag är allergisk mot lån. Lånar helst inte pengar av n å n. Jobbade under hela studietiden och har därför inget studentlån. Huslånet gick dock ej att undvika och bränner därför lite extra i medvetandet. Vinner jag pengar är det hit de går!

7. Överberusning är inget för mig. Tycker inte om att tappa kontrollen och har aldrig sett alkohol som en möjlighet att säga/göra något jag inte skulle i nyktert tillstånd. Alltför fulla vuxna är i mina ögon pinsamma och osmakliga. Har svårt med fall då människor raglar, sluddrar, berättar livshemligheter, gråter eller somnar ifrån för att de druckit för mycket. Lagom är bäst, tack.

8. Jag har jobbat som bananplockare under min rundresa i Australien. Det var jag, min vän J och de inavlade människorna i lilla samhället Tully. (Och just det; killarna som året innan stött på oss på en nattklubb i Cork, Irland och nu dök upp vid världens ände. Small, small world...) Vi fick i alla fall inte jobba tillsammans pga den överhängande risken att vi skulle "bli lesbiska" då... bright people in an inbred down under...

Samtidigt utmanar jag dessa 4 undersköna livstalanger: Soffan, Cissi, Syster Salt och Godisråttan. Fire away chicas!

Regler: Bloggaren skriver 8 fakta/vanor om sig själv. Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg om sina 8 fakta/vanor och skriver in dessa regler. I slutet av inlägget skriver du 4 personer som du utmanar och skriver deras namn. Glöm inte att lämna en kommentar om utmaningen i deras kommentarrutor på deras bloggar, så dom vet att dom har blivit utmanade och läser ditt blogginlägg.

Mitt namn är otack-Sam

För övrigt så tycker jag att man kan anstränga sig så pass att man säger tack och ler när man får fyra par sockar av någon. Även fast det är en trist present så kan man väl uppskatta att man slipper handla tråkplaggen själv, särskilt då den bakomliggande tanken är just denna. Att någon ska slippa. Otacksamhet gör mig irriterad och besviken. Pfft.

Nästan som en nykär

Nu sitter jag här, lillfia sover förmiddag och jag passar hetsande på att förbereda helgen. Det är nämligen så att imorgon lördag kommer en livs levande arkitekt slash byggnadsingenjör till oss i vårat lilla hus. Vi har insett att vi behöver proffshjälp för att få nån ordning på det här med den ändrade planlösningen och eventuell utbyggnationslösning. Vi kör bara fast i våra förslag och det som verkar toppensupersmart ena dagen verkar som ren och rosa idioti nästa. Så nu har vi kommit till steg 2 i problemlösningsstrategin: inse dina egna brister och ta in nån som faktiskt kan det dom håller på med. Typ hur man tar hänsyn till att vi bor i ett äldre hus och hur man gör för att bevara utseende och känsla trots att man gör nytt och sånt. Men framför allt: hur vi kan få ett bättre fungerande kök för just nu svär vi långa ramsor varje gång vi lagar mat. Inga arbets- eller avställningsytor överhuvudtaget. Svinäckligt med klinkers som bänkskiva där fogarna ser ut som maskfödan Gud glömde i en ruttnande komposthög. Mörkt och tråkigt. Fult.

Det är alltså inte utan att det pirrar lite i maggropen. Jag som i dagarna har längtat tillbaka till nyförälskelseperioden med mannen (men han säger att det är för sent - vi är visst redan efterförälskade...). Föga anade jag att en stundande arkitekt slash byggnadsingenjör skulle ha samma effekt...

Så nu firar jag med Manu Chaos nya på hög volym och rumpskak på stolen, sammanställning av husbilder i Photoshop, nybakat bröd och nykokat kaffe. Förälskelse 100%.

När pengarna är knappa tar förståndet slut

Nu har vi (äntligen!) bestämt oss för att sätta fart med vårt husfixande. Mycket småskaligt men ändå. Två ändor ur vagnen på en och samma gång är inte helt fy skam för att va oss. Det enda vi kan göra som inte krokar i något annat och tvingar fram enorma ombyggnationer är källaren. Så det är där vi börjar nu. Här ska fixas tvättstuga i pannrummet. Den får samsas med värmepannan men ändå. En mysig tvättstuga med upphängningsmöjligheter och luftavfuktning. Jag jublar vid tanken på att något (kanske!) kommer att hända. Det är STORT! Vi tycker nämligen att det är SÅ HIMLA svårt att sätta igång med nå't endaste projekt inann vi vet PRECIS hur det ska se ut, vara och hur mycket det kan tänkas kosta i svenska kronor och ören. För pengar är vi inte gjorda av tyvärr. Vi har nu sparat ihop precis lagom till en mindre tvättstugerevolution och vips! börjar jag bläddra i kataloger av alla de slag och önska mig nåt på i stort sett varendaste sida. Jag som aldrig bryr mig annars men nu minsann... nu är allt attraktivt och åtråvärt. Måste kanske ta med min kaffekopp ner i källaren och sätta mig där med drömmen om hur fint det kommer bli så småningom. Ny vattenvärmare (hmm... så heter det nog inte), luftavfuktare, vägg och målarfärg står på mannens priolista. Nya hyllor, fina tyger, lampor, tvättunnor och förvaringslådor står på min.


Den som nu tycker innerligt synd om mig och min törsttande shoppinggen kan gärna lägga in en beställning här med min mottagaradress. Det här vill jag, och lillfia, ha:









Bilder: Från H&M i eget kollage

Vikket vakkert väder!

Åh så sagolikt att vakna en så här dag! Hösten riktigt ropade på oss där ute och dagens promenad blev lång och lätt. Två timmar vandrade vi i den vildaste terräng vi kunde hitta (och som barnvagnen tillät), dvs någorlunda bred grusväg respektive skogsstig. Både jag och lilla snuttan njöt av allt det fina och jag måste nog tillstå att jag är en riktig höstmänniska. Jag älskar det kalla och klara och alla de fina färger som börjar krypa fram så sakteliga i alla buskar och snår. Varma koftor och värmande ljus och brasor. Stora koppar té och skorpor framför mysiga tv-serier. Kalla händer i älskade händer. Mormorsstickade vantar och mössor. Långt bortom solhetsen och evigt hot om svettiga tröjor. SE bara så höstigt fint och mysigt vi hade det på morgonkvisten!
Foto: Privat

För övrigt så kan jag meddela att jag kommer att hålla bloggen vid liv efter lite noga genomtänkande under gårdagskvällen och natten. Jag VILL ju faktiskt komma ihåg alla dessa små detaljer som just nu är livet. Dessutom älskar jag "gemenskapen" och alla intressanta bloggskuggor out there. Jag blir alltså kvar.

Skärpning!

I våras när vädret var som tristast och snuttan sov som mest var bloggen en perfekt tidsspenderare och tankeavlastare. När sommaren kom visade sig att det är svårt att hinna med att skriva på ett någotsånär genomtänkt sätt när det finns så mycket annat att göra och njuta av. Jag känner ofta att det inte riktigt finns tid att få ner mina vardagsreflektioner i ord utan att det oftast blir små vardagsberättelser om vårt här och nu i stället. Jag saknar mina reflektioner över livet och världen. Tiden och orken tryter dock allt som oftast och nu när småbarnsdagarna blivit alltmer aktiva så vårdar jag hellre den lilla vuxentid jag får på andra sätt än här. Därav resultatet vardagsberättelser. Jag vill inte att det bara ska handla om vad vi ätit och gjort under dagen för då blir det platt och tråkigt och ointressant även för den mest godmodige. Så trots att anledningen med bloggen var att dela med mig av livet till långväga vänner så vet jag inte hur mycket de nu har ut av mina instressade "måste"-inlägg.
Mitt senaste löfte blir alltså att antingen:
a) ge upp helt och hållet,
b) skriva enbart när jag verkligen hinner och faktiskt har tänkt på nåt särskilt eller
c) precis som nu ganska innehållslöst men relativt ofta
helt beroende på vad ni, mina käraste läsare, tycker och tänker kring det hela. Det vill alltså till att ni lämnar ett tecken på hur det ska va för annars lägger jag ner fabriken.