Mycke nu...

Har lite fullt i kalendern för tillfället. Bara i några dagar till förvisso men jag är hyfsat less på avrundningar nu. Idag har jag dessutom fått ta ofrivillig ställning till bristande tjänsteunderlag då det är jag som är sista in. Gör i och för sig inte så mycket men jag skulle allt gärna vilja ha det lite bra nu när jag ska gå ner i tid och vara föräldraledig en dag i veckan till hösten. Alltså inte gärna jobba 5 dagar i veckan på olika ställen och ha stora luckor i schemat. Det stående mottot allt löser sig gör sig säkert gällande åter en gång och löser alla frågvisa krokar på mest självklara sätt men just nu är det lite gungigt. Inte oroligt gungigt - bara ovisst svajande.
Nu ska jag kasta in en sista, sjätte växel och svänga ihop en liten kaka till förväntansfulla söta. Ses när dimman lättar!

Snilleblixt

Nu ett tag har lillfia plötsligt börjat vakna vid 6-7 och börjat prata glatt inne hos sig. Vi som sover i sovrummet bredvid är som känt rätt så morgontrötta av oss och hoppar inte direkt av glädje åt den nya morgonpigga trenden. Det visade sig dock, återigen, att hon sov lääänge hos mamma och pappa i helgen så vi kände att det var dags för en snabbutvärdering. Vad har de som inte vi har? Så kom vi på det. Det är mycket mörkare i deras sovrum än i hennes eget. Så vi hängde för en filt för fönstret (förutom persiennerna som ju släpper igenom en hel del ljus) och vips så sover hon till 8.30 igen. Ära vare Gud i höjden för väl genomförda utvärderingar!

Verdammt noch mal!

Det gick inte så bra med takåterläggningen. Alltså inte heller med golvet. Det var trist för det hade varit trevligt att bli färdiga idag och skåda helgens insats i gråtimrad vägg. Vi måste tyvärr köpa till lite grövre virke innan vi kan börja pynta lilla stugan med grillpinnar och galler, liggunderlag och vedträn.
Nåväl, då var nästa helg räddad också. ;-)

Produktivitetens näste

Oj vad vi har hunnit saker utan en äventyrslysten 1,5-åring att hålla reda på. Så den där besvikelsen att hon plötsligt var borta förbyttes på lördag (sov)morgon till ett krypande välbehag. Bara vi för en liten stund. Dra sig i sängen och äta nybakade scones till frukost. Ingen att torka upp det konstanta kladdet efter och dammsuga upp högar efter varje måltid.Ute hela dagen med måltider som vi kunde styra efter hur det passade i arbetet inte efter när de måste vara.
Vi tvättade och oljade in soldäcket, tvättade och oljade in utemöblerna för att vara utefikaredo (men var är solen?). Krattade ihop allt som länge längtat efter att få umgås i hög (och visst kommer nån okänd välgörare och samlar ihop högarna efteråt!?). Plockade ner en liten timring från en plats på gården för att flytta den närmre grillplatsen vid vattnet som praktisk ved- och grillgrejsförvaring. Rengjorde också den och fick upp den på sin nya plats innan vi gav upp vid halv nio och gick in och myste lite i kriminalseriesoffan.

Nu efter ännu en sovmorgon och nygräddade våfflor med färska bär och god vaniljglass till brunch är det så dags att gå ut och smälla upp ett tak och ett golv och längta lite efter att lilla smulan blir hemskjutsad av sin mormor och morfar så vi får pussas igen. Hon är så söt nu när hon har börjat skrika MammmAAA och komma springande när jag kommer hem efter jobbet. Det var nog det jag saknade mest i fredags. Men nu känns det bara skönt att ha fått lite vuxenvila och ännu skönare att hon kommer tillbaka för lite bus och bråk med de utvilade föräldrarna. A trabajar.

Heeeeejdå...

Skyndade hem efter jobbet för att snusa lite på stumpan innan hon skulle åka iväg till sin mormor och morfar över helgen. Men hon var redan borta. Ingen puss, ingenting. Plötsligt känns det inte lika skönt att få en barnfri helg.

En lättnadens ängel

Idag har jag varit med om att lätta på en, eller två faktiskt, människors mångåriga frustration och ilska och fått dem att släppa stenen, oket och bördan tungt och förflutetförebrående till marken. Det är nåt särskilt med att hjälpa människor så. Att vara snäll och hjälpa med smågrejer är en given medmänskogrej men det här med att vara den första som lyssnat och (med känslan äntligen!) agerat med faktiska resultat kan vara livsförändrande för nån som kämpat en livstid. Jag är glad att jag fick vara med i denna process för just dessa människor. Tillfredsställande på nåt vis att kunna hjälpa genom så lite insats som att låna ut sina öron en stund. Med den sköna, glädjande stämningen i magen går jag nu och lägger mig (utan en endaste tanke på allt jobb som fortfarande väntar på ivriga fingrar).

Sov gott sköningar och njut av 8 fredagstimmars fulla fart mot helgen!

Start och stopp

Har idag fått lite skön input och bekräftelse på att det där språket jag lärde mig en gång för länge sedan faktiskt sitter rätt så bra trots att jag aldrig hinner med att stimulera det så som jag egentligen skulle vilja. Den senare tanken får mig också att, återigen, längta och fundera på en vidareutveckling av mig själv och vad jag vill göra sen, då när jag blir stor och förståndig. Får väl gå och lägga mig och hoppas på den där ultimata självutvecklingsidén. Inte för att jag inte gjort det förr men jag får mina perioder då jag helt enkelt vill MER. Men vad?

Värsta bästa

På många sätt och vis är maj månad den allra bästa förväntansmånaden med närstående ljvulig häggblomning och nära till semester. På ett enda är den den absolut värsta och tyngsta 31-dagarsperioden på året. Jobbet. ALLT samlas i oplanerade, ångestframkallande högar och ska gås igenom och förstås sig på när ingen förstå-sig-på-energi finns kvar från resten av året. Allt känns sent och ogenomtänkt och oinspirerat och dagarna räcker inte alls till till alla de här projekten som på nåt mystiskt vis blev över och drog över tiden och genomfördes alldeles för sent och egentligen inte alls hanns med och nu måste stressas igenom och var ska man få till tiden och ja... ni vet. Tid är bristvara.
Därav den icke helt frekventa bloggningen. Kommer snart tillbaka. Ska bara plöja några trista högar först och läxa upp en och annan och ändå få bakläxan själv förstås.

Nu ska jag i alla fall anta den lilla utmaning som Anna skickade för nåt tag sen. Better late than never, va!?

Tre saker

Tre namn jag går under: Oj, det blev nog lite svårt att svara på detta i anonymitetens tecken. Får väl ta pappas gamla träffsäkra Spilla (av en inte helt svårtolkad anledning) som enda öppet smekis. Men det finns många. Rumsrena och andra.

Tre saker som skrämmer mig: Är ingen rädd och orolig och har lite svårt att komma på konkreta skrämselgrejer. Men såklart, post baby, att något hemskt ska hända det lilla hjärtetrollet. Och ja. Otäcka fötter, främst tånaglar. Hmm.. kanske också det faktum att folk har så svårt att säga vad de tycker och hellre surar och snackar skit. Jag förstår det inte och det skapar så mycket tjafs i stället för bra lösningar och utveckling. Kan det räknas som en skrämselgrej?

Tre saker jag gärna har på mig: Gympadojjor (HATAR osköna skor och med världsoanpassad fotform finns inte många andra sköna), färgglada sockar och mjukisbrallor. Dessa tre bärs dock sällan gemensamt på allmänna platser.

Tre sanningar om mig själv: Jag gillar efterdyningarna av en (löst) konflikt, jag är nog väldigt rak som person och förväntar mig att människor i min närhet ska vara lika raka mot mig (därav skrämseln då världen ofta inte ser ut så), jag är hemmakatt med nästintill pensionärsvarning. Här svängs inga lurviga och ränns inte på fest, här hålls det till i skogen och dricks hälsosamt té om kvällarna minsann. Inget annat.

Tre saker jag vill ha nu: ett avbetalt huslån, massa skön, produktiv, gemensam ledighet och ork att ge min kärlek något bättre än ett stressat trötto.

Jag skickar vidare till alla som vill. Helst till Soffan för att jag tycker att vi ses lite för sällan men aldrig hinner göra nåt åt det och kanske ser det lite som ett substitut till vad som annars kunde ha varit ett mycket trevligt livesamtal.

Återkommer snart.

Ordsprak

Det slog mig idag hur stor vår lilla tjej har blivit. Nu fullkomligt sprutar det ord ur henne. Hon härmar alla ljud/ord hon bara kan och kan faktiskt göra sig riktigt hyfsat förstådd numer. Men efter fantastiskt goda kikärtssoppemiddagen började hon att säga batt med en menande blick och vi kunde på intet vis fatta vad hon menade. Jag chansade på att hon kanske hade fått slut på thailändsk valuta men så var inte fallet. Till slut kissade hon på golvet. Kanske att hon hade missuppfattat det här med kiss och bajs? Så nästa batt-utrop så sprang jag efter pottan och vips var den invigd. Pottvägraren har slutat vägra (??) och kanske till sist fattat poängen med den gröna lilla stolen med ett hål i.

Dessutom så har hon nu - två kvällar i rad - velat bli nedlagd i sängen direkt efter boken, utan sång och i stället bara gett mig en puss och vinkat iväg mig. Dra nu så får jag sova-vinken. Här är det ord och inga visor. ;-)

Ute är inne

Jag har inte försvunnit. Jag är ju bara en "sån där" som gillar att vara ute. Direkt efter jobbet har vi på sistone hängt utomhus på olika väl, valda ställen och andats frisk luft och njutit av både vår och annat liknande. Nu senast i fjälliga trakter. När man då tvingas in igen till kvällen är man oftast ganska trött och inte särskilt sugen på att sitta framför datorn. Men det är klart... om nån skulle ge mig en laptop skulle det förstås gå...

Nu ska vi ut och cykla i stormluften!

Ps. Anna - antar din utmaning lite senare... (+ den där andra som jag nästan hade glömt!)

Ps2. Soffan - jag loooovar att mitt barn är trotsigare än ditt! Trodde för ett tag att hon redan fyllt 3...