tisdag 30 april 2013

Äpplet faller inte långt eller hur det nu var.

Mina barn säger fortfarande lika många roliga grejer men jag kommer aldrig ihåg att skriva ner dem längre. Lite fullt upp i livet bara. Bygga hall, planera inför besök, städa källare, bestämma färg på hus, ta hand om barn, träna, träffa kul folk osv osv i all evighet.

Mellanbarnet är mycket rolig och berättar många historier, fortfarande om bajs, den tid han inte surar ihop och "inte vill säga".

Den senaste stoltheten i livet är väl kanske att mitt stora barn börjat svära. För visst är det väl sådant som alla föräldrar längtar efter för att visa vilket gott intryck de själva gjort på barnet i fråga (alltså inget alls i vårt fall...). Hon har (ÄNTLIGEN) lärt sig cykla och är lyrisk över detta faktum och vill gärna träna varje dag för att hon tror att man kan glömma bort hur man gör annars. Så länge hon sitter på sadeln är alltså allting frid och fröjd. Det är när hon kommer till parkeringsfasen som det lätt barkar, cykeln står nämligen inte så bra på stödet.
Ett försök, cykeln ramlar. Ok, ingen överdriven respons.
Två försök, cykeln ramlar. "Idiot!"
Jag försöker medla mellan barnet och cykeln: "Flytta den lite, det kan hända att marken är lite mjuk just där."
Tre försök, cykeln ramlar. Barnet ställer upp cykeln för att tippa (läs kasta) den så hårt det går ifrån sig och skriker samtidigt. "IDIOTCYKEL! DJÄVLAR! CYKELIDIOT!" och stampar våldsamt därifrån.
Jag kan inte riktigt hålla mig för skratt och säger typ: "Det hjälper nog inte något vidare att ha sådär kort stubin."
-"TYST MAMMA! OCH SÅ VILL JAG ATT DU BERÄTTAR FÖR MIG VAD STUBIN BETYDER!"

Mitt stoltaste ögonblick alltså. Hon har nog läst på lite i den förbjudna ordboken på sina lediga stunder. (Till protokollet: jag känner inte igen mig aaaalls i hennes bristande tålamod och totala frustration när saker inte går som hon vill. Inte heller i svordomsanvändandet. Jag är ju en god och ganska from moder när allt kommer till kritan.)

Lillbarnet måste nog snart få ett eget inlägg så jag minns hans uppväxt också om ett par år.