måndag 30 mars 2009

Tapetserarrygg

Idag smärtar nacke och rygg efter helgens (äntligen!) färdigtapetserade sovrum nummer två. Att tilläggas bör att det var ett mycket varmt ställe under jord att få till de där kanterna som vi sett i våra visioner för de två sovrum som just nu är under konstruktion. Vi tänkte att det skulle vara snyggt med takfärg några centimeter ner på väggen, ja, för att "höja taket" och "skapa rymd" och allt sånt där men GUBEVARS så mycket jobb det blev. Inte en rak, vinkelrät vägg så långt öga når och vi har svettats, svurit och bråkat om vartannat för att få tapeterna att mötas på samma höjd. Inget gick riktigt vår väg som orutinerade; en tålamodslös och en millimeterpillare. Men till slut - efter flera veckors förarbete sitter nu tapeterna på plats och idag går jag mest omkring och känner mig nöjd och vill titta in i rummet lite titt som tätt för att beskåda vårt mästerverk ;-D

Bäst av allt är att vi nu slipper uppta hela vardagsrummet med vår dubbelsäng och nu bara inkräktar på lille Ms nya boendeyta, men han ska ju ändå kampera ihop med oss ett tag till så han verkar inte lida nämnvärt. (Nattamaten verkar vara alldeles för god än så länge.)
JIHOO för oss och för våra föräldrar som ställt upp och barnvaktat så vi kunnat jobba ibland!! Här kommer ett litet smakprov för De Nyfikna:

torsdag 26 mars 2009

Milstolpe

Stora Tjejen har slutat med nattblöja nu. Vi tänker att det kanske blir svårt för henne att hålla sig hela nätterna och försöker snällt att kvällskissa henne innan vi själva går och sover. Men till och med i sömnens rus klämmer hon fram ett rungande NEJ! INTE kissa - T (be)höver inte det. NEJ! ...och håller sig sen till 9 följande morgon.
Note to self: Underskatta aldrig viljans makt hos en allvetande- och kunnande 2,5-åring.

I övrigt så känns det som att det här med att vakna kl.5 om morgnarna inte precis är nåt för mig. Ett redan amningsförvirrat huvud behöver kanske inte förvärras än mer genom att berövas de älskade morgontimmarna till sängs. Efter brödbak och god, lagad (!) lunch (till skillnad från sedvanliga gårdagsresterna uppvärmda) är allt jag nu orkar tänka på att jag hoppas att brevbärarinnan har med sig en deklaration som lovar massa pluspengar för båda skattebetalarna här hemma. Som krydda på det kan hon också gärna ha med sig en fin fotoleverans att glutta på över kaffekoppens kant. Kommer hon inte snart....?

onsdag 25 mars 2009

Jag och min sötprutt

Första babysimmet idag. Som vanligt utfört med ett stort gurglande leende varvat med höga skriande läten. Det är en riktig liten gladskit det här senaste barnet. Mysigt också att bara göra något vi två - oftast hamnar fokus på stora tjejen eftersom att hon redan har en röst som vill och inte vill. Jag tycker mig mest ha hört att det större syskonet hamnar i skymundan när nya bebisen kommer men jag upplever nog mest att det är tvärtom. Den stora som styr aktiviteterna och den lille som bara "hänger med", ingen hänsyn tagen till mat- och sovtider här inte.

Nu är båda på läggning och jag och mannen ska försöka oss på att hinna få upp en våd eller två. Inte det lättaste när väggarna inte är helt vinkelräta och vi försöker oss på konststycket att sätta tapeterna helt rakt cirka 3 centimeter ner på väggen. Ingen av oss har tålamod att stå ut med uppror från tapeternas sida och en av oss är dessutom millimetermänniska (hint: inte jag). Dags för nya tag efter helgens takfärgsskalande, tapetrivande fiasko med andra ord!

måndag 23 mars 2009

Gul snö

Vi är ute och leker på isen och T tar upp en snöklump för att i vanlig ordning äta på denna vinterns favoritföda men tittar sen på mig och förkunnar klokt att:

- T ska inte äta på den mamma. Det kanske är kiss på den, av en hund kanske. Eller en farbror.

Skrattar inombords. En farbror minsann? Var lär man sig sånt när man är två?

Sen fick hon ett utbrott för att hon inte ville titta på den rostiga kedja som ligger nere vid vår brygga: "den är äcklig mamma, kan inte titta på den" OÄÄÄ!
Modig tjej det där.

Sockerchockad och morgonkomatiserad

Efter två lätthanterliga sockerfria vardagsveckor stupade det lysande resultatet i går i någon sorts behov av att äta allt sött vi hade i skåpen. Nu vill jag helst ha sockerbaserade livsmedel till frukost, lunch och middag. Jag försöker intala mig att det beror på att mensen kanske håller på att återvända, vill inte gärna erkänna att det nog handlar om en karaktärssvacka á la högre grad och måstet att ta nya starka tag.

I övrigt drömmer jag nu mest om såna saker som jag tycker är roliga men inte riktigt tar mig tid att genomföra utan i stället skjuter på obestämbar framtid. Jag undrar varför för jag blir ju en mycket roligare person om jag får göra sånt energiladdande, som till exempel att träna, men det blir liksom ett för stort projekt. Helst nu då mina barn vaknar mellan 5 och 6 och gärna vill gå upp -> alla trötta och gnälliga utan tålamod och jag själv hamnar lätt, en smula utkörd, vid datorn eller boken när barnen väl sover i stället för att ta tag i planerade projekten Fixa Kök Till T, Göra Förstaårsbok Till Tvåochetthalvtåring eller Organisera Källaren. Får väl resonera spanskt och leva efter mañanaprincipen ett tag till! Har hört att det också funkar bra.

fredag 20 mars 2009

Så här glada blir vi när det är helg!

Uteliv

Idag har vi hängt i lokala pulkbacken i halv storm. Många par glada barnben i snö som börjat slaska och många kaffekoppar som hunnit kallna innan de sköljer ner den svarta korvbiten alltså. Är helt slut efter all frisk luft jag fått i veckan - hälsofrämjande och underbart skönt måhända men ack så uttröttande!
Lillfia har mest vela sitta i mitt knä idag, gnällt en del och som vanligt vägrat åka i backen för att det går för fort. Vill i stället hålla mig i handen och GÅ uppför och nerför backarna. Lite tröttdag för hennes del för annars pysslar hon på bra när vi är ute trots att hon inte gillar några fartgrenar.

I helgen hoppas vi på gråtrist väder så vi kan vara inne och måla färdigt taket samt tapetsera Ms nya rum utan att ha dåligt samvete. Skulle vara ack så gott med en kall öl men det blir väl en kanna vatten som vanligt. Helgskål på er i alla fall - hoppas att ni får ha nåt roligare i glaset än jag i kväll!

torsdag 19 mars 2009

Smickrande

I morse ville T hemskt gärna ringa till sin mormor så då gjorde vi det. Hon berättade att hon satt på filten på bordet och sen skyndade hon sig att säga hejdå och lämna luren till mig med konstaterandet:

- Det var inge' kul.

Hahaha. Mormor måste ha varit extra tråkig idag minsann.

Senaste tidens bus

Fortsatt fullt upp med massa kul. I fredags var vi på mysig lunch hos äldsta vännen - en sån där som har funnits till och från i ens liv sen man föddes, som man blir glad av och som berikar ens liv trots att man ses så sällan. Trevligt som vanligt med andra ord!
Middagen slapp vi också böka fram på vårt bord då mor och far bjöd på lyxig fläskfilé och perfekt fredagssällskap. Lika skönt och uppskattat varje gång - tänk om alla fick ha så fina föräldrar som jag och min bror - så bra värld vi skulle ha, en gnutta galen måhända men bra och varm!

Fullt upp med spackling och slipning på hemmaplan med resultatet grå dammig hinna på ALLT här hemma, inte minst oss själva och ännu större städbehov är mindre kul och bra. Ett oändligt slit det där med spackling då man är icke-proffs. Söndag finväder och vi unnade oss åtminstone att bli bortbjudna på utelunch hos grannen och andas dammfri lunch en liten stund. Fantastiskt trevliga människor det där. Efter en stunds skön avkoppling i solen till ljudet av tre trotsglada 2-åringar slipade vi sen färdigt och grät en skvätt av lättnad att det äntligen är över (tills det är dags för nästa rums ansiktslyftning vill säga...)! Till ämnet trots bör tilläggas att lillfia varit änglalik de senaste dagarna - som om hon känt på sig att jag varit lite extra sliten. Vilken drömflicka alltså! Man måste nästan tugga lite på henne för att hon är så skön å fin å go' å rolig!

Årets första riktiga vårvecka har sen spenderats utomhus med föräldralediga vännen som är guld värd och gör vardagen så mycket roligare! Pulkäventyr till höger och vänster och mat ute på elden gör mammalivet fulländat. Och just nu behövs det verkligen för lillkillen sover dåligt och jag är DÖÖÖtrött men med nåt att göra och någon att göra det med så kan jag skjuta bort det trötta och krascha lite senare i stället.
Synd bara att bästa och finaste mannen blir offer för alltför frekventa irritationsutbrott pga urladdat batteri då kvällen kommer. Puss och förlåt.

En vecka värd att minnas alltså. Nu återstår bara återhämtning efter snabbmålning av taket och en sista energihämtning för middag och sen är det helg igen. Gee whiz.

torsdag 12 mars 2009

Kärlek

Vi måste helt klart vara inne i en ny fas av trots här hemma nu. Ett oerhört testande med allt vi företar oss. Och däremellan ångest och världens snällaste och finaste beteende. Som nyss, innan läggning, då vi satt och pratade om bokstäver och en man som skrev något på tv då följande dialog utspelade sig:

- NEEEEJ mamma! INTE sitta sängen! Gå från! T måhte vara ifred!
- Men var ska jag sitta då?
- Kanske i köket. INTE med T!

Tvärvändning då hon ser en kille på "Bolli" som skriver i en bok.

- Han skriver doppstäver. Skrivskrivskriv.
- Mm. Precis som jag gör på mitt jobb. Där skriver jag JÄTTEmycket bokstäver.
- A-a. På skolan.

Sen tittar hon på mig med sina stora rådjursögon och säger bestämt (helt utanför kontexten om ni undrar men det måste ha varit logiskt i hennes huvud):

- Älskar dig mamma. JÄTTEmycket.

Åh lillhjärtat mitt. Det gör jag med! JÄTTEJÄTTEmycket. Till bristningsgränsen faktiskt. Precis densamma dit det pressade tålamodet styr mig några gånger om dagen efter ett av tusen utbrott och fighter. Men så kommer det här och avväpnar mig helt och allt är förstås glömt och förlåtet i ett ögonblick.

Vardagslyx

Frukost med tända ljus och ingen tid att passa. Färskpressad apelsinjuice, gröt med hemgjort äppelmos och nybakad sirapslimpa. Roliga samtal med en tillfälligt glad och nöjd tvåochetthalvtåring (som idag inte riktigt lyckats bestämma sig om hon ska vara arg och skrika NEJ eller vara medgörlig och ha en skön och mysig dag med jobbiga bestämmarmamman).
Långpromenad i nästansolen, två långsovande änglabarn, ett brödbak till kvällens ljuvliga spanska kikärtssoppa och en kopp nykokat ackompanjerad av skorpa från gårdagens bak. Ibland är det verkligen världens bästa jobb att vara ledig!


Ps. Om ni inte har prövat fullkornsskorpa med philadelphiaost och en smula lemon curd på - gör det, gör det, gör det! Försvinnande, fantastiskt, fenomenalt, farligt gott!!

onsdag 11 mars 2009

En produktiv dag.

Sådärja. Två limpor, fyrtiofem skorpor och en porterstek utan porter blev eftermiddagens hemmafrubidrag. Gott och nyttigt utan E-ämnen och annan tillagd skit. Jag som lovat mig själv att baka det bröd vi äter hoppas att jag håller stilen och fortsätter skapa goda ugnslukter även framöver. Nu kvällsapelsin, lite bok och mys framför tvn i den vardagsrumsförlagda sängplatsen. Sov gott.

Att raskt ta vara på den tid som finns

Öppna förskolan tills de små benen inte orkade springa längre (och orsakade de små byxorna att ramla av den sjukdomstaniga lillkroppen). Nu tänkte jag hinna baka skorpor och kanske lite bröd innan något barn vaknar. So long.

tisdag 10 mars 2009

Status: Inre tumult

Mycket trots nu. Arg gråt, ingen får titta, svarta ögon och impulsen att slå får ständigt hållas tillbaka. Gnäll och gråt har agerat ständiga nötningar på mammatålamodet. Överhuvudtaget så tycker jag att hon inte är sig riktigt lik. Känslig och gråter lätt då hon i vanliga fall inte skulle ha reagerat alls och bara gått vidare. Ganska mammig också (för första gången i sitt liv...) och vill gärna "sitta knät" eller bara "mysa hos mamma". Det känns som att förkylningar blandat med magsjuka har tagit ut sin rätt och sugit musten ur lilla tjejen. Kläderna faller av och kinderna är lite blåvita, tröttheten spökar om det leks för länge. Så idag bestämde jag mig för att kolla om det kanske rör sig om någon infektion som ligger kvar i kroppen som hon inte blir av med och som måste medicineras bort. Det blev därför ett morgonbesök på VC, där vi också kollade lillkillens 2-månadersrosslande, och sen en sväng på öppna förskolan för lek med kär vän. Vid hemkomst stupade båda och ligger nu ute i tråkiga isvinden och sussar sött.

Nu vill vi minsann ha sol och glada, energifyllda barn på uteäventyr igen! Det gråa, sega innelivet är inget för oss och äter upp mitt tålamod, en stor tugga i taget.

fredag 6 mars 2009

Nu är det fredag igen!

En bra vecka har gått. Diverse givande umgänge har äntligen blivit av - det är skönt att känna många som har lov så man hinner med att ses nån gång, något som verkar stört omöjligt i vanliga vardagsrusandet. Vi som har i stort sett samma jobb har äntligen surrat bort lite grådassig vintertid medan de unga damerna fightats lite klädsamt, 2,5-åringsmässigt.

Igår var jag på tjejmiddag med nyfunna stadsvänner, något vi planerat göra till en vana och redan kommit till trevliga kväll nummer två med. Mat, dryck, bubbelbad och ett trevligt avbrott i vardagen att prata bort en kväll med vuxna utomstående lite då och då! Igår bjöds vi dessutom på smyckesvisning av lokal förmåga med bra priser och sköna material och nu filurerar jag bara på vad jag vill ha för budskap på mitt smycke av rostfritt stål. Hoppas att faktumet att det är stål jag har runt halsen gör att jag slipper känslan av att känna mig för uppklädd och därmed faktiskt använder det.

Sen kväll, hängig stortjej och nattammande lillkille gör i alla fall inga under för en, i vanliga fall medeltrött, mamma som nu nästan sitter här maxtrött och somnar till ljudet av skidåkning på tv-maskinen. Alltså kan det hända att jag sluter ögonen en minut eller så för att orka vara fredagstrevlig sambo som inte går och lägger sig vid nio. Så får det bli. Trevlig helg till er vänner!

tisdag 3 mars 2009

Ännu en liten minnesanteckning angående lillfia och hennes livsstatus just nu. Det helt otroligt fantastiska minnet dominerar och igår på BVC fick jag ännu en bekräftelse. Förra gången, för en månad sen, som vi var där lekte hon med alla sköterskans leksaker, bland annat en nyckelpiga som då låg i en korg. Igår låg denna i en plastback med övriga grejer. Då tog T den och gick bestämt med den till korgen och sa:
- Den ska vara här.
Herregud! Om man bara kunde få en tusendel av den uppmärksamhetsnivån skulle man ju vara snille. Vad är det som gör att de minns ALLT?

Lyssna och lär!

Jag är en sån som älskar hud. Låter kanske mer pervo än vad det egentligen är, man kanske skulle säga att jag gillar beröring för att förfina det något. Jag älskar i alla fall att lätt stryka huden på mina barn och min sambo-kille-man. I morse när jag och T satt och åt frukost hade hon lagt sin mjuka lilla hand på bordet och jag passade förstås på att dra min hand över hennes när jag kom åt. Hon protesterade (what's new?) och när jag gått över gränsen och strykt, enligt henne, f ö r många gånger så utbrast hon:

- NEJ!!!! Nu äter vi mamma!

Hahaha. Det var det det. Man kanske måste vara försiktig med vad man lär de små liven hädanefter.

måndag 2 mars 2009

Lite skott å så

Verkar som att det inte tänker sluta snöa för året. Den här föräldraledigheten har därför verkligen inletts av daglig (känns det som!) skottning och värkande rygg. Jag kan lugnt dra slutsatsen att snöslädar (som i stora, breda spadar alltså) inte är gjorda för långa människor med kass nackstatus som redan lider av att bära barn och sitta med dem på armen i näringstillförande syfte. Hur mysigt det än är så lägger det inte till pluspoäng för ständigt massagelängtande knutar och andra hårdheter på människans baksida. Jag som tänkte sol och blå himmel och så var det plogföre och djup snö igen.
Det blev med andra ord bilen på 3-månaders-kontroll idag. Ytterligare ett kilo på den mjukfina bebikroppen och dramakungsskrik vid första vaccinationerna. Håller huvudet så gott som själv och jamar som en kattunge när han pratar. Får till världens fönsterglassprickande skrik vid missnöje och sover mycket lite. Ett pass per dag men tack och lov hyfsat på nätterna (än så länge...). Är lättroad och gurgelskrattar gärna och ofta. Älskar sin spelande elefant och kan ligga på sitt skötbord i timmar och bara koncentrera handen på att nå och slå den. Kort sagt världens, världens finaste lilla stora pojkbebis, helt objektivt och sanningsenligt. Amen.

Tänkte långpromenera i solen idag på förmiddagen men ett nytt rikligt snöfall från mulen himmel krasade alla sådana gårdagsdrömmar och nu sitter jag här med två sovande och en nyinstallerad dator efter en fullt-upp-helg. Efter en intensiv byggarhelg kan vi nu stoltsera med två färdiggipsade rum som i stort sett nu är helfärdiga för spackling, målning och tapetsering. Fantastiska mamma och pappa (mina alltså, inte vi själva i irriterande tredje person) har varit här och assisterat. Med barnpassning och byggassistans måste jag säga att tempot rullar på på ett helt annat sätt än när vi är själva hemma och avbryts stup i kvarten för diverse annat. Så miljoners tack för det bästa ni!

Nu kaffe och bok i sista stunden av tyst ensamhet för idag. Lova lugnt!