torsdag 30 juni 2011

A-Ok.

Golvskivorna på gång nu. Äntligen. Gårdagen bjöd på miljoners motgångar; alla reglar som tidigare varit i våg var inte längre det och vi fick gräva bort allt spån och börja om samt förstärka upp på fler ställen. Svårt att inte tappa sugen sådana dagar. Men så kom våra räddande änglar tillbaka i dag och vi fick pussla på med golvvärmeskivorna som ska skarvas både hit och dit medan pappa fixade golvsnutt i skafferiet (som ska bli köksvänlig utgång till inglasningen) och mamma badade med barnen.

Det räntar fort när man är fyra vuxna och nu så här efter diverse kvällspyssel är känslan av otillfredsställelse borta. Vi har till och med hunnit på båtutflykt med goda grannar, bad på östrand som besöktes av renar och middag i skön eftermiddagsbris. Barnen somnade som stenar och nu drar vi snart med dem ned i källaren för en sval natts sömn. Svårt det där med nattlig medelhavsvärme när man helst vill ha minusgrader i sovrummet.

onsdag 29 juni 2011

Stopp i nagens lamm!

Lillebror har börjat vara nästan treåring. Han är strålande glad ena stunden, citronsur den nästa. Kniper ihop lillmunnen till en argsymbol och tittar demonstrativt ner i backen. Skriker till lite då och då och härmar någon moralisk ramsa som i vanliga fall nog kommer från min mun. Han blir oerhört förnärmad om någon säger till honom på skarpen, mer när utomstående gör det förstås, men också om vi låter lite hårda och gråter då högt och länge. Nyttigt.

Han älskar att hjälpa till med att bära, fixa, hämta, ställa undan. Helst kroppsarbete som att kasta ved, bära brädor eller köra bort skräp.

Orden och uttrycken rinner och bubblar över nu. Oftast blir det rätt men ganska ofta fel också. Prepositionen i används till allt "Titta på mig! Jag ligger i kudden.", r blir l "jag sågde fyla vattenskotlal i vattnet!" och sångtitlar blir till egna slutsatser "Lullen" - Vyssan Lull, "Stlålal" - Det strålar en stjärna osv.

Storasyster är såklart fortfarande bäst och med stigande ålder leker de mer och mer, bättre och bättre med varann och busar och skrattar som tokar när de inte retas och är arga på den andre. Det är fint att se dem tillsammans, mer så än vad jag kunnat tro. Han spexar och skämtar och får oss alla att skratta, till och med när storasyster håller på bli arg kan hon avledas och börja skratta i stället. Otänkbart för ett halvår sen.

Storasyster är för övrigt också i mycket god form just nu (förutom att hon alltid vill ha mer, ingenting räcker; mer glass, längre hos kompis, fler vattenballonger, mer tid i vattnet) och är sällan vansinnesarg längre. Något jag knappt vågar andas högt om för jag vet ju hur det har gått förut. Under senaste dagarnas värmebölja så har det kommit ett par utbrott i storleksordning större men nu kan hon lugna sig lite fortare och inse att förlåt och kramar faktiskt hjälper efteråt. Fortfarande mycket "Stopp i nagens lamm!" alltså (Ms egna polistolkning) men det är betydligt mer lättlevt hemma hos oss just nu!

tisdag 28 juni 2011

Lite fullt upp bara

Efter helt fantastisk utlandsresa med ännu mer fantastiska vänner så har livet minst sagt varit lite andan i halsen-framkallande. Avslut på jobbet och förskolan. Uppstädning och hopsamling. Lukten av hägg och sen syrén. Allt sedan resan har vi dessutom, parallellt med livet, börjat förbereda nya köket. Äntligen är det på gång, som jag har längtat efter fungerande arbetsytor! Vi har planerat, beställt (golv, avlopp och kök), rivit, rivit, rivit, sålt, gjort om, gjort rätt. Vi har helt fantastisk hjälp av våra föräldrar om ställer upp på allt och underlättar vår vardag något enormt, annars skulle det här projektet gå MYCKET s a k t a framåt. Nu avancerar vi faktiskt och det är, tro det eller ej, dags att börja lägga golvvärmeskivor redan i morgon. Halleluja!

El, vatten- och avloppsrör dragna, golvreglar förstärkta och tilljämnade, reglar tillagda och spån framochtillbakaskottat ett "par" gånger. Arbete för tre människor i två hela (långa!) dagar. Sån tid sånt här tar. Det är roligt men det tar sin tid, bara problemlösandet tar väl en sisådär en halv dag per dag.

Lite tröstlöst kan tyckas när man är en sån som jag som vill se resultat igår och man tar sig en titt på våra före och efterbilder just nu i projektet. Härligt bara att man kan känna sig så nöjd efter så osynliga vinster. Men idag känns det närmast euforiskt att nästan ha hunnit fram till golvläggning. Tacksamhet till mamma och pappa som allra minst förtjänar epitetet Supermänniska efter dessa dagar.

Ska försöka dokumentera och minnas vår resa men det blir inte mycket tid vid dator nu. Vara med barnen på förmiddagen. Lunch. Hjälp och arbete från efter lunch till sovdags. Stupa i säng och dö en smula av att kroppen inte är van att kroppsarbeta hela dagar. Tungt, fint och roligt. Och dammigt.