måndag 26 april 2010

Talang 2010

Idag på målarkursen frågade min målarfröken mig om jag målade en dinosaurie när jag målade en fågel. Man kan lätt tänka att jag skulle gå en stenkastningskurs i stället.

Jag kommer att sakna att vara helt talanglös när tillfällena att visa vad jag inte kan är över!

torsdag 22 april 2010

Vår ute, vår inne

Med nystädad källare för mannens musikaliska behovs skull kändes vårrensingen påbörjad. Idag firade vi in våren med sovmorgon (intet nytt), lång skön frukost i familjeharmonisk atmosfär och sen på med galonisarna för en cykeltur till vänner. Mitt i påklädningen ringer en sisådär 5 människor och M hinner nästan springa till grannkommunen medan han väntar på sin mor. Men väl framme värmer solen fräkenlovande gott mot altanen i söderläge och avklädd till t-shirt och med kaffekopp i hand känns livet extra vårljuvt. Barn som roar sig själv och leker i sin egen lilla utehörna; springer omkring och kollar kaniner, gungar och skottar fram sandlådor känns lite som belöning efter vinterns glåmighet och lek inomhus.

På eftermiddagen levererar svärmor sista skenan för att kunna fortsätta med klädkammaren och så kommer kär gammal vän på besök med sin lilla skönhet efter stor umgängestorka! Hur kan man bo i grannstäder och ses så sällan som en gång i halvåret? Motiveringar saknas. Vi har sedan lyxat både med smoothie och prommis i solskenet samt lekparksinvigning och utegrillade hamburgare till middag följt av en rejäl uppruggning av smutsiga barn som nu är som nya och redo för nya äventyr.

Det närmsta i ordningen verkar bli ett flyttassisterande sådant i Jokkmokk. Blir nog spännande för både mor och dotter men mest för min andra kvinnliga hälft som ska stå ut med oss... Känner ni inte hur våren får en att vilja ha små spännande utflykter och påhitt på agendan så gott som hela tiden!?! Som om det sen inte vore nog med Lapplandsexotism så blommar de där små blå blommorna mot väggen också. Nu måste det väl ändå vara officiellt!?! Dags för vårskrik.

måndag 19 april 2010

I... vems namn?

I fredags fyllde en kär släktmedlem jämnt och vi var bjudna på kalaset. Stora tjejen var i himmelriket då godisskålen stod mycket nära och fikafaten var så välfyllda att bageripersonalen skulle ha fått prestationsångest. Mitt i det glada, uppsluppna vimlet hör jag så dottern avlossa Varsågod-skottet till samtliga festdeltagare på ett något oväntat sätt:
- Nu äter vi i Jesu namn!

Moahaha. Var kommer alla idéer ifrån? Kan inte skryta med att vara någon större inspirationskälla i ämnet men någon i umgängeskretsen måste tydligen ha gjort avtryck!

För övrigt så sitter jag nu här vid datorn en måndag som egentligen lovat varm luft och god mat på en helt annat plats. Vulkanaskan hade inte kunnat flyga runt vid en olägligare tid. Farväl Sevilla och Feria de abril! Arbete pågår för att hitta nya resedatum men det känns så avlägset! Mardrömmen vore dock att bli fast där nere längre än vad som egentligen var tänkt så det blir nog till det bästa det här trots allt!

Nu somna vi i Jesu namn. Amen och gonatt!

tisdag 13 april 2010

Om att skilja agnarna från vetet

Vår lilla bästis som nyss var så sjuk och låg med slangar i sin lilla kropp på en barnavdelning är nu så långt det läget som möjligt är. Första veckan hemma var bra men orkeslös då han inte åt och hade skippat detta i ca. 2 veckor (sjukhus+hemma). Go och glad, men trött och lite vinglig på benen. Tack och lov, som alltid, med vattenflaskan i högsta hugg för ständig vätskepåfyllning. Magen strejkade lite av antibiotikan och middagsvilostunderna blev långa och två.
Nu så här en nästan en vecka efter medicinkursavslut så undrar jag om någon bytt ut mitt barn mot ett annat liknande. Frukost, lunch, mellis, middag vuxenportion. Glad sång efter nattsömnen, stojigt bus med storasyster och häng på dörren för att ta sig ut så snabbt som möjligt. Massa tid ute med plask i de gigantiska pölarna utanför huset och tillbaka till en vilstund per dag, förvisso lång men bara stärkande. Absolut fullt hålligång från morgon till kväll och trots att kroppen visar några kilon mindre så är återuppladdningen nu hundraprocentig. Barn alltså. Wow. Pigg som en mört, stark som en oxe, hungrig som en varg, glad som en lärka, flitig som en myra, hungrig som en varg, törstig som en kamel, som en kalv på grönbete, modig som ett lejon och allt det där (lite kall som en fisk också med stundom blå läppar, händer och fötter). Och jag bara - stolt som den tuppmamma jag faktiskt är!

Inte ett rätt.

Dottern pratar om tiden då lillebror "låg i pappas snopp, nej pung, hur ser en pung ut mamma?" -> vill googla pungbilder och jag nästan kräks av alla äckliga bilder på sjukdomar, vårtor, bölder och elefantvarianter hit och dit. Hon fortsätter med att hon ska berätta för sin nya "frök" (entalsslutsats från bestämd form fröken?) om detta och går vidare med att vi ju träffade fröken från öppna förskolan den där gången vi var i kyrkan och "skulle begrava Vs (kompisens) bebis". När vi i själva verket var på dop för hans lillebror. Sen bestämmer hon att hon ska börja säga pahta-koj åt pasta och korv som hon gjorde när hon var liten. Precis som hon gjort med sina mor- och farföräldrar som numer blivit mommo-moffa och fammo-faffa. Treåldersnoja???

fredag 9 april 2010

Lekande... lätt?

Veckan har spenderats på gammal hemmaplan med fina vänner och trots att vädret inte varit tipptopp så har vi haft det riktigt skönt och framför allt trevligt! Massa utetid, bl a i ortens pulk/slalombacke, på skoter på älven, vid grillplatsen och i vedeldade bastun, med stundom hängiga stundom hyperaktiva stundom genomhärliga barn och citaten har samlats på sån hög att de flesta redan suddats bort från minnesbanken. Några finns kvar och de får sammanfatta veckans höjdpunkter:

Gullungen A och egna T sitter vid elden, grillar korv i tillfälligt kindvärmande solsken och lyssnar uppmärksamt på kompispappans skämt med efterföljande skratt. T skrattar med som hon brukar när någon skrattar men A tittar bara allvarligt upp och säger:
"Det där var inte jätteloligt pappa!"

Så igår kväll ville stora barnen väldigt gärna spela spel och så olämpligt som det nu kan vara med två små allpillare i farten i samma rum så försökte de kloka inblandade mammorna avstyra genom att leka "roliga lekar" i stället.

Första tagning: Lappleken. Kroppsdel mot kroppsdel med lapp emellan. Hur många kan ni hålla? Vi ger instruktioner och säger Hand mot Mage. A tittar på oss som att vi inte är kloka och tittar sedan treårstjurigt/förläget undan och springer iväg. Kompismamman ställer upp som stand-in. T blir sur för hon vill hålla lappen mot magen själv med BÅDA händerna. Just det ja.

Andra tagning: Viskleken. Vi sitter i ring och ska viska i varandra öron och kompismamman ska börja säga något till sonen. Han i sin tur flyttar då ut ur ringen och tittar sedan treårstjurigt/förläget undan och springer iväg. Hon viskar då i stället till T att "Vi ska snart äta efterrätt" jag får höra "rararara efterrätt" och leken är över. En kvart senare när vi sitter vid middagsbordet och äter efterrätt frågar T mycket fundersamt: "Varför viskade du egentligen, *kompismammans namn*?"

Man kanske skulle säga att våra försök att hålla ställningarna som roliga lekmammor misslyckades en aning. Det dröjer nog några år till nästa gång faktiskt... men vi kissade nästan på oss av resultatet!

Så när vi kom hem nu idag så hade jag lovat att T skulle få se på musikprogram med oss innan hon gick och lade sig och då blev hon med ens dansprimadonna som tog på sig pyjamas, finskor och halsband i håret. Hon stegade fram till spegeln och ropade ut: "Nu är det dags för dans! Hej, vem är du, jag har aldrig sett dig förut." Sen går hon fram till soffpositionerade pappan: "Dansa med mig! Jag är tangotjej!" och drar ut honom på dansgolvet aka vardagsrumsgolvet för en vild tango under gurglande skratt. Jag blir fortfarande bubblande glad när jag tänker på det och tänker att det minsann är ganska skönt att ha en treåring som inte är lika mycket... treåring längre!

Minnesbild från veckan: Mannen förbisusande i den svarta plastpulkan med fart från toppen och de långa benen som utstickande styltor rakt framför sig. Gång på gång på gång. Det var lite komedifilm över det hela. Vuxet höghastighetslångo i periferin over and over. Roliga grejer!