Rutin sköna rutin

Återigen för trött, stressad och osoven för att orka. Bara jag får komma in i allt det nya blir det nog bra igen för det är ju trots allt riktigt roligt och skönt att återgå till rutinerna och alla de fina människorna på jobbet ( m å s t e fokusera på de fina, inte helt i energikrävande onödan irritera mig på andra). Roliga, stimulerande saker väntar runt hörnet men nu närmast häcken full i en vecka eller så. Andas in. Andas ut.

Ja just det ja.

Inser att jag faktiskt glömt bort att berätta om det där spännande, roliga och lite pirriga (som det nu var en hel månad sen jag skrev om). Kanske lite sent nu men jag lånar en aktivitetstypisk bild för att snabbt och effektivt visa vad det var vi gjorde den där fina, förgyllande dagen i juli.


Det andra lilla livet ligger nu alltså där inne och plaskar och gör att jobbtiden blir ganska kort innan nästa ledighet vankas... En fin liten grej var h*n i alla fall och bilden på kylen tillsammans med den senaste tidens många rörelser och nattliga ravedanser gör att det börjar kännas mer på riktigt nu. Annars är det ju svårt att ta sånt där med graviditet på allvar. Det känns ju liksom inget i början. Förutom då den ständiga tröttheten förstås. (Men det känns som att den blivit mer vana än undantag ända sen T låg där inne och simmade och förslöade mitt sinne (och MINNE!!) totalt!)

Har just uppdaterat mig om mitt dagsläge och nu är det tydligen 23 veckor sen det hela började. Intressant hur man hade koll på exakta dagen förra gången och nu i stället kan ta fel på några veckor.
Det var det. Och så att vi är över månen glada förstås. En till liten i familjen. Lagom till jul. Det verkar som att tomten är extra snäll i år!

Suck

Det här med att anordna utbyte är inte så bara. Har säkert tillbringat 20 timmar av min sommarledighet till att styra upp och försöka organisera upp tonåringarnas viljevarierande sinne. När det plötsligt såg ut som att NU kanske så får jag ytterligare ett mail om ett avhopp. En vecka innan ankomst. Hur tänker man då att det ska "ordna sig"? Hur F*N ska jag hitta en ickeexisterande ersättare på en vecka? Som dessutom är min sista SEMESTERvecka? Ibland tar mitt inre verkligen en djup suck över åldersgruppens förstånd och mognad...

Sista helgen

Idag är vi alldeles trötta efter en veckas intensivt umgående med vänner. Det har varit fantastiskt trevligt och bra att ha en massa folk kring sig och sedan de åkte har lillfia sprungit omkring och ropat på dem eller viljat åka till dem hela dagarna: "Komma Taljo"! "Åka Ullit"! "Sover Evve - kommer snart"!

Parallellt med denna strida mänskoström så har vi kört mycket odramatisk inskolning på dagis. Jag misstänkte nog att det skulle gå bra men trodde ändå att hon kanske skulle ha tid att säga hejdå när man gick och hej när man kom. Icket. Här slösas inte på orden när "dagit massa sake" (dagit har en massa saker) som är roligare än allt annat. Första dagen åt vi lunch tillsammans, nästa dag åkte vi hem efter lämning och åkte tillbaka för att söva, sen var det klart. Hittills är allt super. Bra lokaler, bra frökeninställning och lagomt stor grupp. Och framför allt: glad dagisfia. Tårar vid lämning hade nog blivit väl jobbigt så här i början som förskoleoskuld till mamma. Nejnej. Ingen sån oro när det första hon säger varje gång vi sätter oss i bilen med ett STORT leende på läpparna är: "Åka dagit!"

Ett besök av släktingar halva dagen och en himmelsk god och mysig middag hos raraste Anna sen på eftermiddagen och nu bestämde vi därför oss för att åka till vårt vilohem den sista natten innan mannens semesterslut. Middag, blåbärsplock, sovmorgon och båtåkande väntar. So long!

Hit är dit och upp är ner

Vi har haft det så himla bra på vår gemensamma semester. Inte gjort nåt produktivt alls utan bara socialat och familjelivat oss. Besök hit och dit. Roliga möten med kända och okända. God mat. Goda skratt. Livet. Så mycket händer på så kort tid och när jag nu sätter mig för att skriva något av det så vet jag inte alls var jag ska börja. Måste nog reda ut tankarna lite. Min tanke är fortfarande på grönbete.

Får väl åtminstone bidra till en liten tänkvärdhet, som särskilt såna som jag fnissar åt.


För fler kul föräldrafniss - gå in på Baby Blues!

Mer sen

Tomt i huset. Tomt i huvet.
Sov gott.

Ny månad, nytt pyssel

Nu väntar knep och knåp innan vi åker på en av de äldsta (i tid, inte i år) vännernas stora fest. Att jag har en del semesterslutsångest ska jag inte skriva något om. (Jag tror det var augusti som var utlösande faktor.)
Nu fokuserar vi på barnfritt lördagsfika på stan, kanske ett sent loppisfynd eller två och en sjujäkla kväll med fina vännerna i mysiga ödemarken!

Till veckan väntar celebert bästabästa besök av två små hushåll i världen. Fullt upp in i det sista alltså. Men kul fullt upp!