I vanliga fall ganska trivsamt, men.

Om det inte vore för att jag vet att jag så småningom måste gå ut och ta tag i snökaoset som råder utanför vår dörr skulle det här vara en rätt så trivsam kväll. Några filmgarv innan jul, en julöl och tända ljus. Men så tittar jag ut på något som ser ut att vara en heldags svettigt ryggförstörarjobb och tänker att huvudet långt ner under täcket är det enda rätta. Det skulle ju bli juluppladdningshelg det här, inte urladdnings. Måste ha sluddrat i bönestund. Nähäpp. En kolhydrat på det då och så god natt.

Å andra sidan...

... så är alla jobbrelaterade högar med papper numer ett minne blott. Lite kämparglöd finns alltså kvar där inne nånstans under skumtomtevadden. Tjohoooooo! Känner studentkänsla och ett rungande fy fan vad jag är bra i hela bröstkorgen. Världen nästa!

Självkaraktär

Min gode chef tyckte att det var klokt av mig att jobba hemma i dag så då gjorde jag med glädje det. Tusan vad mycket jag hunnit uträtta på kort tid men ack så lätt det är att äta en saffransskorpa, två after eight och tre skumtomtar till efterrätt efter lunchen. Man kanske kan se det som uppvärmning inför julen. I fortsättningen satsar jag på nedkylning. Minus sjutton grader verkar som att någon tagit mig på orden.

Att född är... vänta nu... vem?

Storasyster i huset älskar att sjunga med. Hon lyssnar uppmärksamt på nya sånger några gånger och klämmer sedan i från tårna när hon tycker att hon kan hänga med. I kväll sjöng jag Nu tändas tusen juleljus och när vi kommer fram till hedrandet av Den Helige Guds Son och hans roll i hela den här julgrejen så hör jag hur hon tar i från tårna och skrålar: att född är Herren, Jesus Gris, vår frälsare och Gud. He, he. Det gäller att cementera de viktigaste små detaljerna i julens finstämda låttexter. Moahaha.

Jag som tyckte att förra årets Jesus Kvist var nog roligt. :D

Den sanna julandan

Surfar runt lite på diverse bloggar och tycker redan skönja en viss julklappshets. Jag tänker ibland att jag kanske är lite för hård mot människor omkring oss som står nära och älskar våra barn (inklusive oss själva) då jag med bestämdhet stått fast vid: MAX ETT PAKET per barn trots att de så gärna vill köpa flera. Många andra olikheter i tänk och handling vad gäller barnen kan jag blunda för men det här har jag alltid (om nu 4 år kan räknas som alltid...) stått fast vid.
Jag tycker att barnen knappt kan greppa mängden nya grejer trots att de bara får en av oss var och fixar knappt att tänka på det osunda antal klappar medelsvensson trycker på sina barn i juletid. För att vi vill såklart; för att vi kan och unnar dem "det bästa" men inte desto mindre vrickat.
Tanken på att barn på andra platser på jorden inte har mat och vatten eller penna och papper samtidigt som vi skapar otacksamma materialistiska monster som får så många presenter att de knappt orkar öppna alla blir på något vis extra jobbig så här års.

Jag mår lite illa över hur orättvis världen kan vara och utmanar alla att köpa färre klappar i år och i stället lägga, åtminstone en del av, pengarna på andras, mer behövande underbara barn! Gott julsinne på er!

Bild: UNICEF

Och så en viskning...

Vi har haft det lugnt och relativt konfliktfritt här hemma i några dagar nu. Vågar man hoppas?

Vintertrött

Mörkret påverkar som vanligt och gör att jag, mer eller mindre zombielik, vandrar omkring med släpande fötter och ögonlock. Vill helst sova mermermer. Varje morgon. En känsla som visst också drabbat 4-åringen i huset som vid läggning förkunnade att hon

"skulle sova tiotusen i morgon bitti, för jag har haft trött energi hela daaagen på förskolan i dag". ♥

Ungefär där är jag också. Letar redan febrilt efter tiotusen på väckarklockan som lovar pigga ögon och ben resten av vintern. Utan halsont tack, för nu är jag LESS på att inte kunna träna och få ny energi! Suck för mörkeromställningar.

Resultat.

Jag och en kär vän har tävlat lite. På grund av svagheter i karaktären håller mina kroppsuppstramningsförsök ungefär så länge som den första motivationskurvan, dvs 3 veckor. Alltså måste jag hitta andra sätt. Sätt som exempelvis tilltalar tävlingsmänniskan i mig. Det resulterade, för 10 veckor sen, i en måttävling. Sex olika mått på sex olika, väl vadderade kroppsdelar. I dag var slutdatum och dags för ett utrullat måttband, faktiskt med ett och annat fjärilsfladder i magen. Det kändes som att jag förlorat med hästlängder och sånt är ju INTE kul.
Sex mått senare står jag nu här som:

VINNARE!

TJOHOO! Minus 22 cm på 10 veckor. Kanske inte världsbäst men ändå lite pepp inför en fortsättning. (Att jag bara vann med 3 cm och faktiskt förlorade halvtidstävlingen är väl överflödigt att nämna, va!?)

Faktiskt är det ju så töntigt att vi båda blev vinnare för tusan vad många centimeter vi förlorat tillsammans! Tid att fira! Kanske med mousserande och choklad med lingon. Kändes superlyxigt och lagomt falla-i-gropen-farligt.

Ny utmaning: Hålla taget. Minst 10 cm till fram till jul. Nån som fixar samma?

Konflikthantering 120p.

Efter en eftermiddagsfight som slutade med att ögonen rullade i sina hålor, de ihållande "fula, dumma, äckliga"-skriken spräckte både trumhinnor och röstresurser, tårarna och näsblodet stripade ner håret och personen där inuti var helt okontaktbar så somnade vårt arga lilla barn i soffan klockan 17 med ångest. Stackars, stackars ursinniga flicka (och till viss del också hennes mamma).
Nu börjar det vara dags för nästa fas tycker vi som är trötta på att bevittna och försöka hantera dessa våndor trots att det verkar i det närmaste lönlöst.

Då

Lyssnar på Bo Kaspers och blir bitterljuvt nostalgisk.
Så många tankar ofta tänkta. Alltid lika virvlande.
Ett liv sedan. Alldeles nyss.
Livet. Annorlunda.

Dagens viktigaste lektioner

Vid frukosten i morse gick jag i väg för att borsta tänderna och hör följande dialog utspelas vid köksbordet (helt omotiverat, ur tomma intet):
-M! När du är 18 år får du köra bil!
-Biiii. (ett försök att säga bil med överlycklig röst)
Nära nu.

Lillebror har varit lite ur form i dag och gråtit och bråkat om det mesta. Viljan växer och frustrationen över att inte göra sig helt förstådd i alla lägen tar ut sin rätt. Ville ha allt möjligt innan middagen och jag sa nej. Särskilt jobbigt blev det när han inte fick "gogi" (= godis som i hans fall innebär en Läkerol/Extra sugtablett). Storasyster kommer för att trösta och ge uthållighet tills på lördag och säger med mjuk röst:
-Men M, du får ju godis i morgon, nästa vecka, efter söndag. Eller ja, halstablett.

Svårt det där med tidsbegrepp trots att de börjar falla på plats. Vissa tider sitter (t ex. klockan sex = Bolibompa och halv åtta = morgonavfärd), greppar "en timme" och "fem minuter" och oftast veckodagarna. Räknar till tjugotio och vet att man måste vänta ganska många dagar tills "tre veckor" har gått och man får åka på härlig Stockholmstripp i flygplan.

Känns nära till hon knäckt läskoden vilket är helt fantastiskt då vi själva inte engagerat oss i in/utlärningen av bokstäverna. Vanligast just nu är "Äpple börjar med Ä", "S som Soffa" osv in absurdum. "Läste"(?) häromdagen vem som ringde på min mobil "Står det L... där?" och är så nära att börja ljuda ihop orden. Fascinerande att se hela bokstavspusslet falla på plats.

Själv försöker jag göra en helomvändning och ta mig ut ur mönstret med bråk och konflikter här hemma och jag vet inte om idag var en bra dag men vi har haft det ovanligt lugnt och harmoniskt. Vi fortsätter så och ser fram emot en skön helg med surströmming och en hemvändande lillebror. Bra så. Trevlig helg!

I fas.

Livet känns, precis som den nya känslan på pilatesbollen, balanserat just nu. Jag hinner med min familj, jag hinner med mitt jobb, jag hinner träna och jag hinner faktiskt umgås lite då och då också. Tiden vid datorn har dock drastiskt förminskats vilket känns sådär då tanken att föreviga mina ljuvliga, jobbiga barns o/roligheter får stora, kronologiska luckor.

Mycket händer. Livet som gräsänka fortsätter, högst ofrivilligt, och pressar tålamodet till dess yttersta gränser minst en gång om dagen. Det stora testet av gränser ökar i stället för att snällt avta och med en lillebror som härmar allt vad storasyster gör blir känslan av otillräcklighet ofta dubbel. Varje dag efter förskolehämtning kraschar orken i cykelvagnen på vägen hem och skrik och gråt kännetecknar dagarna innan middag. Försöker se på det med distans i stället för att skrika mig hes, ibland går det bra, ofta inte. Sover tack och lov bättre och orkar utstå lite mer nu än för bara en månad sen. Dumma, äckliga känns vanligast just nu. Men också älskade. O kluvna föräldraskap!

Fina, lekande busbarn är planen för i morgon då vi ska på cykelutflykt till polisen, baka fika inför stundande kalas och fira finaste morfar med familjefest. Och tiden, den går.

Nöjd med allt som livet ger.

Som vanligt då jobbet börjat om på riktigt efter ledighet så försvinner tiden i svarta hål. Mycket bra, roligt och behövligt för välbefinnandet pågår.
Cyklar till jobbet, fortsätter löpa i skogen tills efter nästa gräsänkevecka då det äntligen blir nytt träningskort och ny muskelaktivitet igen, långpromenerar och äter bra (som i nyttigt, inte mycket...). Har tagit tag i mina, icke-existerande/negativa sömnvanor och kraschar mina negativa betingningar med hammarformad sovvilja. Det går över förväntan och jag känner mig stolt över den positiva viljekraft jag bevisat för mig själv att jag faktiskt kan uträtta riktigt överraskande saker med. Tålamodet kommer nog tillbaka, med utsövda tiden, så smått det också. Hoppet lever.

Barnen har blivit stora höstkindade förskolevarelser som gillar sina nya dagssysselsättningar. Att lämna storasyster efter lillebror visade sig vara det magiska tricket som fick lillebror att vinka glatt i dörren i stället för att klamra sig fast och gråta. Storasyster testar vidare och orsakar minst en daglig gallfeber men är ändå övervägande, pratsamt intressant. I stunder exemplarisk och då njuter jag och tänker att hon nog måste vara min ändå! ;)
En dag i veckan då vi (som vanligt) hade bråttom i väg för att lämna, i cykelvagn, på dagis hann vi bråka om frukost - inte hemma, på dagis, påklädning - inte ärmlös, utan strumpbyxor på hösten, lillebror - inte slå i ansiktet när man går förbi, inte borsta håret, inte borsta tänderna, inte kissa. I väntan på rumpparkering i vagnen kom hon på att höstlöven ju var SÅ vackra och att hon bara MÅSTE plocka ett av varje färg innan vi åker. Jag försöker skynda på och säger:
- Du kan väl kolla på dagis, de är ute när vi kommer, där finns säkert fler...
- Men mamma! Där finns ju bara barrträd!
Eh?? Nyss fanns ju bara träd. Hinner inte med, hinner inte med. Snacka om lost in time och förklaring till living-on-the-edge-beteende. Det går fort nu, alldeles för fort nu.

I övrigt är det skönt att jobba mer och ha ett vidare helhetsintryck. Mindre stressigt och mer tid att inse vilket roligt jobb jag faktiskt har. Lite att utveckla för den ultimata tjänsten, men bra, kul och stimulerande. Många idéer att förverkliga under året. Jag cykelfilosoferar ofta på väg hem och känner mig glad över världsbästa kollegorna och annat fint folk jag träffar i närmaste jobbmiljön. Halleluja.

Loppisdag med tvist

Dagens fynd i Badhusparken gjorde att hela dagen fick lite av ett gyllene skimmer över sig, jag fick tag på i stort sett allt jag tänkt att jag borde investera i inför hösten. Måste få ner på lista för att påminna världen om hur bra loppis är! För blotta 400:- fick jag tag på:

* Sprillans nya täckbyxor och galonbyxor
* PoP skaljacka, som ny
* Kuoma vinterkängor
* Två klänningar, av bättre märke
* CeBe skoterhjälm med glasögon
* Två varma täckmössor
* En stor lastbil och tio stora dinosaurier till nya sandlådan
* En tramptraktor med släp
* Dagisväska
* Sex par byxor; fin- samt dagisvarianter
* En kofta
* Höst/Vårkängor och grövre gympadojjor
* Barnskridskor
* Fem Bamse-tidningar som ny billektyr

Efter denna shoppingadrenalinens kickstart på dagen åkte vi inlands i hettan och fick återigen fylla vårt släp med nykapad ved och en heldagsutfodring. Känns lyxigt med snabbsovande barn, en springtur i solvarma skogen och en man som dyker på golvvärmeinstallation medan jag sorterar resten av det nya arbetsrumsinnehållet. Dessutom hann jag slumra till på soffan innan middagen. Att ligga i ett rum utan stökande barn och drömma bullerfritt i en timme kändes den där stunden som rent paradis.

♥Mac

Ryggen knäckt av igår sandlådesandsskottning och idag trädbortforsling men ALLTSå så bra det blev! Nu har vi ny gård och nya visioner. Kanske klättrar bastu aningen högre på prioriteringslistan. Jag längtar så gudilådan mycket efter värmefyllda kvällar och bad i kallt vatten. Världens bästa.

Nu jäsikens kommer snart nya datorn. Då blir det bilder av. Fina, sköna sommar! (Helst i veckan då vi varit hel familj i hela 9 dagar - snälla Kiruna, var färdig med min man snart!)

På dagens agenda

Sandlådebygge under tallarna medan spacklet torkar i blivande arbetsrummet.
Grillade hamburgare på elden i blåsten.
Det var väl ungefär så långt vi kommit.
Och så undrar vi var man får tag på bra sandlådesand. Var får man tag på bra sandlådesand?

Vi utvecklas

Lillkillen
Kan inte gå, springer överallt. Vägrar oftast middagsvilan. Busar och skrattar, häller vatten på kläderna flera gånger om dagen - satte sig i dag i poolen med kläder och skor på. Hämtar skor och vill ut så fort vi är inne. Har kort stubin och blir vansinnigt arg om det går honom emot. Gnäller när vi inte förstår och vill upp i famnen. Vill åka bil och läsa om alla fordon i böcker. Vroomar och tutar och skorrar mest hela tiden. (Har tydligen nån sorts pojkgen som helt klart saknas i det andra barnet.)
Ordförrådet fullkomligen exploderar av nytillskott. Viktiga just nu:
bam - banan, äppe - äpple, gacka - macka, kAka, gass - glass, gicka - dricka (vatten), ki-i - kiwi
onta - onsdag & storasyster, tn-ta - storasyster, faffa, famo, offa/moffa, m-m, oIj
tick-tack - klocka, pampa - lampa, tn-tut - tittut, ding dång - dörrklocksringsugen, gung-gung/gunGa, giisa - grisa, bajs/bajt/tapt - bajs (och majs), kisch - kiss
och förstås favoriterna: titta! dä! den! taack! wow!
Vill alltid samma som storasyster och härmar systematiskt allt hon säger och gör. Bra på att lyssna på nej och får inte, blir lite ledsen/skamsen när vi säger till på skarpen. Gillar pussar och att springa vilt i cirklar.

Stortjejen:
Är helt klart i en "utvecklande" period just nu. Så fort jag yttrade orden "mer harmoniskt hemma" så drog trots deluxe igång. Nu testas varenda liten gräns igen, hon drömmer mardrömmar och är tillbaka i vanan att, framåt morgontimmarna, sova i vår säng trots att hon mest sparkas och ber oss att sluta andas på henne. Hon kan inte hålla sig från att fråga varje fråga minst 100 gånger i förhoppning att svaret blir annorlunda med uttröttningsmetoden och tjatar nästan sönder oss vissa dagar. Tack och lov att hon mellan varven är ljuvligt fin och smart och glad och rolig för majgosh vad det kan ta på. Smart och klurig i sina funderingar och formuleringar, glömmer aldrig minsta lilla löfte och är fortfarande lika sömnkänslig som när hon var liten. Blev arg på morfar häromdagen då han kallade henne Pruttan, fast det egentligen var bruttan. :) Vägrar alltsomoftast trosor för att hon "måste lufta snippan" alternativt tar av sig dem på väl valda ställen.
Har plötsligt blivit en liten våghals som gillar att gunga högt, klättra och annat okaraktäristiskt. Jag tackar studsmattan för hjälpen. Balans på beställning.

Mannen:
Har fått en veckas semester och utvecklar förmågan att göra saker snabbt, utan startsträcka, för SOM vi ligger efter efter en sommar med mestadels barnpassning på schemat. Sträck upp händerna i luften och skrik HALLELUJA!

Själv:
Utvecklar jag min förmåga att försöka få det att kännas som att jag semestrat och inte varit i någon enda konflikt i sommar. Laddar för kommande veckas inskolningar på en man hand. Njuter av att se saker hända och gillar hemmets utevrå mer än någonsin. Sover alldeles för lite och jobbar på en insomnarstrategi inför jobbstart.

Dagens kulinariska tips

blir blodpudding. När barnen själv får välja. Inte kan jag skryta med alltför många timmar vid spisen den här sommaren (heller).

I övrigt råder jag att boka hotell i GOD TID innan ni åker någonstans i sommar-Sverige. Det här med att hoppfullt försöka sig på att ringa runt dagen innan avfärd är bara s å d ä r lyckat.

Splendid!

In Treatment alltså. Vilket mästerligt program. Smarta, allvarliga, kloka, finurliga, snabba, sorgliga, chockerande samtal direkt ur mångfaldiga livet. Inte utan att jag börjar fundera på om min alternativa karriär kanske på något vis måste vara (med)givande, berikande, samtalande. Men först måste jag bli en bättre människa. Utmaningen!

Fab to be four

Nu är doppresenten inför helgens gudbarnsdop fixad och jag kan andas lite lättare. Om det bara vore klart med boendet också... suck. Den som ända hade mobilt hem.

Jag och barnen har pysslat på som vanligt; myst på stan, ätit god utelunch, fyllt poolen och plaskat vilt samt cyklat runt mellan byns lekparker för glad utelek hela kvällen. Båda trollen somnade innan jag hann säga surströmming och nu njuter jag av egentid med Barnaby.

Att vara semesteränka har hittills gått över förväntan men lite värkte det nog allt till i hjärtat när alla lediga semesterfirare grillade, drack sina glas vin, byggde altaner och spenderade skön familjetid tillsammans i trädgårdarna längs vår cykeltur.

Aprilväder i utbrottsvänligt juli

Vi har lite svårt att avgöra hur vi ska planera dagarna då vädret växlar från mörkt molnigt till varmt molnfritt på futtiga minuter. Vi tänker bad på kvällen, morgonen ser ut som kyligt regn och sen blir det högsommar igen framåt eftermiddagen.

Då jag tidigare i veckan yttrat de ödesdigra orden: "vi har det så harmoniskt hemma nu, jag tror att snart 4-åringens hormoner har stabiliserat sig något" så har vi såklart haft ett par, tre rejäla utbrott de senaste dagarna. Om allt. Vill bada, vill ha godis, vill ha tuggummi, vill ha glass, vill ha besök, vill åka bort, vill INTE, dumma, dumma, dumma. Tråkigt att alltid behöva ha stenhårt dragna regler för att det inte ska bli tumult i det lilla huvudet. Bara godis på lördagar. Inga aktiviteter vid ihållande tjat, desperat gråt, slag, sparkar och arga utrop. Hur mycket kan man få diskutera/kompromissa/bråka egentligen? Semestersnälla undantag måste försvinna, hon mår inte bra av "det fria" då hon hela tiden måste testa MER. Krutdurken.

Jag och jobbande mannen fick i går kväll efter färdigställande spacklingen en riktigt härlig stund i kvällssolen. En delad öl på en bänk i sista strålarna och prat, prat, prat om livet. Sovande barn och vi fick plats för oss själva en stund. Så lite det krävs. ♥

Sommarfestligt

En helt vanlig onsdag blev till något alldeles extra då mamma hämtade barnen strax efter middagssovet och jag hann mig ut på en joggingrunda som, trots sommarhettan, kändes lätt i benen innan jag blev upphämtad för en efterlängtad tur till andra sidan stan.
En massa nya, supertrevliga människor, gott grillat med rosé och solvärme långt in i sommarnatten. Sånt som hjälper till i den där tankningen av sommar i maggropen jag satte upp som mål tidigare i veckan. Tack kära Anna & man för det!

Nu är mannen äntligen hemma igen. Extra efterlängtad och med god förhoppning om fortsatt gemensam sommarkänsla resten av helgen. Vi spacklar vidare.

Varats olidliga lätthet

Ännu en badlovande dag så med gott havsutflyktsmod drog jag och barnen i finfint plaskarsällskap till det lilla havsbadet. Efter mindre än en timme var halva himlen kolsvart och lovade allt annat än strålande sol så heldagen blev snöpligt avbruten och blev till fika och och 3-åringarnas version av kurragömma hos oss i stället.

Sen har jag och barnen myst hela (soliga!) eftermiddagen. Efter maten tog vi en lång promenad i skogen; tittade på myror, sprang i backarna, turades om att köra vagn och plockade årets första blåbär. Sommarkänslorna sprattlade fritt omkring i nervsystemet och vi hamnade på glasskiosk och njöt där varsin mjuk variant i den värmande kvällssolen, ackompanjerade av fotbollsspelande bakgrund. Kvällsbad och läsning i de, för dagen, nya böckerna avslutade stillsamt en fin dag. Jag som tänkte att tiden kanske skulle gå långsamt som gräsänka men just nu känns det som att det kan bli hur bra som helst. Avslappnat, avstressat och mysigt.

I morgon hämtas barnen av sin mormor för att njuta av miljöombyte då jag är inbjuden på middag i trevligt sällskap och barnvakten är särskilt god i år. Den bjuder förutom hämtning och underhållning på den sällsynta lyxen: sovmorgon utan frukostfix dagen efter och kanske till och med en singeltur på stan. Himlen är nära!

Dagens insikt

Hellre livskvalitet än självdisciplin.
Det summerar nog mig som människa.
Bra sagt.

Det är arbiträrt, kära Daughter.

Hört på en picknickfilt nära mig.
Mor och dotter sitter med varsin mp3-spelare i öronen och plötsligt ropar den yngre:
- ÅÅÅH! Nu kommer den HÄR låten, den är SÅ vacker!!!
- Vad är det för vacker sång du lyssnar på?
- Sjörövar Fabbe. Nu måste du vara tyst mamma! Den är så vacker.

:D

♥♥♥

Jag tänker att jag har tur som har så många sköna vänner både här och där. Härligt surrig sommarkväll i en fin lägenhet i grannbyn påminde mig om det i kväll. Vänner är bra. Bäst faktiskt. Många saknade, inga glömda.

Nu måste jag nog sova innan det är dags att montera takgips och utfodra smådjur.

Sommar och sol?

På något vis känns det nog ändå som om sommaren och den omtalade
v ä r m e b ö l j a n inte riktigt nått upp till oss än. Vilket på sätt och vis passar mig utmärkt men jag känner mig hittills ändå lite snuvad på sommarlovets ljuva hellediga somriga känsla. Kanske beror det på att mannen inte blir ledig på riktigt i år och det känns som att vi stressar fram både utflykter och projektavslut trots att vi varken behöver eller vill att det ska vara så.

Jag njuter såklart av alla fina stunder och det gör resten av familjen också men ledigheten känns inte riktigt i maggropen ännu. Det kanske kommer.

Eftermiddagssol, fladdrande tvätt i vinden, jordgubbar, solblekta småblondisar nakna på studsmattan, gurglande skratt över frukostflingor med flirt, grillunch, ett glas rosé på en onsdag, det något lättare löpsteget i lukt av skog, glassmellis, sommarprat, boknjut, båttur till närliggande strand, uppfriskande kvällsdopp med ständigt badsugna barn och loppispicknick i parken. Det njuter jag av just nu. Och fyller långsamt maggropen med sommar.

Minisemester och kisstrots

I morgon bär det av till sommarens utflyktsresa nummer två; barnparadiset Lycksele. Trots bristen på gemensam semester så har vi (haft) tre små turer inplanerade; midsommar i Byske, djur- och badparkshäng i inlandet och dop av allra finaste gudbarnet i Härnösand i slutet av månaden. Känns bra att ha något att se fram emot mellan mannens stundande Kirunaresor. Nu packar vi som vanligt bilen full och drar så tidigt vi orkar. Sol blir det förstås nu när vi mest bara sett insidan av garderoben och källaren i några dagar!

I kväll har vår stora tjej, som åter igen strular lite med sömnen; vaknar och snurrar, är uppe och vandrar, hittar på otillåtna bus som att klättra upp i köksskåpet före 8 på morgonen då alla andra sover, ta ett tatueringstuggummi och tatuera sig själv för att inte riskera ett nej, tagit till ett annorlunda sätt att protestera (??) igen. För några dagar sen ställde hon sig mitt ute på plattorna och kissade. Med trosorna på. Nu hoppade hon och grannvännen studsmatta och då hände samma sak igen. När vi sa till henne på skarpen klev hon ner och fortsatte kissa på stolen (som fungerar stege upp till studsmattan). Herregud! Hon har varit torr i snart 2 år och har ALDRIG kissat på sig eller haft svårt att hålla sig, inte ens på natten. Vadan detta? Är det fråga om något sorts maktmedel som jag inte förstår, eller vad? Det är alltid så att hon är betydligt trotsigare då hon sover dåligt men att medvetet kissa på sig? Vad säger alla ni fullärda?

Röjigt värre

Mannen jobbar och jobbar. Planerar vara ledig en dag men så ringer jobbet och så ryker kvällen igen. Lite bra då jag fick träna mig på att inte störa (det är ju det här med män och deras simultanförmåga, ni vet) och i stället tog tag i en massa annat välbehövligt pyssel här hemma. Kläder och skor, sorterade och kastade i drivor. Garderober tömda för senare utforsling till förråd. Uppstrukturering av småpryttlar som bälten, strumpbyxor och badkläder. Allt som hör ihop är nu samlat på ett och samma ställe och HERREGUD så skönt det känns! Jag HATAR att vara oorganiserad och det har vi varit alldeles för länge nu.

Vi lämnade barnen hos jubilerande mormor och passar därför på att åka till stadens sopmottagning och byggvaruhus i morgon, tidigt, för att kunna fortsätta färdigställa. Blir en tur i källaren och rens bland barn- och babykläder också och sen kan jag sova gott resten av helgen. Jag tänker skinande rent (nåja, undanplockat) och välordnat överallt (nåja, där jag hunnit virvla fram at least). Jag tänker ett glas vin, fotboll och ledig familj en hel fri/edag. Jag tänker YEAH.

In i garderoben

Nu äntligen har vi flyttat över våra kläder från den tillfälliga klädförvaring som använts under byggandet av den mer permanenta "klädkammaren". När jag flyttat över mina plagg som legat där är min del av den nya garderoben fylld. Hoppsan. Jag vet bestämt med mig att vi visst har en del undanhängt i både källaren och uppe på vinden som väntar på att få bli omhändertagna och undanstoppade de också. En misstanke om att jag eventuellt borde röja ännu mer bland mina klädetyg börjar formas.

Nu saknas bara en rymlig, snygg byrå (tips!?)att ha säng-, under- och träningskläder i. Sen är karamellen helt färdig att sugas på för jämnan. Fina, fina färgklick i hemmet.

Båt- och badpremiär

En tur till grannby på förmiddagen lovade kaffe och trevligt surr men inga lekkamrater var hemma. Efter en stund med deras leksaker blev det tråkig lunch hemma och en känsla av att inget speciellt upplyftande skulle hända denna dag, i dag. Det är smärtsamt märkbart hur van jag blivit att vara avbytt av mannen då och då och få min egna vuxna tid under vissa timmar i veckan. Nu när han måste jobba och jag är ensam ansvarig känner jag att mitt tålamod är kortare än vanligt och jag vill helst hitta på något hela tiden för att slippa gnäll och bråk och allmän tristess.
En eftermiddagserbjudan om en båttur till närliggande badstrand och middag över öppen eld i sällskap med andra kändes därför superskönt och lyxigt då M var tvungen att uggla kvar på kontoret tills han var helt klar och ännu en singelförälder kväll tornade upp sig i mina, smått frustrerade, närframtidsplaner.

Härlig, varm kvällssol, god mat och glada barn som plaskat och grävt sig genom eftermiddagen och kvällen förgyllde en i övrigt lite trist dag. Själv kröp jag i min nya baddräkt och tog ett premiärdopp i det något kyliga havet. Uppfriskande med påsmygande sommarkänsla.

Midsommar tar på

Vid läggning igår: Storasyster har sovit 2-timmars-middag och är inte superpeppad på att gå och lägga sig. Hon försöker med andra ord att hitta på alla möjliga ursäkter till att få gå upp igen. När det inte funkar att säga att hon absolut, nödvändigtvis måste få gå upp och kissa igen för att hon på 5 minuter hunnit bli såååå nödig igen säger hon:
- Min snippa säger uääää, uääää. (Alltså gråtljud för att den är så kissnödig)
Bäst hittills.

Nu stundar ny läggning med två barn som är så trötta efter händelserik helg på camping i stuga med massa goda vänner att jag anar att inga ursäkter hinner formuleras överhuvudtaget. Kroppen längtar efter slöarkväll, totalt utslagen, i soffan. Fin helg till ända.

Utegräv

Öl och fotboll med jord under naglarna. En bra dag med midsommarhandlingen avklarad och den fula rabatten i mitten på gräsmattan demolerad och omdisponerad. Det kommer att bli så fint med en sammanhängande yta i stället för alla små pluttar med diverse som de tidigare ägarna pytsat ut lite här, där och everywhere. Det börjar närma sig något som liknar vårt.

Ur led är tiden

Gick ut med soporna och insåg att det nog var alldeles för skönt ute för att avsluta dagen framför tv:n. Drog så på mig nya stödstrumpan och lunkade iväg på den tredje springrundan sedan i onsdags. Om jag inte visste bättre skulle jag kalla det för "min nya vana" eller hurtigt berätta att "jag börjat springa". Jag gör ingetdera, mina il brukar vara nog så kortvariga men jag ÖNSKAR, åh, som jag önskar, att jag blir en joggartyp i och med detta! Ska bara snöra på mig skorna och springa min dagliga mil, liksom. Hur gör man?

Tadaaa!

Ett stycke madrassöverdrag färdigt. Skitfult men funktionellt.

Puh!

Morgonpromenad i skogen följt av livligt, glatt, firarvärt 2-årskalas och heldag i solen slash skuggan med god mat i gott sällskap. Barnen har lekt och lekt, de vuxna har pratat och pratat. Och pimplat kaffe.
En snabb eftermiddagsprommis hem, kasta sig över gräsklipparen för en trimning av ängen som omgav vårt hus, upp med en eld, grilla middag, rensa bort björkplantor som vill upp överallt då mannen fixar foder runt dörrarna inne och så in på välling, saga, sång och allt det där.
Tänkte nu forcera vidare och fixa ett madrassöverdrag till resesängens nytillkomna skumgummimadrass inför helgens stundande stugcamping men GUH så trött jag blev i kropp och öga! Bara fotboll eller fotboll och parallell överdragsproduktion, det är nu den stora frågan för dagen? Och: får man någon sorts belöning efteråt omutifallatt...?

Vi pysslar lite

Den första delen av ledigheten blir sällan helt ledig. Svårt att helplantera sig i läshörnan så här i början på nåt vis. Blir mycket tvätt, städ, mat och annat husligt. Håller parallellt med livet med barnen på med att försöka hinna klart klädkammaren/lilla hallen nån gång och just nu är vi faktiskt på god väg. Alla ytskikt klara, bara ett dörrfoder och listerna kvar och de planeras färdigställas under morgonkvällen. Spenderade gårdagen med att sy draperier som ska fungera som garderobsdörrar och humöret var som vanligt inte på topp med symaskinen i min närhet. Ny symaskin och till och med att få till lite tråd på undertrådsrullen blev ett projekt. Pischmaskin. Eller snarare förare. Det blev i alla fall hyfsat fint och rummet i sig är min egna lilla karamell där energin flödar vid blotta åsynen.

Har varit trebarnsmamma i dag då grannbarnet mellanlandat heldag och det är fint att se hur duktiga barn är på att samsas och samarbeta trots skilda åldrar och intressen. Lillebror får vara med stortjejerna nästan hela tiden och trivs nog allra bäst där. Springer efter som en svans och myser.

Olyckan skedde inte förrän precis innan läggdags då storasyster bestämde sig för att hänga på pappan ut och kapa foder, smäller igen dörren och där står lilleman. Jag hör ett vråltjut och rusar dit - han sitter fast med lillfoten under dörren och försöker slita sig loss. Båda fötterna såg sen blå ut, han hade så ont att han inte kunde sätta ner dem och hade skalat av huden under stortån. Flera nappflaskor med tröstande vatten och lite alvedon senare somnar han ändå gott i sängen och jag hoppas innerligt att smärtan försvunnit till i morgon. Annars blir det farbror doktorn för oss blandat med kalasfirande av en kär liten vän som fyller 2.

Stortjejen undrar konfunderat varför det gör ont i MIG när det är lillebror som gjort illa sig. Och ber hundra gånger om förlåt för att hon slängt igen dörren fast hon inte får när han är i närheten. Stackars oss alla! Smärta är så relativt och oberoende av den skadedrabbade.

Dagens ha!

Som uppföljning av gårdagens "jag är lite trött på mamma och..." så blev dagens meddelande, i bilen på väg till lördagsloppis matter-of-factly, att: "i dag orkar jag med dig mamma".
Låter som en bra start på helgen.

Skönt med nästan-semester!

Mycket på gång just nu; både praktiskt och i huvudet. Samtidigt känns det som att behovet av skön läsning i solstolen är snäppet mer trängande. Allteftersom de sista sakerna på att-göra-listan blir avbockade känns ledigheten mycket efterlängtad men lite bitter då inte mannen får ledigt så speciellt stor del av sommaren. Jag känner bara surt "Skitjobb!" men försöker att omrevidera. Dubbel tid blir dubbel glädje - eller nåt sånt...

Stora tjejen har av bara farten lärt sig höger och vänster och börjat ropa om saker som ligger till vänster eller att vi måste svänga till höger. Låter gulligt på nåt vis. Hon blev vid läggning "trött på det här med mamma och trött på det här med TXXXX så i kväll får det nog bli pappa, mamma!" :)
Leker som bäst, nöjer sig med lite och har blivit betydligt tuffare i sin framfart. Bra tycker jag då hon nog tyckt att det varit jobbigt att aldrig våga en hel massa saker. Fin och betydligt mer lätthanterlig än på läääänge. Sköna, tokiga, finurliga klurartänkaren!

Lillkillen tar på sig skorna och kastar sig på dörren det första han gör. Blir vrålarg när han måste äta frukost eller annat som kan orsaka motgång. Det märks att han blir äldre. Gråter, skriker och skakar på huvudet oftare numer, något som verkligen inte hört till vanlighet tidigare. Är fortfarande sockerfri och kan sniffa till sig frukt på mils avstånd. Busig, skrattig men med ett ganska hetsigt temperament (han också). Verkar som att båda barnen eventuellt ärvt en eller två gener av sin mamma.

Hakuna matata

Jag längtar efter fotbolls-VM. Och sommarlov. Bara det.

Våren är en förunderlig tid

I det här hushållet har vi lite svårt att ta tag i saker som är tråkiga och de får ofta, lite lagomt dröjande, ligga kvar på Att göra-listan. Vi tar alla möjliga, och omöjliga, tillfällen i akt att göra roliga saker; umgås, åka på familjeutflykt eller andra mat- och sociala sammankomster i stället för att fortsätta renovera, städa, göra klart eller helt enkelt bara lägga i en högre växel. Men så nu då, när ljuset återkommer och helgerna känns mer lediga, så gör vi en massa tråkiga saker som plötsligt känns mycket roligare. Dagens projekt - att fylla ännu ett släp med skräp, städa inglasningen för gomiddag i morgon, fixa flagga till stortjejens cykel, rensa i rabatter, kratta ännu mer, göra viktiga beställningar och gå på utflyktspromenad till lokala småbilstävlingen för att roa de små en stund blev avklarade i en handvändning. På liknande sätt stretar vi nu på både på kvällar och helger utan minsta stönande pust. Man hinner liksom mycket mer, orkar mer och njuter mer. Let there be spring forever. Amen.

När man är ett och ett halvt...

...blir man helt tokig av vatten och badar i 4-gradigt vatten lika gärna som i 34. Huvudet först i vattenrutschkanan och dyk från kanten tills någon säger stopp.

Lekparkens sandlåda är kul men uppåner i vilken rutschkana som helst slår den med hästlängder. Klättra upp, åka ner - i timmar. Öppna förskolan är idealet.

Bilkörandet finns tydligen i avlägsna gener och det brummas och åks runt med alla möjliga fordon, "O":as, "A":as och "Titta!":s när motorcyklar, traktorer och lastbilar åker förbi. Huvudet vänds efter höga motorljud coh stannar så - länge.

Barnvagnen är med på mången promenad ute på gården, så också skottkärran och lära-gå vagnen. Runt, runt, helst med Batman-foppatofflorna på. Inte för märkets skull men de ska tydligen på direkt efter sömn för en behaglig (?) runda.

Sjunger man melodin till Blinka lilla så att man lätt kan känna igen den, helt utan ord förstås, men ändå. Sjunger gärna i alla sammanhang och när gnället smyger på är det bara att ta ton.

Spexar man och charmar och busar med storasyster tills man nästan storknar av skratt och lockar alla andra att göra detsamma. Spänner sig exempelvis allt man kan vid maten, blir alldeles knallröd i ansiktet och gapskrattar sen med resten av familjen. Gör miner och flirtar så att alla blir glada.

Är man totalt ointresserad av tv, älskar att sjunga och vara ute och smiter ut i pyjamas så fort dörren öppnas på morgonen. Klättrar nerför brotrappen, går på promenad till närmaste vattenpöl och plaskar för allt vad tygen håller. Kommer någon efter blir det höga växeln och snabba ben som försvinner ur synfält alldeles för snabbt!

Äter man som en häst, gillar det mesta, men helst frukt, macka och den ständige följeslagaren vattenflaskan som alltid hänger med i någon mungipa.

Sover man fortfarande inom loppet av två minuter efter läggning helt utan krusiduller men vägrar fortfarande vagn utomhus på middagsvilan.

Kan man säga vov-vov, mamma, pappa, tata/vava, titta, åOh samt nicka och skaka på huvudet. Lätt att göra sig förstådd med världens tydligaste kroppsspråk och en hel del humör.

Hundar är bäst, men snäppet bättre är deras välfyllda vattenskålar som siktats in redan innan man kommit fram till hundens hus.

Är man hela familjens allra finaste, mest älskade lille charmtrollskille. ♥♥♥

Fin helg med utmanande slut

Oj vad man hinner mycket på en fyra-dagars-ledighet när man är två hemma. Nu har vi, precis som alla andra, officiellt bjudit in sommaren till oss. Trädäck tvättade och oljade, studsmatta inköpt och uppmonterad, alla gårdens löv bortblåsta, stora och små trädgårdsmöbler uppimpade med sommarblommig vaxduk, elektroniken i släpet omdragen, ett fullt lass till Bredviksberget (precis som alla andra pitebor = 1 timme i kö med två barn i bilen som svettiga hängde utanför sina respektive fönster med en vattenflaska i mungipan) och en hel massa socialt umgänge och god mat. Precis som ledigheter ska vara; produktiva och vänskapande med massa skön familjetid.

Avslutet blev sen pricken över i. När jag och goda vännen i vanliga ordning snört på oss skorna och tagit ännu en av våra låååångpromenader bestämde vi oss för att vi, efter träget ältande, nu är redo för en välbehövlig utmaning av det svårare slaget. Godis, fika och efterrätter av det mer extravaganta slaget är strukna fram till och med midsommar med undantag för den udda mörka chokladbiten på lördagar. Eventuell förlorare bjuder på restaurangmiddag. För två sockerbovar var nog det här precis vad som behövdes för att chockstarta sommaren.

Vårkänslor - ut i fingertopparna!

Vårväder får det att spritta i fixarnerven. Vill rensa, måla, slipa, kratta och ordna för hela slanten. Svårt när man måste passa in jobbet emellanåt också. Men just den här helgen har jag varit extremt disciplinerad och gjort precis det jag tänkte och känner mig då som vanligt oslagbar och oerhört lättad. Resten av maj är räddad, bara en snabbinsats på onsdag eftermiddag och sen kan man väl i stort sett säga att jag tar sommarlov. Tillbaka till föräldraledigheten helhjärtat, inte riktigt heltid men med hela min känsla och tanke.

Idag har det nykapade trädet blivit uppkluvet, vi har ätit ännu en middag vid elden i den kalla vinden och krattat bort en massa blött snömögel och gamla löv. Det känns som att sommaren redan är här. Nu påbörjas den nya veckan med film och en viss bitterljuv sötma därtill. Söt vår på er!

Måste vara ett virus

Nu när det äntligen har börjat cyklas på tvåhjuling i stället för älskade trehjuliga faran så är vi ute på många "cykelpromenader" som hon kallar det. Det släppte när vi tog in cykeln för att fixa däcken och hon fick testa en sväng inomhus, då kom modet och det roliga med i bilden och igår släppte hon lös också på uteplan. Idag har vi varit på flera rundor och på en av dem åkte en kille på inlines med stavar framför oss. I avsaknaden av rätt ord och en viss grad av upphetsning ropar hon storögt ut:
- Titta mamma! Han åker Facebook med pinnar.
(Ehe. Kan mamma vara dålig datainfluens månne?)

Sen åkte hon efter grannvännen i rasande fart nerför backen utanför och stupade i backen med bara händer. Vi som har jobbat med rädslan att falla och försiktighet SÅ länge trodde nästan att det skulle bli tillbaka ruta ett igen men det blev tack och lov upp i sadeln ganska direkt efteråt. Får ju inte bli ett steg tillbaka nu då jag börjar se fram emot en liten cyklande promenadkompis vid min sida.

Renlighet framför allt

Valborgsmässopaltmiddag hos föräldrarna, Lillebror är visserligen bra på att äta själv men greppar fortfarande vissa av matbitarna med händerna i stället för matätardonet och är därmed ganska kladdig om småtassarna i följande middagssituation:
Glatt viftande lillkille vill sträcka sig och nå Storasyster som argt förkunnar:

-Nej M! Inte med smutsiga händer. Jag duschade förra året!

Talang 2010

Idag på målarkursen frågade min målarfröken mig om jag målade en dinosaurie när jag målade en fågel. Man kan lätt tänka att jag skulle gå en stenkastningskurs i stället.

Jag kommer att sakna att vara helt talanglös när tillfällena att visa vad jag inte kan är över!

Vår ute, vår inne

Med nystädad källare för mannens musikaliska behovs skull kändes vårrensingen påbörjad. Idag firade vi in våren med sovmorgon (intet nytt), lång skön frukost i familjeharmonisk atmosfär och sen på med galonisarna för en cykeltur till vänner. Mitt i påklädningen ringer en sisådär 5 människor och M hinner nästan springa till grannkommunen medan han väntar på sin mor. Men väl framme värmer solen fräkenlovande gott mot altanen i söderläge och avklädd till t-shirt och med kaffekopp i hand känns livet extra vårljuvt. Barn som roar sig själv och leker i sin egen lilla utehörna; springer omkring och kollar kaniner, gungar och skottar fram sandlådor känns lite som belöning efter vinterns glåmighet och lek inomhus.

På eftermiddagen levererar svärmor sista skenan för att kunna fortsätta med klädkammaren och så kommer kär gammal vän på besök med sin lilla skönhet efter stor umgängestorka! Hur kan man bo i grannstäder och ses så sällan som en gång i halvåret? Motiveringar saknas. Vi har sedan lyxat både med smoothie och prommis i solskenet samt lekparksinvigning och utegrillade hamburgare till middag följt av en rejäl uppruggning av smutsiga barn som nu är som nya och redo för nya äventyr.

Det närmsta i ordningen verkar bli ett flyttassisterande sådant i Jokkmokk. Blir nog spännande för både mor och dotter men mest för min andra kvinnliga hälft som ska stå ut med oss... Känner ni inte hur våren får en att vilja ha små spännande utflykter och påhitt på agendan så gott som hela tiden!?! Som om det sen inte vore nog med Lapplandsexotism så blommar de där små blå blommorna mot väggen också. Nu måste det väl ändå vara officiellt!?! Dags för vårskrik.

I... vems namn?

I fredags fyllde en kär släktmedlem jämnt och vi var bjudna på kalaset. Stora tjejen var i himmelriket då godisskålen stod mycket nära och fikafaten var så välfyllda att bageripersonalen skulle ha fått prestationsångest. Mitt i det glada, uppsluppna vimlet hör jag så dottern avlossa Varsågod-skottet till samtliga festdeltagare på ett något oväntat sätt:
- Nu äter vi i Jesu namn!

Moahaha. Var kommer alla idéer ifrån? Kan inte skryta med att vara någon större inspirationskälla i ämnet men någon i umgängeskretsen måste tydligen ha gjort avtryck!

För övrigt så sitter jag nu här vid datorn en måndag som egentligen lovat varm luft och god mat på en helt annat plats. Vulkanaskan hade inte kunnat flyga runt vid en olägligare tid. Farväl Sevilla och Feria de abril! Arbete pågår för att hitta nya resedatum men det känns så avlägset! Mardrömmen vore dock att bli fast där nere längre än vad som egentligen var tänkt så det blir nog till det bästa det här trots allt!

Nu somna vi i Jesu namn. Amen och gonatt!

Om att skilja agnarna från vetet

Vår lilla bästis som nyss var så sjuk och låg med slangar i sin lilla kropp på en barnavdelning är nu så långt det läget som möjligt är. Första veckan hemma var bra men orkeslös då han inte åt och hade skippat detta i ca. 2 veckor (sjukhus+hemma). Go och glad, men trött och lite vinglig på benen. Tack och lov, som alltid, med vattenflaskan i högsta hugg för ständig vätskepåfyllning. Magen strejkade lite av antibiotikan och middagsvilostunderna blev långa och två.
Nu så här en nästan en vecka efter medicinkursavslut så undrar jag om någon bytt ut mitt barn mot ett annat liknande. Frukost, lunch, mellis, middag vuxenportion. Glad sång efter nattsömnen, stojigt bus med storasyster och häng på dörren för att ta sig ut så snabbt som möjligt. Massa tid ute med plask i de gigantiska pölarna utanför huset och tillbaka till en vilstund per dag, förvisso lång men bara stärkande. Absolut fullt hålligång från morgon till kväll och trots att kroppen visar några kilon mindre så är återuppladdningen nu hundraprocentig. Barn alltså. Wow. Pigg som en mört, stark som en oxe, hungrig som en varg, glad som en lärka, flitig som en myra, hungrig som en varg, törstig som en kamel, som en kalv på grönbete, modig som ett lejon och allt det där (lite kall som en fisk också med stundom blå läppar, händer och fötter). Och jag bara - stolt som den tuppmamma jag faktiskt är!

Inte ett rätt.

Dottern pratar om tiden då lillebror "låg i pappas snopp, nej pung, hur ser en pung ut mamma?" -> vill googla pungbilder och jag nästan kräks av alla äckliga bilder på sjukdomar, vårtor, bölder och elefantvarianter hit och dit. Hon fortsätter med att hon ska berätta för sin nya "frök" (entalsslutsats från bestämd form fröken?) om detta och går vidare med att vi ju träffade fröken från öppna förskolan den där gången vi var i kyrkan och "skulle begrava Vs (kompisens) bebis". När vi i själva verket var på dop för hans lillebror. Sen bestämmer hon att hon ska börja säga pahta-koj åt pasta och korv som hon gjorde när hon var liten. Precis som hon gjort med sina mor- och farföräldrar som numer blivit mommo-moffa och fammo-faffa. Treåldersnoja???

Lekande... lätt?

Veckan har spenderats på gammal hemmaplan med fina vänner och trots att vädret inte varit tipptopp så har vi haft det riktigt skönt och framför allt trevligt! Massa utetid, bl a i ortens pulk/slalombacke, på skoter på älven, vid grillplatsen och i vedeldade bastun, med stundom hängiga stundom hyperaktiva stundom genomhärliga barn och citaten har samlats på sån hög att de flesta redan suddats bort från minnesbanken. Några finns kvar och de får sammanfatta veckans höjdpunkter:

Gullungen A och egna T sitter vid elden, grillar korv i tillfälligt kindvärmande solsken och lyssnar uppmärksamt på kompispappans skämt med efterföljande skratt. T skrattar med som hon brukar när någon skrattar men A tittar bara allvarligt upp och säger:
"Det där var inte jätteloligt pappa!"

Så igår kväll ville stora barnen väldigt gärna spela spel och så olämpligt som det nu kan vara med två små allpillare i farten i samma rum så försökte de kloka inblandade mammorna avstyra genom att leka "roliga lekar" i stället.

Första tagning: Lappleken. Kroppsdel mot kroppsdel med lapp emellan. Hur många kan ni hålla? Vi ger instruktioner och säger Hand mot Mage. A tittar på oss som att vi inte är kloka och tittar sedan treårstjurigt/förläget undan och springer iväg. Kompismamman ställer upp som stand-in. T blir sur för hon vill hålla lappen mot magen själv med BÅDA händerna. Just det ja.

Andra tagning: Viskleken. Vi sitter i ring och ska viska i varandra öron och kompismamman ska börja säga något till sonen. Han i sin tur flyttar då ut ur ringen och tittar sedan treårstjurigt/förläget undan och springer iväg. Hon viskar då i stället till T att "Vi ska snart äta efterrätt" jag får höra "rararara efterrätt" och leken är över. En kvart senare när vi sitter vid middagsbordet och äter efterrätt frågar T mycket fundersamt: "Varför viskade du egentligen, *kompismammans namn*?"

Man kanske skulle säga att våra försök att hålla ställningarna som roliga lekmammor misslyckades en aning. Det dröjer nog några år till nästa gång faktiskt... men vi kissade nästan på oss av resultatet!

Så när vi kom hem nu idag så hade jag lovat att T skulle få se på musikprogram med oss innan hon gick och lade sig och då blev hon med ens dansprimadonna som tog på sig pyjamas, finskor och halsband i håret. Hon stegade fram till spegeln och ropade ut: "Nu är det dags för dans! Hej, vem är du, jag har aldrig sett dig förut." Sen går hon fram till soffpositionerade pappan: "Dansa med mig! Jag är tangotjej!" och drar ut honom på dansgolvet aka vardagsrumsgolvet för en vild tango under gurglande skratt. Jag blir fortfarande bubblande glad när jag tänker på det och tänker att det minsann är ganska skönt att ha en treåring som inte är lika mycket... treåring längre!

Minnesbild från veckan: Mannen förbisusande i den svarta plastpulkan med fart från toppen och de långa benen som utstickande styltor rakt framför sig. Gång på gång på gång. Det var lite komedifilm över det hela. Vuxet höghastighetslångo i periferin over and over. Roliga grejer!

Ordets sanna betydelse

Stortjejen har varit lite mammasjuk på sistone. Det har tagit på att ha hög feber och förkylning under en längre tid och hon har mer än gärna krupit ihop i knät lite då och då. Inte blev suget mindre när hon i sjukhusrännandet landade hos mormor och morfar utan större föräldrakontakt. Mormor och morfar är förstås jättebra men det är ju inte riktigt samma ändå. Så igår när jag lämnade mannen med lillpricken och hämtade upp henne på annan ort så blev det full uppmärksamhet. Påskpyssel och skapande av en egen handväska, varmkorv med bröd och chips (!!) till middag, glass till efterrätt och extra lång saga och sång som kvällsavslut. Långt morgonmys, medhjälpardag på jobbet där det till hennes stora lycka bjöds både fika och godis (fast det inte är löööördag mamma) och sen promenad på stan som slutade i plättmiddag och glad kompislek. Det ljuva livet för en treåring. Är det månne detta man kallar överkompensation?

Ååå - action!

Fredag. Mys och bus bland vatten och vänner. Konstiga, bettliknande fläckar på lilltrollets ben och armbåge. Som stora blåmärken fast ändå inte. Konstigt. Ah, det går väl över. Mer bad och skratt. Två märken till, nu på foten. Hmm. Allergisk reaktion? Knappast, vi har ju badat förr. Sen middag med trötta barn och så hem i säng. Faktiskt en temp innan p g a de mystiska "bölderna". Ynkliga 38,5°, bah, bättre att sova bort det!

Mitt i detta resonemang då jag helt är inne på att det är hur lugnt som helst och att han mest bara behöver sova då han missade dagens middagslur tänker jag nog ändå att jag boooorde kolla upp och ringer Jourcentralen för att, med bekräftat samvete, låta honom fortsätta sova lugnt. Kvinnan säger nej. Med feber och konstiga utslag ska man åka in. Packar bok, banan och barnvagn och styr mot akuten. Får vänta ett bra tag men lider inte nämnvärt då Skavlan står på i väntrummet. Lilla gubben ligger sött och sover i vagnen.

In till läkaren. Nej, nåt sånt här har jag aaaaldrig sett, jag måste ringa Sunderbyn. Skiftningen i röst och kroppspråk från lugn och trevlig till total panik och superstress. Ögonen flackar. Inga raka svar på frågan: Vad kan hända OM? Illavarslande upphakningar och stammande halvmeningar. Första stadiet inombords av: Ojoj. Det är nog illa det här. Hjärtklappning och många pussar. Akutinsatt antibiotika och hopp in i ambulansen. En flyktig tanke på OM som tacksamt motas med hjälp av medföljande narkossköterska. Nattlig övervakning på IVA för maximal uppmärksamhet hela natten. Slangar och elektroder överallt. Tån, bröstet, två kranar i armen/handen och syrgasmask. Hög feber. Näranära i smala sängen och små kippande andetag.

Sen gick dramafilmen tillbaka till drägligt tempo och väl upplotsade på barnavdelningen dagen efter försvann oron och ersattes av ett SÅKLART INTE!
Bekräftelse på misstänkta meningokocker efter tid (timmar, dagar?) i undrande ovisshet och antiobiotikaoffensiv. Världens piggaste, gladaste, busigaste, finaste pojke på intressanta äventyr i korridorerna med läkarna, förundrade över energinivå och förmåga till återhämtning, gapande bredvid. En osynlig lättnad som är så lätt att ta för given för aldrig kommer väl något att hända med mina barn?!?

Den korta stunden med OM är redan avlägset undanstoppad och ersatt av SÅKLART INTE. Den möjligheten finns bara inte. Inte ens när den faktiskt gör det.

Business Time

Sånt här gör jag när jag är effektiv:

och sånt här:

Började med de här två hysteriska, insåg att jag nog hade glömt bort Flight of the Conchords litegrann och antagligen måste uppdatera mig på allt roligt de gjort på sistone. Titeln antyder åtminstone viss seriös verksamhet... Youtube är lite som att jobba va!?!

Fokus

Mannen på kurs och storasyster hos föräldrarna. Tänkte att jag skulle ha en effektiv dag med massa viktiga göra-bort-poster och hinna mysa med lillpalten däremellan. Tjena mors. Förmiddagen var väl ok men sen... Det blir tydligt att mysstunden med lillis blir mer intensiv än planerat då han febertungt lägger huvudet mot mitt bröst efter tretimmarssovet för att inte lämna det förrän läggningstid. Efter läggning tänker jag jobba och passa på att vara effektiv NU - helt solo kvist med inga måsten. Sätter förvisso i gång en tvätt men resten gör ingen hemmafru stolt; skafferiet - chokladbit - tv - FB - skafferiet - chokladbit - tv - FB omåomåomigen i evighet utan amen. Jag tittar förvisso på jobbpapprena emellanåt men det är så långt som min effektivitetsådra orkar pumpa blodet och energin. 20.13. Nä, om man ändå skulle ta sig en liten chokladbit.

Bästa och hämsta

Hemma hos oss har vi till middagen infört en Dagens på råd från en mycket klok kvinna på das Arbeit. Alla får berätta vad som varit bäst och sämst under dagen. Eller bästa och hämsta som T ibland säger då hon tycker att det är mycket smartare att blanda sämsta och hemska och får fram två viktiga aspekter av berättandet. Jag är, efter detta införande, så tokimponerad över allt klokt en 3-åring kan reflektera över. Saker i stil med "det sämsta i dag var när M kom in i mitt rum och rev mitt torn för då blev jag arg på honom" (och notera att hon numer noga uttalar alla honom och hennen som att det vore på liv och död) eller i dag när hon tyckte att "mitt sämsta är att du har så bråttom i dag mamma" (rusning till målarkurs där jag var fikaansvarig). Det ger råd till viktiga reflektioner även för egen del.

I dag var mitt bästa morgonteater med nallar och att en fredagsavhyvling gav fint resultat. Det sämsta att jag hade så bråttom och knappt hann krama min familj mellan jobb och förlustelse och att den intensiva målarkonsten har tagit min rygg. Dina då? Vad är bäst och vad är egentligen hämst?

En helg och vad vi gjorde

Superväder och skön utflykt till stadens lördagsjippo. Lilla fialottan var överlycklig då hon förutom att klättra i den stora snöborgen som brukade vara drake dessutom fick klappa en livs levande ren, åka hästsläde och mysa med pappan inne i en snökoja (igloo). Lillbusen var överlycklig han också där han satt i sin pulka, mer krävs inte för de mer förnöjsamma. Fin dag med sol på näsan och varm choklad i en driva med hela familjen. Sånt som värmer upp och gör en alldeles varm inuti, även nu så här efteråt.

Vi fortsatte livsfesten med thaimat hos sköna vänner, många skratt och melodisk final med lyckligt slut. Barnen sov skönt i sina resesängar och vi hann surra lite vuxenprat över ett glas rött och en skål med socker. Mycket uppskattat och bra. Ofta tänker jag att man kanske gör umgänge svårare än det behöver vara, planerar lite väl in i detalj och tror att andra redan har något annat. Det känns bra att ha träffat nya människor i nya staden som det kan bli spontant med. Spontant tar tid.

Söndagens lilla svarta var att få (läs skotta!!!) fram grillplatsen ute och tapetsera klädkammaren inne. Båda avklarade till belåtenhet. Jag älskar redan vår nya ofärdiga garderob och längtar livet ur mig tills jag ska få grilla min första vårvinterkorv vid elden i solen.

Dessutom verkar det bli en bra vecka. Fullspäckad, avlastande och bra. Helt enkelt.

En dag bland så många andra

Grötfrukost med påstudsfixat äppelmos. Mammaprat. Morgonfix. Kläder på. Sopa bron. Ut i bil. Tapetkonsultation. Verkstadsbesök med ej-vägledande halvljus. Storhandling med två fina barn. Umevän bland frukten. Stadslunch med världsbästa smågrisarna. Hem. Uppackning av varor. Trött kille i säng. Leksugen tjej i högsta snödrivorna. En återigen skottande moder. Breddande av infart. Svett. Massa klättrande lek i högar till höger och vänster. Snöänglar. Sparktur i ilfart. Vindruvsmellis på bron. Post med pensionsbesked. In. Eld. Sagostund. Kaffe. Planering av mat. Fantastiskt god asiatisk soppa på spisen. Bil till verkstan. Ljudbok. Middag. Vild familjedans till hårdrocksklassiker. Bolibompa. Ännu ett mammaprat. Läggning av barn. Långpromenad under stjärnklar himmel. Stretch. Dusch. Läsa ut bok. Surfa. Yoghurtnjut med honung och nötter. Börja på ny bok. Inget på tv. Té. Planera fredagsmiddag för 8. Surfa mera. I säng. Spikmatta och bok. Lite prat. Tankar på morgondag. Kärlek till livet. Godnatt.

Inte konstigt att dagarna går fort...

På tal om lillgammal

Vid kvällens utelek i stora snöhögen:
- Men mamma! Vad i allsin dar är det här? De här skohålen var verkligen djupa må du tro!

Lilla fröken Långstrump har talat. Adress: Bråkmakargatan.

The New Me

Har i veckan inlett min nya karriär som konstnär. Fick ett supererbjudande om att få vara med på en mycket förmånlig variant till målarkurs och hoppade såklart på. Många järn och allt det där... Sanningen är dock den att jag alltid haft en tanke om att "det ju inte kan vara SÅ svårt att få till en egen tavla som man vill ha på väggen" och nu var det lite upp till bevis. Två färger och tolv fält gällde och jag gjorde första självporträttet någonsin. Inget som någon någonsin kommer att få se men kul ändå! Helt plötsligt hade ännu fyra och en halv (!!) timme av mitt liv blåst bort. Uppslukande värre och definitivt lite terapi att vara sådär totalt koncentrerad på det man har framför sig att man inte kan tänka på något annat. Träning och målning - den nya tidens välbefinnande.

Ytterligare måbradag i dag då vi strosat (här åks fortfarande INTE gärna nedförs!) i pulkbacken hela förmiddagen och varit mestadels sams dagen igenom. Att utsätta sig för massa uteluft och dagsljus måste vara världens bästa konflikthanterare!
Ännu mer feelgood nu med spikmatta och bok som kastar krokar och lockrop inifrån sovrummet. Sköna dagen X 2. Det här ska jag minnas när jag jobbar heltid, ska hämta från dagis och trolla ihop god mat med stressen som komp. Som ett hån och slag i ansiktet liksom. Haha. Kanske glömmer det ändå!

Vårtecken

Jag vill säga What the hell! när diverse löst folk pratar med mig om våriga företeelser som lökar som kommer upp ur marken och tak som droppar. Den våren är så långt borta att de som pratar om den nog i själva verket måste bo i en annan världsdel. Jag längtar efter den men ser den inte på gårdsplanen precis, det är svårt att låtsas när allt grönt är begravt under ett ettochetthalvt meter tjockt täcke ovår.

I övrigt ännu en rasande vecka med mindre produktivitet än vad jag hade hoppats på. Men tapeter väntar åtminstone på att få klistras upp på väggen så något bra har vi ändå gjort. Nu kommer nya fullspäckade veckan och knackar på vilket innebär att jag suttit hela kvällen med förberedelser och datoriserade aktiviteter. Måndagen kommer dessutom med målarkurs och det känns pirrigt och som att jag smått missförstått mig själv totalt men ändå mest roligt.

Snart vill jag ta det lugnt med min familj och andas solig luft men det får visst vänta. Tills dess. ♥

Touché!

- Mammaaa...
- Jaa?
- Jag har små bröst, pappa har också det, men lite större.
- Jaa...
- Men när jag blir stor - då ska jag ha långa som du. :)

Sibir-kyla och heta utbrott

Gårdagens 2-timmarsprommis till "lokala" Apoteket med avdomnade fingrar, kinder och öron på grund av missnöjda, i syskonvagnen nedbäddade, barn kan tros ha verkat i avskräckande syfte. Så blev inte fallet. Vi klättrar på väggar och bord här hemma om vi måste vara inne hela dagarna så dagen bjöd i stället på ytterligare en isande promenad. Nu börjar dock solen att värma lite och visar tecken på hur fantastisk vårvintern snart kommer vara. SOM jag längtar efter dagar i solen med varm choklad vid elden och takdropp!

Årets största trots/vredes/lessenutbrott (det vill inte säga lite) på Öppna Förskolan över att inte få vara nakenfis i kall hall ledde till att vi fick avbryta, stoppa i bilen och säga hejdå. Och också till att jag kom för sent till jobbet för första gången på, jag vet inte, ...nånsin!? Tur att pappan kom för avbyte och assisterade då den förnöjda lilla kisen som knappt märks av också skulle kläs på och fås med i bilen. Bra att vara hemma båda och skönt att få vila huvudet på jobbet ibland!
Ändå känns det faktiskt som att jag blivit lite avtrubbad av alla utbrott. Det tar inte på riktigt lika mycket längre. Man vänjer sig, antar jag, och det går lite mindre energi än "i början" som redan räknar 1,5 år tillbaka i tiden. Jag ser fram emot en ljusnande framtid och den dag som hormonrubbningarna(?) avtar och hon får känna lite balans i den arga lilla kroppen. Det är så jobbigt att ständigt testa gränserna för vår fina lilla krutgumma! Om man ändå vore pedagog...

Handikapp

Bil på verkstan efter fredagens totalstrejk vid återvinningsstationen. Tar mig ingenstans då M jobbar då han nu måste ha "mammas bil" (= stora, fina, bra och framför allt f u n g e r a n d e bilen). Trots att jag sällan åker i väg utan oftast går så känner jag mig nu ofrivilligt instängd i hemmet. Ring nu då och säg att det är klart! Att det kostar 0 kronor i fixningsavgift. Och att vi kan hämta i morgon arla. Känner mig plötsligt så sugen på en planlös "ragg" med två små i bilen!

För övrigt...

...så måste bästa känslan vara "söndag, huset är nystädat, massa fin sport på tv, ändan i soffan, allt är gjort och en bit choklad kvar från igår i munnen" Jä!

Men ändå...

Fördelen med att man bara kan vara ute och åka pulka i ungefär 15 minuter innan man fryser häcken av sig är att man får mycket annat gjort. Jag tyckte att helgen kändes mycket icke-produktiv men så tänkte jag efter och insåg att vi hunnit laga en massa god mat, bli friska från magsjuka (ja, inte jag men man och dotter), få bort allt jobb-hemarbete, rama in och hänga upp en massa saker på väggen, storstäda huset, klippa mannens tätvuxna hår, umgås med grannar över kaffe, se en himla massa OS, sparka en sväng, köpa och äta upp diverse lördagsgodis, gråta lite åt fantastiska kompisåkande, medaljtagande OS-svenskar och på det hann jag till och med dricka lite vin.

Så det var kanske inte värsta helgen i mannaminne ändå. Om man nu måste se på den positivt.

Och vinnaren är...

Pilates i dag och jag svävar på små moln av energi och hunger. Svär lite över att skyttesvenskorna inte får till det och känner kärlekskänslor för dagen som kommer i morgon. Bästa dagen i världshistorien.

Dagens tacksamhetshjärtan går till kära vänner som räddade oss från en inne-hemmadag i kylan. Bus och lunch på bortaplan är bra mycket bättre än ett hundratal konflikter om yttepyttesmå petitesser på krympande ytor fyllda av, av en framdragningsbesatt liten typ, framdragna saker. Färre 3-årstypiska bråk i dag, de bägge 3-årstypiska vännerna emellan och många viktiga ämnen avklarade inför Nobelnomineringen i ämneskategorin Lösta Världsproblem och Samarbetsfrämjande Insatser.

Trevlig helg!

Hur hinna, hur hinna?

Hinner. Inte. Träna. Måste. Se. På. OS.

Fettig tisdag

Späckat OS-schema, skippad träning och fin sockerfest efter heldag i pulkbacken. I dag med en glad, nöjd och inte ett dugg gnällig treåring som medföljare. Hon var den av alla barnen som hade humöret på topp och ville inte alls åka hem när övriga gav upp. Vi fortsatte att mysa på, gick runt och åkte lite på rumpan i backarna, något annat är fortfarande för spännande. Skönt att prata (och bli pratad med!) med vanlig röst en hel dag, vet inte när sist det hände... Jag tänker nu att denna dagen från och med nu kommer att vara Dagen Då Trotsen Vände och Försvann. Det vore fint, lagom till semla och jaktstart i skidskytte.

(Lilleman fortsätter vara risig i magen. Så pass att jag fick skjutsa hem honom från, i vanliga fall, högt älskad utelekardag till sjuke fadern i hemmet. När ska det gå över egentligen, 2-3 veckor med 4-5 blöjor per dag. Tur att här hinkas vatten i parti och minut, ingen risk för uttorkning.)

Pffffffft.

Det finns nötter och det finns megadummiganötter. Jag förvånas och förbannas återigen över människans obetänksamhet och vill i mina mest primitiva stunder slå och skrika, i förhoppning att sånt fungerar som problemlösning. Problemet med människor med min personlighet är att det inre lätt kokar (över) och måste få utlopp för att man ska må bra. Efter fredagens fräckhet tog jag så efter lunch tjuren vid hornen och frågade nåt i stil med "what the hell?" och är vi inte vuxnare än att vi adresserar varandra och kanske, kanske drog jag också nåt från en gammal barndomsramsa om den där som går i alla gårdar...

Sen kände jag mig mindre arg men fortfarande förbluffad över tilltaget. En inte helt otänkt tanke var den om att "om jag hade varit av ett annat kön, och en sisådär 20 år äldre, hade det då hänt överhuvudtaget...?"
Nackdelen med sådana tankar, och också med ilskan, är att de lättast äter upp den egna energin och därför mår bäst av att lämnas i molnet av arga utrop jag i dag lämnade efter mig. Igen. Men nu var det länge sen sist och jag tränar åter på att andas djupt, med en sista uttömmande suck över icke-verklighetsförankrade figurer i min närhet. Suck.

Time goes by

Småkompiskalas och fantastiskt väder. Känns som att våren börjar spritta i ådrorna. (Därav den extrema tröttheten?) Mycket pulka, varm choklad och lek i snön just nu. Tiden räcker inte till som vanligt. Vänner, familj, träning, kul, jobb och studier har svårt att samsas. Första momentet på nya kursen missades i fredags och nu känns det som "hur tusan ska jag hinna det då?" trots att jag så gärna vill!

Storasyster leker rollekar som aldrig förr och testar minst lika mycket; tid, ork och energi förbrukas snabbt under de förutsättningarna trots att hon är ljuvaste ljuvlig mellan varven. "Ääälskade mamma, skulle du kunna hjälpa mig med det här?" "Det gööör ingenting." Lillebror är risig i magen och gnäller lite mer än vanligt, stormar fram i behov av tillsyn och är fortfarande lika mammatokig. Vill gärna vara nära, ännu hellre i famnen. Mysigt men kostar sitt det också. Alla delar fina, bra och kul men med solen uppe över trädtopparna igen känns det som att mer ledighet och timmar på dygnet skulle sitta fint. Tick-tack.

Och på den ??? dagen...

Dagens middagssnack:
-Nu kommer jag ihåg när du fyller år, T. säger farfar.
-Kommer DU ihåg när du fyller? frågar mamman som vet att barnet vet.
-???
-Den f-f-f...?
-???
-Den fem...
-Men mamma! Jag fyller på den femmonde dagen. Till våren.

Budskap att dra lärdom från: Sluta tjata om oviktiga födelsedagsdatum (på hösten) och låt barnet äta ifred.

Pust och det.

Till barnens förtjusning består veckan (och har bestått) av lekande date:ar och annat kul till både höger, vänster och utåt. Tisdag utedag med grannen, vars dagis var magsjukehärjat. Onsdag heldagslek på öppen förskola och två avtuppade barn i soffan vid jobbhemkomst. Torsdag vaktande av grannkompis på kojäventyr inne och snöhögsutforskning samt lillebrorspulkadragande ute. På det middag hos farmor och bokskrivande farfar. Fredag lunch och lek med fina familjen med bussugnaste barnen (Nu vill A träffa M mamma!). Lördag barnvakt av andra skönungar till föräldragruppsförbundna som ska iväg på vuxenegna trevligheter. Och så söndag då. Kalas för två små sköningar och fortsatt fullt ös anas runt knuten. Kanske inte konstigt att träningen fått stryka på foten den här veckan. Och renovering. Och puss innan gonattkrasch.


Helt slut sitter jag så här med nybakade semmelbullar i frysen och lekredigerar foton i stället för att sova. Som vanligt. Good habits die hard, eller hur var det nu?

Till historien.

En tokproduktiv dag med x antal timmar utomhus med pulka, spark, snöhög, spade (vad annars???), njuuut av lagomt frisk luft, kompislunch, innestädning, sagor, Tema: hemmagjord middag (egna hamburgerbröd, egna superdupergoda hambisar, egen dressing, egna strips och fab fruktsallad), skottning, dusch och idel vänliga samtalstoner.

Dessutom(!!!):
Jag har sytt idag. I kloka kvinnors lag har jag sytt. Ville bara dokumentera händelsen som för att bekräfta för mig själv att det faktiskt hänt. Good Lord, jag har sytt.

Troligt scenario: "Snökaos" Right y'are!

Nu tror jag att det möjligen börjar vara så att snälle herr Bore har missförstått något väsentligt och hamnat på inställning Istid i stället för Vinter. Snö är bra och fint på alla sätt och vis men när man måste skotta 3 decimeter om dagen blir man kanske aaaaningen less och skulle kunna tänka sig att skicka liemannen till Vinterkungshimlen pronto. Bara en sån liten sak som att ta sig till en fin närliggande småby för vänskapande för alla tre i hemmavarande familjen visade sig vara att trotsa döden. Blåsa bort, snöa över eller slungas av vägen; alla tre troliga alternativ hur livet i dag kunde ha avslutats.
Tack och lov fick vi i oss den gudomliga lunchen och hade en, som vanligt, trevlig stund och nu hoppas jag innerligt att snön slutar falla innan lördag då IKEA-tripp är inplanerad. Vill och behöver(!!) verkligen åka så vi kan få klädkammaren färdig nån gång! Börjar bli less på den charmiga gipsomgivning som råder utanför sovrummen...

Just nu en ganska harmonisk och lågtrotsande atmosfär i hemmet. Känns skönt. Skrikrösten är min tråkigaste och värsta och tyder på hård tålamodsprövning och slukar energi som inget annat. Och nu måste ju några kWh sparas och spenderas med spaden i hand.

Två treåringars trevanden och gående gullunge

Idag har storasyster lekt med en av sina, under föräldraledigheten mest frekventa, vänner. Efter lunch försvann de in i rummet och blev ovanligt tysta ett långt tag. Sen kom de ut igen och kompisen hade då ett uttryck av att det hade pågått nåt lurigt i enskild vrå. Jag frågade vad de hade gjort och T svarade glatt:

-Vi har liggi på varann.
(VAAAAA!?!?! GÖMT GARV och SVÅRT ATT TRO VAD JAG HÖR!!!)
- Jaha. Varför gjorde ni det då?
- För att XXX (kompisen) tyckte om det!
Åter följt av svårdolt gapskratt.
- Mhm. Men varför ligger man på varann??
- För att det ska bli bebisar.
- Jahaaaa. Men vem visste det?
Inget riktigt svar.

Vaaaa???? Jag hade ingen aaaaaning om att barn som är 3 år kunde snappa upp sån här information. Var?? När?? Av vem?? Nog för att vi har en fialisa som plockar upp det mesta men just det här kan jag verkligen inte förstå var hon skulle ha kunnat få ifrån. Annars tror jag kanske att äldre kompisar gärna agerar informatörer men några sådana finns inte i kretsen. Mitt bland alla dessa frågetecken så tycker jag väl inte att det är så farligt att de vet, mer bara att det gick lite fort och att jag undrar över källan till instruktionerna!?!

Ett gott skratt fick vi i alla fall över sedvanliga torsdagslunchen (med en numer drickande vuxen besökare) och en gnällig lillebror som åhörare. Hör verkligen inte till vanligheterna att han inte visar sig från sin gladaste sida men kanske är det nya livets aktivitet som tar på. Nu i dag på eftermiddagen har nämligen gåendet tagit fart på riktigt. Från 4-5-6 steg lite då och då har han efter sovet i dag vandrat både kors och tvärs golv och rum. Stora, lilla finpojken. Nu får vi det ört i stugan, som om han inte hann sig på nog många hyss i krypande position...

Roligheter

Häromdagen efter gemensamt besök i tvättstugan skulle lilla damen prompt ha med sig tvättpåsen (den man tvättar behåar och sånt med) upp. Efter ett tag hamnade den på huvudet, bakåtsträckt och hon stegade bestämt och stolt in i köket och deklamerade:
-Mamma! Jag är kvinna nu!
Så fort var det gjort. Skönt att tonåren redan är över.

Precis nyss såg hon en katt på tv och då pappan är allergisk följde resonemanget:
- Åh så fin katt! En sån kan vi ha när pappa inte finns längre!?
- Nej men, var ska pappa ta vägen om han försvinner?
- Mäh! I fängelse.

Jaha. Såklart. Var annars?

I övrigt är det mest en evig test av fula ord och uttryck just nu. Allt som hon hör som är skäll på något vis fastnar på bråkdelen av en sekund. Jävelunge och förbannade snorunge från Madicken. Fetknopp från Madagaskar. Dumbom och du är feg från jag vet inte vad. Och mycket annat smått och gott. Svårt att veta om man ska reagera och säga till eller bara låta det passera för att inte förstärka med uppmärksamhet. Den sanna testerskan är i sitt esse.