Mina barn, va!?

Det sägs att mellanbarnet alltid blir lite bortglömt men han blir inte det för han är sjukt fin och rolig och tjurig. Han säger inte riiiktigt lika många roliga grejer som storasyster och omnämns av denna anledning inte lika ofta här men han är en riktig toppensnäcka han också!
Nu till exempel, typ 4,5 år gammal, cyklar han som värsta Tour de France-proffset säkert minst en mil om dagen och har plötsligt lärt sig läsa utan att jag märkt det. Han fnittrar hysteriskt och gör alla glada med sin dökuliga humor och surar ungefär lika ofta för att allting är orättvist typ "jag tänker vara vaken lika länge som er i natt. Jag tänker det! Det är orättvist att ni får vara vakna så länge." gånger tusen. Han gillar fortfarande inte att kasta sig in i nya projekt och när alla kompisarna kastar sig i en ny vattenbana står han på sidan och tittar på eller trippar fram ytterst försiktigt för att absolut inte ramla eller skada sig på något okänt. Detsamma om han träffar nya små- och stormänniskor. Avvaktar och iakttar. Utvärderar och småtestar. Ger sig hän i tryggt förvar.

Lillbarnet har blivit 8 månader gammal, 10 kg tung och 75 cm lång. Han säger dätt och dän och blåser och leker med tungan. Han gillar äntligen mat och stödammas nu bara för mys och antiallergiska gener. Med sina fem tänder har han bitit mig flera gånger i bröstet men har skärpt sig på sistone och mest bara charmat i stället. Han sover tolvtimmarsnätter men de senaste två veckorna har han vaknat och varit arg i säkert två timmar per natt och utan amningshormonerna så är jag nu lite vrakig. Han är tjock och go och fin och glad och har med stolthet förtjänat sitt nya nick Sitting Bull. Han bara sitter och sitter som en liten buddhafigur och är nöjd och pillar på med grejer. Kryper bara bakåt trots ihärdiga försök i både yoga-hunden och klassisk krypställning.

Stortjejen avslutade skolåret med en explosion av kompisbegär och skulle helst vara med kompis dygnet runt. Humöret har lagt sig något och det är fortfarande plötsliga uppbrott som blir jobbiga och sparkas bakut efter. Hon är klok och smart och cool och påhittig och när vi får så skrattar vi högt och länge åt hennes påhitt och helt galna idéer. Hon älskar sina småbröder oändligt trots att nu en av dem är mycket tacksam att retas med, leker i timmar med M, underhåller gärna lillis tills han gapskrattar åt henne och barnvaktar gärna kortare stunder.

Det känns fint att hel-vara hemma med de här filurerna ett litet tag till.

Pride - in the name of love

Vi tittar på nyheterna, ett långt inslag om Pride-paraden i Luleå.
T: -Mamma, vad är en Pride-parad?
- Jaa, det är en fest för att fira att alla kan vara kära i varandra. Tjejer kan ju vara kära i tjejer och killar i killar och såklart killar i tjejer och tvärtom.
T: - Jaha, ja, det förstås jag är ju kär i Molly och XXX och så i dig.
- Ja och jag är kär i pappa.
T: - Pappa! Vem är du kär i?
- Mig själv.
T: - Men pappa! Det går ju it!
*Tankepaus*
-Eller ja, det går ju men då får du it va med på paraden.

Funderingar på livet beyond

T: - Mammaaa. Man säger ju att man far ovanför molnen när man dör men hur blir det då när det inte är några moln? Hur klarar Wilma (farmor och farfars döda hund) sig då?
Jag: - Jaa, alltså, man säger ju att man far upp till himlen när man dör men det är nog kanske bara själen som far upp till himlen. Kroppen ligger kvar där man begraver den.
T: - Vad är själen?
Jag: - Ja men, man kanske skulle kunna säga att det är det som är du som en del säger åker upp till himlen.
T: - Skelettet?
Jag: (mycket pedagogiskt) -Nja inte skelettet direkt utan din själ, din ande. Allt det i din kropp som är du, allt det som gör dig till T kan man säga.
T: - Jaa. Skelettet alltså.

Jag och mannen skrattar nästan ihjäl oss i framsätet och är tacksamma över en dag då vi verkligen hunnit lyssna på våra barns filosofier och funderingar tillsammans med övrig familj där småbebisarna bjöd på världsgulligt pusskalas. Solen fortsätter värma och vi hoppas att eländet med golvhelvetet ska lösa sig under morgondagen så att vi kan njuta fullt ut. Nöjda med en dag i skön familjeharmoni.