Fredagsmysigt tips

Vi äter ofta smoothie till fredagsmys men i veckan läste jag tips om snabb mangoglass i Buffé och tänkte testa det som omväxling. Grymt snabbt och helt fantastiskt gott!
Köp frusen mango i bitar och en vaniljkesella. Gå hem. Stoppa i mixern. Mixa och servera med färsk mango och hallon. Häll eventuellt i lite vaniljyoghurt om glassen behövs "spädas ut". Hur gott som helst och inget hyperaktiverande socker i barnen innan läggdags. Tokgott!

Waterworld

En nattlig krasch. 150 liter vatten i pannrummet och en, inte så stilla, undran om allt ändå kanske möjligtvis fungerar som det ska.
Vattenberedaren bestämde sig för att släppa från väggen i natt, landade på anslutande rör och nu håller vi alla tummar i världen för att vi ska slippa köpa nytt sånt där skittråkigt. Gör det ni också, vetja!

Ny dag, nya kubikmeter

Så kom då ytterligare en dag med erbjudande om tung och svettig skottning. Jag kan inte annat än att fundera på hur vår gård kommer att se ut i mars om inte snön slutar att falla decimetervis snart. Fint, men svårt att göra av med. Får väl se det från den ljusa tiden och öva mig på att använda mitt nya objektiv för att föreviga istiden.

Kidnapparmamman

Ni vet i torsdags, när jag skrev om den fantastiska turen till stora affären och de mångna barnautbrotten, då glömde jag att skriva om att jag nog mest troligt dragit på mig en misshandelsanmälan från kringströvande handlare. För då, när vi gick ut med vagnen och livet var som värst för vår storasyster för att hon inte fick vatten på rätt sätt så trumfade hon med sitt bästa vid påstigning. Hon själv satt i bilen, jag försökte ta på henne bältet men det gick sådär då hon var en arg fjäder som försökte kasta sig ur bilen för att få vatten / inte följa med hem eller vad det nu kan ha varit. Jag försökte lyfta in en påse varor i baksätet över henne då hon skriker:
"AAAJ mamma! Sådär gör man inte! Man knuffas inte!" och sen kom det som jag kan skratta åt nu men som jag just då såg som föga komiskt:
"HJÄÄÄÄLP! Kan inte någon hjääälpa mig!?" med drama och panik i rösten.

"HJÄÄÄÄLP! Kan inte någon hjääälpa mig!?" Detta upprepades från att jag äntligen fått in henne i bilen och sen, med hennes ansikte och händer tätt emot rutan, över hela parkeringen och ut på den stora vägen. "HJÄÄÄÄLP! Kan inte någon hjääälpa mig!?"

Eeeh? Var lär man sig sånt när man är 4 år? Trycka på svaga vuxenpunkter, 15hp? Nu efteråt skrattar jag åt händelsen men undrar var våra konflikter kommer att leda oss härnäst. Själv tippar jag någon psykiatrisk klinik eller fängelse. För mig alltså. Fina, dramatiska, stora, arga, smarta tjejen - hon blir säkert politiker.

Hajba, hajba.

Från att, mer eller mindre, ha satt det här med aja-baja (baja-baja) så har vår lillebror nu övergått till den betydligt mer festliga varianten hajba-hajba. Han surrar oss halvt sårörade och får oss alla att skratta med sina roliga ord och påståenden. På dagis "klagar" de just nu på att matron försvann när han hittade sin pratlust, den försvinner liksom inte för en enda vaken minut sen sekunden den dök upp i våra liv. På gott och på ont. ;)
Hörde just inifrån toaletten: "Näe vovven, inte så. M bajsar. Stanna där. Ligga golvet. Hajba, hajba."

Jag hade tidigare idag önskat att hajba, hajba hade varit nog för att lugna den smått hysteriska flicka jag fick med mig på veckohandling. Vill ha det, vill ha det, får inte, UÄÄÄÄÄÄ. Dumma mamma. Vill ha nötter. Ok, en sort, några. NEEEEEEJ. Inte den. UÄÄÄÄÄÄ. DUmmaste mamman i världen. UÄÄÄÄÄÄÄÄÄ. Panikgråt och evigt nej. Törstig, vill ha vatten. Nej, inte ur den muggen. UÄÄÄÄÄÄ.
Halva den stora affären stannade upp och tittade medlidsamt på oss (henne eller mig, jag vet inte?) med ett snett litet leende. Svett och ont i huvet. Alldeles för arg. Helst i bilen där skrikandet och alla arga, elaka ord aldrig slutade. Slutade som vanligt i ångestfyllda tårar från hennes sida och "Förlåt, förlåt, du ÄR snäll, du är inte världens dummaste, jag älskar dig". Kanske inte världssmartast att ta två dagiströtta barn på veckohandling en torsdag eftermiddag kl.15 men det passade så bra efter våra läkarbesök och jag trodde vi skulle fixa det galant efter senaste tidens lugna gata.

Önskade också att orden haft effekt igår eftermiddag, i andra sammanhang, då frustrationen och förmågan att nå och förstå varann kändes total. Känns som att driva saker mot en stenvägg och tappa all energi, gång på gång. Hajba, hajba.

Hormonell - vem, jag?

Jag vet inte vad det är med mig (och nej, jag är INTE gravid) men mina tårkanaler öppnar sig visst fler gånger per dag än vad någon trodde vara möjligt. Bara ikväll grinade jag först i hyfsat icke-sorgliga Inception, sedan i UNICEF reklamen som konstaterat att ALLA barn ska få finnas och så nu igen då jag tänker på den reklamen. Det rinner till varje gång någon har varit minsta lilla snäll eller fin mot någon annan, när någon far illa eller vid blotta tanken på att någon någonstans eventuellt far illa någon gång. Jag bölade i veckan till animerade Up och hade jag inte haft videokameran som skydd på barnens luciafirande hade jag snyftat än. När jag såg Svinalängorna i onsdags kom det så mycket att behån blev blöt (tårarna rann alltså, helt sexigt, ner utefter hakan och droppade ner i urringningen och fejkade badstatus på mina underkläder).
Jag köper väl att jag är så här litegrann då jag börjar vänja mig vid att alla mina känslor alltid kommer hundra procent påslagna men (vid min Gud!) det här känns inte normalt.
Frågan blir alltså: hur slår man av hormonerna, eller vad det nu är som gör att jag är en sån grinmaskin? Finns det tips för sånt? Typ bita sig tills man blöder i kinden och tänka på krig eller koncentrationsläger. Risken är väl då bara att jag gråter lite mer.

Liten nej-sägare blir stor

I jul har det hänt några stora, bra grejer på lillebrorsfronten. Nummer ett: han är torr. Vi behöver således inte köpa dyra, miljöovänliga blöjor mer utan kan lugnt vila i det faktum att vi nu har noll stycken blöjbarn. Känns som ren och skär lyx att båda våra barn bestämt sig för att rata blöjan från 2 års ålder och ägna sig åt annat (som att skrika nej till sina föräldrar, vilket bägge gillar skarpt). Mäkta imponerande faktiskt då han generellt under jullovet sovit mellan 20-10 och ändå lyckats hålla tätt på natten.

Nu har han dessutom insett att man kan kalla sig själv för Jag. Lite tråkigt kanske då han varit bedårande gölli när han benämnt sig själv med ditt namn med N i stället för L i hela den här kan själv-grejen som nu pågår.

"N s/hälv. Inte hämpa!" = Hjälp mig inte jag fixar det här.
"Topp. Tanna hemma! Inte föja N. (Joo mamma, föja.)" = Följ inte med mig, jag gör det här (men blir lite mammasjuk och ändrar mig i sista stund).
"Där var den! N bäla." = Åh, den där som jag sökt så länge, nu är den min och ingen annans.
"NÄE MAMMA! N!!!" = Fattar du trögt, jag sa ju att jag skulle göra det själv!

Annat vanligt förekommande:
blam = barnprogram, blAn = banan, inte, gummi = tuggummi, balett = tablett, gogi = godis, glass. Bara bra och fina nyttigheter alltså.

Annat karaktäriserande är det sursura ansiktet som rynkas ihop vid minsta motgång och gör honom oemotståndligt söt men arg om man skrattar "Inte klatta, N aj!" och att han vill vara vaken (= naken) all sin vakna tid. Vårt finaste lilltroll.

Rå fisk

Uppvärmning med jobb stod på dagens att-göra-lista och det kändes helt ok. Var först 100% ofokuserad men fick till en hel del till slut i alla fall, halvtidsvilade med sushilunch och shopping light och sen var jag på topp igen. Kändes som en bra smörjning innan kvällens surströmmingsmiddag och sedan såklart den sedvanliga fredagskraschen.
Så nu sitter jag här, med skottad gård i ett tomtefritt hus och siktar på att kunna alla frågor i På Spåret med en hel helg kvar att suga på.

Mycket vill ha mer.

Laddar för workety-work genom att städa källaren. Hoppas det funkar för jag vill egentligen vara ledig myyyycket längre, att vara två vuxna hemma i två hela veckor är som jordgubbar i juli!

76.75

Som ett försök till nystart efter helgernas alla matfester satsade jag på ett spinningmaraton idag. Tre timmar på cykeln och nästan åtta mil. Det var ungefär så mycket jag orkade den här dagen. Nu har jag huvudvärk och är bjuden på fest. Smart drag det där med nystartstänkandet.

Det verkar ha varit ett lååångt år i år.

Jag tänker varje år att jag ska skriva en kort sammanfattning om vad som hänt mig och människor omkring mig under året som gått men varje år glöms det bort i massorna av annat. Tänkte råda bot på detta i år för att faktiskt minnas det fina år som varit.

Årets happening:
Fick äran att få rollen gudmor till ett mångkulturellt underverk. Med pompa och ståt firade vi, bar kors och hade oss. Jag fick tillåtelse att kalla mig fadder på grund av bristande gudfruktighet. Allt som allt: mycket fint och hedervärt.

Årets beslut:
No more sova dåligt. Har harvat runt som en propeller i min säng i en sisådär fem år med mycket varierande, alltid dåliga sovresultat. Efter två prat med en man med hjärnkoll bröt jag upp med det gamla. Vilken grej!

Årets insikt:
Efter att jag börjat sova bra har jag onekligen börjat bete mig lite bättre också. Lustigt det där med att man inte riktigt inser den fulla vidden av god sömn förrän man får sova. Mer sömn, mindre irritation. Who knew?

Årets materialist:
Kunde bara inte gå tillbaka till PC då min gamla Mac la av. Efter inre pengar vs. suveränitetsdebatt blev det ny Mac + en liten till vardagsrummet. Vi ser nu alla Play-kanaler och program direkt i tv:n och arbetshörnan har aldrig sett snyggare ut.

Årets besvikelse:
Väntade pengar uteblev och blev till ett riktigt smolk i den professionella bägaren. Surt sa den spanska räven och började planera filmstjärneroll som tröst.

Årets resa:
Blev nog, trots vissa bakslag (bland annat i form av askmoln av alla de slag), till söderns huvudstad. Jag är hopplöst förälskad i byggnader, kultur, mat, fina affischer och snack. Snack, mmmm. Och så hon, min andra halva som jag reste med mest. Fin hon också. Huvudstadsresan med storasystern i familjen var inte fy skam den heller men snacket alltså, går bara att mäta på passionometer.

Årets bok:
Skrevs nog inte 2010 men blev nog ändå den som påverkade mig mest under året. Lyckan, kärleken och meningen med livet. Mest för att den nog fick mig att tänka på mycket som jag på något sätt är mitt uppe i att tänka lite nu som då. Definitionen på begrepp, tankar och värderingar lite tillvridna och tänkvärda på ett lättillgängligt sätt.

Årets idé:
Insikten om att man inte kan ha en timring stående på gården som får agera sovstuga för resande en par, tre gånger om året kändes skön. Beslutet är taget och nu kommer den vedeldade bastun att göra sitt välkomna intåg i våra liv. Förr om du frågar mig, senare om sambon får bestämma. Hans "bearbetning" av nyheter tar inte fem sekunder som det gör för mig. Synd det där. Men i vår, då blir vi med bastu.

Årets projekt:
Med sovrum och klädkammare färdigfixade fick vi till vår arbetshörna. Här ryms all vår viktiga pappersexercis och vi kan surfa och pyssla obegränsat. Inte bara behövligt utan snyggt också. Bra gjort vi!

Årets värsta:
Gökskallarna som stod för den aningen förändrade parlamentariska situationen genom sitt sha-la-la-la-röstande. Jag skäms något fifaniskt över att det fick hända i Sverige. På ett mer personligt plan är nog det värsta att jag blir sämre och sämre på att hålla kontakt med mina långväga kära och nästan aldrig pratar i telefon längre. Det finns så många guldkorn som jag saknar och tänker på men som aldrig får veta det, fy skäms på mig.

Årets obegripliga:
Att vara hemma med båda barnen var verkligen helt fantastiskt roligt, jobbigt, skönt och gav helt nya perspektiv på de två små nya människorna i vår närhet. Hela den här 15-timmars-debatten om hur fruktansvärt hemskt det blivit när man nu måste ha barnen på förskolan fem dagar i veckan och bara tre timmar om dagen blev således, för mig, aningen absurd. Jag fattar inte. OM det nu är så jobbigt att gå upp, lämna barnen, gå hem för att sedan nästan direkt gå tillbaka och hämta dem igen är mitt tips: ha dem inte där då. Jag förstår inte när hjärntvätten att vi "måste" ha barnen på dagis till vilket pris som helst tog plats. Fint om det funkar för vissa men vad är det att bråka om? Alternativet är väl enkelt? Det finns väl inte en unge i världen som inte klarar sig utan förskoleplats, helst inte då alternativet är att vara hemma med mamma/pappa och syskon. Känner mig fortfarande som ett gigantiskt frågetecken över att de upprörda känslorna stormade Sverige som aldrig förr.

Årets hemvändare:
Lillebror. Kanske vi får se honom lite oftare nu!? Det kanske hamnar på listan för nästa års mest välkomna förändring.

Årets glädjetjut:
De många förlorade centimetrarna satt fint efter två graviditeter som inte gjort några underverk för bekvämligheten. Hoppas jag får tjuta igen i vår. Nya utmaningar, nya mål - leder nog till glädjevrål. Eller nåt sånt.

Årets gourmet:
Mat är sjukt gott i alla former men hörni plockmat alltså; visst slår det väl allting annat!? Ostar, skinkor, räkor, tomater och små knyten och rullar. Vattnas ju bara man tänker på det. Alltså blir årets gourmet playan i Vavarenudethette. Sjuhuhukt gott!

Årets köp:
Det blev inte en, utan två slalomutrustningar på målsnöret. Längtar som fasen efter en familj i pisterna och nu är vi tamejtusan ett steg närmare. Både jag och mannen är supersnygga i våra nya grejer och det måste göra susen för åkningen tänker vi oss. Helst jag som inte åkt sen högstadiet. Peppad men Bambibent.

Årets låt:
I like to move it om man frågar barnen och budskapet i titeln kan jag väl skriva under på som årets grej även om man frågar mig. Annars tycker jag nog, lite oväntat, att Robyn gjorde en grym comeback på gilla-sidan.

Årets klantigaste:
Genustänket alltså. Vad är det med det egentligen som gör det så svårt för så många? Männen med ölen i handen framför tv:n då kvinnorna styr i köket. De våldsamma pojkarna som ursäktas av fröknarna med att de "bara vill leka nära". De manliga kollegorna med, inte bara högre löner, utan också annan tilltalston och respekt än de kvinnliga. Familj som "tycker synd om" då mannen förväntas göra samma. Kanske jag skulle döpt kategorin till Årets kräkframkallande och bett om lite skärpning i leden!

Årets överraskning:
Att jag, efter gymkortets utgångsdatum, självmant drog på mig löparskor och joggade mig genom hela sommaren. Att peppen blev ljudbok i öronen och sköna träningskläder. Att jag förberett mig inför vårens start med nya skor och distans- och tidsmätare. Årets chock verkligen. Årets chock.

Årets slit:
Att ha en 3-åring som lider av ständiga hormonsvängningar och är mestadels arg, frustrerad och ledsen med ofattbara utbrott är bitvis oerhört påfrestande och en liten sorg i själen. Så mycket ilska och lidande i en sån liten kropp. Det svåraste i år har nog varit att försöka bemöta utan att bli till en 3-åring själv då tålamodet brister och man redan haft samma konflikt och diskussion arton gånger samma dag. Ibland med bristfälligt resultat. Man kan bara göra så bra man kan men misslyckanden och brist på tålamod har absolut känts slitiga i perioder.

Årets person:
Här finns så många att välja bland men just i år känns det nog ändå som att valet är relativt enkelt. En kär vän som definitivt blivit kärare under detta år som blev lite av ett parhästår med denna ljuvliga brud. Vi har delat motivation, situation, irritation, relation, inspiration och inte minst transpiration. En utmanarnas mästarinna. En husvagnarnas drottning. Rolig att skratta med. Klok att lyssna på. Medhållande att avreagera sig med. Fin att titta på. Snabb att gå med. Bra att ha i alla lägen faktiskt. ♥

Årets klubb:
Kan nog mycket väl bli Rastlösa Anglofiler. Jag avvaktar och återkommer.

Årets blogg:
Lätt Underbara Clara. Alternativet du älskar kallar hon det och jag är benägen att hålla med. Lite loppis, lite pyssel, ekologiskt, fina bilder, stor mage, kreativitet och bra idéer. Fem träd av fem möjliga.

Årets känsla:
Som vanligt svårt att reda ut begreppen här. Mycket av allt. Skratt, tårar, irritation, ilska, lycka, rubbet. Men allt kan nog ändå sammanfattas i tacksamhet.
Tacksamhet över att det faktiskt är jag som lever det här ibland överjävliga, men mestadels fantastiska livet. Tacksamheten över att leva i den här fina familjen med två galna barn som ibland tar knäcken på varann och på sina föräldrar men som mest är galna som "i springa runt nakna i huset, hoppa från borden och dansa vilt till I like to move it, move it"-galna. Som retar gallfeber på varandra men vill ha varandra nära och som tagit syskongrejen ett snäpp uppåt, framåt under året som varit.
Över mannen som gör allt för oss, som är andra delen av lapptäcket i det pussel som är vårt ekorrhjul. (Allt behöver väl ändå inte vara begripligt.) Att han är min raka motsats visar sig ofta vara precis rätt val och under det här året har det många gånger visat sig ytterst behövligt. Att vi alla mår bra. Tillsammans.
Över mitt jobb med fantastiska kollegor som är kloka, smarta och snygga och alltid bjuder på gapskratt i arbetsrum av diverse slag. Mitt hus som står här och blickar ut över lugnet och ron och som snart bjuder mig på själsrenande bastubad vid vattnet. Vår familj som ställer upp till obegriplighet och barnvaktar, skjutsar, matar och ger kärlek. Våra vänner. Nya och gamla, grymma hela bunten. Som i grymt groovy att cirkulera med. Coola katter allihop. Men mest av allt hjärtvärmare i blåsigt väder.

Och så slutligen då:
Årets julklapp:
I år hyrde vi ett ställe där hela släkten skulle rymmas för att fira jul tillsammans. Vi åt, skrattade, tävlade, surrade, åt lite till, spelade spel, tomtade och mådde allmänt skönt. Kunde inte ha kommit finare inslagen om du frågar mig.

Puh. Måste jobba lite på summeringen inför nästa summering.
Gott underbart 2011!