fredag 30 november 2007

Jaaaaaaamanda!

Herre min gott som jag tömt mina tårkanaler ikväll. Det var ju alldeles för ljuvligt. Först en inledning med den mycket känslosamma Marie som satte den extremt emotionella typen här hemma i svallning (dvs jag) redan i förstadiet. Sen Amanda i en av mina favoriter sen långt innan idolpåhaket. Halleluja som med Rufus Wainwrights röst värmt upp, inför detta ultimata ögonblick, på datorn här hemma bra länge nu. Det blev alltså min bästa idoliga stund någonsin. Helt enkelt mitt Halleluja (ja, man sparar dem väl till språkligt välanpassade tillfällen...) i hela den här Kishtiinspirerade grejen. O underbara lilla 19-åring - gör många skivor som låter så och jag lovar att lyssna på dem varje dag i resten av mitt liv. Så grinade jag och snöt mig några gånger och sen visade det sig att Andreas Stenman äntligen åkte ut och jag gjorde några obscena segertecken och kände mig ännu mer känslosam.
Nu är ju bara frågan: Vad fasen gör man med fredagkvällarna när det här är nu snart över? Pratar med varann igen istället för den sedvanliga idol+smällaavpåsoffanitrötthetenstecken - ritualen? Vet inte om jag pallar. Vilken tur att julen snart är här för att ersätta fredagslugnet. Då kanske åtminstone nå´n annan orkar prata...!?

Trevlig helg alla finfina!

tisdag 27 november 2007

Ännu en inställd premiär

Idag skulle jag med en kul liten (hahaA! Hur var nu det där med liten igen M!?!) människa på mitt allra första Me&I-partaj. Har sett fram emot julklappsinhandlingen åt lilla tösen Söt. Så blev det som så att jag har gått omkring hela dagen idag med en ihållande yrsel som inte vill ge med sig utan helst bara skicka mig nerför en trappavsats i nåt svagt, svajigt ögonblick. Vägen hem i bilen blev minst sagt spännande...
Nu måste jag nog bara ligga i soffan och äta mackor resten av kvällen och hoppas att det går över för jag har inte tänkt yrsla på så här i utdragna tidsutrymmen. Vem hinner sånt inför advent och julpyssel? Men visst är det synd om mig som måste soffpotatisa en hel kväll!?!

Snart en regncheck va M!?!

fredag 23 november 2007

Bortblåsta!

Jag vet inte vad som hänt med mina gamla ideal och viktiga åsikter om saker och dess ägare. Plötsligt är det som att de alla blåst bort i nåt tornadoliknande väderfenomen och jag inser gång på gång hur mycket jag ändrat mitt tänkande på, säg, bara 7 år.
Just nu är de bästa exemplen jag kan hala fram tagna från kvällens Idolhappening. Bara det liksom. Vilken Nybliven hade suttit hemma en fredagkväll för 7 år sen och sett på såna kommersiella konstgjordheter? Hade hon dessutom fnissat underhållet till Jihdes humorproffsiga stjärniögonblick och känt att Maries version av Weak såg till att ett par avsjungna trosor hamnade på ett tänkt rockergolv i vardagsrummet hade väl världen motsatt sig å det häftigaste. Lägg då till tårade ögon. Ok. De tårade ögonen hade nog varit lika verkliga för 7 år sen men ändå. Grejen.
I själ och hjärta ser jag Amanda som den stora vinnaren. Hon är ju bara så ljuvligt cool. Världsrungande sval och heshärlig ut i fingerspetsarna. Ändå sitter jag här och gråter med Marie och hennes helunderbara pappa som sitter i publiken och låter tårarna falla efter varje framträdande. Coola människor är helt enkelt inte coola längre. Människor som känner. Som visar. Och som skiter i vad andra tänker. Som är ödmjuka och lever sig in. Det mina vänner. Det är hippt det.

Good gräjschuss!

Det var visst nästan en hel vecka sen sist. Ja, ni förstår, det är hektiska tider, eller som man visst säger när man kom' från "Norrland": dä ä mycke nu. Händer massa hela tiden och jag kan för mitt liv inte förstå hur människor i förhållanden med barn kan ha två heltidstjänster och hinna med allt som behövas bör. Jag fixar det knappt trots att jag har världens bästa man-människa här hemma som lagar mat, städar och tvättar våra kläder. Jag kan med andra ord förstå de som kämpar på i sitt 100%ande och har konstant dåligt samvete för allt man "borde". Borden hinns helt enkelt inte med i ett fullt jobbhuvud. Sömnen åker direkt som jag börjar tänka på jobbet vid läggningsdags vilket är aaalldeles för ofta!
Längtar efter rutin och total avslappning vid dagens ände. Eller så blir det aldrig riktigt så. Människor tar trots allt alltid tid och ork. Särskilt unga sådana som inte har bestämt sig för hur de vill/ska vara än.

Nu stundar läggning, Idol och mysig kväll i soffan. Wad är newt medd min fridakwel?

lördag 17 november 2007

Dj*a skitlag!

Näej. Efter 65 minuter av typiskt svenskt passa-fram-och-tillbaka-i-mittzon-en-miljard-gånger-utan-att-ens- komma-i-närheten-av-motståndarmålområdet ger jag nu upp. Spanien har bollen typ tre gånger under hela matchen och gör hur många mål? Ja, just det. Tre. Svenskarnas vana trogen så blir det mest bara lallande och trallande och inte ett endast avslut så långt ögat når. Jag blir så less. Nu dricker jag min öl framför datorn i stället och spanar efter snyggingar i cyberlivet. Då slipper jag åtminstone bli förbannad.

A-A-A-aa

Fotboll. Öl. Potatisskruvar. Uppvärmda stämband. Svensk flagga som svajar i mörka snöfallet utanför. En lördagkväll som bara inte får komma med fler Sverigebesvikelser. EM nästa. Heja Zlatan!

torsdag 15 november 2007

Snudd på rekord

Nu knyter jag ihop den stora påsen för idag. Rekordtidigt alltså. Kanske kan jag till och med somna!? Men det är klart - jag måste ju ligga en stund och fundera på vad jag ska bli när jag blir stor också... Ni vet det där absolut ultimata yrket som man aldrig blir trött på och aldrig måste kliva upp tidigt för att sköta om. Som är både kreativt och socialt men ändå intellektuellt utmanande. Och som uppbringar stora summor katjing rakt ner i fickan. (Måste kanske vara vaken hela natten trots allt.)
I morgon helg. Hurra!

onsdag 14 november 2007

Atención, atención!

För trött för att hitta på nåt smart att skriva (som vanligt!). Dagen har varit lång igen. Lustigt det där med hur tydligt man märker att hjärnan lägger av i slutet av späckade onsdagsdagen och att det där ordspråket om att svaga hjärnor ger starka ben faktiskt stämmer...
Med tanke på att jag dessutom i all förvirring glömde bort Allhelgona så var jag förstås tvungen att kolla vilket monster som är mest likt mig (jepp that's right. INTE tvärtom.) och så här blev det med det..
You Are a Werewolf

You're unpredictable, moody, and downright freaky.
You seem sweet and harmless, until you snap. Then you're a total monster.
Very few people can predict if you're going to be Dr. Jekyll or Mr. Hyde.
But for you, all your transformations seem perfectly natural.

Your greatest power: Your ability to tap into nature

Your greatest weakness: Lack of self control

You play well with: Vampires


Lev väl och hoppas att det blir advent snart nu va!? Med mycket snö och pepparkakor.

söndag 11 november 2007

Jag längtar...


... efter en dag som har den här känslan hela långa dagen. Där jag och huset är alldeles själva med varann. Och myser med tända ljus och rykande hett självpåfyllande kaffe. Kanske bjuder varann på tysta, roliga historier i soffan. En sån dag var det nog minst flera år sen jag sist stötte på. Jag bara uuundrar - var är den nu?

fredag 9 november 2007

Äntligen fredag!

En jobbvecka med extremt få sovtimmar har nu kommit till sin efterlängtade ända. Middag med svärisarna och nu värmeljusmys med idolernas höftvickande discodanser på näthinnan. Alldeles för mycket kladdkaka i magen och livet känns precis så där lagomt fredagshärligt som sig bör när hela helgen står oavprickad i kalendern.

Ville bara önska alla en trevlig helg innan jag totalkraschar i soffan och hoppas att vi orkar höra av varandra snart. Jag vet att det var länge sen sist vi pratade... trots att det är det bästa som finns att ha vänner som er där ute. Puss på er godingar!

onsdag 7 november 2007

Onsdagen...

...är över. Tjohoo! En lång och intensiv jobbdag till ända och en första gråtkväll för lillflickan på typ ett halvår. Vi är så vana (och bortskämda!) med att vi bara brukar behöva säga godnatt, pussas lite, lägga henne i sängen, hon ligger och pratar och lallar lite för sig själv ett tag och så somnar hon med mjuka grodan i ett fast grepp under armen. Men icke idag. En viljornas kamp där det verkade som att något totalstörde sovförmågan men vi kunde inte för våra liv förstå VAD och fick därför ta till vagnen som sövarvapen idag. Så med grus stora som koblaffor i ögonen och brus högt som Kilimanjaro i öronen och hjärnan funderar jag nu på sängen som nästa alternativ. Så får det bli. Två dagar kvar till helg. God natt.

tisdag 6 november 2007

Omställningstid

Trött som vanligt och lite (mycket!) huvudvärk till och från. Har fortfarande inte ställt om från 0% tankejobb till 100%. Det tar på energin och logiken. Idag skulle jag tröstshoppa nåt fint till mig själv på stan innan jag åkte hem. Det slutade med att jag begav mig hemöver med en supersöt klänning med flugsvampar på. I storlek 92. Det var den trösten det.
I och för sig är det nog den bästa lisan för själen att klä lilla fialotten i den supersöta klänningen med flugsvampar på och låta henne gå lös på alla de ord som just nu håller på att formas i ljudorgierna som nu kommer ut i en strid ström. De senaste i ordningen är he-då och aaam (mjau) och idag vid kvällspysslandet försökte hon härma mig när jag sa hjärta. Enbart språkutvecklingen gör hela barnafödargrejen värt "mödan". Min stora pratartjej.

Nej minsann. Lång och slitig dag i morgon. Kanske bäst att krypa in till sovarkvarten (aha! kom just på att kvart ju såklart måste komma från spanskans (latinets...?) cuarto.) om jag ska hinna få några timmars sömn och kanske förhindra ytterligare en dag med huvudvärk. Snart halvvägs in i helgen...

söndag 4 november 2007

Tv-misär

Vad är det egentligen med söndagar och tv-tablån? Den enda dagen man verkligen vill, och har tid att, se på massa söndagsslö tv finns det inget att se. Alltså absolut inget. Har dessutom gått in i inför-jobbet-mood och surar därför lite extra över underskottet av easy-watching-möjligheterna. Det får bli Agenda och i huvudet på en riksbankschef. Roligare har man kanske haft på en söndagkväll.

lördag 3 november 2007

Pluttan i pyjamas

Blev ingen film. För trött som vanligt. Ögonen svider. Och inte blir det bättre av att den lilla klåfingriga fått nävarna kring mina glasögon tidigare idag, något som nu oåtgärdat lett till vad som känns som total suddigsyn. Kroppen är slut och så även dagen. Trots att jag önskar att jag orkade vara pigg och romantisk i några timmar till så känns det inte helt fy farao att nu kapitulera till de skönare kvarteren. Ska bara ta min sedvanliga runda in i lillfias rum där hjärtat får sig en sån läkaruppvaknarelektrisk stöt av kärlek som liksom griper tag och skickar chockstora efter-el-vågor och får mig att, kväll efter kväll, inse hur stor en kärlek kan kännas.

Go crazy-lördag

Jaha. Så var det visst november igen och snön ligger vit på taken. Idag har knopantalet varit lätträknat och trots att jag känt mig på kreativt humör har bara några småförändringar fixats och trixats med. Lördagsgodiset är redan slut och jag och herrn i huset sitter och garvar åt det patetiska faktum som innebär att vi återigen fastnat framför AFV en lördagkväll. Hahaha. Här går det utför i rasande fart! Glöm vin, brinnande ljus och glödande konversation...

Nåväl, vinglaset är upphällt och film väntar. Skönt att den här helgen fick en extra dag och det är söndag i morgon i stället för måndag. Då kanske vi hinner pyssla lite mer innan arbetsvardagen börjar om igen. Lite nytta är bra för själen!
Ska försöka hinna läsa lite också. Men det har jag visst försökt förut utan att lyckats. Håll läsarfingrarna korsade!