lördag 22 oktober 2011

Vila du nu där ensam!

Vi hittade en död fågel i morse, jag och barnen. Såklart var vi tvungna att begrava den. Vi gick till skogs och grävde ner den i en lövhög, satte dit några fina pinnar och så sjöng T en av alla hennes hittepå-sånger med begravningstema.

Vi stod tysta en stund och som avslutning säger hon högtidligt:
- Vila i fred. Adjö lilla fågel.

Fniss. Tur att just jag fick världens roligaste barn! :D

torsdag 20 oktober 2011

We're like this!

Jag och barnen är på skogspromenad då jag och M hamnar lite på efterkälke efter storasyster med kompis. Han säger:

- Nu är vi ensamma i skogen.
- Mmm, fast vi är ju inte ensamma för vi går ju här tillsammans.

Han tar en liten paus, stannar till och tittar på mig (beundrande tål att tilläggas):

- ÄR du min bästa kompis?

Sen funderade han lite, vi gick en bra stund och så försökte han berätta något som jag inte riktigt förstod men som slutade med:
- Käl i mig, käl i dig.
- Jaha, menar du om vi är kära i varandra.
- Jaa.

Stort, lyckligt leende ansikte och mammahjärta. Undrar hur länge man får spela den rollen i en liten pojkes liv?

Tur man har någon som avgudar en. En bra boost så här i höstmörkret! I morgon ännu en boost med tre supersnygga brudar som kommer på mat och prat, kanske ett bastuaggregat, men inget barntjat. Tjoho för helg!

söndag 9 oktober 2011

Finaste, fränaste, fräckaste, färskaste femåringsfiluraren!

Nu har hon fyllt fem vår stortjej. Jag har inte riktigt hunnit med att vara så nostalgisk som de andra födelsedagarna i mina barns liv då mina dagar snurrar så väldeliga snabbt just nu att jag bara tar dem som de kommer utan vidare reflektion. På sin födelsedag då vi väckte henne med "Ja må hon leva" meddelade hon först att hon hellre hade velat höra "Vad är det för en dag?" och sen, i ett glatt utrop, att: "Men mamma! Jag är ju fem år nu. Nu klarar jag allt själv!" och ungefär där befinner vi oss nu. Med en tjej som klarar nästan allt, som har skinn på näsan och är arg och glad om vartannat.

Alla kalas är nu avklarade och hon har blivit så in i baljan firad av fint folk från både här och där så nu kan vi landa tungt i en par dagar innan nästa avbrott i vardagen. En krock i planeringen och barnen hamnar hos mormor och morfar en halvvecka medan jag och mannen befinner oss på olika håll i landet. Hjulet rullar på; fort, fortare, fortast.