onsdag 31 oktober 2007

Jobbets vedermödor

Rättar. Planerar. Planerar. Rättar. Snackar skit. Dricker kaffe. Kommer av mig och jobbar ineffektivt som tusan. Försöker komma tillbaka i hjulspåret. Stör mig på dålig luft. Stör mig på dålig musik på radio. Grymtar lite. Måste ta ett ordentligt kragtag. Later.

lördag 27 oktober 2007

Ny inspiration i jobbstressen sökes (med blodhund och 1000W strålkastare)

En välbehövd jobbvila med massa planeringstid ligger väntande till veckan. Precis vad min hjärna, hjärta och mage behöver. Lätt att stressen och alla måsten tar över. Speciellt nu så här i början när man inte är van och inte riktigt har lärt sig gränserna ännu. Hjärnan är fylld av de bråkigaste på kvällarna. Precis när den ska vara tom och avslappnad för att kroppen vill (måste!) sova. Kanske andningen lugnar ner sig en aning efter väntat, och efterlängtat, strukturerande!? Åh, vad jag önskar att jag hade några år på nacken och lite erfarenhet av besvärliga situationer! Varför ska erfarenhet alltid ta sån tid??

Jag försöker koppla bort, och av!, genom att familjemysa, laga god mat, dricka kaffe med samtalssamkväm och förbereda den efterlängtade lördagsgodishandlingen. Vad gör ni?

tisdag 23 oktober 2007

Förresten...

...avsnitt liknande dagens House borde förbjudas i alla kanaler. Sällan ses så översvämmade tårkanaler som när hjälplösa, oskyldiga, fina, små bebisar inte mår så bra. Ej heller när de dör på grund av att mamman försökt kväva dem under en kudde eller dränka dem i ett badkar. Fy bövelen så sorgligt. Snyft.

Bäst att sova

Konstigt så förnuftig man blir med åldern (och barnet). Klockan är 22 och jag tänker att "det är nog bäst att sova nu för i morgon måste jag ju upp klockan 6.30 och jag oooorkar bara inte en hel dag om jag inte får sova...". Förr tänkte jag "äh, va f*n, jag hinner ju sova 3 timmar i natt och sen orkar jag säkert gå på 100% i sisådär en 20-21 timmar". Jag vet inte vilket som är bättre men nu ska jag i alla fall mysa ner under mitt Perfection-täcke från Hemtex som är himmelrikets näste på jorden. Det gör verkligen skäl för sitt namn. Go´natt då.

måndag 22 oktober 2007

Mysig måndag

Denna veckans första dag brukar oftast kännas lite dryg och långtråkig. Hela veckan inför fötterna känns aldrig riktigt bra (trots att det nog ofta är det...) och brukar vara en sån här "förbrukardag" i vanliga fall. Men inte idag inte. No siree. Jag har hunnit bli uppringd av en trevlig typ, cyklat till jobbet, avverkat tre relativt friktionsfria och ganska roliga lektioner, cyklat till den trevliga typen (dessutom rätt på första försöket... nästan) som bjöd på delicious lunch, sällskapat i fina flickors lag, åkt hem, planerat upp veckan, ätit god tacofamiljemiddag, gått på fuktig höstkvällsfamiljeprommis, lagt mitt bästa och finaste murmelbarn, hittat nya inspirerande lektionsidéer, kollat bloggar, nu bloggat lite själv och ännu ligger hela långa tv-kvällen med té och turkisk yoghurt med honung och valnötter framför mig. Kanske en brasa. Och allt på en inledande liten måndag.

söndag 21 oktober 2007

Åmajgadd!

Jag hade verkligen helt och totalt glömt hur fort helgerna går när man jobbar. Knappt har man hunnit påbörja praktikaliteter och förlustelser förrän ledigtiden är slut. Måste nog börja göra helglistor för att effektivisera de få timmar per vecka då vi faktiskt skulle hinna göra bort lite måstegrejor. Lite schemalagd romantik skulle nog heller inte skada. Frågan är bara hur bra det skulle funka. Fyllda glas vin, god mat, kärleksinspirerande kaminbrasa och djupa, innerliga blickar i en fingerknäppning liksom. Ska pröva det nästa helg.

Hedra nu den nya veckan. Som alltid börjar en smula för tidigt i och med införjobbetsöndagstankarna.

fredag 19 oktober 2007

It's happening

För att vara fredagkväll har jag nu spenderat en osund massa tid framför datorn. Jag vill helst gå och lägga mig efter en veckas utslitande, men roligt, jobbande men det kan man ju inte göra -bara sådär- på en fredagkväll heller. Nej, i stället sitter jag här och söker okänd information om kända människor. Mycket bättre helgkvällssysselsättning kan tyckas. I en förvriden människas avdomnade tankar om världsordningen möjligtvis. Det är bara det att jag vill vänta på han den där lufsiga typen i soffan, han som numer går under epitetet Mr Teacher, för sängen blir så mycket mysigare när man är två som ligger i den. Helst när den ena är den måhända bästa (hemma)mannen med den varmaste huden, den godaste personlighetslukten (Allvarligt alltså! Det vattnas i munnen på mig. Vattnas, I tell ya.) och de, utan jämförelse och utom tävlan, mjukaste och bästa, mest omvårdande händerna i världshistorien. Så stor en kärlek kan kännas ibland.

Ville i alla fall önska bra helg och hålla cybertummarna för gott däckbytarväder i morgon. Puss och stora mutor till däckväderstrollen.


PS. Jag lärde mig en stor och viktig språkgrej idag. För er som inte visste det så är ursprunget till ordet panik en mycket intressant historia som urspringer ur det faktum att Pan var en satir som ju var kända för att skämta och nojsa och leva rövare; skrämma boskap och jaga dess herdar, släcka eldar och skramla med bestick och annat skrammelvänligt de kom åt. Därav uttrycket en PANisk rädsla. Sådär. Nu var utbildningsaspekten, och därmed också hedern och det försvarsbara, med den här dagens surfande räddad.

tisdag 16 oktober 2007

Orutinerat

Varför är jag sämst på att gå och lägga mig tidigt när jag börjar kl.8 och är trött redan vid femsnåret? Det måste bli NU. Godnatt från mig. Och lid lite med mig när ni tänker på att jag måste vara på jobbet långdag i morgon...

måndag 15 oktober 2007

Zwischzwisch

Tiden rusar och jag med den. Jobbet är hur roligt som helst, fritiden är hur rolig som helst, helgerna är hur roliga som helst; livet leker helt enkelt. I en rasande fart bara. Vet inte hur alla människor hinner med allt. Mitt huvud är alldeles fullt av saker och almanackan fullspäckad. Ofta med vardagssaker men ändock.

Veckan innan jobbstart och hela första veckan sov jag bara sån där ytlig sömn då det känns som att man varit vaken hela natten och man drömmer hejvilda drömmar. Inatt var första natten på två veckor som jag faktiskt kom in i en episod av drömfri djupsömn. Ljuvligt värre. Tänk vad man kan ta god sömn för given och hur oerhört saknad den är när den frånvarar. Livsviktig faktiskt. Jag hjärtar god, djup, svartmuskig nattssömn!

I övrigt är det mest vår nya tradition jag ser fram emot under de höstvackra jobbardagarna. Gemensamma familjemiddagen med kastad mat i alla skrymslen och vrår och den efterföljande prommisen innan Ts gonattande är verkligen en underbar företeelse och uppfinning! Ett sätt att fylla på energin efter dagens urtömning. För hoolabandoola så mycket det tar att planera, presentera, instruera, utföra, guida, hjälpa, stötta, åthuta, peppa, avsluta och följa upp. Det skönaste efter en sån dag är nog cykelturen hem då hjärnan hinner tömmas på ånga innan återföreningen med de mysiga tu som väntar här hemma. Och ÅH vad jag känner att jag började jobba i rättan tid. Kände mig (trots separationsångesten) en gnutta less på slutet och nu känner jag bara att allt är kul. Det är kul att cykla iväg på morgonen (om än lite morgontröttsamt), kul att vara där under dagen, kul att trampa hemåt igen och kul att dagarna går lika fort som förr fram till helgen!

tisdag 9 oktober 2007

Ja, skål då eller varrenuheter...


Det här viktiga har jag gjort idag på morgonkvisten. Nu är det dags att cykla iväg till jobbet men nu kan jag ju bjuda er alla på en tisdagstårta till förmiddagskaffet. Hare!

måndag 8 oktober 2007

Lagomlika bortskämdheter

Med tanke på att lilla T är första barnbarnet på båda sidor tycker jag nog att far- och morföräldrarna skötte sig utmärkt och inte överöste alltför häftigt. Klart man kan tycka att det dräms till med onödigt dyra grejs men jag vet preciiis hur jag själv skulle vara om jag inte längre behövde spendera slantar på mina osnutna tonårsbarn utan bara behövde bekymra mig om mig och M. Jag skulle vilja handla småbarnsgrejer som galen och tokig på samma gång. Fast jag skulle förstås försöka hålla mig för att jag egentligen är emot denna ständiga överkonsumtion men inte riktigt kan hålla mig i skinnet alla gånger...
Så här fina saker fick humörsvängaren T i sina, för henne tämligen ointressanta, paket:

Kalasande

Lillbäbisen har fyllt ett STORT år. Shit vilken resa! Underbar och lycklig och outsövd och tröttsam och omvälvande och fantastisk på alla sätt och vis! Nu har vi en stor tjej som fortfarande inte lärt sig gå men som älskar att utforska den närmaste världen och iaktta det förunderliga människosläktet (mammaarv?). Hon pratar oavbrutet om diverse intressantheter och kan säga mamma, pappa, tack (dat), hund (vouf) och lampa (pa) i sina bästa ordminnesstunder . Allt det viktiga alltså.
På kalaset väntade hon minsann inte fisförnämt på nån sked utan klafsade bestämt ner båda händerna i grädden och bären så att det stänkte ner både folk, fä och gardiner. Men ettårskalas får visst vara precis hur kladdiga som helst enligt äldre, mer erfarna så grädden i gardinerna kanske får bli kvar som litet fint milstolpesminne.

Hon fick så många fina presenter att vi nu skulle kunna underhålla ett mindre barnrikt land med leksaker i ett år eller så. Och nu är hon stor, alls ingen bebis längre utan går under nya titeln Barnet. Det Mammalösa Barnet till och med för idag var det ombytta roller i vårat torp. Nu är det hemmapappa och jobbarmamma som gäller i nio månader framöver. Första dagen gick faktiskt över förväntan, jag till och med l ä n g t a d e till jobbet igår kväll... De underbara ynglingar som mina dagar numera består av utmanar hjärnan och underhåller skrattet varje dag och jag får en sån energikick av att kliva in och uppmana till en liten stunds lärande i de ständigt överfulla och överhettade hjärnorna och liven. Svårt, men ack så roligt!

Nu ska hemmapappan visst bjuda på härlig måndagsmiddag. Jag gillar det här med ombytta roller. Mucho.

lördag 6 oktober 2007

Hektiskt värre

Veckan har varit så fullsmockad som veckor bara kan med kalasförberedelser hit och bissnisskvinnomöten dit. Nu är bredbandet världssegt och jag invärtessvär över att bokstäverna kommer fram mycket långsammare än knapptryckningarna. Alltså väntar jag. Och kollar in nåt på det katastrofala lördags-tv-utbudet i stället. Alldeles för trött för att läsa bok men k a n ju bara inte gå och lägga mig klockan tjugotvå på en lördagkväll... och mannen oromantiserar. Åh om vi hade ett badkar med självpåfyllande vinglas som tillbehör.

tisdag 2 oktober 2007

Katie my love


För övrigt vill jag tillägga att Katie Meluas nya skiva är precis lika underbar som de tidigare och väl värd ett inköp i valfri skivaffär. Jag lyssnar och njuter av finstämd, njutningsbar mysmelodi i höstmörkret. Pictures heter den. Sweetness sprider den.

måndag 1 oktober 2007

Mild ångest och fånig stress

Här är det lite tyst nu. Jag är nämligen i full färd med att bearbeta det faktum att jag bara "får" vara hemma med den här underbara lilla snäckan i en vecka till.

Det SKA bli kul och jag längtar verkligen bort från småbarnsrutinernas näste och tillbaka in i vuxenvärlden. Hade därför inte riktigt ställt in mig mentalt på att det faktiskt känns skitjobbigt i själva verkställandeskedet av börja-om-att-jobba-karusellen. Många saker som i vanliga fall kanske inte skulle kännas så jobbiga blir nu till stora eller större huvudbryn som klämmer lite extra på min (redan så välanvända) gråtnerv. Många små detaljer hopar sig och blir till en liten klump i bröstet. Som att mitt schema strular och jag fortfarande inte vet hur det kommer att se ut riktigt, som att jag borde planera men inte finner tiden/lusten, som fotona som samlat sig på hög, som att H är gammal och sjuk, som att vi kanske ofrivilligt får nästgårdsgrannar, som att jag gått upp en onödigt massa i vikt och en massa annat egentligen ovidkommande och ej-livsavgörande. Jag jobbar på det med djupa andetag och tanken på hur kul jag faktiskt kommer att tycka att det är när jag väl börjar om nästa vecka. Och kanske att alla funderingar på övriga saker inte riktigt hinns med då. Det brukar tendera bli ganska fullspäckat så fort man kliver in i byggnaden. För man behöver faktiskt inte tänka så himla mycket på allting hela tiden. Men gör det ändå och känner sig lite svag och ynklig, sover dåligt och beter sig lite sämre. Detta huvud.

Nu behöver jag bara få en massa kramar och förståelse från min bästa förståare. I fyra timmar ska jag väl kunna fördriva en regnig liten tid med lilla ängelbarnet innan det kan ske. Nu ska här lunchas.