FYI

- Mamma...
- Jaa?
- När jag äter så far min snopp upp jättejättefort till rymden och tillbaka igen.

Viktig, vardaglig info så här en vanlig onsdag.

Fem månaders extra kärlek, familjesorg- och glädje och den vidunderligakonsten att vara skoltjej

Lillkillen har nu blivit 8,8 kg tung och 69 cm lång, är stark som en oxe (och ser lite grann ut som en), älskar att socialisera och är en allmänt nöjd liten skit. Om man inte räknar läggningen så är han nog den gladaste lille räka jag träffat på ett tag. Han gillar dock inte att gå och sova och väntar fortfarande gärna på att jag går och lägger mig samtidigt för att han ska sova riktigt gott. Söt och rund och glad och pratsam charmar han oss alla; till och med storasyster mjuknar i sina allra ilsknaste stunder när det tandlösa leendet (med två riskorn på gång)  avfyras i hennes riktning. Fina, sköna bebbo som hurvas av smakportioner, har en frisyr som en samuraj och suger på allt utom tutte!

I egna familjen cirkulerar många tankar som gör oss sorgsna och nedslagna och fyller oss med en önskan om att kunna göra mer, hjälpa mer, påverka mer. Jag hoppas min vana trogen att allt ska bli bra men kanske det inte riktigt räcker hela vägen fram den här gången. När livet förändras för någon nära är det svårt att hänga med, tänka om och förlika sig inte bara för den drabbade men för alla inblandade. Jag önskar jag vore miljonär och kunde hjälpa på ett litet sätt när det är för långt att vardagslyfta. Jag väljer just nu att tänka att det går att göra bra igen. Helbra igen. Som förut.

Sen sist har jag övertygat The One and Only Mannen att husvagn är det absolut bästa man kan köpa när man får sälja en bil på grund av tjänstebilsinköp och på lätta steg drömmer jag nu om sköna utflykter och en privat hörna med barnen, sommar som vinter. Barnen längtar. Mamman mest.

Vi har dessutom en stolt liten stortjej här hemma som idag tagit dykrekord på simskolan (nio sekunder) och efter många turer bytt klass till en med fler kompisar. Vi är tacksamma mot skolans flexibilitet och önskan att göra bra bättre och ännu mer tacksamma för att vi själva slapp ta en massa svåra beslut.

Upp och ner, fram och tillbaka, kärlek och omsorg, tårar och skratt. Tid som går fort, så fort, så fort.

Svar på tal

T och M pysslar hos mormor och morfar. Det ligger plötsligt en massa kritbitar på golvet. Morfar undrar:
-Varför är alla kritor trasiga?
T (lite irriterat):
-Men morfar, it vet jag, det får du väl fråga kritkonstruktören!