söndag 31 maj 2009

Sol, svett och skugga

28°C i skuggan och stora barnet på flygplatsskådning. Tänkte njuta ute i solstolen med en bok och en liter vatten men det går ju fasen inte. Trots väl tilltagna vindar är värmen för varm. Jag är nog ingen riktig sommartjej ändå.

torsdag 28 maj 2009

Inför helgen

Stormig dag med fin inbjudan till vän i skog. Utelek och lunch var löftet och barn verkar ju inte riktigt förstå det här med "dåligt väder" så ute det var vi. När märgen blev kall och småhänderna antog en blånande ton fick det vara nog och vi huttrade in med viss irritation över en borttappad sommar i sinnet.
Med en uppladdad sällskaps- och väderenergi har jag sedan virvlat runt som en helt egen stormvind här hemma för att röja upp bland skiten. För gubevars vilket stök det blir här i huset på noll och ingen tid. Har folk verkligen det så här hemma hos sig? Det känns som att vi är de enda som alltid prioriterar bort städning för roligare aktiviteter för här lever dammråttorna helt egna liv och äter mindre katter där de far fram på sin väg. Jag upplever att "alla andra" alltid har det rent och undanplockat. Nåväl, det är ju faktiskt så att jag inte tycker att det är det viktigaste här i livet (förrän det går överstyr och jag förbannar våra uteeldarkvällar och cykelturer och sällskapssvängar och gudvetallt) så jag får väl helt enkelt stå mitt kast när det väl är dags för skrubbning.

Lite mysigt samkväm på kvällskvisten med en grannlig nakenfis i samma ålder (Ts då, inte min) och sen ett sista virvlande innan helggästerna kommer från södern. Nu är jag redo. Knäckt, men redo.

onsdag 27 maj 2009

Uppdatering: Sovfront

Efter ytterligare en omgång utvuxna horn i pannan och en smula djävlaranamma på det har vi nu fullföljt Sköna Sömn-projektet till förmån för både stora och små i vår familj. En sista bråkig natt fick vi definitivt nog och inte minsta lilla nattdroppe erbjuds vid denna barm mer. Det tog inte länge så sova det lille matvraket mellan 19 och 5 som första matstopp vilket är helt acceptabelt och något jag lätt kan leva med. Nu har vi dessutom mörklagt sovrummet och de senaste nätterna har det sovits ända till 6 och sen somnats om i hela två timmar till. Det är som en dröm!
Trots att jag vet att det är så underbart när man sagt stopp och satt ner storfoten är det minsann en viss kamp innan man kommit till insikt och fått till det där fungerande underbara sovstimmet där man känner sig som en människa med hjärna igen. På sistone har det varit mycket fisk över mig. Andas. Glo. Äta lite. Andas. Glo. Röra sig lite. Sova (med öppna ögon). I bästa fall vakna igen. Simma vilse. Glo. Skönt värre att uppgradera till bara vanligt disträ varelse igen!

En visit på jobbet som varnat om svåra tider gav besked om en finfin lösning med hopp om framtid och nytt trevligt kollegie. Många trevliga jobbkompis i farten och utsikten inför höstens (eventuella) jobbstart känns kul och stimulerande på sidan om barnomsorg!

Ännu en fantastisk lekförmiddag med Ts sötnosvän ger ytterligare förhoppningar om fortsatta kompisframgångar och sköna stunder utan arga föräldravrål i bakgrunden. Lyxigt att bli bjudna på lunch trots att tiden inte riktigt räcker till hungriga mammor som också vill hinna äta mitt emellan fyra små barns olika krav. Allt är kul i sällskapet av andra och tjafset hemma minimeras då sysselsättande lekprojekt avlastar trotsstunderna avsevärt!

Happy days!

torsdag 21 maj 2009

Sol i hjärta

Klockan är kväll men jag vill inte gå in. Jag ÄLSKAR det här med ljusa kvällar och hur mycket att göra som helst utomhus. Alltså verkligen ÄLSKAR. Sysslorna tar liksom aldrig slut utan bjuder på mer och mer att göra om man bara går runt lite på gården och man kan pyssla på samtidigt som man får frisk luft i hjärnan (här skulle man kanske kunna dra ett litet skämt om redan befintligt material men icke...). Förutsatt att man inte vill slappa förstås och i stället luta huvudet mot en solvarm stol, blunda lite och lyssna på flugsurr. Nu gör i alla fall vi full dag efter att ha ansat och gjort fint i buskar och vrår, ätit hämtmat i kvällssolen och njutit fullt ut av ledig dag tillsammans. Mer sånt tack!

Bild: Privat

onsdag 20 maj 2009

En annan slutsats

I övrigt så älskar T presenter, längtar till sin födelsedag, vill ha kalas NU och "smäller in" allt hon kan hitta i små paket. Smäller. Slår. Likt nog.

Den blomstertid nu kommer

Jag går i dagarna omkring och njuter av lyxen att få vara hemmaförälder. Tänk bara att få betalt för att vara ute och leka med sina barn, eller nåja... titta på när ett av dem leker själv... Hitta på en massa roliga saker med andra sköna hemmaföräldrar i solen och de knoppande trädens skugga. Äta grillat var och varannan dag och därmed slippa det eviga dammsugandet och torkandet efter varje måltid (läs: grisfest). En tidigt hemkommen pappa som just gått på sommartidstider på sitt jobb och är hemma innan middagshetsen. Att faktiskt ha energi kvar på kvällen för att gå ut och fixa lite till efter middagen.

Igår lekte T dessutom med sin mest frekvente - och därmed bäste - lekkompis. De brukar utmana varann på alla plan där den ene (min) är lilla polisen som går omkring och säger "Man får INTE...", grinar eller knycker nåt kärt och skriker MIN! och den andra (andra sköna hemmamammans) på snabba ben knuffas eller knycker nåt kärt och skriker MIN! Så icke fallet igår. Total harmoni och vänskap hela förmiddagen. Massa tillsammanslekar och roliga påhitt. Tills dumma mammorna var tvungna att förstöra och bryta upp för vilstund till tonnerna av ett ekande "leeeeeka meja".

Efteråt kände jag, detta till trots, ett glatt "vilken lyckad dag!" virvla runt i huvudet och hjärtat. Det tar nog på mer än vad man tror att springa efter och säga "ni fåååår inte..." med arg röst. Om man inte visste bättre kunde man kanske dra slutsatsen att det vänt och att de från och med nu kommer att leka så här bra för all framtid. I evighet alltså. Men slutsatser och barn funkar ju som man vet sådär. Jaja, får väl helt enkelt hålla mig kopplad till inläggstiteln och inom mig glädjas åt: "den ljusnande framtid (som) är vår!"

fredag 15 maj 2009

Om att ta dagen som den kommer

Idag är jag enbarnsmamma vilket resulterat i att jag kl. 10.48 fortfarande inte ätit frukost eller gjort något av alla de projekt som jag tänkt ta tag i "på förmiddagen". Skönt förvisso, men sanningen är nog att förmågan att ta vara på varje minut som man måste göra med två små har sina fördelar. För shit vad effektiv jag är på dagarna - varje lucka innebär något litet plock, för att sen kunna sitta i lugn och ro med sin kaffekopp mot solväggen när barnen (förhoppningsvis!) sover samtidigt. Men så idag... sås under fötterna... kanske frukost i solen med näsan i en bok blir nästa viktiga... lite njut och en fräken på näsan - allt det andra får minsann vänta på sin effektivitetslucka! *En annan dag*

Som grädde på moset bjuds det surströmming i kväll. Alldeles för länge sen sist. Längtan och vattnande mun.

onsdag 13 maj 2009

Men min hamburgare då?

Gårdagkvällens funderingar, som ur en reklamfilm:

- Mamma, vars ligger pizzerian?
- Ja men den ligger ju bara här borta, nästan vid ICA, du vet.
- Mhm. Men varsä MAX då?
- Nästan där farmor och farfar bor. Där dom har lektornet som du och M lekte i en gång. Minns du?
- Jåå. Men mamma, vars kan man äta hamburgare där jag bor då?
- :-D Jaa, då kanske det är lättast att åka till Frasses.
- Varsä Prassles?
- På väg in mot stan.
- Jag vill äta på Prassles idag mamma. Hamburgare där jag bor. Mmm.

Oj shit! Skicka vidare - ångest

Jag tänkte att jag skulle utmana mig själv och nappa på en grej inne i ett mellanrum. Men nu känner jag att det kanske var dumt gjort och sitter här och nästan hyperventilerar för hur ska jag kunna och vad ska jag göra?? Det går alltså ut på att de tre första människorna som skriver en kommentar till det här inlägget får en handgjord sak av mig inom ett år och de i sin tur får skicka vidare och göra samma på sin blogg. Men HERREGUUUUD, jag kan ju inte sticka, virka, sy eller måla. Hur tänkte jag då?

Ni som vill ha er ett riktigt gott skratt (skriver jag helt självinsiktsfullt och inte ett dugg nedvärderande): skriv en kommentar till det här inlägget - känner jag inte avsändaren så får vi lösa det här med adress vid tillfälle på mailen. Det här kan bli hur spännande som helst känner jag. Paniiiiiiik.

tisdag 12 maj 2009

Härmapor!

Tyckte jag kom på ett så bra ord för att beskriva vad vi egentligen pysslar med som orsakar sån total bloggtorka. Så kom tidningen Vi i Villa idag och de hade kommit på samma. Snacka om snopet. Jag som tyckte jag var smart...
Nåväl. Det som upptar i stort sett hela vår vakna tid just nu är ett Njuteliv utan like. Att vara tvåsmåbarnsmamma är smidigt när man kan hiva ut barnen i tunna jackor och nätta skor och beordra dem att leka med kottar och grässpill hela dagen medan man själv pratar bort tiden med nån annan trevlig hemmaindivid och dricker baljor med kaffe.

Den enda baksidan med det här är nog att det ligger lite på mig att planera middagar och sånt och med flera kilo fräsch uteluft i huvet flödar inte inspirationen precis. Jag skulle kunna äta fil och flingor varje dag vilket kanske inte passar en stor, hungrig arbetarman och en aktiv liten springflicka - några bra förslag på snabba, goda rätter för en just nu totaaaalt matoengagerad?

tisdag 5 maj 2009

Dagens frukostfundering


- Pappa ä inte ledig idag.
- Näej. Han har ju vait ledig i 4 dagar men nu jobbar han igen som vanligt. Minns du vad pappa jobbar med då?
- Mm.
- Vad jobbar han med?
- Me flicker.
- Med flickor?
- Mm. Me flicker. Småflicker. Och nyckelpiger.

*tyst gapskratt*
Ehrm. Har nog glömt att nämna att min sambo heter Rimér i efternamn...

måndag 4 maj 2009

Sova hela natten - steg 1

Uppdatering vad gäller sömnstatus passar jag också på att notera nu när jag äntligen fick några barnfria minuter över. Att vara lediga tillsammans är härligt, fint och bra, "problemet" är bara att det är ju då man passar på att göra allt man inte hinner annars och blir således mycket lite ledig (men på ett bra sätt!). Så förutom att kratta, rensa upp, kasta skräp, firat födelsedag, varit på dop, umgåtts med kära vänner och hålla efter inomhusbombandet så har vi alltså också kört Projekt: sova-lite-mer-för-att-bli-människa-igen. Vi gick in i det helhjärtat i bästa Nu Får Det Vara Nog-anda men tappade lite fart på vägen. Lite kombinationsmodell Wahlgren-femminuters-vår egen fick förvisso ätglada sonen att bara gorma om mat från klockan 3 i stället för att börja vid 11, 12 men efter 3 är det då rakt ingen skillnad. Vi söver, han somnar (själv) för att sedan vakna 10 minuter, en kvart senare och försöka igen = inte särskilt sömnfrämjande. Jag fick nån eftereffekt av försökandet och är som en halt zombie idag. Orkar inget. Alls. Och glömde dessutom bort BVC-besök på förmiddagen. Inte likt mig. Alltså tar vi nya tag där jag måste intala min mammahjärna att han klarar sig finfint utan mat i 12 timmar. Jag vet det på dagen men när han sen skriker otröstligt på morgonsidan tänker jag, tämligen sömnhypnotiserad, "näej, men han är nog minsann jättehungrig ändå och svälter säkert ihjäääl om han inte får mat NU" eller så ger jag efter för ego-skäl och viljan att sova men visst är det så att bebisbarn lätt ska kunna sova 12 timmar som femmånaders!?

Slutsats: Vi måste hädanefter gå och lägga oss innan 12 för att få åtnjuta första fruktbärande steget som ju ändå innebär att han sover mellan 19 på kvällen och 3 på morgonen. Om man ändå inte vore en sån som blir pigg framåt kvällskvisten utan faktiskt sov samtidigt som barnet ifråga...

Idag är det sommar!

Det är repliken som numer inleder alla våra dagar. T längtar så evinnerligt efter den där årstiden då man, enligt hörsägen, får äta mycket glass, bada, fiska i vattnet nedanför, gå barfota, plocka blommor och annat som verkar oändligt mysigt och exotiskt för en tvåochetthalvtåring. I övrigt så liknar det intensiv frågesport här hemma nu mest hela tiden; Varsä du mamma? Vad gör du? Vem är det där? Vad heter han? Vem bor där? Vad heter hunden? Vad betyder det? Varsä mormor? Va heter den blomman? Vad är det här? Va trooor du? Varför? Varför? Varför? - en fas, jag vet, men inte visste jag att man måste vara så här pass påläst redan nu. Måste plugga tingens rätta namn och ursprung genast!

Men ibland blir det fel också. Mannens nya fiskespö är högintressant och det där att man kan dra upp fiskar ur vattnet med det är ju superspännande. Att veta var det finns har hög prio på listan av viktiga saker men namnet har inte riktigt fallit på plats än och än så länge frågas det efter pappas FISKSPÖKE. Sött så det förslår.

Varsä bulan?


När vi var i Umeå för ett par veckor sen så ramlade T rejält med pannan först i asfalten och fick en gigantisk bula. Sen dess har hon sett lite sned ut med skiftningar i blått, gult och grönt och hon har roat sig dagligen med att kolla in vad som är dagens färg. Nu syns inte bulan längre och hon undrar var den kan ha tagit vägen i följande morgonsöta dialog:
- Varsä bulan mamma?
- Den är borta nu. Den har nog äntligen försvunnit.
- Men varsä den?
- Jamen, bulor försvinner efter ett tag. Då är de ingenstans.
- Men vars trooor du? Kanske i Lule, kanske på jobbe?
- Haha. Jaa, kanske.