tisdag 3 januari 2012

Dagens underhållning

Matbordssången idag kom att bli:

Uppå snippabacken, uppå snippabacken har jag min vän...


Efter det byggdes det en råttfälla när jag och mannen rev ett källarförråd och strax därefter pratade vi kompismoral (varför man inte kan säga "nu vill jag att du åker hem" eller varför det inte passar sig att bestämma sig för att gå ut när kompisen inte är så sugen) och varför det är fel att slå och hota sina föräldrar för att de ibland vill säga nej till saker man inte får göra när man är fem.

Fullt upp alltså.

söndag 1 januari 2012

2011

Med samma kategorier som i fjol har det så blivit dags för detta års sammanfattning. (Som jag nu en bit in i februari ser att jag missat att publicera. Det blir ett hektiskt år!) Ännu ett år att minnas i raden men ett lite extra minnesvärt och lättgående sådant. Ett guldår helt enkelt och jag förväntar mig nu inget mindre av 2012.

Årets happening:

Åh, jag vet inte riktigt men en av de finaste kanske ändå får bli mitt och mannens 10-årsjubileum. Vi har haft ett fantastiskt bra och samspelt år och vissa dagar känner jag mig fortfarande lika kär som för 10 år sedan. Fint att vi valde så bra efter det där första nervösa mötet i december 2001!


Årets beslut:

Att det var kökets tur att ansikts- och skelettlyftas. Livskvalitet på vardagsnivå att ha ett fungerande matlagarställe som dessutom är pastelligt och snyggt. Halleluja!


Årets insikt:
Jodå. Jag blir bara bättre med åren. OCH. Fyfasen så mycket man hinner när man har småbarn.

Årets materialist:

Vi har drömt och spånat om bastu; huruvida vi skulle kunna få till något bra av den sovstuga vi har stående på gården eller om vi skulle bli tvungna att hitta ett alternativ. Plötsligt så har min pappa hittat ett fullgott exemplar till oslagbart pris som blivit hitfraktad precis innan årsskiftet. En del jobb kvarstår men så fort vi hinner och har lust så hamnar den på sin plats vid vattnet och lovar mången fin bastubadarstund framöver. Lätt bästa köpet.


Årets besvikelse:


Måste nog en del av tänket och fasonerna på min arbetsplats ha stått för. När saker inte fungerar som de ska, är ineffektiva och dessutom inte jämställda för fem öre så vill jag gärna ändra det finstilta i kontraktet. Jag älskar mitt jobb men många tankar har detta till trots ägnats åt att fundera på alternativa yrkesbanor. Ordning i leden, tack.


Årets resa:

Jamen, jag och kollegan fick ju, efter många timmars förberedande arbete, pengar för att kursa utomlands och det var berikande värre; både ur vänskapssynpunkt och å yrkets vägnar. Den smått magiska atmosfären i staden bidrog den också. Det uppföljande samtalet med bidragsgivaren var dock inte lika angenämt så ska man nu jämföra och utse en årets resevinnare så måste det nog ändå bli Mallis med familjen och de goda vännerna i maj. Halvfint väder har inte så stor betydelse när man är i gott sällskap och barnen är nöjda med det eviga poolguppandet även i mulet väder. En kaotisk busstripp till Palma står för några minuspoäng men totalt sett så var det en veckas fullkomligt njut. Matbuffén var inte av denna världen, barnen var glada och underhållna och de vuxna läste och drack nåt glas rött i den spanska försommarkvällen. Bäst av allt: semestern började nästan direkt efter att vi återvänt. Bästa, bästa.

Årets bok:

Hinner fortfarande inte läsa en tusendel så mycket som mitt forna jag gjorde men några böcker hann det i alla fall bli och en av de böcker jag tyckte mycket, mycket, mycket om var The Help om vänskap och revolt i den amerikanska, segregerade södern.

Årets idé:

Lite samma som förra årets: julfirande ihop med allihop i slalombacken med tjocka släkten. Det blir nog sista gången det händer så vi passade på att äta lite extra mycket för säkerhets skull.


Årets projekt:


Köket. Verkligen alltså. Köket. Vi har ett nu. Som funkar. Där man kan laga mat och stå två personer bredvid varandra. Inga klinkers och halvcentimetersfogar så långt ögat når. Sammanlagd ledighet: åtta veckor och med vårt eget samt föräldrarnas slit så klarade vi oss hela vägen in i mål innan jobbet började om. Mycket återstår i anslutning men vi har ett kök som är snyggt och bra och praktiskt. Känns fortfarande smått overkligt och en sak är säker; inget kaffe har någonsin smakat så gott som i VÅRT EGNA kök. Matlagning har blivit roligt igen!


Årets värsta:
På personliga planet - inte så mycket förutom vissa elefantklantigheter på mitt jobb men i världen desto värre. Alla barn på Afrikas Horn som inte får mat, Utöya-massakern och sossarnas alla missöden. Snart går väl Sverigedemokraterna om i statistiken.


Årets obegripliga:
Att jag sover bra och hinner typ ALLT jag vill utan att känna mig minsta stressad. Att vi har haft en lugn period här hemma med stora, roliga barn och bara bråkat en tusendel så mycket som året innan.


Årets hemvändare:

Min bästis från förr. Det fanns en tid då vi pratade om allt, nu har vi knappt setts på tio år men jag är lika förtjust nu som då i hans fantastiska sätt att vara. Två tittar på en månad, det ser lovande ut!

Årets glädjetjut:
Äntligen en resa tillsammans i familjen! Med superhjältevännerna (som vi knappt hunnit träffa på hela hösten)! Det var fint det! Jag ska bli faster! Jag fick en betald utlandskurs på jobbtid! Vilka roliga barn jag har! och en massa andra...

Årets gourmet:

Sushin som vännens sambo fixat till ett gäng hungriga kvinnor. Inte av denna världen. Här snackar vi en lättsmält 20-bitars med lust efter mer. Smarr, smarr, så smarrigt!


Årets köp:

Mjaoo, om jag då det kom ihåg. Tiden rinner liksom ihop och blandar sig över årsgränserna. Jag gillar vårt fabuloso ljud- och bildsystem här hemma. Utan sladdar och andra bekymmer. Sa jag det förra året också?


Årets låt/artist:

Har alltid lyssnat mycket på Laleh men hon fick ytterligare skjuts av Så mycket bättre. Detsamma gäller September som jag nog skulle repeat-lyssna på om hon sjöng mer på svenska. Då jag dessutom lite smygälskar Petter blev Mikrofonkåt en utnött trallarmelodi. Adele också. Och Gubben i lådan naturligtvis. Måste nog lägga till etcetera då vi sjungit och lyssnat mycket i år i huset med det tekniskt snyggast lösta ljudspridningssystemet (Halá Mannen!). Alla viktiga vid galen dans med barn.


Årets klantigaste:

"Nej men om ni tjejer tar och skriver då!?" "Nu har ni fått ert möte efter allt tjat." och en ziljon andra spasmframkallande klokheter. Jag tror fortfarande inte att det är sant att någon faktiskt kan yttra sådana saker då jag hela tiden tänker att världen idag är en bättre plats än så. Tji fick jag!


Årets överraskning:


Ett fasterskap väntar. Vilken grej! Barnen längtar efter att få bli kusiner och bebisar är något vi gärna överraskas med oftare!


Årets slit:


Same same. Vardagspussel. Jobb vs. fritid. En ständigt testande stortjej. Förhållandefrågor av diverse slag. Jobbigt men givande. Livet på en pinne.

Årets person:

Han jag bor med utan konkurrens. Vi har diskuterat, kompromissat, gråtit, kommit fram till nya smarta lösningar, löst smärre världsproblem, delat på tråkiga vardagssysslor, mysigt familjehäng och roliga samtal samt skrattat skiten ur oss åt gemensamma skrattframkallare. Och så är han lång och snygg i skjorta och skrattar som doktorn i The Simpsons. Utan konkurrens alltså.


Årets klubb:

Pengaspararklubben. Dit hör jag och mannen. Vi måste visst spara till värmen säger han. Jag skulle hellre åka till värmen i ett annat land, men jag sparar väl då.


Årets blogg:


Lite svår kategori då jag i det närmsta aldrig lägger till några nya i bloggläsaren. En (av de två) som tillagts i år, efter tips från kär kollega, är Josephines. Högt och lågt, sant och falskt. Mest lågt faktiskt men stundtals mycket roligt och underhållande. Hon har humor den där Josephine.


Årets känsla:


Frustration. Ilska. Lycka. Glädje. Kärlek. Inte nödvändigtvis i den ordningen men frekventa allihop.

Årets julklapp:

Kan återigen inte hittas i den materiella hyllan utan i livskvaliten man bara kan få av att umgås med kära omkring sig. Inför nästa år önskar jag mig dessutom ännu färre (och mindre!) klappar till barnen för jag kan fortfarande inte förlika mig med tanken att presenter gör människor lyckligare. Trots att det är roligt att köpa dem.


Inför nästa år ska jag vara minst lika mycket på hugget och ha precis lika roligt, om inte mer. Jag hade några mål men jag har glömt dem nu. Kanske får det bli ett sent februariinlägg för framtida motivation.