Ett nytt försök...

Har skrivit två inlägg de senaste dagarna som jag lyckats fippla bort och sedan struntat i ( - tänk bara så mycket insiktsfullt ni missat!). Tänkte mig nu ett nytt försök med önskningar om ett GOTT NYTT ÅR till alla fina, rara, underbara!

Idag håller vi oss inne i stormvarningsblåsten - såsar runt i hängiga, mjuka kläder och dansar vilda danser till Smurfarna. Ungefär som resten av lovet sett ut alltså med undantag för att vi umgåtts lite mer och njutit av nypåfylld umgängesenergi och mersmak av goda vänners lekar och kloka huvuden. Det är verkligen überljuvligt att vara två vuxna hemma och ta hand om de två små fantastiskt fina och hjärtvärmande små barnen som trots allt tar ganska mycket tid när man är själv och blir en lätthanterlig trevlighet när man kan dela.

Krutdurken T vill hemskt gärna åka "bojass" (= madrass) hela tiden nu så nu tillbringar vi resten av dagen i böner till vädergudarna om klart och lagom kallt vinterväder med madrassåkning och varm choklad på renskinnet. Lite god mat ska vi förstås också hinna med för det är väl det som nyårsafton handlar om. Innerlig njutning med dom man älskar allra mest. Kanske åker sovrumsväggen ner av bara farten...

Kramar till alla och godhälsoönskande skålar från oss här vid vattnet! Ses på andra sidan...

HELT KLART DET BÄSTA MED 2008, alla kategorier:

Slut lugn?

Vi har för övrigt bestämt oss för en slutiltig planlösning nu så ikväll har vi börjat riva ner nästa vägg i Projekt: Husombyggnation. Kanske dumt nu när vi hade det så mysigt men det är ju inte så ofta man är hemma båda två under en längre tidsperiod. I morrn blir det inhandling av påbörjarkitet med reglar och sånt man kan behöva till den nya väggen. Och kanske en burk sockersugshämmande piller. Lev och må!

En frisk, lugn stund

Sådärja. Nu har jag hunnit med både att umgås med hela släkten därhemma, att äta för två eller tre och att få lite härlig mjölkstockning och hög feber. Det mesta juliga avklarat alltså. Hade middag med mammas sida av släkten och kände sen att bröstet började ömma (trots att ingen av dem är särskilt våldsam) och sen bröt infektionsdelen av det hela ut. M fick sköta all sorts ruljans här hemma och det var nog med viss lättnad som jag vaknade till liv igen just innan jul och kunde hjälpa till lite med manövreringen av hushåll och två småbarn för att tillsammans precis hinna sjösätta julaftonens proteinfrossa. Och paketinslagningen av de få paket vi handlat i år. Tack och lov så köper vi inga vuxenpresenter i familjen längre så jag behövde inte brottas i alltför många affärer dan innan Dan.

Av tomten, som visst var särskilt snäll i år, fick jag ändå ett fint rött underställ, PRECIS ett sånt som jag behövt så länge och tänka sig - det låg i precis ett sånt paket som jag minns att jag själv slagit in i fint stjärnpapper för en dag sen eller så. Tack tomten! I övrigt tackar jag tomten för mina två finfina barn och finfina pappan till mina finfina barn för en skön första tid i hemmet, som trots bröstklumpssjuka varit så bra och mysig som man bara kan drömma om som trött, men oerhört lycklig, tvåbarnsmamma!

Så här fina är mina utlovade finfinaste som jag nästan pussar sönder så fort jag får chansen (som med en av dem inte är särskilt ofta då ordet NEJ är det mest välanvända, nästan söndernötta, som finns i det här huset sedan en viss tid tillbaka). Pussungar!

Whoa!

Jo det är nog så att jag fortfarande är lite kär i Markus Fagervall. Om det inte var för den där tjejen han har så kan det hända att jag skulle gift mig lite på sidan om mitt förhållande här hemma.

Nu ska jag och min stora tjej åka och handla inför julen. Kan bli ett kul projekt med alla julhelgshetsande.

Ps. Amanda Jenssen är inte så dum hon heller.

Källa: Frosseri i gamla Idol-paradnummer på YouTube

Oj en sån paus!!!

Jag tänker att jag ska hinna/orka/vilja skriva nåt varje dag men jag hinner/orkar/vill visst inte nog mycket. Jag har försatås också, sedan 10 dagar tillbaka, ett underbart mjukt litet bajstrollsknyte att ta hand om och lukta på och det verkar ta upp all min tid och bästa förmåga. Men vi lever och mår bra och jag LOVAR att det kommer nån liten bild på världens bästa och finaste lille kille här snart. Han har för övrigt fått ett namn idag och jag är precis som sist alldeles till brädden fylld med kärlek och lättillgängliga tårar bara vid tanken på att barnafödande funkar och funkade för just oss just denna gång. Det är svårt att inte bli högtidlig när barn kommer till världen...

Jag tog mig i kragen

Vi hade dagisfotgrafering av barnet i den här familjen för ett bra tag sen nu. Man var tvungen att beställa innan ett visst datum om man skulle få ett visst (mycket billigare) pris. Såklart gjorde jag inte det. Hos oss ligger nämligen allt på hög och väntar på att "sen..." ska komma. Kruxet blev då att hon varje dag vill "Titta!" på gruppkortet som hänger strategiskt dåligtsamvets-placerat vid dörren innan vi åker hem från älskade förskolan och såklart säga "hejdå, alla barnen!". Trots att hon sen själv beskrivit den något allvarsamma provkopian av det egna porträttet som att hon var "jätteajj" alternativt "hade gjort illa sig!?" så tyckte jag nog att det kunde vara kul att ha kvar åtminstone ett ex från första riktiga fotograferingen. Alltså tog jag så tag i det samvetsretande beställningsformuläret och ringde fotokillen och sa att jag minsann ville ha det bra priset trots att jag är en långsam mamma som samlar viktiga göromål på hög. Det fick jag förstås och nu känner jag mig en smula bättre i vetskapen att jag kommer att kunna ge min lilla fotoälskande flicka två fina kort att hänga på väggen i sitt nya rum lagomt till första advent eller så. Mission accomplished. Inte en dag för tidigt.

Vecka 36

Citat från Familjeliv som är min minneskalender i graviditetssammanhang (har annars ingen vidare koll denna gång men det sägs visst att): "Nu står livmodern i regel som högst och det kan kännas som om alla organ är ihoppressade till bristningsgränsen. Livmodern når ända upp till bröstbensspetsen." Jag kan bara hålla med och längta lite extra efter det berömda bebisnedhasandet. Fixerad status ter sig just nu som ett drömlikt kroppsläge för en liten inneboende och jag drömmer om att kanske få flåsa lite mindre och lättare efter att ha skalat en clementin eller så...

För övrigt är det nu bekräftat att jag fått hepatos även denna gång. För er som inte vet så betyder det KLÅDA überalles och jag har idag fått medicin att sätta igång med för att begränsa rivmärken på väl valda kroppsdelar. Det är absolut ingen fara med mig men det känns lite drygt att nu måsta börja hänga på spec-mödra 2 ggr/vecka. Bra att de kollar så att bebisen mår bra förstås men samtidigt känner jag att det finns så mycket annat att göra med tiden. Jag vet. Dumt att tänka så men sån är jag.
Skönt i alla fall att jobbet ligger nära och att eleverna avleder mina tankar om dagarna. Hemma i tv-soffan kliar jag betydligt mer...

Nu är jag trött och ska faktiskt försöka lyssna på det och hoppa i säng. 36 dagar kvar. Tjingtjong.

Prata ordentligt!

Nu har det varit riktigt tungt i några dagar. Magen är full till bristningsgränsen och energin sviker. Går omkring med ständig mjölksyra i musklerna och lagom mycket andnöd så fort jag bara tänker på att röra mig. Pissigt värre alltså för jag gillar INTE att inte orka och hela tiden behöva vara beroende av någon annan för att få det jag vill ha gjort gjort.

Efter dagens simtur med lilla fröken insåg jag dock att jag nog måste dra ner på aktiviteterna om jag ska orka hålla ut under hela den 5-veckor långa slutsträckan. Tröttröttrött blandat med ont och energilöst är inget kul. Alls. Så. Då var det färdiggnällt för tillfället. Graviditetens baksida är trots allt värd varenda slitiga steg vid blotta tanken på den fantastiska slutprodukten.

Får väl väga upp gnället med kul samtal från bilen på hemvägen från badhuset. T älskar när vi sjunger och säger alltid "Gång till!" så fort man är klar. Hon ville höra "huvud, axlar, knä och tå" omåomigen i bilen och efter 4 varv tänkte jag påskynda avklarandet av den enformiga melodin genom att dra upp hastigheten. Då tittar hon med sina allvarligaste ögon på mig och säger bestämt "Prata ordentligt mamma!" Hahaha. Så ung och redan språkpolis. Bådar gott det här...

Fredag!!

Med mousserande alkoholfritt, massa tända ljus och en vilt freestylande och showande liten tjej blev det här till en riktigt trevlig början på helgen! God mat och mys med lilla familjen är verkligen bra för själen! Har haft en tung gravvodag idag med lite sömn och mycket ont så glada fredagsfeelingen var en välbehövlig paus.

Nu har vi dessutom beställt dörr och hoppas på snar leverans för sista rycket så känslan under fötterna är ännu lite lättare än tidigare.

Nåväl, tänkte bara önska alla en fantastisk helg och skicka några tankar till både höger och vänster i världen. Tänker på er ALLA trots att jag är urkass på att höra av mig!!
/Hon i den egna kokongen som tillbringar tiden med att föda upp världens nästa stora danstalang (Små Grodorna idag var HELT hysterisk... :-D)

Kyla becomes me

Sitter här och fryser i inomhusstormen. Råkylan kryper in genom fönstret (kanske inte så konstigt med tanke på att det är vidöppet) och att krypa ner med en bok är föga lockande. Alla delar utanför täcket blir ju stelfrusna. Men ÅH så skönt det blir där under när näsan når kallgrader utanför. Det passar nog mig, min kropp och mitt temperament att bo här i nordligt streck. Behöver liksom den där nedkylningen nån gång per dag för att hålla mig hälsosamt levande.

Nu drömmer jag om en helg som inte går fort och som bjuder på massa sol och promenader i skogen. Gärna med familjen men en och annan charmig hund kan också få följa med. Tur att vi ska vakta en sån på lördag då.

Nu ska här sovas och värmas kalla fötter på varm, nyduschad man. Kan bli lite av en kamp. Dagens äventyr. God natt!

Fotbollsmage

Jaha så det var ungefär runt omkring nu som det började alltså. Nu har jag tydligen kommit till det stadiet i graviditeten när magen börjar förbereda sig för att så småningom trycka ut det lilla livet där i. Mjuk och slapp respektive stenhård och fotbollsstor om vartannat. Mycket energi slukar hon också. För idag har jag bestämt mig för att det nog känns som en hon. Har ju faktiskt varit på ett andra ultraljud för en sisådär 10 dagar sen men såg tack och lov inget kön och fortsätta fantisera och tro tills det är dags för utfärd.

Anledningen till andra kollen är att jag ligger rätt högt över den inom grav-kretsar så kända symfus-fundusmåttskurvan och skulle kolla om det var en jättebebis jag huserade. Inte det, allt ok och lagomt, precis rätt mängd fostervatten och ingen diabetes så jag får helt enkelt leva med att ligga ovanför kurvan. Precis som att jag aldrig gjort det förr...

Choklad i kopp med hembakt dopp

Tänkte nu följa en tidigare tanke och ta det lite lugnt innan dagens dagishämtning. Jag gör som Anna och blandar lite mjölk och mörk choklad i en höstmysig kopp och tar en liten (eller stooor) svärmorsbakad drömbrödskiva som tillbehör. Ensamt mys i soffan är precis vad ett uttröttat preggo behöver. Basånivet.

Agenda: Försenad

I ett upplysningens ögonblick insåg jag häromdagen att vi ju faktiskt måste få tummen ur och fixa färdigt i lillfias rum så att hon äntligen kan börja sova där, så här ett halvår efter påbörjandet. Denna stund av AHA framkallades av den tanke att Den Nya Bebben kanske knackar på tidigare och då blir det nog inte så kul att sparka T ur spjälisen till förmån för det nya livet i familjen bara sådär. Att få det egna nya rummet med stor, skön säng klar och lite spännande få inviga den så här lite lagom innan uttryckning vore alltså det bästa. Så vi lämpade av den lilla pratmakerskan hos första bästa (!!) och satte igång med listmålning. Annars brukar hon gärna vilja vara med och hjälpa till, gärna måla lite med fingrar och hår, och jag var inte vrålsugen på svarta kladdiga tapeter i resten av huset så hon fick sova i favoritskogen i två föräldralediga nätter.

Med ett jobbflyt och lite övertalning av sambon som lätt blir irritationsstressad av mina snabba beslut (och inte ens värsta pussmunsplutningen räcker som muta ;-D) så är vi nu färdiga med kritiska steg 1 och fönstret är äntligen så gott som klart. Nu saknas bara den där fina knallgula, herrgårdsdörren som jag ser framför mig i mina drömmar. Får väl sikta på ett steg 2 nästa helg. För nu måste hon, ta mig tusan, få sova där inne som det varit tänkt i ett år eller så.

För övrigt så tror jag att jag couvadar (=har börjat boa mig)... Jag har bakat både kakor och goda små bröd, parallellt med övrigt pysslande och tänker mycket på små lampor och färdigställandet av diverse små och stora sysslor. Sambon säger STOPP och hänvisar till aningen höga räntor och att det kanske inte är så klokt att göra av med hela bufferten i ett huj. Buffert-schmuffert säger jag och vill helst köpa elgrejer till alla husets rum, måla om hela den förfärliga fasaden, fixa i ordning sovrummen i luxuös och överdådig stil och snabbt genomföra nya planlösningen med hall och allt. Jag röstar för motorsåg och starka, snabba män som jobbar gratis och har med sig alla ombyggargrejer som behövs. Här ska boas. Tjing.

Tidsprioriteringar

Har precis reviderat bloggläsaren och tagit bort en hel traktorlast med inspirerande inredningsbloggar. Jag måste liksom sluta lura mig själv och tänka att jag ska ha sådär fint och pyssligt snart. Vårt fixande myrkryper sig framåt då det riktiga Kapitalet saknas för att kunna hålla på och ansiktslyfta vårt gamla hus för jämnan. Vi är dessutom så gammelmodiga att vi föredrar att spara ihop till varje grej = det tar tid förutan tid att få något gjort. Alltså åker inspirationen och jag får nöja mig med att kolla hos andra och bara ibland.

Min tid spenderas i stället lämpligast just nu i diverse diskussioner med vår 2-åring som är övertygad om att hon vet hur världen vänder sig i precis alla lägen. I morse innebar en sådan vändning att hon, i den engradiga värmen, sprang ut så fort hon kunde för att undvika sin vaggande gamla mor, kastade en bok i det genomblöta gräset och skulle bestämt sitta där och läsa den, inte alls inne i varma soffan. Och vi som redan var sena till våra respektive skolor... Inte verkar det bli bättre av att hota med allra elakaste rösten heller. Då härmar hon bara, skriker lite högre och blir ännu mer tvärsöver.

Trots står visst före inredning i uppslagsböckerna hemma hos den här familjen. När barnet själv får välja.

Sovmorgon har guld i mun!

Jag har detta år svårt att få till det med timmarna på mitt schema så därför har jag lite fritt spelrum att ligga kvar i sängen tills lilla snuttan vaknar vissa omsorgsfullt valda onsdagar. Det är, i just denna extrema tröttperiod, en välsignelse att få tänka "bara två dagar kvar tills jag får sova" på söndagkvällarna. Det är förmodligen det som får mig att överhuvudtaget pallra mig ur sängen de två första veckodagarna. Varför är det där som alla försäkrade mig om BC* inte ett dugg sant i mitt (vårt) fall? Det här med att "bara du/ni får barn så kommer du/ni att vara pigg på morgnarna".
Jag vet att jag nämnt det förut men det är en sån här sak som får dagisfröknar att titta lite snett på en när man stressar in och flämtar "vi sov så länge att det blev en smula bråttom... igen..." Opedagogiska förälder som borde kliva upp minst en och en halvtimme innan lämning, äta frukost i lugn och ro och leka roliga lekar i det välstädade vardagsrummet för att fylla ut tiden innan dagis tar vid. Så tänker de nog minsann om sömntutor som mig som stapplar in närmast groggy och mumlar något osammanhängande varje gång barnalämningen sker innan 9.
Och snart kommer nästa... Hoppashoppashoppas att h*n också gillar att morgonsova!

Morgonhälsning

I morse när jag kom in i Ts rum för väckning möttes jag av ett "Heeej pussgujka!". Behöver jag säga att dagen levts leende?

Nu säger jag ett illamående godnatt (Varför lät jag mig luras att äta en massa glass egentligen när jag vet att jag alltid mår illa efteråt...?) till alla pussgurkor därute.

Äntligen!

Och trots litteraturprisartider så tillsyftas icke den franske vinnaren utan helgens VÄLbehövliga upprensning/gårdsstädning. Vi har ränt runt i så många helger nu och påhälsat, hundvaktat, insjuknat och tillfrisknat att vi inte varken haft tid eller orkat ta tag i vårt personliga utomhuskaos på låååång tid. Käre far röjde fram vår fantastiska utsikt för ett bra tag sen och den enorma rishögen som då drogs ihop har legat och legat och legat på sin plats sen dess. Ännu kärare far laddade också upp oss med en släpfull prima ved som också den försakats och vilat säkert under kåpan utanför vedboden.

Nu är den inkastad och staplad, 4 (eller 5... eller möjligtvis 6...) fulla släp med ris är bortforslade, golvet i lilla grillplatsvedbon är fixat och den andra veden inproppad där i väntan på eldbrinnande mysigheter framöver. Vi har burit bort gamla pallar, tagit bort en rasad järsgård, klippt ned humlen och fikat efterskotterat födelsedagsfika med vänner och sedan dess lekt lyckligt med en spinnande, plingande microvågsugn och ett finfint pussel!
I brist på nån ledig sekund på tu man-kvinn hand så hyrdes sen svärföräldrar in och vi kunde gå ut och äta fint och prata om livet bara vi; ingen tv, inget barn och inga sidospår. Även detta ytterst välbehövligt och skönt att påminnas om varför den där typen som hänger i samma tv-soffa här hemma faktiskt hör ihop med just mig och varför jag är så glad över det!

I någon ledig stund mellan alla dessa sköna höstluftsaktiviteter har vi övertalats av den lilla pratmostern att se på "schiml" som då såklart är hennes nya favvis; The Film, samlingen och "animeringen" av alla tre Benny-böcker (Nämen, Jamen och Nöff Nöff). Den vill hon se om och om och om igen, trots att hon redan kan hälften av orden och jag vill kräkas när jag hör första tonen i inledningsmelodin ("Mamma huvva").

Bra helg med andra ord. Mycket gjort = ett förnöjt sinne. Åtminstone när kroppen använts på uteplan i många, många timmar per dag. Sånt gör mig nöjd. (Värre är det med inomhusstädningen... *suck*) Nu väntar visst en lika bra vecka har jag hört. Samma till er!

Svårgreppbart

Sådärja. Nu har vi inlett det nya barnspenderandet och köpt en syskonvagn. Majgadd. Det är verkligen på riktigt. Stora lilla tjejen ska sitta i den tillsammans med en b e b i s om bara ett litet tag. Känns ju helkonstigt nu när jag tänker på det. Den här graviditeten har fått så mycket mindre fokus och uppmärksamhet från min sida att jag kanske knappt registrerat att vi nog vid nåt tillfälle har bestämt oss för att skaffa ett barn till. Med en bred vagn utanför sovrumsfönstret kanske jag förstår det snart. Det är nog inte det ultimata Wahlgrenska sättet att förbereda sig på ett fyrahushåll men vatusan...

Jag undrar om det är nåt mer man måste köpa som jag inte vet om eller kommer att vara för trött för att fixa sen. Är det någon kunskapsrik tvåbarnsveteran som kan tipsa mig i god tid? Om den materiella vägen är den rätta att gå för att få en förlossningsförberedande kurs mottager jag härmed tacksamt alla råd som finns i anteckningsböckerna där hemma!

Det eviga tröttmat

När mörkret smyger sig på går min kropp alltid in i ofrivillig dvala och ögonen antar en oklädsam rodnande färg. Synd det där. Jag älskar verkligen hösten; den kyliga luften, de vackra färgerna, mörka kvällar med brinnande värmeljus, långa promenader och allt annat mysigt som hör till. Men kropp och huvud säger nej tack och sover gärna en och en halv timme extra på morgonen. Tyvärr går det sisådär med den biten då det faktiskt finns ett jobb att sköta men ÅH! som jag skulle vilja ligga kvar i svala sängen under varma täcket varje morgon. Helst ensam i huset med inget att sköta om förutom sidorna i nån bra bok långt efter gryningsdags.

Det känns som att de dagarna är minst 35 år bort.
Det går segt nu, kompis, det går segt nu.

Sött men sant

Nu är det exakt precis två år sen vi stapplande rörde oss i riktning mot förlossningen i Umeå. Gående såklart med nån axelklängande paus då och då när värkarna tog över benviljan. En hel liten livstid som samtidigt gått så oerhört fort.
Den där lilla bebisen som kom ut 5,5 timmar efter den pausande promenaden har alltså på nåt oförklarligt sätt hunnit bli 2 och vi har förberett lilla kalaset hela regniga dagen idag;
bakat bullar och tårtbottnar, slagit in paket och blåst upp ballonger, städat och fixat morgonöverraskningsbricka.
Såklart har jag, som extra hormonstinn öm moder, låtit tvååriga kärlekens alla perioder låtit passera revy. Det lustiga är bara att det på något vis känns som att det bara är just-nuet som existerar och att hon alltid har varit och sett ut som hon gör just nu. Alla vakna nätter och amningsläckande bröst är som bortblåsta.

Tvåårsstatusen ser sammanfattningsvis i stället ut som så att språket fullkomligen exploderar och humöret åker på en evig berg- och dalbana. Långa (4-5-ordiga) meningar yttras bestämt och ömsom störtgrinas det argt på golvet, ömsom pussas och kramas det med liv och lust. Förskolan är fortfarande världens bästa grej och häromdagen möttes den gossugna mamman av ett "mamma åka baka jobbet liten tund" och springande ben åt motsatt håll. Vill helst vara kvar och måste försäkras om att morgondagen också innebär ett dagisbesök för att vilja åka hem med mig.
Hon trotsar numer så ofta det finns tillfälle och gör precis allt man inte får med ett illvilligt flin på läpparna. Blir responsen ilska är det hur kul som helst att göra igen. Hon blir själv hiskeligt arg när inte egna viljan efterföljs som en dag när vi var ute och hon inte fick mellis på "tappan". Då traskade hon raskt iväg, vände sig om och sa "heddå mamma, åka långt bort, Malta". Eller då hon passade på att måla hela ansiktet med tusch när jag var på toa och sen efter utskällningsläxan sa "åh så dumhetej, tätta bort, baja jita pappjet". Hysteriskt roligt men bara att ta på sig allvarliga minen och skaka förståndigt på huvudet och se arg ut.
Hon har inte riktigt fått kläm på det här med personliga pronomen än och meddelar ofta vad hon gör i fråge/uppmaningsform (eftersom hon härmar mig då alltså) typ "bajsar du", "lägg dig ner!" fast hon egentligen vill berätta vad hon själv gör. Hon fixar det bättre när hon pratar om sig själv i 3je person; "T lägga sig "T tojka borde´" men då utelämnas ju du/jag-problematiken så det är kanske inte så konstigt.

Ett annat framsteg är att blöjfria hemmastunder numer meddelas med "kissnödi" och de lyckade toabesöken blir allt fler. Det slår mig att hon blivit stor när hon sitter där på toaringen, har gjort sin grej och allvarligt meddelar "T tojka själv, inte mamma hjäppa"!
Vi kan också prata om sånt som hänt tidigare (hon har ett jäkla minne!!) och sånt som ska hända och hon fixar att böja dåtid till sovit/badat/åkit och framtidstankar till "inte nu/sen/imojjon/efte sovit/liten tund/nart/all'es stax". Älskade babblande barn.

Den här med att ha barn blir visst bara bättre med tiden och vi känner oss så himla guldkantade av att få ha vår sköna, mjuka, mysiga, arga, trotsiga, yrvädriga, superblonda nakenfis hos oss i just vårat hem. En spräckande stolthet i bröstet.
Hoppas du får världens bästa 2-årsfirande, paketöppnande, tårtfikande, ballongkastande kalas älskade, älskade pruttgumman!!!

Ett livstecken från frostiga nejder

Det förvånar mig att så många fortfarande orkar kika in när jag är så helt, absolut, katastrofalt värdelös på att uppdatera. Mest tror jag att det beror på att jag ställt in datorn i sovrummet. Det har definitivt haft önskad effekt på ett minskat surfande för det är så innih*vetti kallt här inne så man fryser både häck, fötter och fingrar av sig i ett huj. Sen är jag dessutom mitt inne i funderingar om att eventuellt börja om från början nån annanstans för att kanske kunna vara lite anonym igen. Det verkar svårt i dagsläget. Det här med avreagerande dagbokstankar är på så vis svårgenomförda här. Vi får väl se hur vinden sig vänder.

Kanske den kickande nummer två tar upp all min tid och jag behöver inte bekymra mig om vilket som av dessa stora livsfrågor. Just nu lever h*n rövare allt som oftast och liknar definitivt sin storasyster i aktivitetsgrad! Fullt upp med två springisar och datorn blir ett dammigt minne blott!? Tiden går dock så fort, så fort och jag hänger inte med på varken veckor eller om jag måste fixa nåt innan födseln eller så. Helt plötsligt är det visst bara 2,5 månad kvar och jag undrar som vanligt vart tiden tog vägen. Alla dessa tankar om att tiden går så fort. Jag gör verkligen skäl för mina grånande tinningar och livlösa hängande hudreserver!

Palt imorrn. Veckans grej. Efter risröjandet då förstås.
Tankar till och på alla.

Det stormar grejs

Oj jag hinner inte riktigt med. Andan i halsen och fullt upp. Återkommer strax.

Rutin sköna rutin

Återigen för trött, stressad och osoven för att orka. Bara jag får komma in i allt det nya blir det nog bra igen för det är ju trots allt riktigt roligt och skönt att återgå till rutinerna och alla de fina människorna på jobbet ( m å s t e fokusera på de fina, inte helt i energikrävande onödan irritera mig på andra). Roliga, stimulerande saker väntar runt hörnet men nu närmast häcken full i en vecka eller så. Andas in. Andas ut.

Ja just det ja.

Inser att jag faktiskt glömt bort att berätta om det där spännande, roliga och lite pirriga (som det nu var en hel månad sen jag skrev om). Kanske lite sent nu men jag lånar en aktivitetstypisk bild för att snabbt och effektivt visa vad det var vi gjorde den där fina, förgyllande dagen i juli.


Det andra lilla livet ligger nu alltså där inne och plaskar och gör att jobbtiden blir ganska kort innan nästa ledighet vankas... En fin liten grej var h*n i alla fall och bilden på kylen tillsammans med den senaste tidens många rörelser och nattliga ravedanser gör att det börjar kännas mer på riktigt nu. Annars är det ju svårt att ta sånt där med graviditet på allvar. Det känns ju liksom inget i början. Förutom då den ständiga tröttheten förstås. (Men det känns som att den blivit mer vana än undantag ända sen T låg där inne och simmade och förslöade mitt sinne (och MINNE!!) totalt!)

Har just uppdaterat mig om mitt dagsläge och nu är det tydligen 23 veckor sen det hela började. Intressant hur man hade koll på exakta dagen förra gången och nu i stället kan ta fel på några veckor.
Det var det. Och så att vi är över månen glada förstås. En till liten i familjen. Lagom till jul. Det verkar som att tomten är extra snäll i år!

Suck

Det här med att anordna utbyte är inte så bara. Har säkert tillbringat 20 timmar av min sommarledighet till att styra upp och försöka organisera upp tonåringarnas viljevarierande sinne. När det plötsligt såg ut som att NU kanske så får jag ytterligare ett mail om ett avhopp. En vecka innan ankomst. Hur tänker man då att det ska "ordna sig"? Hur F*N ska jag hitta en ickeexisterande ersättare på en vecka? Som dessutom är min sista SEMESTERvecka? Ibland tar mitt inre verkligen en djup suck över åldersgruppens förstånd och mognad...

Sista helgen

Idag är vi alldeles trötta efter en veckas intensivt umgående med vänner. Det har varit fantastiskt trevligt och bra att ha en massa folk kring sig och sedan de åkte har lillfia sprungit omkring och ropat på dem eller viljat åka till dem hela dagarna: "Komma Taljo"! "Åka Ullit"! "Sover Evve - kommer snart"!

Parallellt med denna strida mänskoström så har vi kört mycket odramatisk inskolning på dagis. Jag misstänkte nog att det skulle gå bra men trodde ändå att hon kanske skulle ha tid att säga hejdå när man gick och hej när man kom. Icket. Här slösas inte på orden när "dagit massa sake" (dagit har en massa saker) som är roligare än allt annat. Första dagen åt vi lunch tillsammans, nästa dag åkte vi hem efter lämning och åkte tillbaka för att söva, sen var det klart. Hittills är allt super. Bra lokaler, bra frökeninställning och lagomt stor grupp. Och framför allt: glad dagisfia. Tårar vid lämning hade nog blivit väl jobbigt så här i början som förskoleoskuld till mamma. Nejnej. Ingen sån oro när det första hon säger varje gång vi sätter oss i bilen med ett STORT leende på läpparna är: "Åka dagit!"

Ett besök av släktingar halva dagen och en himmelsk god och mysig middag hos raraste Anna sen på eftermiddagen och nu bestämde vi därför oss för att åka till vårt vilohem den sista natten innan mannens semesterslut. Middag, blåbärsplock, sovmorgon och båtåkande väntar. So long!

Hit är dit och upp är ner

Vi har haft det så himla bra på vår gemensamma semester. Inte gjort nåt produktivt alls utan bara socialat och familjelivat oss. Besök hit och dit. Roliga möten med kända och okända. God mat. Goda skratt. Livet. Så mycket händer på så kort tid och när jag nu sätter mig för att skriva något av det så vet jag inte alls var jag ska börja. Måste nog reda ut tankarna lite. Min tanke är fortfarande på grönbete.

Får väl åtminstone bidra till en liten tänkvärdhet, som särskilt såna som jag fnissar åt.


För fler kul föräldrafniss - gå in på Baby Blues!

Mer sen

Tomt i huset. Tomt i huvet.
Sov gott.

Ny månad, nytt pyssel

Nu väntar knep och knåp innan vi åker på en av de äldsta (i tid, inte i år) vännernas stora fest. Att jag har en del semesterslutsångest ska jag inte skriva något om. (Jag tror det var augusti som var utlösande faktor.)
Nu fokuserar vi på barnfritt lördagsfika på stan, kanske ett sent loppisfynd eller två och en sjujäkla kväll med fina vännerna i mysiga ödemarken!

Till veckan väntar celebert bästabästa besök av två små hushåll i världen. Fullt upp in i det sista alltså. Men kul fullt upp!

Surströmming, släp och sjuk humor

Full fart hela dagen med bl a tvätt av alla sängkläder jag hittat runtom på de olika sängplatser vi har utspridda i och runt huset. Sen välbehövlig paus med underbart god surstömming med en stor och mysig del av släkten. Länge sen sist och det förvånar mig varje gång hur mycket jag sitter där och dreglande längtar tills jag får sätta tänderna i ljuvligheten innan jag lyckats bli färdig med första klämman (för ja, det blir alltid fler än en!). Mums för norrbottnisk delikatess i världsklass!

Gästerna stannade länge och sen sprang jag in och kollade Blocket. Vi har kollat flera gånger per dag nu när vi är på jakt efter släp. Blev alldeles nervig när det Ultimata Släpet (för oss) dök upp på skärmen och vi slängde oss på telefonen och blev ÄNTLIGEN först till kvarn. Jag vet inte efter hur många nitar. Släp verkar vara en poppis grej som försvinner begagnade på minuter. Vet inte hur normalt det är att bli alldeles darrig över ett släp men nu blev jag i alla fall det och sitter förväntansfullt här hemma och väntar på mannens släpiga återkomst!

Kollade i väntan in Tjuvlyssnat och skrattade så jag grinade när jag läste detta. Har min humor blivit sämre eller har jag helt enkelt alltid varit så här lättroad?
Läs och utvärdera...

Ica Kvantum, Katrineholm

Ett äldre par ~75 står i kassan. Mannen ska betala medan kvinnan står längst ned vid bandet och packar. Kassörskan ~20 ser att någon tidigare kund har glömt en gurka där kvinnan står och packar, så hon tittar på mannen och frågar för säkerhets skull.
Kassörskan: Ursäkta är det er gurka? (Pekar på gurkan)
Mannen: Nej, det är min fru.


HahahahAAA! Hur tänkte han då?

Hurra va´ni e bra!

Nu ska här tas tag. För raraste Soffan har gett mig en trevlig liten egoboost och nu ska jag minsann ge tillbaka!
Svårt förstås att bara ge några få extra ära och berömmelse när jag läser, och låts läsa, om så många som lyxigt och exklusivt delar sina vardagar med mig, men efter lite knakande tankeverkstad så har jag nu valt ut The Fab 5.

# Först på finfiningar är en söt liten tjej i en stor stad som kallar sig Syster Salt. Det känns bra att återigen få dela den kulturella vardagen med någon som varje dag förverkligar drömmar och som en gång i tiden sålde plockade ängsblommor vid vägkanten. Du är så bra. En riktig liten raring faktiskt.

# Nästa i favvofavvolistan är Anna som är fantastiskt duktig på alla möjliga sätt och delar med sig av sin pyssliga vardag mot ett friskare liv och en roll som efterlängtad vapendragare! Snart nån gång så tar vi konfliktfritt över! Jihoo!

# Jag följer också med stor spänning en söt liten Kulturkoftas liv och leverne i den lilla byn Utanför. Hon läser sådär mycket som jag önskar att jag skulle återkomma till någon gång snart och genom henne får jag ta del av en läsevardag även när jag inte hinner. Övriga livsanekdoter är så fina och träffsäkra att jag ofta fäller en tår och för det är du förstås värd en bloggprisarceremoni och fanfar.

# Hamnade på nåt mystiskt sätt, som jag inte minns nu, inne i Mellanrummet och det har blivit lite av ett favorithäng i bloggvärlden. Korta, koncisa inlägg om life as it is. Fina illustrationer och fin pojke (som blir två!? GRATTIS!!) att njuta av. Bra helt enkelt.

# Och sist - såklart - hon den där tjejen jag fick fina omnämningen av. Vi träffades i Umeå och har i varsitt liv följts sida vid sida. Skriver smart och underfundigt och rör mig ofta till lite smågrin framför skärmen. Klok och bra och förhoppningsvis så småningom en del i den Oslagbara Språkartrion!


Skulle vilja ge en massa hedersutnämningar också men inser att det är lite som att fuska. Men alla ni på min lista: ni är toppenbra och intressanta och förtjänar minst en utmärkelse var!

Man bör bli rik på sitt jobb

Skön, slapp dag idag. Ja, förutom att vi hann städa källaren under tiden som lillfia sov då förstås. Där såg ut som WW III och jag tvingade ner den Motvillige Mannen i pannrummet medan jag själv tog hand om det rum som vi nu ett längre tag använt som avställningsplats. Med en bok i lurarna går det mesta rätt snabbt faktiskt, värre var det nog för mannen som hördes illvilligt grymta från sin bunker.

Annars har vi mest bara familjestrosat på Swensbylijda i eftermiddagssolen; tittat på hönorna och det forsande vattnet, återigen kastat pinnar i evigheters evighet och förundrats över hur fint de flyter iväg på vattenytan och så konstigt det är att stenarna bara säger "pack" (= plask).

Så här på kvällskvisten kom kära, efterlängtade vännen C på besök för ett uppdaterande samtal i avkylnande kvällssolen. Många år sen sist och nu dröjer det nog igen tyvärr. Lite trist är det nog allt att jag har så många vänner som valt att fly det kyliga landet i norr för så mycket sydligare breddgrader. Det tar ju för tusan minst ett helt dygn att ens tänka på att kunna vara framme för ett glas vin en vanlig torsdag. Vi bestämde att det får bli när vi arbetat upp ett fett konto och stora rikedomar och kan flyga private jet närhelst vi behagar. Måste nog byta jobb pronto.

En liten paus under blå himmel

Vädret är så sommarljuvligt och besöken så förtjusande täta att jag inte riktigt hinner med datorerandet. Idag har vi plaskat på Pites egna playa och kraschade i hemmet lagom till sen middagstid. Härliga härliga sommar och ännu härligare ledighet. Visst är det lite tragiskt att det är för dessa ynka små veckor som man lever hela resten av året!?

Här kommer i alla fall två pausbilder tills jag äntligen ska ta mig tid att låta mig utmanas av kulturella M och ta emot den fina fina utmärkelsen av tvillinglevande S!
Hoppas att alla har det lika bra och skönt och semestrigt i värmen! Lavv.

Semesterdag #1

Nu semestrar vi på riktigt. Första dagen och vi har passat på att njuta av varenda liten solstråle. Först i båthamnen där vi tittade på båtar och kastade stenar i vattnet i vad som kändes som en oändlighet. Att kasta stenar i vattnet är numer bara roligt en liten stund medan vissa andra i familjen tyckte att det var roligt i minst en timme...

Sen grillade vi korv till lunch, somrigt och skönt i tryckande värme. Efter vilostund så cyklade vi iväg med mellispackning och hink och spade till närmsta playan och spenderade eftermiddagen där, plaskande och smaskande. Vid hemkomst ringde finaste, bästa, långväga vännen och nu är det så äntligen snart dags att ses igen efter ett helt års saknadshål och bara det lyfte dagen ytterligare en smula. Mysig middag på altanen och gårdspyssel avrundade så fint den första riktiga lediga familjedagen och nu väntar bara Sommartorpet och en kopp Chai i vuxet sällskap innan vi får se dagens slut.

I morgon väntar spännande, spännande, och häftig, grej. Kulkul. Pirrar lite faktiskt.

Solen skiner...

...och jag har fyndat massa fina saker på loppis idag. Ett par småfiaskidor till i vinter, en liten gräsklippare till små fingrar som gärna vill köra "toooor gäkippae", en i-stort-skett-sprillans flytväst och badmadrass till sommarens, förhoppningsvis, många båtturer, en hel hög med fantastiska böcker (hittade äntligen finfina Gittan och Älgbrorsorna i en låda i parken. Jihoo!), en xylofon i trä och Bamse-LOTTO som får bli 2-årspresenter i oktober och en massa annat matnyttigt och pirrande kul för en loppisälskares kliande fingrar.

Sen har jag hjälpt våra hallon att inte bara ligga ner på marken och självdö och efter den goda insatsen bara suttit ute och njutit av att solen faktiskt kom till slut. Under tiden hann två böcker avslutas och nu vet jag inte riktigt vilken jag är sugen på härnäst. Riktiga i-landsproblem alltså. Inte blir det mindre synd om oss för att vi nu är bjudna på middag och slipper laga mat för andra dagen i rad. Lyxig början på gemensamma semestern indeed.

Lördagstjing!

Singel i stan

Nu har mormorn på eget initiativ kommit och hämtat lilla stumpan för en glad helg för alla. T är överlycklig för att få tillbringa natten hos O-O (mormor), offa och alle (grannen) och jag gör allt lite extra långsamt bara för att känna efter hur det är att inte hundraprocenta efter barnet hela dagen. Nu ska jag njutningsfullt och högst terapimässigt gräsklippslyssna på bok (dvs maxvolym och förstörda trumhinnor efteråt), glida omkring på stan i jakt på ett plagg eller två som är till mig, bara mig, och ingen annan i lilla familjen, komma hem och läsa ut en eller två påbörjade böcker och sen lyxa iväg på nån matnjutig restaurang och fira mannens nya jobb. Det har liksom inte hunnit med i fullpackade vardagen.

Bara jag hemma. La vita é bella.

Hemma tillbaka

Oj så skönt vi haft det på förra bostadsorten. Tröttsamt, men skönt. Vi har umgåtts med kära människor och mysit på grillkvällar, baddagar och en herrans massa fikan. Den enda baksidan är att lilla tofslisan vaknat vid 6 på morgnarna och med sovande bebisar i rummet intill är man inte sugen på att försöka tysta en 1,9-årig pratglad och ganska högljudd tös i två-tre timmar innan bebisarna vaknat. Helst inte när man själv är dödligt trött och vill tvinga barnet med alla möjliga medel att somna om i skön tysthet. Det är förvisso kul att hon pratar men klockan s e x?? Vilken normal människa orkar det? ;-)

Nu är det bara nedräkningen till mannens ljuva, men ack så korta!, semester som återstår då vi hinner umgås en stund alla tillsammans och kanske till och med få något gjort. Annars är vi ju experter på att skjuta fram och dra på picknick i stället. Vore kul att färdigställa det påbörjade rummet efter ett halvår av work in progress, utan att dra ut i skogen med en bullpåse stup i kvarten!
Jag går dessutom på sockeravvänjning nu efter allt mysigt vänfikande och drar på långa promenader i stället för att tråna kakor hela dagarna. Det märks att kondisen inte är vad den varit. Hoppas ingen utmanar mig på idrottsliga grenar inom snar framtid. Då får jag skämmas i sju, åtta år.

Nåväl, ska fortsätta fiska efter billiga släp på Blocket så vi kan hämta allt byggmaterial med nåt. Jag inbillar mig att det underlättar.
Hösthälsningar /Sötsugen

Nu semestrar vi lite

Ha en skön vecka!

Regn och packning

Inatt var det god natts sömn som gällde här igen så nu vet jag inte längre vad jag ska skylla den molande huvudvärken på. Kan det vara de spänningar som dåligt väder skapar som alla "äldre" pratade om när man var liten som bara sågs som ännu ett löjligt vuxet påhitt? Precis som det där med att bli dödstrött och vilja vila efter varje måltid. Nu är jag där själv och känner mig med ens rätt så gammal och utsliten själv!

Vi står just nu inför planerandet av en ganska hektisk helg och efterföljande vecka och jag borde nog organisera upp oss lite så det går någotsånär smidigt men jag känner mig inte så inspirerad. Kanske skulle ta tag i att sortera tusentals kort i stället... Måste ju ta tag i projektet att fixa Ts "mitt första år-bok" innan hon blivit tonåring också mitt i alla annan röra.
Men M kommer mest troligt hem lite tidigare från nya jobbet idag så då kan vi göra det tråkiga organiserandet tillsammans i stället och då kan jag fördjupa mig i något trevligt, säkert särdeles utbildande, tv-program och äta nåt bukfyllande för min ständigt hungriga mages skull.

I eftermiddag ska vi marknadsstrosa, i morgon loppisfynda och sen åka iväg på heldagstrettiårskalas på annan ort. Hem igen söndag för att packa Umeväskan och sen dra på liten semestervecka till gamla (saknade) boendeorten för diverse visiter och sagolika indiska måltider. Kanske till och med att solen tittar fram för vad är det här för sommar egentligen? Fjorton grader och mulet varje dag. Jag vill få picknickinspiration och gå på promenad i en solvarm skog. Kanske plaska lite på playan. Det kommer va? Nästa vecka då vi har semester då kommer solen.


PS. Alla som bor i Ume och vill ses nästa vecka - hör av er så kommer vi förbi och våldsgästfikar!

Den Stora Truten

Jag hade inte mer än yttrat orden "vi är så bortskämda. T sover mellan 19.30 och 8 och ligger sen och lallar för sig själv til halv 9, 9 - vilken sommarlovslyx!" innan hela konceptet ändrades. Plötsligt sover hon hur oroligt som helst och vaknar störtledsen en gång i timmen och vrålar MAMMMAAAA, PAPPAAAA och måste bli nedlugnad och sutten hos ett bra tag innan hon somnar om. Jag gissar mardrömmar men har egentligen inte en aning. I natt orkade jag dock inte springa mellan våra sovrum utan tog en madrass och campade på hennes golv för en natt. Nu tar jag tillbaka det där jag sa tidigare (om hennes goda sömn) för jag dööööör av trötthet och oork när jag måste vara nattvakt och vara vaken flera tusen gånger per natt och vill inte bli straffad för den glappande kropssdelen mer. Nu när pappan dessutom har den fräckheten att faktiskt jobba den här veckan så har jag inte mycket till val. Det var ju det där med att "behandla andra så som man vill bli behandlad själv". Gud (Jesus? Annan?) och hans stora trut.

Brottskod: Försvunnen

Jag SKA komma tillbaka! Just nu hinner jag varken läsa eller skriva utan prioriterar uteliv och sandigt barn. Alla som vill umgås kan väl komma förbi på en kaffe och nybakta kanelbullar så länge!?

VÄRLSDBÄSTA midsommar´n på er alla finingar!

Mycke nu...

Har lite fullt i kalendern för tillfället. Bara i några dagar till förvisso men jag är hyfsat less på avrundningar nu. Idag har jag dessutom fått ta ofrivillig ställning till bristande tjänsteunderlag då det är jag som är sista in. Gör i och för sig inte så mycket men jag skulle allt gärna vilja ha det lite bra nu när jag ska gå ner i tid och vara föräldraledig en dag i veckan till hösten. Alltså inte gärna jobba 5 dagar i veckan på olika ställen och ha stora luckor i schemat. Det stående mottot allt löser sig gör sig säkert gällande åter en gång och löser alla frågvisa krokar på mest självklara sätt men just nu är det lite gungigt. Inte oroligt gungigt - bara ovisst svajande.
Nu ska jag kasta in en sista, sjätte växel och svänga ihop en liten kaka till förväntansfulla söta. Ses när dimman lättar!

Snilleblixt

Nu ett tag har lillfia plötsligt börjat vakna vid 6-7 och börjat prata glatt inne hos sig. Vi som sover i sovrummet bredvid är som känt rätt så morgontrötta av oss och hoppar inte direkt av glädje åt den nya morgonpigga trenden. Det visade sig dock, återigen, att hon sov lääänge hos mamma och pappa i helgen så vi kände att det var dags för en snabbutvärdering. Vad har de som inte vi har? Så kom vi på det. Det är mycket mörkare i deras sovrum än i hennes eget. Så vi hängde för en filt för fönstret (förutom persiennerna som ju släpper igenom en hel del ljus) och vips så sover hon till 8.30 igen. Ära vare Gud i höjden för väl genomförda utvärderingar!

Verdammt noch mal!

Det gick inte så bra med takåterläggningen. Alltså inte heller med golvet. Det var trist för det hade varit trevligt att bli färdiga idag och skåda helgens insats i gråtimrad vägg. Vi måste tyvärr köpa till lite grövre virke innan vi kan börja pynta lilla stugan med grillpinnar och galler, liggunderlag och vedträn.
Nåväl, då var nästa helg räddad också. ;-)

Produktivitetens näste

Oj vad vi har hunnit saker utan en äventyrslysten 1,5-åring att hålla reda på. Så den där besvikelsen att hon plötsligt var borta förbyttes på lördag (sov)morgon till ett krypande välbehag. Bara vi för en liten stund. Dra sig i sängen och äta nybakade scones till frukost. Ingen att torka upp det konstanta kladdet efter och dammsuga upp högar efter varje måltid.Ute hela dagen med måltider som vi kunde styra efter hur det passade i arbetet inte efter när de måste vara.
Vi tvättade och oljade in soldäcket, tvättade och oljade in utemöblerna för att vara utefikaredo (men var är solen?). Krattade ihop allt som länge längtat efter att få umgås i hög (och visst kommer nån okänd välgörare och samlar ihop högarna efteråt!?). Plockade ner en liten timring från en plats på gården för att flytta den närmre grillplatsen vid vattnet som praktisk ved- och grillgrejsförvaring. Rengjorde också den och fick upp den på sin nya plats innan vi gav upp vid halv nio och gick in och myste lite i kriminalseriesoffan.

Nu efter ännu en sovmorgon och nygräddade våfflor med färska bär och god vaniljglass till brunch är det så dags att gå ut och smälla upp ett tak och ett golv och längta lite efter att lilla smulan blir hemskjutsad av sin mormor och morfar så vi får pussas igen. Hon är så söt nu när hon har börjat skrika MammmAAA och komma springande när jag kommer hem efter jobbet. Det var nog det jag saknade mest i fredags. Men nu känns det bara skönt att ha fått lite vuxenvila och ännu skönare att hon kommer tillbaka för lite bus och bråk med de utvilade föräldrarna. A trabajar.

Heeeeejdå...

Skyndade hem efter jobbet för att snusa lite på stumpan innan hon skulle åka iväg till sin mormor och morfar över helgen. Men hon var redan borta. Ingen puss, ingenting. Plötsligt känns det inte lika skönt att få en barnfri helg.

En lättnadens ängel

Idag har jag varit med om att lätta på en, eller två faktiskt, människors mångåriga frustration och ilska och fått dem att släppa stenen, oket och bördan tungt och förflutetförebrående till marken. Det är nåt särskilt med att hjälpa människor så. Att vara snäll och hjälpa med smågrejer är en given medmänskogrej men det här med att vara den första som lyssnat och (med känslan äntligen!) agerat med faktiska resultat kan vara livsförändrande för nån som kämpat en livstid. Jag är glad att jag fick vara med i denna process för just dessa människor. Tillfredsställande på nåt vis att kunna hjälpa genom så lite insats som att låna ut sina öron en stund. Med den sköna, glädjande stämningen i magen går jag nu och lägger mig (utan en endaste tanke på allt jobb som fortfarande väntar på ivriga fingrar).

Sov gott sköningar och njut av 8 fredagstimmars fulla fart mot helgen!

Start och stopp

Har idag fått lite skön input och bekräftelse på att det där språket jag lärde mig en gång för länge sedan faktiskt sitter rätt så bra trots att jag aldrig hinner med att stimulera det så som jag egentligen skulle vilja. Den senare tanken får mig också att, återigen, längta och fundera på en vidareutveckling av mig själv och vad jag vill göra sen, då när jag blir stor och förståndig. Får väl gå och lägga mig och hoppas på den där ultimata självutvecklingsidén. Inte för att jag inte gjort det förr men jag får mina perioder då jag helt enkelt vill MER. Men vad?

Värsta bästa

På många sätt och vis är maj månad den allra bästa förväntansmånaden med närstående ljvulig häggblomning och nära till semester. På ett enda är den den absolut värsta och tyngsta 31-dagarsperioden på året. Jobbet. ALLT samlas i oplanerade, ångestframkallande högar och ska gås igenom och förstås sig på när ingen förstå-sig-på-energi finns kvar från resten av året. Allt känns sent och ogenomtänkt och oinspirerat och dagarna räcker inte alls till till alla de här projekten som på nåt mystiskt vis blev över och drog över tiden och genomfördes alldeles för sent och egentligen inte alls hanns med och nu måste stressas igenom och var ska man få till tiden och ja... ni vet. Tid är bristvara.
Därav den icke helt frekventa bloggningen. Kommer snart tillbaka. Ska bara plöja några trista högar först och läxa upp en och annan och ändå få bakläxan själv förstås.

Nu ska jag i alla fall anta den lilla utmaning som Anna skickade för nåt tag sen. Better late than never, va!?

Tre saker

Tre namn jag går under: Oj, det blev nog lite svårt att svara på detta i anonymitetens tecken. Får väl ta pappas gamla träffsäkra Spilla (av en inte helt svårtolkad anledning) som enda öppet smekis. Men det finns många. Rumsrena och andra.

Tre saker som skrämmer mig: Är ingen rädd och orolig och har lite svårt att komma på konkreta skrämselgrejer. Men såklart, post baby, att något hemskt ska hända det lilla hjärtetrollet. Och ja. Otäcka fötter, främst tånaglar. Hmm.. kanske också det faktum att folk har så svårt att säga vad de tycker och hellre surar och snackar skit. Jag förstår det inte och det skapar så mycket tjafs i stället för bra lösningar och utveckling. Kan det räknas som en skrämselgrej?

Tre saker jag gärna har på mig: Gympadojjor (HATAR osköna skor och med världsoanpassad fotform finns inte många andra sköna), färgglada sockar och mjukisbrallor. Dessa tre bärs dock sällan gemensamt på allmänna platser.

Tre sanningar om mig själv: Jag gillar efterdyningarna av en (löst) konflikt, jag är nog väldigt rak som person och förväntar mig att människor i min närhet ska vara lika raka mot mig (därav skrämseln då världen ofta inte ser ut så), jag är hemmakatt med nästintill pensionärsvarning. Här svängs inga lurviga och ränns inte på fest, här hålls det till i skogen och dricks hälsosamt té om kvällarna minsann. Inget annat.

Tre saker jag vill ha nu: ett avbetalt huslån, massa skön, produktiv, gemensam ledighet och ork att ge min kärlek något bättre än ett stressat trötto.

Jag skickar vidare till alla som vill. Helst till Soffan för att jag tycker att vi ses lite för sällan men aldrig hinner göra nåt åt det och kanske ser det lite som ett substitut till vad som annars kunde ha varit ett mycket trevligt livesamtal.

Återkommer snart.

Ordsprak

Det slog mig idag hur stor vår lilla tjej har blivit. Nu fullkomligt sprutar det ord ur henne. Hon härmar alla ljud/ord hon bara kan och kan faktiskt göra sig riktigt hyfsat förstådd numer. Men efter fantastiskt goda kikärtssoppemiddagen började hon att säga batt med en menande blick och vi kunde på intet vis fatta vad hon menade. Jag chansade på att hon kanske hade fått slut på thailändsk valuta men så var inte fallet. Till slut kissade hon på golvet. Kanske att hon hade missuppfattat det här med kiss och bajs? Så nästa batt-utrop så sprang jag efter pottan och vips var den invigd. Pottvägraren har slutat vägra (??) och kanske till sist fattat poängen med den gröna lilla stolen med ett hål i.

Dessutom så har hon nu - två kvällar i rad - velat bli nedlagd i sängen direkt efter boken, utan sång och i stället bara gett mig en puss och vinkat iväg mig. Dra nu så får jag sova-vinken. Här är det ord och inga visor. ;-)

Ute är inne

Jag har inte försvunnit. Jag är ju bara en "sån där" som gillar att vara ute. Direkt efter jobbet har vi på sistone hängt utomhus på olika väl, valda ställen och andats frisk luft och njutit av både vår och annat liknande. Nu senast i fjälliga trakter. När man då tvingas in igen till kvällen är man oftast ganska trött och inte särskilt sugen på att sitta framför datorn. Men det är klart... om nån skulle ge mig en laptop skulle det förstås gå...

Nu ska vi ut och cykla i stormluften!

Ps. Anna - antar din utmaning lite senare... (+ den där andra som jag nästan hade glömt!)

Ps2. Soffan - jag loooovar att mitt barn är trotsigare än ditt! Trodde för ett tag att hon redan fyllt 3...

Processen

Så här har hela arbetsgången vandrat fram. Några hundra bilder bortsållade och ungefär så här kan vi väl avrunda hur det sett ut på vägen... En liten hjälpreda har bromsat farten en smula men varit mycket söt i sina hörselkåpor som gärna burits även utanför arbetstimmar.
Arbetet startade i början av mars och vi har idag kvar dessa saker på vår Att Göra Lista;
golvlister, dörrkarm, tröskel och foder, fönsterbräda inklusive foder och taklister samt en massa lull-lull såklart. Den andra sidan av den uppsatta väggen är heller inte fixad och en stor, tråkig spånskiva möter våra gäster (och oss själva förstås - men vi har redan blivit lite blint accepterande) och måste VERKLIGEN åtgärdas. Nån gång. Roligare att fixa med det som redan är lite fint på gång! I morgon hugger vi tag i resten. Val av innerdörr. Hu, vilket beslut.

Sneak-peak

Här är lilla försmaken. T är mycket nöjd med början på sitt nya rum och går omkring och säger "pippi" för jämnan medan hon vevar friskt med pippilampan i ena handen. Etapp 1 avklarad. Finlir och möbelinhandling återstår. Nån som har en fin, gammal säng till salu?

Stackars, stackars, stackars.

Trots att man egentligen visste så känns det precis lika sorgligt och fruktansvärt hemskt ändå. Kanske till och med så fruktansvärt att jag, som vanligtvis helt icke-orolig, är beredd att förbjuda lilla T att NÅGONSIN cykla omkring själv i den här världen. Skitmänniska. Fy fan.

Lång, tuff, rolig

22.39 och golvet är lagt. Behöver jag tillägga att det är sovdags nu?

Kanske inte borde säga detta...

...men nu sitter vi här helt uppspelta av tanken på att dra till IKEA imorrn bitti så tidigt vi bara orkar. Vi har nämligen hållit utkik efter ett särskilt, snyggt (och billigt!) golv som inte funnits på lagret i Happis på lääänge och nu på kvällskvisten var lagerstatusen JA och jag började genast planera uppstigning vid 6 för att inte missa möjligheten att stå och rycka i dörren för att äntligen få The Golv och kunna slutföra det påbörjade! Jag känner mig helt darrig och fladdrig och upprymd och lite som i ett lyckorus, ja, ni förstår ju genast konsekvensen av ett misslyckat golvroffande. Snacka om nedåttjack. Så ingen behöver väl berätta för nån att VÅRT golv har kommit nu. Se så, sch! Tillbaka till soffan och vinglaset nu. Det var bara en liten kvällsfågelviskning.
/Happovaara @ 10 sharp

Låtsasvår

Jag och lilla familjen trotsade idag den övermakt som propsar på fortsatt vinter och tog en liten cykeltur på eftermidda'n. Vinden bet hårt i kinderna och tårna frös till ovalskulpterade isbitar men ÅH som vi låtsades och njöt av den nykomna våren!

Vår och härlig, härlig fredag. Vad mer kan man begära av en dag i april egentligen?

Lilla mänskovalpen

Ganska ofta nuförtiden slår det mig hur stor vårt lilla människobarn har blivit. Anledningen till att hon plötsligt känns så stor diskuterades med söta, rara Soff och hennes li'l one på deras trevliga granskarvisit i helgen! Vi kom fram till att det nog beror på den genomfartsväg mot språket de befinner sig på just nu. Orden "sprudlar", det härmas vilt och både hon och vi kan göra oss förstådda mycket bättre än tidigare. Jag har såklart tänkt att "jag kommer att minnas vilka ord som kom nästan först" men det kommer jag i ärlighetens och insiktens namn inte alls att göra så nu kommer här dokumentation för framtida nostalgistunder.
De viktigaste orden i ett ett- och ett halvtårigt liv är:

gÅt-gröt dä! titta! mmm-mat kÅj-korv 'ta-hjärta jUs-ljus pall boll kott-kotte kottar bolja-blöja App-upp/ner gott tut bil ko't-kort tut-slut bohta-borta hejhej-hejdå tata-tack pippi-fågel och Pippi ajaj-nej, jag vill inte! (vid frustration) oj gut-gå ut

och så de gamla vanliga som jag skrev om sist (men inte hittar nu såklart så att jag kan länka dit. några från ovan + ALLA djurens läten tillhörde de första favoriterna!).
Fortfarande är humöret glödhett och nejskakningarna med det lilla blonda huvudet skulle inte kunna vara tydligare... (En riktig liten mini-me med andra ord.) Älskade arga mänskovalp.

Någon slog mig lite lätt i magen

Trots att det är jag som påpekat att man ALLTID blir besviken på vårkanten då det plötsligt kommer en vecka av evigt snöfall och minusgrader PRECIS när man trodde att det skulle bli himlastormande storvår, så kände jag att dagens väder bidrog med en barnhögernäve rakt i mellangärdet. Borta är solen, det smältande, porlande vattnet, gräsplättarna och de kvittrande fåglarna. Välkommen gråa träd, slaskiga vägar, smutsig bil, snöig bro och skitiga promenadvägar. Tur att det i alla fall är klackarna i taket på jobbet just nu. (heh. kanske en smärre överdrift slank med.) Jag är ju i fas! Hur ofta händer sådant kul och upplivande nuförtiden?
Kanske till och med hinner skriva ett önskebrev till kom-vårprinsessan i morgon på förmiddagen... Har någon lyckost lyckats fånga våren än?

Jaha

Folk har varnat och berättat skräckhistorier om dagisplatser (förlåt förskoleplatser!) flera mil bort. Nu känns det lite som att häxjakten var helt i onödan. Bara några veckor efter ansökan lämnats in rings vi nämligen upp för att bli erbjudna en plats i lilla byn där vi bor. Och nu känns det plötsligt enkelt. Nog för att jag hellre skulle vilja se henne på ett ställe där fröknarna faktiskt tycker att det är viktigt att vara ute med barnen men jag ska kanske glädja mig över att jag inte behöver åka en halvtimme extra på morgnarna till hösten. Jag är ju inte precis känd för att vara superpeppad på att gå upp tidigt.
Ska man vara nöjd eller kräva (ehrm. önska.) det bästa i dagisväg? Vad säger veteranerna?

Lite sen inskolning för min smak men annars känns det bra att veta att hon är räknad med i augusti! Stora, lilla tjejen!

Just Nu

Joda. Vi lever. Och jag skönjar den första riktiga nedförsbacken på ett tag. Välplanerat jobbande, en ljusnande vardag med flera roliga kalas och socialiseringar i agendan och bara en kort tid kvar till sommar och sand mellan tårna. Känns skönt. För båten har varit liiite tungrodd ett tag nu. Har känts som alldeles för mycket vardag och alldeles för lite fiesta och romantik ett tag nu. I min stilla fantasi känns det i såna stunder som att det skulle varit bättre nån annan stans. Nån sån stans där vi känner folk och kan umgås när vi vill. Där gräset alltid är grönt och luktar gott. Har drömt lite om Umeå och det ljuva livet där med alla sköna, fina människor och till och med lite om Älvsbyn av samma anledning. Tankarna till trots så vill jag nog egentligen inte bo där så jag tror att det är det mörka, antisociala halvåret som påverkat mitt fördunklade sinne och helt och fullt tagit ut sin rätt på en redan innan uttröttad.

Nu är köket och vardagsrummet städat och lilla sötnosen godnattläst och nattad. Som sagt. Livet leker. Inte ska det till mycket.

Snart gräsgift igen

Så nu var denna ljuvliga singeltid med kursande man snart över. För ÅH så skönt det är att få vara helt solokvistande i några dar. Händer knappt alls nuförtiden. Jag har lekt ute med lilla barnet, pysslat på och gjort precis vad jag velat hela kvällarna när hon somnat in. Nog för att vad jag velat varit precis samma saker som om M hade varit hemma men ändå. Ensam-ifred-skönheten finns där ändå!
Kanske möjligen att nån har en kurs att erbjuda till en man i sina bästa år snart igen!? Eller nåt trevligt singelkvinnesamkväm som får mig att fly fältet ett tag...

För med tanke på hur underbart jag verkligen har tyckt att det varit att singla insåg jag att vi nog blivit lite insnöade (bokstavligen) på varann ett tag nu och det är dags att våren börjar få saker att hända igen. Ett bra tag nu känns det som att jag bara surat för att det aldrig verkar "hinna" städas eller ordnas här hemma utan på nåt vis lämnats kvar på mitt ansvar trots att jag ju faktiskt är den som heltidsjobbar nu (samma gamla med andra ord...). Och jag tycker faktiskt inte att städning är det viktigaste som finns men irritationen om att omtanken inte alltid finns där är nog den som biter djupast i skinnet just nu. Så med en förhoppning om förnyade energikällor väntar jag nu hem han den andra och hoppas att han köpt putstrasor till sig själv i huvudstaden. Heh.

Den selektiva fixaren

En trött, lite gnällig tjej somnade precis på pappans axel. Ingen barnvaktande ursäkt att slippa slipa lite spackel alltså. Äsch då. Jag som bara vill göra de roliga delarna av renoveringen. Andra alternativet just nu är att koppla in elen. Kanske spackelslipandet passar mig bättre trots allt...

Spånig

Här hemma hinns inte mer än att ställa tillbaka dammsugaren efter ett ärevarv innan det är skitigt och yr byggdamm igen. Sågspån fullkomligen rusar ner genom taket (nåja, väggspringan) som är lite halvöppet och vi går omkring i ett spånigt kaos hela tiden. Nåväl. Bara att acceptera och förhoppningsvis få njuta av frukten av allt det underbara som det spånmedförande arbetet i bästa, och mest troliga, fall för med sig.

Full fart mellan 06 på morgonen då lilla T ser det passande att vara pigg och glad och redo att starta dagen med alla cylindrar i go-läge ända till sjusnåret då hon avsprungen slår huvet i kudden igen. Under dessa timmar jobbar vi högljutt med så mycket vi bara hinner för att utslagna krascha i soffan lagom till Nyheterna. Mycket kraft och tid tar det men ACK så kul det är att fixa åt sig själv. Bara sig själv och ingen sketen hyresrättsförening.

Idag har jag, i visst samförståndseftersträvan från den färgblinde och obekymrade mannen, valt tapeter och visst pirrar det lite i inredningsnerven. Valde jag rätt? Svaret på den frågan kommer nog tyvärr inte förrän till veckan då de två fondväggsrullarna kommer till schtaan. Den som lever får se. Kanske kommer ett litet smakprov här... ni kan förresten redan nu få tjuvkika på den underbara enväggstapeten - en liten onsdagssmakis från Boråstapeters kollektion Hanna - varsågoda!

Kaffepaus

Alltmedan mannen leker med sina powertools (eh. nej. inte så pervo som det kanske låter...) plockar jag med barnbokshögar och andas in ångorna av sågspån och gammalt damm. Kanske o:ar och å:ar ibland bara för att tapeterna under de nuvarande är såå fina och underbart charmiga. Men mest dricker jag kaffe och njuter av att vara ledig. Energin håller på att återvända så sakteliga. Att damerna på jobbet gör såna här resor praktiskt taget gratis förvånar mig mycket. Om priset är en veckas återhämtning vet jag då rakt inte varför de sliter häcken av sig gång på gång...

Nu är det (såklart) dags för kaffe igen.

Glad fortsatt påskfirande med familjer, kärlekar och det stooora påskägget som haren lämnat på pin kiv då magen egentligen redan är tillräckligt stor och frodig (ehe. det sista kanske mest gällde mig själv och det brist-på-självkaraktärs-gnagande-samvetet .)!

Hur boknördig är DU?

Ett språng

Nu drar jag till sydligare nejder. Jag är nästan klar med allt. Måste nog sova. Ska upp innan 4. Virrvarr i huvet. Hoppas på vår. Och få saknadsstunder. Ha det skönt allihopa!

Glad och bra helg på er!

Slitet blev klart redan vid 14.30 idag så jag hann precis störta iväg till F-kassan för att panikfixa ett hälsoförsäkringskort. För en sak är då säker. Har jag inget med mig så kommer jag med 100%s säkerhet att bli hypersjuk! Trots att jag aldrig är det annars. Med två framtida veckor färdigplanerade och helt iordningsställda så kan jag så här med facit (och ja, det har jag gjort mer än ett par versioner av i veckan...) i hand säga att det ju gick ganska bra ändå! Ett par tusen gråa hår rikare och åtskilliga familjekvalitetstimmar fattigare så hann jag verkligen med allt för att få ha en helledig helg innan avresa. Nu ska jag bara pussa på min hängige hemmapappa för allt vad tygen håller resten av kvällen. I morrn vid sju sätter jag igång och sniffar i mig Litens dofter och häftiga humör så jag får nog för resten av veckan. Idag har hon för övrigt lärt sig att säga sitt eget namn. Det låter kanske inte som när jag säger det, men ändå. Världsbäst är hon. Den lilla pussvirvelvinden.

Nu på kvällen även ytterligare en milstolpe - jag tvingade henne att acceptera mig som godnattare igen. Bara pappan har varit god nog ett bra tag nu. Idag fick hon lov att ta mig som substitut. Det gick väl sådär bra kanske. Något som normalt tar 10 lugna minuter tog nu 45 absolut helkaotiska. Men idag stod jag obevekligen fast vid mitt beslut att bryta trenden. Det kommer att ha träningsvärkande konsekvenser i morgon kan jag säga. När hann hon egentligen bli en stor och ganska tungburen liten flicka?

Lite hektiskt...

Nu försvann jag ett tag igen. Blev nämligen klart i tisdags att jag åker till ett utomsvenskt land på måndag mycket, mycket tidigt. Jobbet kallar men gudihöjden va mycke de vart att gö' plötsligt! jobbplanering hit och dit och upp och ner. Massa dokument som ska vara klara om två veckor var plötsligt tvungna att vara klara nu. Så denna veckan har det blivit åttafemjobb samt sjuelvajobb. Gäääsp och krasch i gammelkroppen! Det ska dock bli mycket trevligt att åka iväg till en förhoppningsvis vårinspirerad medelhavssko med en massa trevliga människor. Vandra och besöka och dricka vin och läsa bok på nån trevlig piazza.
Baksidan är förstås att vara utan min lilla vandrande pinne i hela 8 (!) dagar men det kanske glöms bort lite väl framme i resestaden totalt aktivitetsschemaspäckade. Både lite najs och lite bajs alltså.

Perfekt timing vad gäller att slippa energiuttömmande, frustrerande, oförstående, inkompetent människa i alla fall. Och trevligt att få åka iväg med dess motsats!
Så om jag nu inte syns till här mer innan påsk så vet ni att jag har en stunds egentid (med tjugoen andra förvisso...)
Kramar från trötta tjejen

Berg- och dalbana

Idag under arbetstid har humöret som vanligt fått pendla vilt. Först en besvikelse i form av det faktum att mitt missnöje med lönesitsen inte verkar förbättras avsevärt. Inte alls faktiskt. Och motiveringen är dessutom bristfällig.
Men så mitt i allt pengaelände kom en underbar själ med en fin, fin överraskningspåse FULL med underbara små plagg för en tinitott och det var ju så gulligt att mitt hjärta bara log resten av dagen!
Tills nu på kvällen då förstås. Vi glömde nämligen grodan hos mor och far i helgen. Då förstår ni kanske att det inte var vilken groda som helst som klantigt nog försvann ur våra metvetanden en ödesdiger stund vid packningsdags, utan bästa gonattåsovgottgrodan. Den som hon håller i handen och snusar lite på sådär gosigt vid läggdags. Avslappningsgrodan. Ingen groda ingen avslappning. Alltså ingen ledig kvällsmysig stund för föräldrarna idag.

Hoppas på en humörjämnare dag i morgon. Men det är nog inget man kan räkna med. Upp och ned, ned och upp. Frk C är som en galen tupp.

Söndagsinförjobbetångest

Ja så var då denna fantastiskt sköna vecka över. Det slår mig varje gång hur mycket man hinner här hemma när man är två lediga vuxna per vilt och livligt barn. Vi har hunnit riva ut den gamla, förfärliga inredningen i ett av husets rum; här har sågats, kofotats och rivits 5 lager tapet. Tapetavlagringen skedde däremot helt i onödan för mannen kom, när jag klöst färdigt, på att vi skulle riva bort hela de gamla skivorna bakom. Allt jobb förgäves alltså. Nåväl, lite terapi för en sliten själ var det nog allt ändå.
Förutom detta har vi inhandlat utrustning för grunduppfixning samt hunnit vara ute en hel massa med barnet, pulkan och den värmande vårsolen slash grillelden.
En liten firning av en fin, smart å rätt så fantastisk 30-åring har vi också lyxat till vardagen med.

Skönt värre med andra ord och nu återstår bara att längta till nästa ledighet, hela 13 arbetsdagar bort. Söndagsnjutningar till er alla.

Lovet leker

Kaffelukt som förgyller ljudet av morgonradion. Vild springlek och livligt bus, till och med i matstolen. Sol från klarblå himmel. Vetskap om en senare korvgrillning å kanske en öl. Och så nu då. Mannen uppe å fixar brunchvåfflor me' glass. Den här dan kan inte bli annat än uuuunderbar. Har jag sagt att jag fullkomligen ääääälskar ledighet!?!

TATATATAAAA!

Idag fyller en av världens bästa och finaste människor lika mycket som två femtonåringar tillsammans. Det är värt att fira med lyxig mat och dyr flödande champagne tycker jag. Din gamling!
Inga pinsamma minnen här men några ska jag nog hinna klura ut tills i helgen. Kul med stort firande och många glada kändisar! Många att skvallra för med andra ord... ;-P
GRATTIS HONEYBUNNY!!!!

Berikad men betungad

Åh vilket kul projekt mina kollegor kommit på låååångt innan jag var påtänkt på arbetsplatsen. Idag har jag medverkat så gott som hela dagen trots att jag egentligen inte alls har tid till roliga projekt utan i stället borde inrikta mig på tråkiga. Jag har med andra ord kommit ännu mer i o-fas med mitt ordinarie arbete. Som om jag kunde komma mer efter än jag är just nu... (men jag gjorde visst det ändå!) Nu gäller det med andra ord bara att bita ihop och tugga sura äppelbitar resten av kvällen. Ingen rast och ingen ro, här ska svetten lacka!

Blommig storhjärna

Undra just om den som googlade på "designade tapeter storhjärnan" och hamnade här hittade vad de sökte efter. Kanske inte så vidare troligt. Snarare då "slarvigt, orenoverat kaos i lillhjärnan". Men lite nyfiken på vad han/hon sökte efter egentligen blev jag nog allt.

Nu är det snart dags för gonatt för jag är vråltrött och less på det mesta. Kan det inte bli leeeeedigt snart!? (Guds röst hörs: "Jo det kan det. Det är bara 4 dagar kvar nu fröken C. Hang in there.") Tack Gud, tack! Precis vad jag behövde! Gonatt då!

Alltid redo!

Vi har inte b a r a romantiserat och snackat välbehövlig barnfri skit i helgen. Vi har gjort praktiska saker också (tro det eller ej...). Jag har äntligen tagit mig in till stan och köpt tyg till farfars gamla ramar. Jag älskar inte precis att gå på stan så därför har det dröjt typ ett år att få upp några tavlor i vardagsrummet. Men nu minsann. Nu har både tyger och förstoringar åkt upp i ett nafs. Så lätt det kan gå när man har fått prata vuxenspråk (vi lovade dyrt och heligt att inte föra barnälsklingen på tal under utevistelsen) i en hel kväll och med undantag för tre korta sekvenser höll vi det löftet på hallelujanska pricken...! Nypåfyllda vuxenenergier alltså.

Pappowicz fick dessutom order om att ta med sig motorsågen i utsiktsframtagarsyfte och nu är vi ett rätt så snårigt rönnträd fattigare men flera meter vattnig utsikt rikare. Tänk så fint när det där gröna börjar komma tillbaka igen!

Sen har vi förstås skottat fram grillplatsen inför stundande sportig vecka och har dessutom gjort upp en eld för att se att det fortfarande funkar. Och ja. Eldar kan fortfarande brinna i vår bästa utemöbel. Njutit hade vi förstås också gjort om det inte varit för det att lilla T:et har ont i munnen och bara grinade och ville in. I alla fall. Om ni vill grilla lite, eller bara elda och titta på det frusna vattnet - kom till oss, här är vi ytterst redo för mesta favoriten vårvintern!

Lördagsmysigt

Nu stundar romantiken. Middag för två med inhyrd barnvakt slash taxichaufför. Öl på trevligt ställe och prat mellan fyra vuxna ögon. Ska bli riktigt trevligt. Om jag inte somnar mitt i efterrätten vill säga. Mys på!

Det bästa just nu

Manshandling.

Skrattade lite för mig själv då vi efter kvällspromenaden hamnade på Ica för några barnattraktiva bananer och mjölk till morgondagens lyxiga sconesfrukost. (Inget godis - jag lovar!) Där kryllade nämligen av medelålders män djupt försjunkna i små välskrivna, välfyllda "post its". Det är alltså så medelålders kvinnor gör när de vill ha en lugn stund för sig själva på fredagkvällarna. Finurligt värre. Värt att notera i nån viktig kalender.

Men nu. Lite samkvämlighet i fredagsmysiga, sömnvänliga soffan. Trevligaste helgen på dig!

En fin liten eftermiddag

En dag fylld av snor och tunga ögonlock. Möjligen en smula feber. På det; en himla massa jobb och svidande slit långt in på eftermiddagen. Men det glöms fort bort när man kommer hem till sina allra bästa hjärtan på alla hjärtans finaste dag. Romantiken var som bortblåst i våra slemfyllda bihålor men med en liten ansträngning lyckades vi i alla fall ringa hem ett mål utomordentlig thaimat. Måltiden spenderades sen med två par rödsprängda feberfyllda ögon stirrandes djupt in i varandra medan snorpapprena kastades vilt till både höger och vänster. Fyllt av laddade, heta (säkert 38°-iga) känslor med andra ord. Precis som att vara nykär. Fast bättre förstås för vi bor ju i Verkligheten!

Nu trotsar vi lördagsgodislagen och äter gelehjärtan för fulla munnar, en och annan utmattad puss har till och med utbytts. Kärleken spirar!

Hoppas ni haft det minst lika bra och glad sista-timmar-alla-hjärtans på er allihop! Ni är bra och fina och snygga och smarta och hysteriskt roliga på alla sätt och vis! Minns det nu! Puss.

Å ja!

Helt klart ljusare horisont idag. Alla viktiga samtal avklarade och trots att jag fortfarande är obegränsat sur på att ha blivit blåst på ingångslönen är läget a-ok. Jag som trodde att den var överkomlig känner mig kallduschad när det visar sig att ALLA har bättre lön än jag. Och jag är inte ens helt oattraktiv på marknaden. Sabla fulfasoner sånt där!

Nu önskar jag bara att jag hade tid och ork att planera nåt romantiskt och mysigt till min valentin i morgon. Vi får väl se hur mycket fantasin hinner flöda... vad gör ni för hjärtligt?

Blä!

Skitdag idag. Besviken. Igen. På samma sak som alltid. Nu går jag och sover och hoppas att i morgon blir en annan dag. Eljest.
Gonatt.

Days of our lives

Allt medan min kille gör kvällstoalett så tänkte jag passa på att skriva hur bra min helg har varit. :-D
Som vanligt trött fredag med tunga ögon i soffan. Barnet sov till 8.30 på ljuva lördagmorgon och vi åt lång frukost till ljudet av en babblande ljudexperimenterare. Åkte sen till mor och far för att premiärsitta ute och elda dagen lång. Och ok. En och annan korv slank ner där bredvid glödhärden. Ursmaskig älgköttsmiddag med rödvin och lite melodifestivalsfirande med många kastade glåpord, för vem kan påstå att det spelades bra musik under lördagkvällen på ettan? Och framför allt; vem kan förstå hur i hela världen Christer Sjögren kan vara en populär svensk artist? Pinsamt värre tycker jag och känner ord som patetisk, slajmig och aningen gubbsjuk komma närmast till ords.

Sen kastade vi oss såklart i säng så fort vi bara hann för att extranjuta av barnvakande morföräldrar och äntligen få strunta i eventuell nattgråt och tidig morgon. Såklart passade hon då på att sova hela natten till 8.30, den lilla och straffade inte de snälla som tagit på sig uppgiften alls.
Sovmorgon. Korvlunch. Skidåkning (på TV, inte live tyvärr. det vore för bra för att vara sant). Flickebarnsunderhållning. Massa, massa tråkig (men ack så skön bortgjord!) rättning. Förberedelse för missnöjda lönesamtalet. Och så en film på det. Med mörk choklad och kaffe som avslutande helgdoftande lyx.

O ljuva veckoslut - kom snart tillbaka!

PS. C-NZ

Jag HAR inte glömt bort att du fyllt stora trea nollan. Jag hade planerat paket och hela tjollablängen men se vart det tog mig. Ett PS-inlägg på en globalt sett rätt så oviktig blogg. Du är mycken tänkt på och omkramad i mina tankar och visioner om dagen jag blir en bättre människa och gör allting i god tid. Men visst var det så att din riktiga fölsis är i juni, va!?
Hursomhelst. HURRA HURRA för dig. När jag hittar tid ska jag göra nåt kul och bra för dig min kära dialekttalande vän down-under.

All min kärlek. Om än något förvirrad. Saknar dig!

Ung vs skåpgammal

Det bästa med mitt jobb är att jag flera gånger om dagen får känna "åh, så skönt att jag inte är 18 längre!!!!!!" för USCH vilken jobbig tid och FY ett sånt bestyr (se där! ett tydligt bevis på att jag i n t e är 18 längre...) med småenorma oviktighetsdetaljer och sönderanalyserande tankefenomen i ett, i ett. Bara tanken på det ger en liten ångestklump i bröstet. Hur kan man egentligen ha så många tankar om sin egen dålighet och alla andras suveränitet?

Okej. Det kanske inte är det bästa (med mitt jobb) men med en annalkande (och se där kom nästa icke-18-tecken) medelålder och ingen liten endaste pyttemognadskris i närheten så tackar jag de sökande tonåringarna för insikten att det faktiskt INTE var bättre förr...

Sorg och glädje

Söndagen blev en sån där bra helgdag som man har ibland när man hinner umgås med en massa gamla goda och vara ute i snön och äta god mat och prata om viktiga saker och storfamiljumgås och vräka i sig fika utan att känna sig världsonyttig. Sen på kvällen var det som att allt det försvann och förbyttes och förtogs och ersattes av tråkerier i stället. Måndagen gick också den lite i svart färg. Ingen sömn, världens blödningar, utmattad, avblodad och outsövd med snudd på migrän gick dagen inte, varken snabbt eller smärtfritt förbi. Och så nu idag då. Världens längsta, tyngsta dag och jag känner mig helt uppfylld av glada tankar och hurrarop igen.
Hur kan kroppen så brutalfort fylla en med svarta respektive rosaskimande hormoner om vartannat? Och varför?

Nu ska jag ta vara på de rosaskimrande och njuta av de sista kvällsminuterna med lilla tjejen som visst inte var så trött efter en 3-timmarsvila och nu stapplar omkring med sista lilla kvarvarande energin en hel halvtimme efter vanliga läggningstiden.

Uppdatering: Inget särskilt har hänt. Stormande mens. Ingen sömn. Förhållande på trötthetslågvarv. Massa jobb. Lite tumansunderhållande aktiviteter. Slut på energi. Inget mer dramatiskt än så orsakade veckostartarsvackan. Men tack för tillropen!

Veckor som flyger Concorde

Jaha. Så var det dags för långonsdag igen. Tuffa, tuffa dag. Jag har laddat hela supertisdagen med två smaskiga semlor och resterna av helgens lördagsgodis (jag vet. man ska äta sånt på lördagen. inte på helt vanliga vardagar.) så nu är jag sockerhypad och säkert lagom hjärnskarp i morgon bitti.
Som vanligt är jag trött. Men faktiskt lite mindre än tidigare. När lilla T vaknade flera gånger per natt med tandont (?) så stupade vi i säng så tidigt, så tidigt. Men nu. Nu är klockan 22.23 och jag kan nästan tänka mig att vara vaken och se Super Tuesday-programmet som börjar om 20 minuter. Jobbar nämligen med amerikanska valet just nu och känner att jag nog borde vara så uppdaterad som möjligt. Det är spännande det här med Obama vs Clinton trots att jag inte riktigt kan ta ställning själv vem som nog skulle vara bäst för uppdelade USA-landet.

Mitt nästa projekt m å s t e bli att bli en hälsosammare person i världen. Nu har jag äntligen köpt min yoga/träningsmatta och har ingen anledning att skjuta upp hemmapilatesen och yogan längre samt inte ett endaste dyft att skylla på för att slippa. Jag trivs bara allra bäst när jag får vara ute med pulkabarnet och pulkdragarpappan i gnistrande snölandskapet och rödaste kinderna - men hur många centimeter förkrymper det min midja egentligen?

Så så. Heja nu vildsint på Obama. Eller Clinton. Eller för all del McCain eller Romney om det nu skulle vara så. Må er onsdag vara kortare än min.

Idag har jag...

- kört mot rött ljus. who - rebel - me? (näe. bara blindstyre och klant.)
- köpt en ny, rymlig väska som jag lätt kan ta hem en massa papper som jag, i mitt inre, låtsas att jag ska rätta "över helgen" i.
- ätit en supersmaskig, säkert vrålnyttig, räkmacka.
- stoppat mitt barn från att sparka sönder ett allmänbord med sina starka småkängor.
- fyndat pepparkaksformar till nästa års (redan efterlängtade!) julpepparkaksbak med lilla tomtesugna barnet.
- gått på allmäntoalett bara för att komma ihåg att ja. det ÄR äckligt.
- skrattat en del åt en liten person som just kommit på det här med borta! och slut! med tillhörande gester.

och nu. nu ska jag mysfika i föräldrafrid med min älsklingskille. sayonara, salud och trevlig fin de semana!

Tisdagstitt

Bra dag idag. En enda lektion, massa småmåsten bortgjorda och roliga möten både hit och dit. Träffade en sån härlig personlighet idag också. Lustigt hur vissa personer påverkar en så mycket mer än andra. Och fascinerande hur vissa kan göra såna helpositiva intryck på bara 10 sekunder. Det här med personkemi är värt en djupare analys någon gång när intelligensen kommit tillbaka (efter småbarnsföräldraåren?).

Nu ska jag springa och lära mig hur man sätter upp en vägg eftersom vi ska göra det när som helst här hemma. Den slutgiltiga ritningen ligger och väntar på handelskraftighet och vi ska försöka börja småskaligt. En vägg nästa alltså. Ciao.

Svacka - be gone!

Ja, en stor anledning till att vi i den här trefamiljen varit så energitömda och totalutröttade den sista tiden är nog att lilla stumpan varit inne i en dalgång vad gäller det mesta. Vi har förstås inte lyckats lista ut varför hon strulat men vi gissar på tänder då både magen och det ständigt rinnande dregglet talat sitt tydliga språk. Sömnen har inte varit särskilt sammanhängande den senaste månaden och pappan har fått trösta mången gång mången natt.
Och nu i en hel vecka verkar det ha vänt och allt funkar som vanligt. Läggningen tar 5 minuter och eftermiddagsvilan är så gott som i ordningställd. Men så var det badet på simhallen med alla de andra små sköningarna. Badet som hon älskat och där hon plaskat vilt och skrattat och plaskat och dykt som en riktig liten hajyngling och vinkat glatt till sina kompisar. Nu är det bara gnäll, "vill inte"-ögon och ett tungt vilande huvud på pappans axel. Gruppen har förvisso blivit större och åldersblandad och tiden är skräp men kan det verkligen va det som upprör?
Vi hoppas nu bara att motståndet upphör så vi kan leka vilda badlekar i vilda vattnet hela sommaren lång och skratta och dyka från badbryggan. (Svårt att tänka på när bryggan är täckt av en halvmeter snö... men ändå lite efterlängtat!)

Nu äre jag och min kille Cesar Milán som ska snacka om livet ett tag. Är han inte helt fantastisk så säg!?

5 sidor lycka!

Herregud! Till och med min läsinspiration har kommit tillbaka! Det är nåt magiskt med det nytillkomna ljuset! Bäst att rusa - jag har säkert 7 minuter på mig innan jag snabbslocknar av totaltrötthet. MMM bok MMM flera sidor MMM min sovmorgon i morgon MMM.
Nightie!

Jag längtar tillbaka!

Nu håller min ork på att komma tillbaka och energinivån på att laddas på precis sådär som att jag stod i en sån där sjö med féer runt huvet och fyllde på liv som i barndomens tvspel. Det finns alltså hopp för att jag återvänder snart...

Tidig morgon med lilla tjejen och fullt med förmiddagaktiviteter gör dock att jag nu är vrålhungrig och måste tillgodose magens behov som prio ett (innan jag blir en arg och elak mamma...). Sedan stundar tébuffé med ett gäng undersköna tanter och en mysig eftermiddag med en älskad barnunderhållande mormor och morfar på plats i lilla huset. Just nu ska vi bara njuta av underbara vintervyer genom köksfönstret och tvinga på oss pussar av ovilliga förbipasserande barn. För vad är väl vintern utan en halvmeter fluffig snö och nedtyngda grenar med isigt kalla kristaller och frost? Och dreggelblöta pussar från en tandväxande mun förstås?

Trevlig helg på er! Tjingaling!

Bra vs dåligt

...jag måste nästan dementera föregående inlägg. Eller nej, ok då, det känns nog faktiskt lite svidigt när lilla tjejen sträcker händerna mot dörren och vill ha pappa i stället för mamma, men en smula dementi åtminstone. Jag duger ju utomordentligt som förälder om dagarna och nu så här på kvällen så vill jag helst bara vara en trött soffpotatis och sänggåare på egen hand utan ledset barn som måste tröstas mitt ibland de okristligaste av timmar. Med andra ord ganska skönt att inte vara den ultimata trösten efter sänggåendetid. (Men det sa jag aldrig högt...)

Vad jag däremot gärna skulle vilja veta är varför en 15 månader gammal, orädd liten typ som sovit mellan 19-07 sen hon var 5 månader plötsligt kommit på att hon måste vakna och hysterigråta samt verka ha sett ett illaluktande, slemmigt monster flera gånger per natt!? Har det att göra med att hon är i praktikskedet av sin gång eller med att fler hörntänder är på gång eller vad? Och hör det ihop med det faktum att hon plötsligt blivit rädd för män i alla utformningar, helst då de skäggiga? Vi står här med uppdragna axlar och vill ha svar på alla våra frågor för sån är människans natur. Kanske DU vet? Berätta VARFÖÖÖR! Jag dööör av trötthet... trots att det kanske borde vara den tröstande pappan som är mest sliten så känner jag mig mest som ett urtvättat lakan med den ursprungliga färgen ett minne blott.

Andrahandsval

Det har sina baksidor det här med att pappan är den lediga hemmavararen. Allt det praktiska - oh no - det är ljuvligt att komma hem till färdig middag, eller åtminstone uttänkta rätter. Det är det här med barnafödarrollen som kommit lite ur fokus. Nu är det pappan hon vänder sig till för bästa och tryggaste trösten. Pappan som får de godaste pussarna och pappans position som efterfrågas med ivriga PapPA?n.
På sistone har den, för föräldrarna, ljuva sömnen störts en smula av mardrömmar eller annat sattyg och då har tendensen att bli livrädd och spjärna ifrån mamman för att hellre krascha på pappans (mycket hårdare!) axel märkts tydligt.
Lite tungt kan det ju kännas när man helst bara vill mysa och snusa efter att hela dagen tillbringats på bortaplan. Jag försöker trösta mig själv i stället. För det är ju klart att det är så. Och det var ju precis den här relationen som jag ville att pappan till mina barn skulle ha till mina barn men visst stinger det lite i mammahjärtat att bli bortvald.

Var är sammanfattningen?

Mycket händer nu. Vi har haft besök och varit besökare hela långa lovet nu och det har funnits noll tid över till eftertanke och nedplåttring av tankar. Det var i och för sig lääääänge sen jag hann analysera något djupare än pruttans badbalja överhuvudtaget. Kanske blir det närmaste jag yttrar i löftesväg inför det Nya Året att ge mig själv lite mer tid till eftertanke och mysigt njut av sånt jag gillar och mår bra av. Det är så svårt bara. Allt händer ju så fort och ofta. Men nu ska jag bara njuta. Bara en ynkapynka yttepytteliten helg kvar till jobbstart. Måste. Njuta. (Äta. Mindre.)

Gott nytt år på er kära vänner!