torsdag 27 augusti 2009

Några som bor hos oss:

För nån månad sen flyttade två okända män (pojkar?) in till oss. T leker, och pratar, hemskt mycket och ofta med sin vän Kamip. Roman brukar också vara med. Ibland som mamma, ibland som annan pojke. Tredje viktiga är Kenta Kanin. Som såklart är en hon och som helst bara vill bli nerbäddad i sin loppisfyndade säng.
Allt medan M hasar omkring och äter på sladdar mellan för- och eftermiddagssovet. Vi har det ganska mysigt med varandra allihop.

Om stortanter

T provar en kjol, nyärvd av en fin storflicka på andra sidan älven. Den är några storlekar för stor och hellång. Hon dansar runt och ropar plötsligt:

- Såna här brukar stortanterna ha.

Jag dör som vanligt av skratt. Hur hinner de uppmärksamma allt sånt där?? :-D

onsdag 19 augusti 2009

Folk och folk

Nytt år, nytt folk att frottera sig med. Vissa må vara sådär hårda och torra som handdukar kan bli, vissa dammigt luddiga som kryper in i munnen och gör så att man måste spotta men så finns det ju såklart de där riktigt mjuka, sköna frottéerna som gör att man känner sig trevligt inlindad och som värmer sådär lite extra. Ni vet de där som gör jobbet kul och som gör att man längtar efter lättsamt kaffeprat, nödvändiga ventileringar och superidéer då man själv kört fast! De som lämnar ett varmt leende i ens mage och gör att das Arbeit känns som världens bästa ställe. HURRA för er och för alla de andra som får en att förstå den stora skillnaden mellan humor och hårdbrödsmulor i bh:n!

söndag 16 augusti 2009

Miljöombyte och chocktrots

I dag har jag och T följt med grannarna på ny aktivitet i våra liv. Vi hade picknick på travet. Efter en intensiv halvdag med "söta, söta hästar" (söt/a är nya inneordet här), massa lekande barn, fika i växlande värmen/kylan och skön cykeltur var det lilla huvudet ack så uttröttat. Redan vid middagen gick ögonen i kors. Ett avsnitt favvo-Pippi och sen var loppet färdigsprunget. Sängdags. Trodde vi ja. Ett av de värsta utbrotten hittills följde efter kvällssången. "Pappa har inte sjungit blinka lillaaaaaaa". Sen grej på grej som var fel. Vatten, inte vatten. Täcke, inte täcke. Pappa i stället osv i oändlighet. Jag står lugnt på mig, lyfter tillbaka en hysteriskt skrikande och sparkande 3-åring i sängen, försöker lugna med fasta instruktioner. Skrik, tårar, sparkar och slag. GÅ HÄRIFRÅÅÅÅÅN! Lugnar och säger det att det är ok att vara arg, INTE att sparka och slå. "Jag vill inte bo här längre!" Nej, men usch så tråkigt, vad ska jag och pappa göra då utan våran favvotjej? Var ska du bo? "I vaaaattnet." Men vad ska du göra där? "Ingenting. Jag vill göra INGENTING!!!"

Efter säkert en halvtimme av oavbruten skrik och gråt slappnar så äntligen lillkroppen av, vill att jag ska blåsa där hon bitit sig, ge gonattpuss och "snälla, snälla mamma, kan du sitta på min sängkant en liten stund!?!" Somnar på sekunden. Inte konstigt att hon är extra trött nuförtiden. Hur länge håller egentligen en 3-årstrots i sig?? Jag tycker att det borde vara dags för henne att få vila lite snart... Stackars lilla ilskbomb.

lördag 15 augusti 2009

Värmande vardagsdialoger

I går morse när jag klev upp för att fixa frukost kom jag in i köket strax efter stora tjejen. När jag sömndrucken stapplade in så tittade hon vaket på mig och utbrast glatt:

- Hej mamma! Jag heter T...., jag har snippa, jag är snart tre år.

Det var nog all information man överhuvudtaget behöver känna till om en annan människa. Något att minnas och applicera vid introduktionen på "nya" jobbet kanske... :-D

Sen idag när vi var ute och gick hamnade hon lite efter med pappan hand-i-hand. Jag vände mig om för att smygkika lite på dem och då ropar hon bestämt:

- Vi kOmmer mamma, ta det lugnt!

Historierna varierar just nu i det oändliga och talutvecklingen och funderingarna går så oerhört fort att jag verkligen måste bli bättre att få ned de små fantastiska reflektioner hon gör i form av ord för att sedan kunna plocka fram och minnas den här tiden och så fin den är vid behov och tillfälle. Fina, förunderliga barn.

onsdag 12 augusti 2009

Bästa ordet

Medan jag kommer ihåg det. Vi har en mycket finurlig dotter som varje gång hon hör sirener vet att det är brandkåren, ambulansen eller polisen. Denna information har hon samlat och bakat ihop i sitt kloka lilla huvud till ett så smart samlingsnamn som BRAMBOLISEN. Är inte det bland det absolut fiffigaste nån har hört!?! Måste nog kontakta SAOL till veckan (eller jaa... alltså... akademin, kanske inte ordlistan itself...)! ;-D

/Mycket objektiv mor till det funderande lilla livet

Tjohoooo!!!

Det finns så mycket att skriva om som aldrig hinns med eller blir av. Mina pauser har blivit långa så här i upptagen sommartid men jag måste i alla fall dela med mig av det största som händer just nu: ikväll när jag skulle gå ut på kvällspromenadrunda så sprang jag i stället. Det kanske säger en del om träningsstiltjen om det här var Det Största men så är det. Jag sprang. Lars och Manu hängde på och peppade mig i de tyngsta partierna. Det gick inte fort men jag orkade. Vilken kick. Nu ska duschas och njutas spikmatta med ny bok i näven och fruktsallad i magen. Men mark my words friends - Moi och Mustafa Mohamed - det är namn att lägga på minnet det.

måndag 3 augusti 2009

En liten paus, klapp-klapp, har så fullt upp, klapp-klapp

Mycket händer. Semester är trevligt och kul och familjemysigt och projektarbetsamt. På sistone har vi hunnit mer och haft mer kul än på låååång tid. En sommar fylld av supertrevliga middagar med vänner, små semestertrippar till djurpark och ett släktfyllt Norrköping och massa fix med hemmet. Innerdörrarna är målade och blev precis så fina som jag hade hoppats. Att vara färgberoende kan vara magiskt för inredningsdetaljerna. Jag älskar att ha en knallgul, knallgrön och svartrosa innerdörr i huset och börjar känna det som att det här snart är MITT hem, inte de förra ägarnas. Mysig känsla!

Förutom såna små detaljer har jag, på mycket kort tid, planerat och genomfört ett 30-årskalas. Matlagning, sjukampspåhitt, sovplatser för ett fotbollslag med avbytare inklusive diverse sidoprojekt tar en del tid må jag säga men OOO så värt det! Världens finaste, mest fantastiska gäster att mingla med en halv dag och hel natt var precis vad själsenergin behövde. Ett sånt smart påhitt att bjuda alla de finatse, mest humoristiska och smarta hem till sig själv och plötsligt ha några av landets bästa människor samlade där man själv är för att bara få njuta i ett halvt dygn. Ett stort TACK till alla er abfab-personer som kom och gjorde så att jag hade magträningsvärkframkallande roligt på "min dag" (7 månader för sent...). Det var hur kul som helst verkligen!!!

Med två helfärdiga barn tidigt i säng ska vi nu landa efter diverse översovares sällskap och äta en massa överblivna ostar och kex. Kanske orkar vi titta varandra djupt i ögonen och säga nåt bra också. Troligen inte, men gott ska det i alla fall bli. Tjingeling då!