Att född är... vänta nu... vem?

Storasyster i huset älskar att sjunga med. Hon lyssnar uppmärksamt på nya sånger några gånger och klämmer sedan i från tårna när hon tycker att hon kan hänga med. I kväll sjöng jag Nu tändas tusen juleljus och när vi kommer fram till hedrandet av Den Helige Guds Son och hans roll i hela den här julgrejen så hör jag hur hon tar i från tårna och skrålar: att född är Herren, Jesus Gris, vår frälsare och Gud. He, he. Det gäller att cementera de viktigaste små detaljerna i julens finstämda låttexter. Moahaha.

Jag som tyckte att förra årets Jesus Kvist var nog roligt. :D

Den sanna julandan

Surfar runt lite på diverse bloggar och tycker redan skönja en viss julklappshets. Jag tänker ibland att jag kanske är lite för hård mot människor omkring oss som står nära och älskar våra barn (inklusive oss själva) då jag med bestämdhet stått fast vid: MAX ETT PAKET per barn trots att de så gärna vill köpa flera. Många andra olikheter i tänk och handling vad gäller barnen kan jag blunda för men det här har jag alltid (om nu 4 år kan räknas som alltid...) stått fast vid.
Jag tycker att barnen knappt kan greppa mängden nya grejer trots att de bara får en av oss var och fixar knappt att tänka på det osunda antal klappar medelsvensson trycker på sina barn i juletid. För att vi vill såklart; för att vi kan och unnar dem "det bästa" men inte desto mindre vrickat.
Tanken på att barn på andra platser på jorden inte har mat och vatten eller penna och papper samtidigt som vi skapar otacksamma materialistiska monster som får så många presenter att de knappt orkar öppna alla blir på något vis extra jobbig så här års.

Jag mår lite illa över hur orättvis världen kan vara och utmanar alla att köpa färre klappar i år och i stället lägga, åtminstone en del av, pengarna på andras, mer behövande underbara barn! Gott julsinne på er!

Bild: UNICEF

Och så en viskning...

Vi har haft det lugnt och relativt konfliktfritt här hemma i några dagar nu. Vågar man hoppas?

Vintertrött

Mörkret påverkar som vanligt och gör att jag, mer eller mindre zombielik, vandrar omkring med släpande fötter och ögonlock. Vill helst sova mermermer. Varje morgon. En känsla som visst också drabbat 4-åringen i huset som vid läggning förkunnade att hon

"skulle sova tiotusen i morgon bitti, för jag har haft trött energi hela daaagen på förskolan i dag". ♥

Ungefär där är jag också. Letar redan febrilt efter tiotusen på väckarklockan som lovar pigga ögon och ben resten av vintern. Utan halsont tack, för nu är jag LESS på att inte kunna träna och få ny energi! Suck för mörkeromställningar.