Mör med extra smör

Mycket riktigt värker det! Varje gång jag suttit ner åldras min gång 50 år men det var det värt! Kul som bara den att få träna med en boll inblandad för en gångs skull och inte bara få ta del av sida-vid-sida-träningsgemenskap. Kände dock att det var dags att viga en vardagskväll med sambo och hem och det var riktigt skönt att inte forcera läggningen för att hinna träna!
Kvällsmacka, Idol och slösurfning blev kvällen ansträngning. Extra skönt just nu är att vi (= jag och mannen) känns mer likadelande av livssysslor än på länge. Inte lika mycket diskussioner, båda två uttröttade och uppiggade av barn och jobb, självklart samarbete från efter-jobb till i-säng-tid, mer eget tänk och inte bara mjölmat till middag varannan matlagardag. Jag hurrar för det och ojar mig ner i soffan igen.

Smart

Det var verkligen hyperintelligent att gå på ett styrkepass med grundotränad kropp innan första innebandyspelningen på 12 år. Det känns inte alls i kroppen. Jag kommer säkert att ta mig upp ur sängen i morgon helt utan problem. Smarto.

Pilates med boll - helt utan kontroll

Första gången idag. Jag har tidigare testat utan boll, säkert förankrad med fotsulorna i golvet. Alla som känner mig någotsånär vet att jag har KASS balans och alltid har minst 5 stora blåmärken någonstans på kroppen av diverse krockolyckor. Då kan det kanske tyckas att det här med att rulla upp och iväg på en stor boll är lite dömt att misslyckas. Och så kanske man kan se det. Det var nog ingen vacker syn att se en totalt ograciös, otränad människa dimpa i golvet titt som tätt helt utom kontroll. Men själv bortser jag från det vackra i träningsformen och känner att det tog på helt rätt muskler. Jag hyser därför stora förhoppningar att stärka upp några av mina värsta problemområden genom att fortsätta leka balanserande säl och struntar nog i att vara skonsam medmänniska även i fortsättningen.

Minnesanteckning #1000

Ganska utvecklingsharmonisk period just nu och jag håller hårt i en träplanka då jag säger att jag njuter och kramas allt jag bara får och hinner. Man vet aldrig hur länge vi slipper det dagliga vredesutbrotten som testar varje fiber av det föräldratålamod man förväntas ha men inte alltid är nog utvilad för att stoltsera med...

Många underfundigheter strömmar genom lilla huset och nu börjar det vara svårt att minnas - det skulle nog hjälpa om jag tog tag i det här snabbloggandet igen men det hamnar på nåt vis alltid sist i prioriteringen och hinns därför aldrig med. En kommentar häromdagen minns jag dock och det var ett gäng kryptiska ord som följdes av mannens "Vad betyder det?" och det snabba svaret blir "Det betyder: Starka prinsessa - kan du verkligen lyfta en hel häst?" Jag tror minsann att Pippi just nu är absolut starkaste inspirationen alla kategorier...

Det börjar vara lite hektiskt med den lilles bravader. Han kryper upp på allt möjligt, fastnar, ramlar, gör illa sig och klättrar sen upp igen. Ligger gärna på saker, typ skrivaren, tomma kartonger och tvättställningen. Är en liten elektriker som rycker i och äter på alla sladdar samt petar i alla uttag som syns i 75cm-nivå.

Vi hinner inget för det är fullt upp med middagar, kalas och roligt umgänge i ett. Huset bara står och väntar på en tidsspäckad dag. Känns avlägsen.

Att ta vara på vuxentiden. Ha.

På senaste tiden tenderar det bli så att när jag är vråltrött och måste sova i stället sätter mig framför datorn och försöker bli bättre på Photoshop. Det blir mest rolig, ack så tidsödande, lek och mindre lyckade resultat men OH så roligt det är! Många värdefulla timmar på brushes, actions och annat kul nu. Så här fina och färgglada blev i alla fall jag och mina änglabarn efter kvällens lekprojekt. Skön söndag på alla (som kanske gör nåt vettigare än jag på lördagkvällar...)!

Nya vanor... och gamla.

En månad med hälsotänk och jeez vilka under det gjort för ork och energi. Jag kanske inte precis måste välja mindre byxstorlekar men utan dagligt socker och med kroppen i träningsläge mår jag finfint. Trots att storbarnet mitt är inne i en jobbig sömnperiod där det kommer monster, lejon och gudvetvad och hälsar på henne på nätterna, hon vill sova tätt tätt ihop med mig och jag i stället ligger sömnlös, så orkar jag.
Lilla palten hasar sig fram, äter på sladdar och nöjer sig med det lilla. Hänger gärna i storasysters rum och utforskar alla skrymslen och vrår. Får mitt i alltihop två tänder och passar också han på att vakna och nattgråta lite. Mycket ska man orka med två små.
Inte blir det bättre av att vi fortfarande inte lärt oss att man måhända är mindre trött på morgonen om man inte häckar uppe till minst midnatt varje dag. Att vara nattuggla är verkligen ett straff när barnen fortfarande inte fattat det här med sköna, låååånga sovmorgnar...

Den delade ledigheten känns perfekt. Jag hinner förvisso bara mellanlanda på jobbet men åker därifrån med förnyad energi varje gång. Vilka fina människor jag jobbar med och för! Fantastiskt jobb det där. Jag har till och med kommit på mig själv med att längta lite tills jag jobbar mer. Måste vara ett bra betyg!
Bästa pappamannen hinner dessutom träffa barnen mer och jag får en vuxenlucka. Win-win.

Nu har vi, förutom jobbändringar, landat i nya familjeramar och försöker skapa mysiga små stunder där vi faktiskt GÖR nåt tillsammans allihop! Visar sig lite svårt med de ålders- och intresseramar som finns men det nya är bad på fredagar efter jobbet och gott fredagsfika hemma efteråt. Stora och små gillar det. Mucho.

För övrigt...

... så irriterar jag ihjäl mig på alla Idol-aspiranter (och andra sångintresserade) som säger "Jag har sjungit sen jag var fyra år!" Vem f*****n har inte det? Barn sjunger så fort det bara är fysiskt möjligt. Ska det vara så svårt att förstå det? Det är ingen enastående bedrift, bara helt vanlig svenssonevolution. Sluta ha med det på meritlistan, tack.

Genitalier på vift

Det gick från gubben till gumman till ungen till pungen. Nu är hon alltså inne på den välkända versen "pungen i lådan, pungen i lådan, vad har du för dig - sover du?..." Barnet i mig garvar inombords. Pungen i lådan, va!? Hur kul som helst om man har prepubertal humor!

Lisor för själen

Idablireblåbäriendimmaavtrötthet. Hoppas det suddiga i blicken hinner avta innan kvällens lyxmiddag med tjejerna. Lyx på så vis att vi ses på vardagar och lämnar över allt det invanda kvällsandet med barnen på männen och surrar helt ifred från höga barnaröster en hel kväll.
En tur i soliga skogen med kär barnskötande mor och en kaffetermos ska nog göra sitt det med. Hösten är fantastisk!

Sommarminnen

Vi har haft en helt fantastisk sommar i år. Mycket tid för vänner och familj, både nära och långt borta. Jag blev så plötsligt lite sommarnostalgisk för trots att sommaren precis tagit slut så känns den redan långt borta, både i tid och minne. Inte för att det gör mig något årstidsmässigt. Hösten är bättre och snällare för varmångsmänniskor som mig men just den där tiden att hinna bara vara är skön och fin och väckte nån sorts saknadskänsla i mig just ikväll.
Det blev så ett litet kollage med bilder som får representera en liten bråkdel av allt bra som hänt oss i sommar. Och nej. Bilden där vi bär vita strutar innebär inte att vi sympatiserar med Ku Klux Klan - bara att vi ville få användning för de fina fotbollsspelarstrutar vi snickrat ihop men som alla var lite för farligt förfriskade för att använda...

Ljuva sommar 2009.