Observation

Jag har märkt att det kan vara lite svårt att hinna med allt ibland. Nu när vädret är vårigt och det finns en hel massa saker att mysa med utomhus så märker jag att det inte riktigt finns samma tid över till det här med bloggen. När det tidigare var krisväder ute så blev det ju mest att jag satt och drällde inne vid min finaste, vitaste dator när lilla livet sov. Nu är det annorlunda och jag gör en hel hög med andra, rosiga-kinder-framkallande aktiviteter på utomhuset. Däribland det som jag älskar mer än mycket annat. Att sitta vid en eld, ätaätaäta och prata om (inte så) viktiga saker. Som i morgon till exempel. Vi överger dock allt vårt hopdragna ris här hemma och drar till Älvsbyn för grillning i förhoppning om fler natt-brinnande bastu(s?/ar?) och moderliga isvaksbad.

Därför önskar jag er alla, redan ikväll, en RIKTIGT:


Hur bra har det för övrigt gått för mig att förbereda Ms födelsedagskalas på tisdag? Inte alls kanske man kan säga då frysens lådor (backar? korgar?... konstigt hur alla ord precis övergett mig) fortfarande gapar sockerfria rop. Nåja, får väl åka till Kvantum en sväng på tisdag förmiddag och baka bäst jag hinner...
(Och inte är jag färdig med pressisar heller. Hu vilken dålig käresta jag är!)

Dagen i kort

Ut på gården ska vi gå. Med både skor och strumpor på. Lasta ved och stapla den. Så att vi blir varma sen. I ena handen kaffe ljuvligt gott. På andra sitter dottern flott. Och viftar med sin lilla sked. Hon vill också stapla ved.

:-D

Ha en skön lördag i solen alla godingar!!! (Och försök glömma bort akutrimmen snarast...)

Äntligen helg

Fredag och sockerförbudet upphävs. Åtminstone lite. Har precis ätit en god middag med fruktsalladsefterrätt och unnade mig sen en god bit mörk choklad till kaffet. Lycka. Efter två veckor med något enstaka Digestivekex som enda förlustelse känns en ruta choklad som ren och skär lyx. Jag är så nöjd över min självbehärskning den senaste tiden. Håller alla tummar och tår för att jag ska fortsätta vara Fröken Duktig och kanske komma i de gamla jeansen inom en inte alltför avlägsen framtid. Utan ett alltför groteskt fläskhäng ovanför linningen. Kanske måste helförbjuda sockret med andra ord. Annars verkar utsikten för ett Havsbad 2007 dyster. Mycket dyster.

Men ändå. Två veckor är ju rekord. Bra jobbat på mig!

Love was in the air...

Ja, helgen var ju som sagt var underbar. Varm och inspirerande och fantastisk på alla sätt och vis. Man kommer på sig själv att vara lite sådär extra kär och bubblig inombords. Det tyckte till och med flugorna som synes...

Haha. Kunde bara inte låta bli... flugorna har nog fattat det sköna med att sommaren är i antågande och fångar solkänslan perfekt med sina förargelseväckande beteenden... ;-)

En doft av sommar

Ja, efter en snabb runda hos bloggvänner så verkar det som att det vackra vädret var allmänt Sverige-förekommande under gårdagen och jag kan bara inte låta bli att skriva några rader om det jag också. Redan i arlan var det 12° C i skuggan och varma sommarvindar virvlade i det ständigt morgonrufsiga håret. Enbart med hjälp av den där begynnande ljumma känslan mot huden lyfte både jag och min energi åtskilliga centimeter från marken.

Jag spenderade dagen i min lilla solhörna och lyssnade på de uppvaknande flugorna, skrev brev till vän i landet långt härifrån, läste i fantastiska boken och myste ikapp med de kvittrande fåglarna (ni vet, de där jag ville skjuta häromdagen...). Jag och lilltjejen lekte på gräsmattan och gick på lång och värmande promenix och hon var sådär lite extra sommarglad och underbar dagen till ära. På kvällen då M kom hem gick jag på egen solopromenad då han tog hand om kvällsbestyren och jag fick tid att bara njuta av egen tanke- och nyenergitankartid. Så viktigt det är att få sin egen tid att förbruka, även om det bara handlar om en ynka liten promenad! Jag kommer alltid hem efteråt och känner mig totalt återuppladdad. Tänk va' lite som krävs för att göra sig själv (och andra) nöjd och glad med allt som livet ger.. :-)

Utöver den fantastiska gårdagen hade jag idag dessutom bestämt mig för att unna mig lite välförtjänt shopping med mamsen. Min garderob har alltför länge lämnat oerhört mycket kvar åt fantasin och jag kände att det var dags att förnya lite inför den stundande sommaren. Så efter visst genomletande bland reaställen på stan köpte jag en hel hög nya uppfräscharplagg och känner mig just nu som en superlyckad person (hög på shopping!). Som sagt; det krävs så lite.

Detta ständiga virrvarr

Fantastiskt duktiga Isa rear ut sina underbara matfickor och jag med min lilla 3-dagar-i-veckan-föräldrapenning tänkte att jag skulle passa på att åtminstone köpa NÅNTING ur hennes vill-ha-i-stort-sett-allt-sortiment. Sagt och gjort. Jag beställde på hennes webbshop och klickade i alternativt "avhämtning i Piteå", betalade som alltid med VISA-kortet och satte mig att vänta. Det kom så ett mail häromdagen att fickan var klar för avhämtning och glad i hågen körde jag mot fantastiskt duktiga Isas hemmafabrik. Kom dit, ringde på, blev insläppt av sambo som gav mig fickan och sa: "Du hade betalat va!?" och jag sa bestämt "Nope. Nej, nej. DET ska jag göra nu." Han såg lite frågande ut men tog snällt emot mina pengar och sa "Tack! Tack! och Hejdå!"

När jag kom hem satte jag mig att fundera. "Men va' konstigt", funderade jag. "Jag som alltid betalar med VISA-kortet när jag webbhandlar", funderade jag. "Gjorde jag verkligen inte det så även denna gång?", funderade jag. Ljuset, som nog var en lågenergilampa så här i miljötänkartider, tändes långsamt upp och jag insåg att jag faktiskt visst hade betalat där den där gången på nätet för inte alltför länge sedan. Och så igen idag vid dörren då. Vi som försöker spara till alla våra små hemmaprojekt och så strör jag pengar vilt omkring mig vid första chans jag får. Det är nåt som inte stämmer. Jag vet verkligen inte hur länge jag kan skylla på att amningen gör mig heltotalgudhavförbarmandes förvirrad men annars vet jag allvarligt talat inte vad det är för fel med mig. Så här är jag nämligen konstant nuförtiden.

Jag glömmer saker, tider, personer, viktiga möten (i alla fall skulle jag det om jag hade några), klädesplagg, lag och ordning. Hela tiden. Jämt. Dagligen dags. När ska jag bli mitt normala, skärpta jag igen vill jag nu veta? Jag undrar verkligen innerligt för jag börjar bli trött på den här virriga, stressiga lufthuvudversionen av mig själv.

Inspirerad

Har just tittat på BBC Prime och 50 things to do before you die. En lång lista med saker som man bara ha MÅSTE ha gjort innan man packar sin sista kappsäck. Jag funderar nu på vad som skulle vara med i min topp-tia. Det är svårt. Världen är ju så stor, så stor. Deras tittare hade i alla fall röstat fram * Dyka med delfiner som nummer ett, * Dyka i Barriärrevet som nummer två och * Flyga Concorde som nummer tre. Inte samma som mig tror jag. Jag har ju dessutom redan Barriärrevsdykandet avklarat.

Med tanke på att en stor del av listan bestod av djur- och naturupplevelser så känner jag att det bara finns en sak jag kan ha i toppen på min lista. Att Rädda världen får definitivt bli min nummer ett för just nu är jag mitt inne i en stor miljöoroarkris och tanken på att vi snart inte har någon värld att bry oss om längre upprör både sinne och själ. Jag har ingen plan på hur det ska gå till riktigt än men den kommer förhoppningsvis. Om jag sover tillräckligt länge någon natt kanske världsräddarplanen ter sig glasklar i någon upplysande dröm. Under tiden så gör väl alla ALLT miljövänligt ni bara kan komma på va!?! Det här kan nog ta lite tid.

I'm in loooove...

De här kärlekarna som dyker upp i en strid ström efter tv-vägen verkar aldrig ta slut. Det räcker dock inte med ett utseende för att få mig på fall. Killen måste definitivt ha personlighet också. Oavsett om han är verklig eller bara finns i min, ack så levande, fantasi. Och mumsig personlighet det har han min nya tv-kärlek. Det där sneda, charmiga leendet får mig att bli knäsvag när han med stadig blick tittar ut på mig genom rutan. Det krulliga håret, gummistövlarna och ylletröjorna på det och trosorna kastas genast iväg åt Alaskahållet.

Vet inte om någon lyckats undgå denna Mysiga Mystiska Machoman men om ni gjort det så måste ni slå på tvn (tv3, klockan 20) nästa onsdag och titta på Men in Trees. Hjärtklappning utlovas med kärlekskänslogaranti och värmande pirr i bröstet som tillbehör. Grrrr....

Helst skulle jag faktiskt vilja ladda hem alla utkomna delar och frossa i kärleksspänningen men sånt gör man väl inte som nästan medelålders (när blir man det förresten?)... Jag säger bara: Dr House - eat your heart out!

Houston... I have a problem

Ja alltså. Jag vet inte om det kanske är nåt fel med mig och mina armhålor men det verkar onekligen så. Jag får nämligen skavsår av denna egna del av min kropp. Det spelar liksom ingen roll om jag precis har rakat dem, om jag har lite stubb eller den ännu längre, mindre klädsamma dock mjukare varianten av hårbeklädnad. Jag vaknar på natten av att det skaver och måste ligga med armarna ut från kroppen som en liten (?) pingvin.

Så nu undrar jag: finns det någon husmoderskur för antiarmhålsskav? För det här är ju snudd på superirriterande!

Bakslag (eller baksug kanske... hehe...)

Sedan T börjat äta kan vi inte vänta (minst) en vecka mellan dammsugningarna längre. Nu måste den fram varje dag. För kladd och smulor mellan tårna är ju aldrig roligt. Det känns sådär.

Hektiskt värre

Ojojoj. De senaste dagarna har vi haft alldeles fullt upp här hemma. Vi har badat och gått långisar och polymasat och haft tjejkvällsmys och shoppat upp en massa pengar och varit till Lule på besök hos kära L och kämpat oss in på matställe med barnvagn (för första gången på jag vet inte hur länge...) och hämtat upp efterlängtade pappan efter fjällresan och nu är ordningen återställd. Pust och stön och tack och lov för det! (Vadå förändringsfientlig??)

Konstigt det där med att jag tycker att jag drar det tunga lasset hemma hos oss och M det lätta men nu när han varit borta så har jag märkt att lasset är tusenfalt tyngre utan honom och inser att han gör mycket mer underlättnad än vad jag ger honom credit for (kommer fånigt nog inte på det svenska uttrycket...). Och jag har ju faktiskt märkt att sen T kom till världen har vi blivit mer av ett team jag och min älskade M. Vi liksom löser av varandra mycket bättre än innan och allt klaffar mycket bättre och det har blivit mycket mindre tjat. Bättre kompletteringsegenskaper från båda håll kanske man kan säga. Jag hade nog varit inställd på motsatsen. Så många historier har jag hört och så mycket statistik har jag läst att jag vet att det första barnaåret ska vara det tyngsta och mest troliga vad gäller separationer. Som sagt. Motsatsen.

Jag tycker mig bli positivt överraskad så gott som varje dag (nåja, vissa dagar innebär väl fortfarande besvikelser ska ju erkännas...) och jag tycker nog bara att jag älskar ännu mer nu än tidigare. Starkare och djupare och mer intensivt på nåt vis. Nu är han ju inte bara min bästa utan hennes också. Det är fint och värmande långt in i hjärtat.

Och nu kommer veckans bra och dåliga nyhet. Den dåliga: M är fökyld och snarkar och låter så mycket att jag inte kan sova i samma rum med min ytliga sovegenskap och har därför rymt in till sovrum nummer två. Den bra: Sen jag rymde in i sovrum nummer två så har T sovit hela natten igen och har bara vaknat för tankning kl 6 och sedan somnat om en stund till. Det måste ju betyda att det är hon som vaknar av mig och inte tvärtom. Så nu är det färdigbearbetat det här med spjälsängsflytten. Hennes rum ska definitvt fixas i ordning i helgen så att vi alla får sova gott om nätterna. Om M slutar förkylningslåta vill säga...

Nu ska i alla fall här fredagsmiddagförberedas. All kärlek i världen till min hemkomna fjällräv ska lagas ner i nån maträtt. Så ospännande då att det blir kålpudding... :-D Med kärleksröda lingon förvisso men ändå.

God!

Tänkte bara tipsa om Fun Lights nya (?) Darling Rhubarb. Härligt läskande och säkert jättegod att blanda sommarfräscha drinkar med. Åh, tänk er en god, lagomt spritig drink med lime, rabarber, lite sprite och krossad is. Sådär så det klirrar sommarhärligt i glaset. Kanske till och med ett litet paraply. Solvärme på kinden och kall drinkhand. Gott sällskap och klingande skratt i sommarnatten. Väl vald trallvänlig bakgrundsmusik. Mjuka kyssar i kvällssolen. Inte för att jag längtar.

Inte helt riskfritt

Nu har hon vaknat den lilla skönheten. Ätit lunch och charmat och allt känns bra igen. Lockat med gapskratt från sin plats på golvet där hon ligger och luftar lilla stjärten och viftar och pratar och roar sig som bäst. Men så plötsligt blir det alldeles tyst. Jag tittar dit och upptäcker djup koncentreration och lite rödlätt färg i ansiktet. Hon har såklart passat på att bajsa med stjärten i det fria. Som protest mot att hennes mamma nödvändigtvis skulle kolla mailen precis i vildaste lektillfället. Handduken full. Så går det. Point taken. Ingen dator mitt i leken. Hahahaha.

Fåglarna får leva.

Tidseffektivitet...

...är ett koncept som jag verkar ha totalglömt bort innebörden av under min mammaledighet. För jag är verkligen allt annat än effektiv just nu. Idag har jag hunnit... nej, just det ja. Ingenting. Lilla gummans förmiddagslur låser min handlingsberedskap. Jag kan bara dricka kaffe, läsa lite favvobloggar och tidningen och i BÄSTA fall röja undan den värsta röran i köket så att man kan ta sig fram där inne. Konstigt det där när jag så tydligt kommer ihåg hur jag fantiserade om allt jag skulle hinna under hennes sovande stunder. Som om.

Livet som igår kändes så härligt kärleksfullt och levande har plötsligt tagit sig en gråare, betydligt tristare skepnad. Trots att solen skiner. För det är ju det här med sömn och dess viktighet för att undvika att förlora förståndet. Och i natt har jag nog gjort allt annat än att sova. Gick förvisso och lade mig i hyfsad tid men den här senaste tiden med nattliga vak och krav på mat verkar hålla i sig. Camilla tröstade med att det kan vara en sexmånadersövergångsfas men jag vet inte hur tröstad jag känner mig.
När skriken körde igång redan vid 23.30 kände jag mig omåttligt road. Jag försökte trösta med handhållning och lugnande smekningar på den lilla, arga, sprattlande kroppen. Jag sjöng. Och sjöng. Och sjöng. Och precis under tiden som jag "trallade" på var gråten tyst och var bara lite snyftig sådär. Så jag sjöng. Med mörk raspig stämma och trötta undertoner. Jag var till slut så färdig att jag glömde melodin till Blinka lilla som i stället fick bli till en ny hårdrocksvisa utan melodiöst inslag. Efter en timmes oavbruten gråt gav jag upp och matade.

Vaken igen klockan 4.30. Mat direkt denna gång. Klarvaken klockan 6.30. Glöm vidare sömn. Kliv upp, le och ta tag i livet igen. Gäsp. Typiskt att M är borta och tröttheten känns dubbel.

Har åtminstone bestämt mig för att ta en lååååång promenad efter lunch för att få ner lite frisk luft i lungorna och för att få tiden att gå. För såna här trötta dagar känns inget direkt superlockande och jag skulle helst vilja skjuta de kvittrande fåglarna utanför. Tur att jag inte har något gevär.

Snuvad på konfekten

Äh, inte en endaste liten glimt av Warrick idag. Han är nog hemma och skriver kärleksbrev till sin framtida fru. Och beställer långkalsonger på postorder.

Jag hjärta Warrick

Nu när jag inte har min darling här hemma så ska jag passa på att flirta lite extra med CSI-Warrick ikväll. Inte för att M bryr sig. Han skrattar snarare rått åt att jag fortfarande tror att jag kan gifta mig med alla läckerbitar jag ser på tv. Det känns precis som när jag var yngre och lite hemligt (?) kär i Jordan i New Kids on the Block och önskade att han skulle välja just mig från sitt harem av fjortisfans. Det är inte en idé man egentligen borde ha lagt ner vid 28, va!? För jag planerar ju bröllop både med Dr House, Warrick, unge Sean Connery och en handfull andra mystiska mästerverk. Kanske också med Billy Connolly for the good craic and madness in me. Jag tror dock att det kan bli lite trångt i vårt lilla hus. Och hur ska då T kunna veta vem av männen som går omkring i långkalsonger med knän som är hennes pappa?

Men jag undrarundrarundrar vilka män (eller kvinnor) ni skulle välja om ni bara fick välja fem. Ni vet de där klassiska fem undantagen där otrohet aldrig skulle räknas som otrohet utan bara som ett givet måste. Vemvemvem? Min hjärna går på högvarv när jag plöjer genom marknaden av hotties. Fem förutom hjärtat hemma då förstås - men det förstod väl alla!?

Nu: tekopp i soffan med drömmar om choklad
Snart: mjuka kyssar och smek mot statisk TV-ruta

Sayonara sweeties!

Husljud

Sambon i fjällen med jobbet (exakt vart han skulle visste han dock inte... lite typiskt honom kan man kanske påstå...) och fia-lisa sover djupt i vagnen efter ett tufft sim- och dykpass. Alltså har jag nu lite egen tid över och andningspausar inne i huset. Dricker té och eldar och tänker på hur tyst ett hus är utan människorna i det. Typiskt nog känner jag mig såklart superpeppad på att dra i väg på en, för dagen, andra långpromenad men i brist på närboende barnvakt får jag hoppa den idén idag. Kanske gör jag en favorit i repris från i lördags och kastar mig i säng så fort pruttan somnat i stället. Sömn skulle definitivt inte skada.

Just nu ska jag i alla fall njuta ännu en stund innan det blir dags för de avslutande läggningssysslorna. Kvällsgröt, tvättning, luftning, ny blöja, pyjamas och lite avslutande amning - den mysigaste stunden på dagen då känslan är så där total på något vis. Bara jag och T. Hudkontakt och såna där blickar då det känns som att hon ser rakt igenom. Jag och min bebis. En liten sång. Och så godnatt. Pussar på de mjuka små persikokinderna. Bättre blir det bara inte.

Pyromaner på isen

Som de sanna hemmansägare vi numer är har helgen tillbringats ute på tomten i full färd med diverse hemmansliga sysslor. Vi har samlat ihop ris och grenar från de träd som pappsen kapat, dragit ut dem på den lilla is som finns kvar och vråleldat upp alltihop. När brasan var som störst och varmast blev vi plötsligt hungriga och lunchade i form av grillad korv tillagad på pinnar som var alldeles för korta och svaga för de vilda, varma lågor vi hetsat upp med torra kvistar. Vilken syn! Två silhuetter står mitt ute på isen vid den stora brasan och grillar korv. Hahaha.
Vi pustade och frustade i en hel arbetsdag och efter kvällens dusch lade jag mig i soffan redo för lite lördagsmys och SOMNADE. Klockan åtta. Jag kan inte ens minnas när det hände sist. Om det någonsin hänt överhuvudtaget. Jag var i alla fall lagomt poppis hos lördagsmyssugna mannen som fick köra mig i säng vid tio då jag vänt mig i tvåsitsaren tjugotretusen gånger. Pensionärsådran i mig växer för varje dag som går.

Resten av riset drogs idag uppför slänten och fraktades iväg till traktens majbrasehög med hjälp av föräldrarnas släpvagn och stora medhjälparvilja. Extremt ful björkhäck kapades ner och tog ett sista farväl till sitt gamla hem. I och med detta har vi nu ännu finare utsikt över vattnet och längtar trånande till sommaren då vi planerar anlägga lian och svinga oss direkt ner i vattnet. Men med tanke på den lilla kepsklädda pensionären i mig är det nog säkrast att upprusta även trappan framöver.

Fredag den 13:e

Det här med skrockfullhet har aldrig varit min cup of tea och dagens inledning har varit allt annat än ondskefull och oturlig. Lilla T sov 4 timmar på förmiddagen och jag som ett längre tag nu legat vaken på nätterna passade på att vila lite jag med (läs: sov i 3 av dessa 4 timmar...). Deklarationsbeskedet visade på pengar tillbaka och jag har tvättat bort all tvätt. Att pappa sedan fyller år idag och (mamma) bjuder på mat och födelsedagstårta kan väl heller inte räknas som otur!? Men det är klart. Det kan ju kanske vara lite av djävulens påfund att bjuda på sockerbomber till en som försöker skära ner på härligheterna. Men som jag ser det så ligger jag allt som allt på fredagdentrettondes plussida och jobbar på fler pluspoäng innan dagen är över.

Nu ska jag och lilla tösen leka vilda lekar med gåstolen och njuta av falsksång innan pappan kommer hem och agerar chaufför till dagens bästa kalas! Så grattis älskade pappa på 50 + X - dagen! Ses snart...

Obs! Lägg märke till de häftiga, mer än moderna, solglajjorna (som om man skulle kunna missa dem... hahahaha...)! Snacka om att jag har en hipp, OCH hot, papa!

Träningsvärksam

Herregud. Jag körde (förutom promenad alltså - Halleluja!) ett pass Pilates igår och idag har jag grym träningsvärk. Det måste betyda att jag är aaaaaalldeles för otränad för mitt eget bästa. Mest med tanke på att jag inte bara har känningar i magen och ryggen, som är alldeles förståeligt eftersom det är dessa muskelgrupper man inriktar sig på, utan också i triceps. Massor med träningsvärk i triceps har jag. Det måste dessutom vara av pilatesen för jag gjorde ju inget annat med armarna igår. Man hade kanske kunnat hoppas att jag hävt mig upp och ner på sängkanten i sömnen för att utöka muskelmassan, men icke. Jag förstår inte hur det gick till men inser att jag måste börja träna mycket oftare om jag vill kunna utföra enklare vardagssysslor utan att få träningsvärk i fortsättningen.

Snart promenad igen. Har chokladsyndat idag. Måste gå extra långt. Härliga självdisciplin!

Jag saknar!!!!!!!!!

Käraste gumman: du fattas mig!! Prata med mig snart. Jag kan ju få för mig att något har hänt i all oro där borta... Var är du??

Uppdatering 11/4: jag saknarsaknarsaknar dig! Det var alldeles för länge sen sist och jag längtar ihjäl mig tills du (ni) kommer hem!!!!! Jag behöver skratta utan gränser åt små obetydliga saker och berätta massa oviktiga hemlisar som bara du och jag vet och höra om dina historier som skulle få vem som helst på bra humör och gå på lååånga promenader och bli less och vilja vända hem igen men inse att det är för långt och helst bara sätta mig i diket och prata med dig i flera timmar om livet och det. *KRAAAAAAAAAM*

Steg 1

Jajamensan. Jag har promenerat och M har varit med barn. Hehe ;). Bra fördelning va!? Skönt att rensa huvet lite - helt utan ansvar för hus och hem i hela 45 minuter. Vad gör det då att vädret bara erbjuder sneggande blötsnö och kalla vindar?

Fick dessutom spontanbesök av morbror Mys och hans för dagen precis nykotknackade oäkta hälft. Både umgänge och ensammotion på samma dag med andra ord = mycket trevligt!

Verkar bli en riktigt späckad vecka det här. I morgon träff med föräldragruppen för att diskutera vad man gör i krisiga situationer (och jag som tjuvläst på det här med Första Hjälpen. Kanske blir jag BVC-sköterskans "pet" då...) där bebisen råkat i knipa. På torsdag lunch med mamma och hennes gamla freundin följt av pruttans 6-månaderskoll. Och på fredag; ja, då är det ju fredag och allt är trevligt i skimret av that friday feeling. Känns fortfarande lika skrämmande att tiden går så fort och mammaledigheten bara susar förbi med såna stormande steg. Måste njuta, måste njuta! Hur kan man känna njutstress så långt innan jobbet ens börjat smålura runt hörnet?

Nu måste jag lära mig inreda av herr Timell och hans händiga crowd. Uppdatering med lillfias 6-månadersstatus kommer inom kort. Love.

På viktkurvan intet nytt

Lite deprimerande att jag inte lyckas ta tag i det här med bulldegsmagen är det nog allt. Ju närmare sommaren vi kommer desto mer kryper det i borde-gå-ner-i-vikt-känslocentrat. Påskens godis, som vi i år var tvungna att införskaffa på egen hand då påskharen valde att hoppa över (hahaaa...) vårt hus i år, har lämnat tydliga spänna-ut-skärpet-märken. Jag väljer fortfarande att tro att jag ska motionera vildsint nu när våren tagit övertag över vintern. Vi får väl se hur det blir. Men vi måste åtminstone bli stenhårda på LÖRDAGSgodis i det Pitska residenset. Och kanske att jag håller mitt löfte om att börja springa (ELLER gå raskt) 3 gånger i veckan då M tar hand om kvällsrutinen med halvårstjejen. Många "kanske" blir det men raka löften blir så definitiva på något vis och när det är mig själv jag sviker känns det ju minus-kul. Alltså tar jag kanske tag i det här med Flubber (=magpartiet mitt) nu i dagarna. Bara påsken tar slut så.

Do-doa!

Mental note: Måste skaffa körsångarsniglar med situationsanpassad repertoar snarast. Hur har jag kunnat leva ett helt liv utan?

Fredagsfilmen

Nu när huset tömts på släktingar tänkte vi kura ihop oss i soffan med nysmakande Loka och titta lite film. Bäst att passa på innan jag blir för trött och somnar av bara farten. Vår vana trogen så är den genre där vi hänger med bäst tecknat och animerat och DVDn är därför laddad med Flushed Away. Shit vilka bra filmföräldrar vi kommer att bli när våra barn vill se film om några år asså! Jag säger bara det. Shit asså! (Men så kanske man inte säger längre när man vill va häftig och "med i gemet"!? Misstänker det.)


Till resten av världen säger jag bara: mys på peoples! Och försök nu att reda ut det här med Jesus och vad det egentligen är man firar under påsken en gång för alla. Födelse? Korsfästelse? Vin i grottan? Sista måltid? Återuppståndelse? Vattengympa (i form av promenad eller dop)? Plötslig vuxendöd genom stenkastning av Pontius Pilatus?

Halvårsgrattis!!

Idag fyller förresten våran allra bästaste lillfia 6 månader. Ett helt halvår med ren kärlek, trötta ögon och lurvigt hår. Hjärtat växer i bröstet när jag tänker på det. Sov gärna en hel 12-timmarsnatt för att fira, snuttigaste bebis! *PUSS på marshmallowkinderna*

GLAD PÅSK!

Ville bara skicka en snabb hälsning till alla mina vänner around the globe och önska er en toppentrevlig äggätarhögtid!! Nu ska vi i lilla familjen åka och påskhandla - i sista minuten som vanligt så jag antar att vi inte kommer att vara helt själva i affären...
Gud giv mig styrka! (Det hör väl till att vara lite sådär klädsamt kristlig i Jesu-tider!?)




Påskkramar från Big Bird
(ni vet han (hon??) i Sesame Street...)

Det här med våren...

Det snöar. Och inte som i: "Jag ser det snöar, jag ser det snöar, det var väl roligt - HURRA!" utan snarare som i: "Vintern borde rasa ut bland våra fjällar!!! Drivans blommor skulle verkligen behöva smälta ned och dö". Jag skulle såklart kunna uttrycka mig med lite mer eftertryck och lägga till ett minimum av åtminstone ett hundratal svordomar i texten men jag har ju inlett Ett Bättre Liv och i det livet får man inte svära. Så jag sitter i stället här och tittar ut över det jag visste skulle komma men ändå hoppades skulle skippa hela zonen Norrbotten i år. Dricker mitt té och hoppas innerligt att himlen spricker upp inom 5 minuter och skapar 25-gradig värme.

Inte i det här livet, va!?

BuäÄÄäÄääääÄ!

Ojoj. Vi har det lite tufft här hemma nu jag och snuttiluttan. Hon är så missnöjd över något och jag kan inte för mitt liv lista ut vad som stör henne. Vi som har kommunicerat så bra på sistone. Jag förstår matskrik och bajsskrik och tröttskrik och plocka-upp-mig-så-att-jag-kan-se-skrik och jag-vill-vara-för-mig-själv-skrik och det-gör-ont-skrik och en del andra smånyanser av föregående exempel T-skrik. Men för att vara ärlig så skriker hon inte särskilt mycket utan man kan oftast läsa av hennes önskningar redan med hjälp av den lilla kroppens rådande rörelsemönster. Eller genom hennes varningsrop: AH och EH i olika former.

Idag har hon dock kört sin mest hysteriska gråtvariant av nåt-är-helfel men jag kan inte förstå vad och jag kan inte trösta (som i vanliga fall). Hon har gråtit och gråtit och tårarna har runnit i floder nerför de ledsna små bebiskinderna.
Jag har tagit tempen - ingen feber. Jag har masserat magen - inte magont (dvs hon kryper inte ihop och pruttar inte). Jag har känt i munnen både uppe och nere - inga tänder. Jag har burit runt och tittat - inget intresse. Jag har försökt sova med henne - mera gråt. Jag har matat - ingen vidare tröst men mat är ju alltid gott... Jag har lagt henne i vagnen för promenad - hysteriska utfall mot trög mamma. Jag har roat med gåstol - kul ett litet eensyweensy tag men sen förskräckligt. What else is there liksom?

Till slut trotsade jag återigen den katastrofalt kalla vind som blåser i Pite idag och gick ut på skakande tur med vagnen. Hon grät och jag sjöng och hon grät och jag vickade vagnen och jag sjöng och hon nästan kräktes efter att ha tagit i så mycket med gråten. Efter kanske en halvtimme var hon så totalfärdig efter allt detta gråtande att ögonen bara föll ihop. Inte för att hon inte kämpade med att hålla dem öppna och gråta lite till men hon var helt enkelt tvungen att kasta in snuttefilten och ge sig. Så nu sover hon och jag passar på att ladda upp med kaffe i systemet.

Vilken frustration när man inte kan förstå och hon är ledsen utan gränser. Tankeläsarlektionserbjudanden någon?

Bild: Ingela Peterson Arrhenius

Blåsig helg!

Lagom till att vi planerat en uteaktivitetshelg på gården så kom blåsovädret. Kalla vindar drev mig inomhus medan pappa och sambo fick stå för utomhusnyttan. De tippade omkull träd av olika grovlek och släpade stora, tunga grenar i snålblåsten. Jag premiärlagade kålpudding, bakade nya favvoefterrättskakan (Leilas försvinnande goda sega chokladkaka), tog med mor en sväng på diverse inköp och bara njöt av att ha ett eget hus - och någon som jobbar för en! ;-P Rättvis arbetsfördelning om du frågar mig.

Förutom detta så har inflammationen i min visdomstand spridit sig som den brukar och jag vill inte längre svälja. Kanske i och för sig den bästa bantningskuren för en osjälvdisciplinär som undertecknad!? AO dock!

Upprörd över söndagstv är jag såklart också. Trots att jag skurit ner BETYDLIGT på tv-tittandet nu när ljuset återkommit så gillar jag den där sista slöa kvällsstunden på veckan framför tvn. Men det finns ju inget att titta på!! Varför? Söndag måste ju vara alla människors ultimata tv-dag! Eller? Tur i alla fall att Jamie fortfarande är lika bedårande söt att titta på och så inspirerande vad gäller enkla, goda rätter som jag alltid tänker att jag ska göra men aldrig kommer ihåg.

Nåväl. Ingen tv = mer läsning och i helgen har jag nästan lyckats läsa ut "HP & the Order of the Phoenix" - en evigt nervkittlande historia och all världens cred till JK Rowling. Hur kan EN människa ha så mycket fantasi och totaltilltala både barn och vuxna?? Jag vill också bli arbetslös och sitta på caféer och skriva bästsäljare och ha min framtid tryggad for ever.

T mår bra och ligger nu ute i vagnen på förmiddagslur i stormen och vilar upp sig inför babysimmet. (Där instruktören för övrigt har börjat kalla henne för "han" bara för att jag köpt blåa badbyxor med spöken på till henne... Vojnevojne! Hon vet ju vad hon heter och allt...). Nu ska jag koka lite grönt rabarber-gräddté (momsisch!) och läsa färdigt boken. Snart påsk. Livet leker.




Bild: Kanal5.se och Microsoft Clip Art