Processen

Så här har hela arbetsgången vandrat fram. Några hundra bilder bortsållade och ungefär så här kan vi väl avrunda hur det sett ut på vägen... En liten hjälpreda har bromsat farten en smula men varit mycket söt i sina hörselkåpor som gärna burits även utanför arbetstimmar.
Arbetet startade i början av mars och vi har idag kvar dessa saker på vår Att Göra Lista;
golvlister, dörrkarm, tröskel och foder, fönsterbräda inklusive foder och taklister samt en massa lull-lull såklart. Den andra sidan av den uppsatta väggen är heller inte fixad och en stor, tråkig spånskiva möter våra gäster (och oss själva förstås - men vi har redan blivit lite blint accepterande) och måste VERKLIGEN åtgärdas. Nån gång. Roligare att fixa med det som redan är lite fint på gång! I morgon hugger vi tag i resten. Val av innerdörr. Hu, vilket beslut.

Sneak-peak

Här är lilla försmaken. T är mycket nöjd med början på sitt nya rum och går omkring och säger "pippi" för jämnan medan hon vevar friskt med pippilampan i ena handen. Etapp 1 avklarad. Finlir och möbelinhandling återstår. Nån som har en fin, gammal säng till salu?

Stackars, stackars, stackars.

Trots att man egentligen visste så känns det precis lika sorgligt och fruktansvärt hemskt ändå. Kanske till och med så fruktansvärt att jag, som vanligtvis helt icke-orolig, är beredd att förbjuda lilla T att NÅGONSIN cykla omkring själv i den här världen. Skitmänniska. Fy fan.

Lång, tuff, rolig

22.39 och golvet är lagt. Behöver jag tillägga att det är sovdags nu?

Kanske inte borde säga detta...

...men nu sitter vi här helt uppspelta av tanken på att dra till IKEA imorrn bitti så tidigt vi bara orkar. Vi har nämligen hållit utkik efter ett särskilt, snyggt (och billigt!) golv som inte funnits på lagret i Happis på lääänge och nu på kvällskvisten var lagerstatusen JA och jag började genast planera uppstigning vid 6 för att inte missa möjligheten att stå och rycka i dörren för att äntligen få The Golv och kunna slutföra det påbörjade! Jag känner mig helt darrig och fladdrig och upprymd och lite som i ett lyckorus, ja, ni förstår ju genast konsekvensen av ett misslyckat golvroffande. Snacka om nedåttjack. Så ingen behöver väl berätta för nån att VÅRT golv har kommit nu. Se så, sch! Tillbaka till soffan och vinglaset nu. Det var bara en liten kvällsfågelviskning.
/Happovaara @ 10 sharp

Låtsasvår

Jag och lilla familjen trotsade idag den övermakt som propsar på fortsatt vinter och tog en liten cykeltur på eftermidda'n. Vinden bet hårt i kinderna och tårna frös till ovalskulpterade isbitar men ÅH som vi låtsades och njöt av den nykomna våren!

Vår och härlig, härlig fredag. Vad mer kan man begära av en dag i april egentligen?

Lilla mänskovalpen

Ganska ofta nuförtiden slår det mig hur stor vårt lilla människobarn har blivit. Anledningen till att hon plötsligt känns så stor diskuterades med söta, rara Soff och hennes li'l one på deras trevliga granskarvisit i helgen! Vi kom fram till att det nog beror på den genomfartsväg mot språket de befinner sig på just nu. Orden "sprudlar", det härmas vilt och både hon och vi kan göra oss förstådda mycket bättre än tidigare. Jag har såklart tänkt att "jag kommer att minnas vilka ord som kom nästan först" men det kommer jag i ärlighetens och insiktens namn inte alls att göra så nu kommer här dokumentation för framtida nostalgistunder.
De viktigaste orden i ett ett- och ett halvtårigt liv är:

gÅt-gröt dä! titta! mmm-mat kÅj-korv 'ta-hjärta jUs-ljus pall boll kott-kotte kottar bolja-blöja App-upp/ner gott tut bil ko't-kort tut-slut bohta-borta hejhej-hejdå tata-tack pippi-fågel och Pippi ajaj-nej, jag vill inte! (vid frustration) oj gut-gå ut

och så de gamla vanliga som jag skrev om sist (men inte hittar nu såklart så att jag kan länka dit. några från ovan + ALLA djurens läten tillhörde de första favoriterna!).
Fortfarande är humöret glödhett och nejskakningarna med det lilla blonda huvudet skulle inte kunna vara tydligare... (En riktig liten mini-me med andra ord.) Älskade arga mänskovalp.

Någon slog mig lite lätt i magen

Trots att det är jag som påpekat att man ALLTID blir besviken på vårkanten då det plötsligt kommer en vecka av evigt snöfall och minusgrader PRECIS när man trodde att det skulle bli himlastormande storvår, så kände jag att dagens väder bidrog med en barnhögernäve rakt i mellangärdet. Borta är solen, det smältande, porlande vattnet, gräsplättarna och de kvittrande fåglarna. Välkommen gråa träd, slaskiga vägar, smutsig bil, snöig bro och skitiga promenadvägar. Tur att det i alla fall är klackarna i taket på jobbet just nu. (heh. kanske en smärre överdrift slank med.) Jag är ju i fas! Hur ofta händer sådant kul och upplivande nuförtiden?
Kanske till och med hinner skriva ett önskebrev till kom-vårprinsessan i morgon på förmiddagen... Har någon lyckost lyckats fånga våren än?

Jaha

Folk har varnat och berättat skräckhistorier om dagisplatser (förlåt förskoleplatser!) flera mil bort. Nu känns det lite som att häxjakten var helt i onödan. Bara några veckor efter ansökan lämnats in rings vi nämligen upp för att bli erbjudna en plats i lilla byn där vi bor. Och nu känns det plötsligt enkelt. Nog för att jag hellre skulle vilja se henne på ett ställe där fröknarna faktiskt tycker att det är viktigt att vara ute med barnen men jag ska kanske glädja mig över att jag inte behöver åka en halvtimme extra på morgnarna till hösten. Jag är ju inte precis känd för att vara superpeppad på att gå upp tidigt.
Ska man vara nöjd eller kräva (ehrm. önska.) det bästa i dagisväg? Vad säger veteranerna?

Lite sen inskolning för min smak men annars känns det bra att veta att hon är räknad med i augusti! Stora, lilla tjejen!

Just Nu

Joda. Vi lever. Och jag skönjar den första riktiga nedförsbacken på ett tag. Välplanerat jobbande, en ljusnande vardag med flera roliga kalas och socialiseringar i agendan och bara en kort tid kvar till sommar och sand mellan tårna. Känns skönt. För båten har varit liiite tungrodd ett tag nu. Har känts som alldeles för mycket vardag och alldeles för lite fiesta och romantik ett tag nu. I min stilla fantasi känns det i såna stunder som att det skulle varit bättre nån annan stans. Nån sån stans där vi känner folk och kan umgås när vi vill. Där gräset alltid är grönt och luktar gott. Har drömt lite om Umeå och det ljuva livet där med alla sköna, fina människor och till och med lite om Älvsbyn av samma anledning. Tankarna till trots så vill jag nog egentligen inte bo där så jag tror att det är det mörka, antisociala halvåret som påverkat mitt fördunklade sinne och helt och fullt tagit ut sin rätt på en redan innan uttröttad.

Nu är köket och vardagsrummet städat och lilla sötnosen godnattläst och nattad. Som sagt. Livet leker. Inte ska det till mycket.

Snart gräsgift igen

Så nu var denna ljuvliga singeltid med kursande man snart över. För ÅH så skönt det är att få vara helt solokvistande i några dar. Händer knappt alls nuförtiden. Jag har lekt ute med lilla barnet, pysslat på och gjort precis vad jag velat hela kvällarna när hon somnat in. Nog för att vad jag velat varit precis samma saker som om M hade varit hemma men ändå. Ensam-ifred-skönheten finns där ändå!
Kanske möjligen att nån har en kurs att erbjuda till en man i sina bästa år snart igen!? Eller nåt trevligt singelkvinnesamkväm som får mig att fly fältet ett tag...

För med tanke på hur underbart jag verkligen har tyckt att det varit att singla insåg jag att vi nog blivit lite insnöade (bokstavligen) på varann ett tag nu och det är dags att våren börjar få saker att hända igen. Ett bra tag nu känns det som att jag bara surat för att det aldrig verkar "hinna" städas eller ordnas här hemma utan på nåt vis lämnats kvar på mitt ansvar trots att jag ju faktiskt är den som heltidsjobbar nu (samma gamla med andra ord...). Och jag tycker faktiskt inte att städning är det viktigaste som finns men irritationen om att omtanken inte alltid finns där är nog den som biter djupast i skinnet just nu. Så med en förhoppning om förnyade energikällor väntar jag nu hem han den andra och hoppas att han köpt putstrasor till sig själv i huvudstaden. Heh.