Vid kvällens läggning kommer T på att hon ska stryka mig i ansiktet och hålla mig i bägge händerna. (Skönt men ovant då hon aldrig varit av det "mysande slaget")
- Jag älskar dina händer mamma!
- Och jag älskar dina, jag älskar hela din kropp faktiskt.
- Jag älskar ditt hjärta! Nä, jag älskar ditt läppglans som du har på jobbet!
Hjärta. Läppglans. Same-same.
Sockersöt stund bryskt över. :D
söndag 10 april 2011
lördag 2 april 2011
En fin komplimang (tror jag).
Jag och tokduktiga kollegan har i veckan jobbat lite utanför de ramar vi vanligtvis gör och kämpat hårt i ett projekt som krävt tankeverksamhet långt utöver det vanliga. Vi har pratat och pratat, på flera språk, ibland samtidigt, tänkt snabbt och försökt agera med samma hastighet. Tufft och utmanande men roligt.
När så avslutningskvällen kom och vi fick tillfälle att smaska renfilé, löjrom och hjortron så pratade vi med våra nya, utländska vänner om det här med att vara svensk.
Den allmänna tanken kan kanske sammanfattas i att man här är mer tillbakadragen, avvaktande och tyst än vad man generellt anses vara (är) på den södra delen av kontinenten. "Men så är ju inte ni", höll de alla med om. "Det märks att ni pratar mycket och har kommunikation som huvuddel i ert ordinarie arbete!"
En sydländsk norrlänning alltså. Varför inte?
När så avslutningskvällen kom och vi fick tillfälle att smaska renfilé, löjrom och hjortron så pratade vi med våra nya, utländska vänner om det här med att vara svensk.
Den allmänna tanken kan kanske sammanfattas i att man här är mer tillbakadragen, avvaktande och tyst än vad man generellt anses vara (är) på den södra delen av kontinenten. "Men så är ju inte ni", höll de alla med om. "Det märks att ni pratar mycket och har kommunikation som huvuddel i ert ordinarie arbete!"En sydländsk norrlänning alltså. Varför inte?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)