Det Andra Sverige

Ja, nu har det kommit till oss också. Det där Andra de har pratat om på tv och radio. Regnet som bara öser ner. Nu är det här hos oss i toppendelen av Sverige. Jag har förundrats över de väldiga vattenmassor som verkar ha öst ner och förstört väldiga mängder grödor för söderbönderna och väldiga antal semestrar för övriga söderfolket. Förundrats men inte riktigt förstått. För hur kan det vara översvämning i söder när vi har fint väder och mest bara uppehåll i norr?
Men idag förstår jag. För idag piskas vägen våt av det ihärdiga, tunga skyfall som nu till slut hittat vägen till den allra vackraste delen av vårt avlånga. Jag gissar att det skulle ta 4,5 sekunder i genomsnittlig tid att bli absolut soaking wet om man skulle vilja stå en stund på gräsmattan för att njuta av smattret. Så det vill man såklart inte. Idag är dagen som jag och semestermannen sitter inne och hinkar kaffe och tittar på film till ljudet av envisa droppar mot fönsterrutan. Njuter av en innedag i slöaranda. Lite planlöst bloggande. Och såklart av att det Andra Sverige i vanliga fall ligger ganska långt härifrån. För hur kul hade det varit om hela semestern sett ut så här?

Söderlänningar: emigrera! Så här kan man ju rakt inte ha det.
Love.

Kommer snart

Jag drunknar just nu i semesteraktiviteter - men jag längtar tillbaka lite ibland. Så snart kommer nog jag och skrivlusten tillbaka. Eller snarare skrivtiden. Hinner bara inte just nu utan passar på att njuta av gemensamma semestern och alla besök och annat sommarmys. Återkommer!

Storflabbarmöte on the G

I morgon får jag träffa min venezulanska flyktingbästis efter ett år av största möjliga saknad. ÅÅÅH vad vi ska prata och skratta och fika och tycka om varann igen. Sen blir det ju förstås lite spännande att se vad T tycker om sin gudmor som hon aldrig träffat. Hon min bästa skrattkompis. Det är inte utan att det pirrar lite i hjärtat mitt.

Semesteraktiviteter del 1

Solen skiner och saker händer. Första underbart trevliga vänmötet "avklarat". Hela glada Umefamiljen med otroligt söta små bustroll grillade spett med oss igår och pratade om oviljan att någonsin återgå till jobbet efter vad som borde vara livets eviga semester. Sen kväll för lillsnuttan men intrycksbombarderingen är senaste innegrejen i vår familj. Hon sover så gott när hon är färdigfördagenstimulerad och inte måste avsluta dagen att nypa sin mamma hårt i brösten av uppdämd tristess.
Det var i alla fall trevligt värre och det är lustigt det där med att det ska till att man flyttar ifrån sina grannar för att man ska börja ses lite oftare. Gärna 20 mil eller så...
Det andra Umebesökarparet var mest på genomresa och kikade bara in en snabbis för att kolla om nya husinköpet var godkänt eller ej. Jag tror jag hörde något om Väl Godkänt så nu kan de gärna få komma igen. Så länge ingen klagar på det genomsmutsiga golvet som skapar svarta små barnfotsulor så är man hjärtligt välkommen!

Helgen började alltså på bästa sätt och nu njuter vi av allra första riktiga semesterdagen på 6 (!!) hela veckor. Vilken dröm! Men kanske lite press på oss att faktiskt hinna med n å g o t av alla våra tänkta projekt. Ja shit alltså. Nu måste jag göra nytta. Efter en lång och utdragen förstadagssemesterfrukost ska vi kanske ta och äntligen olja in vårt soldäck. Ska bara dricka lite kaffe först. Och en liiiten påtår. Och kanske kika liiiite i tidningen. Och dricka liiite kaffe till. (Ehrm. Hoppas i alla fall att M är jobbarsugen.)

O efterlängtade härlighet!!

Nu äntligen är det semester på riktigt. Man kanske skulle kunna tycka att jag ju faktiskt har semester hela tiden men det är inte riktigt samma sak när mannen inte är ledig. Allting blir minst dubbelt så mysigt när han också är hemma. Precis inkliven genom dörren med en ölsmakande puss på lager (öl och smörgåstårta sista dagen på jobbet - inte alkisvarning...) och nu känns det i magen. Semester. Det är alltså så här det känns. Båda två lediga på samma gång. Inget sommarjobb, inga inplanerade måsten. Ingenting. Ljuvliga semester!

Ikväll firar vi med thaimat och efterlängtade favvotrollisen Harry Potter på bio. I morgon en flaska läskande rosé i kvällssolen. För i morgon kommer solen att börja skina igen. Vi har ju semester. Tillsammans. För första gången. Någonsin. Sanna mina ord.

Hinner inte.

Fullt upp. Fullt upp. Dagarna flyter in i varandra och jag hinner inte ens med hälften av sakerna jag så gärna skulle vilja. Ett exempel på eländet: Har länge tänkt att cykla till Sophie och mysa med de små flickorna på den sidan vattnet. Det var flera veckor sen tanken tog mig i besittning men den har inte ens närapå realiserats ännu. Tragiskt. En cykeltur liksom. Det är väl sånt som man gör på sommaren? Kanske får skylla på regnet? Som tröst verkar det som att alla andra befinner sig i ungefär samma fullt-upp-situation. Men det är väl så det ska vara!? På semestern åker man runt och umgås, grillar och dricker vin, vilar lite och mår gott. Pratar, dricker en kallkall öl, vilar lite och mår gott. Äter lite för mycket och blir några kilon rundare om magen. Vilar och mår gott. Myser och tänker "Sen..."
Och på tal om magar. Det här mycket tänkvärda blogginlägget måste läsas och begrundas med en bestämd uppmaning till oss alla av kvinnligt kön (och kanske också manligt?):
Skärp oss tjejer! och: Love thyself!

Go semesteröverflöd! Go!
Puss.

Mitt sommarprojekt

Retar du upp dig på ting som är små
är du väl inte större än så.

Alf Henriksson

Jag jobbar på det.

Välkomna till sömnlöshetens högborg!

Inatt har hon verkligen sovit extra oroligt lilla tösen. Vaknade och storgrinade minst 3 gånger innan vi gick och lade oss. Jag fick muta med bröst, M fick vagga spjälsäng med starka armar. Klockan midnatt tänkte vi "Yes! Nu kommer hon säkert att ta lååång sovmorgon i morgon!" Troligt. Klockan kvart över fem i morse tyckte hon att det var superlämplig tid för uppvaknande. Det tyckte inte mamman och pappan. Halvt i dvala kastade jag fram ett bröst för att övertala henne om hur skönt det faktiskt är att somna om klockan 5ånånting på morgonkvisten. Helt utan respons.

Det slutade med att M gick upp och underhöll en stund. Storgråten var ett faktum även genom öronpropparna så han stoppade ner henne i vagnen och gick ut. Promenader klockan halv sex på morgonen är inget de lär morgontrötta på föräldrautbildningen men det gick visst bra ändå. Hon somnade lydigt och sover än. (!)

Men all denna förändring har lämnat mig så infernaliskt nyfiken på vad som försiggår i hennes lilla huvud som får henne att vara så här orolig och ledsen. Jag vet att det har att göra med att hon nu börjar fatta att hon är en helt egen individ som inte automatiskt tillhör någon gemenskap och därav kan bli lämnad närsomhelst. Hon försöker kategorisera vad och vem som hör ihop och det kan störa det vanliga livet avsevärt. Vad jag inte förstår är varför hon vill kategorisera klockan fem på morgonen då resten av gemenskapen sover. Synd det där.

Kvällens sista suck

Jag verkar vara ganska lagom i mina beroenden. Hur lagom är du?
68%How Addicted to Blogging Are You?

Mingle² - Online Dating

I am 67% Addicted to Coffee

Mingle² - Free Online Dating

Snart så.

Trots att M har jobbat hela veckan så har det känts preciiis som semester. Värmebölja med ackompanjernade sol och skönt avslappnat umgänge i trädgår´n om dagarna. På kvällarna picknick på diverse badställen (för varmt mitt på dagen med bebisar i sällskapet) och middag på soliga uteserveringar på mysiga restauranger. Kall öl och mysprat. Den skönhärliga semesterfeelingen kamperade direkt i den där pirrgropen i magen och slog sig genast till ro med sin avstressande effekt på människosläktet.

Lite av en kalldusch blev det alltså när så regnet kom och vi plötsligt insåg att M faktiskt inte alls har lediga veckor på schemat förrän efter ännu en arbetsvecka. Vi tacklar denna nya söndagstråkiga insikt med en film, kall öl och snacks. Och nu när det ändå ska regna i veckan kanske det var klokt av honom att välja veckan efter som den riktiga ledighetsinledningen. Träsktrollet får nu trösta oss i längtan efter the Real Thing. (Det var ju det här med vår förkärlek för barnfilmer...)

Vi har det bra vi här bak i bilen

Så här såg det ut (och lät det!) en bra bit av sträckan på vägen hem idag. Det kändes genast långt och insomnandet kom som en stor lättnad för gråtmedlidande mammahjärtat. Det blev så mycket på en gång för lilla gumman. En tand på 9-månadersdagen. En resa full av nya människor och intryck. En ny sängplats. Ett evinnerligt kringflängande. Rutinerna helt åt skogen. Detta blandat med en stor och överhängande misstanke om att 9(7-10)-månadersångesten har hoppat in i den lilla kroppen och gripit tag med sina vassa klor. Många tårar och hjärtskärande skrik med andra ord. Dom säger det går över. Vi hoppas att det blir förr snarare än senare. Stackars lilla älsklings (och skit-...) ungen! (Får man säga så utan att bli dömd till den evigt brinnande elden?)

Färre buskar

Kan bara instämma med en klok t-shirtbekläddperson i New York-publiken från Live Earth-galan (som i verklig mening är en stoooor energislösare i sig...);

More trees
less Bush

Sporadisk korrespondens

Ytterligare en liten paus i bloggandet. Känns som att det kommer att bli mer och mer sporadiskt nu under semestern. M har ju trots allt jobbat hela den här veckan vi varit i Ume så vem vet hur våra dagar kommer att se ut då han faktiskt är ledig på riktigt!? Säkert inte alltför mycket tid över som Nybliven. Med tanke på att vi funderar som bäst på lämpligt litet renoveringsprojekt där hemma i huset så kan det tänkas att vi måste lägga tiden på andra saker än internätandet. Hur konstigt det än kan låta... ;-)

Nu väntar bara sista vänliga besöket här i stan och sen bär det av hemåt igen. Hur kul och skönt det än har varit att ha minisemester med vännerna från förr så känns det dubbelt så härligt att komma hem igen. Det där med "hem ljuva hem..." är inte så dumt trots allt...
Och oj! vad det är tur att man inte alltid behöver residera i lägenhet under sommarens varma dagar för puh! så varmt och obekvämt det är! Trots att det har varit hur skönt som helst att ha "nåt eget" och inte behöva bo inpå alla andra glada resenärer. Länge leve egna huset!

Ses snart från hemdatorn då. Må väl så länge! Love.

På väg ut ur dimman

Gårdagen blev precis lika hektisk som många andra dagar den senaste tiden. Kanske något mer. Det var full fart från vakning i arlakvist till sent (tidigt) på följande dags morgontimme. Släktingar, födelsedagsfikan och fotbollsmatcher avlöste varandra i en sammanflätad länk av händelser. Skulle träffa annan mamma för gemensam cykling till vinkväll klockan kvart i sju på stan och klockan sex insåg jag att jag fortfarande inte hade hunnit, varken äta eller ge lilla pruttan kvällsamningen. Och det kan man ju inte strunta i för det här med sprängande boobies är ingen vidare sällskapare när man ska visa sig från sin bästa sida för nya flammor...
De nya flammorna visade sig vara ett gäng mycket underhållande och glada töser i sina bästa år och kvällen blev succé för en sällskapstörstande. Så himla skönt att inte behöva vara förälder 24/7 utan också hinna med sig själv för ett litet tag!

Vi avslutade med cykeltur till stan och en pubcheckarrunda. Ingen kan dock ha ansett att vi var VIP-material för på enda attraktiva utestället skulle vi inte bli antagna förrän på onsdag. Vi väntar än... (och hamnade slutligen på tonårens köttmarknad som numer förvandlats till en mycket gles lammköttsmarknad...)

Fantastisk trevligt på alla sätt och vis (tack alla glada tjejer för att jag fick komma och mysa med er!!!) men Sweet Jesus vilken orutin jag har på såna här samkvämskvällar som inkluderar alkoholhaltiga drycker. Hela dagen idag har jag gått som i en dimma av trötthet och lite halvhuvudvärk.
Nu är vi dock installerade i broderns lägenhet i Umeå, pruttan sover och vi har precis kvällsfikat och drömmer om kudde mot kind. Vi laddar alltså för ännu en intensiv sommarvecka i gott sällskap och med en eller två flaskor druvjuice i kvällssolen. Tjingeling!