torsdag 28 januari 2010

Två treåringars trevanden och gående gullunge

Idag har storasyster lekt med en av sina, under föräldraledigheten mest frekventa, vänner. Efter lunch försvann de in i rummet och blev ovanligt tysta ett långt tag. Sen kom de ut igen och kompisen hade då ett uttryck av att det hade pågått nåt lurigt i enskild vrå. Jag frågade vad de hade gjort och T svarade glatt:

-Vi har liggi på varann.
(VAAAAA!?!?! GÖMT GARV och SVÅRT ATT TRO VAD JAG HÖR!!!)
- Jaha. Varför gjorde ni det då?
- För att XXX (kompisen) tyckte om det!
Åter följt av svårdolt gapskratt.
- Mhm. Men varför ligger man på varann??
- För att det ska bli bebisar.
- Jahaaaa. Men vem visste det?
Inget riktigt svar.

Vaaaa???? Jag hade ingen aaaaaning om att barn som är 3 år kunde snappa upp sån här information. Var?? När?? Av vem?? Nog för att vi har en fialisa som plockar upp det mesta men just det här kan jag verkligen inte förstå var hon skulle ha kunnat få ifrån. Annars tror jag kanske att äldre kompisar gärna agerar informatörer men några sådana finns inte i kretsen. Mitt bland alla dessa frågetecken så tycker jag väl inte att det är så farligt att de vet, mer bara att det gick lite fort och att jag undrar över källan till instruktionerna!?!

Ett gott skratt fick vi i alla fall över sedvanliga torsdagslunchen (med en numer drickande vuxen besökare) och en gnällig lillebror som åhörare. Hör verkligen inte till vanligheterna att han inte visar sig från sin gladaste sida men kanske är det nya livets aktivitet som tar på. Nu i dag på eftermiddagen har nämligen gåendet tagit fart på riktigt. Från 4-5-6 steg lite då och då har han efter sovet i dag vandrat både kors och tvärs golv och rum. Stora, lilla finpojken. Nu får vi det ört i stugan, som om han inte hann sig på nog många hyss i krypande position...

fredag 15 januari 2010

Roligheter

Häromdagen efter gemensamt besök i tvättstugan skulle lilla damen prompt ha med sig tvättpåsen (den man tvättar behåar och sånt med) upp. Efter ett tag hamnade den på huvudet, bakåtsträckt och hon stegade bestämt och stolt in i köket och deklamerade:
-Mamma! Jag är kvinna nu!
Så fort var det gjort. Skönt att tonåren redan är över.

Precis nyss såg hon en katt på tv och då pappan är allergisk följde resonemanget:
- Åh så fin katt! En sån kan vi ha när pappa inte finns längre!?
- Nej men, var ska pappa ta vägen om han försvinner?
- Mäh! I fängelse.

Jaha. Såklart. Var annars?

I övrigt är det mest en evig test av fula ord och uttryck just nu. Allt som hon hör som är skäll på något vis fastnar på bråkdelen av en sekund. Jävelunge och förbannade snorunge från Madicken. Fetknopp från Madagaskar. Dumbom och du är feg från jag vet inte vad. Och mycket annat smått och gott. Svårt att veta om man ska reagera och säga till eller bara låta det passera för att inte förstärka med uppmärksamhet. Den sanna testerskan är i sitt esse.