Målmedveten typ det där

M gillar att prata i telefon. Han vill gärna prata med alla som ringer hit och ber om att få ringa till alla möjliga, stup i kvarten. Det är inte så att han bara vill prata, han surrar faktiskt på en hel del när han får ringa till någon, kanske något otypiskt en två-åring.
I kväll ville han ringa "molmol" så vi ringde dit men det var morfar som svarade.
-Varsä molmol?
-Hon duschar. Hon har varit ute i skogen och blivit varm.
-Valföl?
-Jaa, det var ju så soligt och så plockade hon lingon.

Till mig: Hon plockade bäl! Jag tlyckel löd lul.

1 poäng pojke som vet vad han vill, 0 poäng borttryckt morfar.

Kvällslektyr

Kalla mig vrickad men lite njuter jag allt minsann! Eller okej då - mycket.

Shabby chic

Vad är det med besattheten att kalla VARENDA djefvla annonsvara på Tradera för shabby chic? Alltså v a r e n d a. Hur mycket här i världen kan egentligen vara så överväldigande chict att man måste beskriva en vanlig vit kryddhylla som skabbhipp? Mitt lättirriterade inre bara undrar.

I jakt på någon hungrig

Vi insåg, sent omsider, att vi nog tagit fram lite för mycket mat idag och försökte ragga rätt på någon som ville slippa laga egen mat så här en helt vanlig lördag. Vi fick faktiskt napp, precis som vi själva så är det kanske så att "alla andra" inte alltid har bestämda helgplaner fast man lätt tror det.
I alla fall så fick vår fixarlördag lite extra guldkant bara genom att addera några fler stolsplatser vid bordet och jag tänker varje gång att "så här borde vi göra oftare". Vilket lätt sätt att lyfta en kväll! Det måste ju faktiskt inte vara iniminstadetalj-planerad helkväll varje gång man står vid spisen, eller ja, i detta fall; vid ugnen. Middagssällskap är helt klart det enklaste, mest lättfixade nöjet!
Det känns bara inte lika enkelt i mitten av november att komma ihåg att någon ens vill gå ut i mörkret och kylan för att äta mat hos någon annan. Bäst att passa på medan man minns...

Upprätad kyl och frys och påbörjad fogning hann vi också med. Men det var precis.

Knackered.

En evighetsvecka det här. Första riktiga veckan efter semester är alltid lika lång. Och tung. Och uttröttande. Mååånga nya kontakter att beta av och skapa relation till. Jag är dödens trött efter bara fyra dagar.

Några fighter också i år om diverse besvikelser, bortprioriteringar, meningslösa möten men också nya grepp och människor som ger energi. Allt i ett sånt där fint litet överraskningspaket.

Nu orkar jag en kopp te och IQ-befriad serie för att sedan smälla av med hopp om en kort morgondag.

Med andra ord

Vi spelar ett spel som går ut på att beskriva en liten bild för varandra med ord andra än vad själva bilden föreställer. Det går jättebra för T att både gissa och beskriva men så kommer hon till en bild där hon säger:

-Men mamma, den här kan jag inte.

Jag försöker ställa lite frågor:

-Hur ser den ut? Vad använder man den till? Vilken färg har den? Och vilken form?

Hon ritar ett långt streck i luften och säger:

-Den är alldeles rak.

Sen inget mer. Stopp på beskrivningen.

Kan någon gissa vad det var hon beskrev? Just det, en liten tant med handväska.

Vi är med vatten!

Nu så. Stort steg närmare slutstation. Vatten och avlopp i gång igen, efter en hel sommar av disk i handfatet i toaletten. Jag tycker nog inte att det känts så jobbigt eller svårt med någon del av renoveringen men nu så här i efterhand, när vi fått på det igen så är det nog vattnet jag saknat mest. Lite bökigt har det nog varit att hela tiden hämta vatten i toan eller källaren och också att inte kunna skölja av/hälla bort i ett fungerande avlopp.

Nu ser det ut som att vi råkat ut för samma öde som både Hiroshima och Nagasaki här hemma. Både på övervåningen och i källaren. Om vi städar till lite i morgon ska det nog snart kunna bjudas före/efterbilder av vårt kök. Det känns lite som att det blir mer "på rikt" då. Håll andan!

Dagens stortjej

På cykelväg hem från middag hos barnens farmor och farfar satt T och klurade på något ett bra tag innan hon berättade:

- Jag har hittat på en saga som bara är för vuxna. Den är väldigt läskig så jag kan inte säga den nu när M hör.
- Jaha, vad handlar den om då?
- Den handlar om farliga doktorer men nu säger jag inget mer för då blir nog M rädd.


Senast när jag frågade barnen om de ville ha glass så drog mamma sitt vanliga:

- Men glass tycker väl inte ni om!?
Svaret (med himlande ögon och attityden "men huuur många gånger ska hon dra det där skämtet!? Vi är ganska trötta på det vid det här laget")blev:
- Men mormor, sluta nu och säg så där!

Dagens bästa

Ser på Godkänd Kvalitetsunderhållning med Dorsin och slås av mannens underfundighet och klockrena formuleringar. Bra sätt att skrattande avrunda en fantastisk semester.

För alla er som funderar på Sverigedemokraternas motto så står det nu efter showen klart för mig att det inte är en onödig massa mångfald utan i all sin sköna enkelhet ren enfald.

Dorsins potpurri av olika operor är också att rekommendera. Och En gaffel kort om ni nu lyckats missat den.

Trevlig jobbstart till er alla!

Ännu ett (två) IKEA-hack

Jag minns att jag i begynnelsen av mitt bloggläsande ibland surfade in på en sida med omgjorda IKEA-grejer som försökte inspirera andra att göra om sina grejer från det stora möbelvaruhuset. Med mina senaste två projekt inser jag att jag snart skulle kunna ha min egen sida med pimpade varianter då alla våra IKEA-grejer här hemma genomgått en ansiktslyftning på ett eller annat sätt. Så här ser de senaste ut:



Pall för att matcha nya köket och vit lampa goes pink. Plötsligt blev de mina på riktigt.

Ps. Har målat fönsterna också

Gubevars vilken skillnad lite vit färg kan göra. Kolla här:

Halvt bortglömda dialogguldkorn

Jag hinner som vanligt inte emellanåt. En halvbarnledig dag idag och vi har fått bort en massa av de tusentals små måla-, spackla-, klistra-, hänga upp-projekt som återstår på listan innan vi är klara. Men snart, snart så går vi i mål.

Under tiden har mina barn varit högst underhållande men jag minns knappt alla tillfällen för att jag inte orkat bokföra så jag plottrar ner några snabba, fina prat med barnen nu för att minnas hur vi har det nu.

En kväll när jag just lagt M sa jag:
-Gonatt M, sov gott, jag älskar dig.
Hans svar fullkomligt osade av självkänsla:
-Gonatt mamma, jag älskar också M.

Idag blev T upprörd för att M inte gillade en viss kaksort och såg irriterad och sammanbiten ut:
-Men mamma, han gillar ju pepparkakor och de här smakar ju som pepparkakor, alltså måste han väl gilla de här också.
Sköna unge! Hon bjuder på många, väl genomtänkta redogörelser varje dag och då jag satte mig här mindes jag flera av dem men de försvann nu helt. Får se om jag har mer tur med minnet senare.

Snart kommer bilder på hur fint vi får i vårt nya kök. Orkar inte kameramixtra nu så jag tar en från förra veckan. Kalla det en liten appetizer. Bon appetit!