Spänning på hög nivå

M blev lite rädd för tomten och gömde sig hos farmor. Tomten fick se Ms nya låtsas-bajskorv och undrade om någon bajsat på golvet. M svarar sanningsenligt att det "bara kom lite prutt i kalsongen".
Sammanfattningsvis en fantastisk julafton alltså. :)

Say - what?

Vi har inga husdjur. Mannen är allergisk och trots att T någon gång har yttrat orden att vi ju kan ha en katt när pappan dör så har vi övriga i familjen inte tänkt tanken på att ha något lurvigt är hemma. Döm då av min förvåning då jag hörde bebben vakna och knorra på lite i sin säng och jag kärleksfullt frågar fyraåringen:

- Men! Vem är det som knorrar tror du?

och han blixtsnabbt replikerar:

-Ts marsvin!

Är det något mina barn har glömt att berätta eller har den unge mannen bara mycket livlig fantasi månne?

Alfabetsträning

Jag och fyraåringen läser ABC-bok i soffan på eftermiddagen. Vi kommer till M. Han brukar ofta gå omkring och säga M som i Mamma så jag säger:
- M som i Mmmma...
Ingen respons.
- Som i nån som sitter bredvid dig i soffan.
- En drake!

Ridå.

Fyraåringen

M har fyllt fyra år. Kan alfabetet och skriva bokstäver upp och ner fantasifullt utspridda på pappret och kan säga R men föredrar fortfarande L. Dataintresset finns kvar men har lugnat ner sig en smula och roligast är fortfarande att leka med storasyster eller att sitta och pyssla för sig själv eller med andra. Han är känslig och blir väldigt förorättad om någon gör något dumt mot honom men är en riktigt retsticka och kan reta igång konflikter också; det är värre med att hantera dem när de går överstyr.

Just nu upplever han ofta rädsla; vill inte gå själv till sitt själv eller toaletten om den är släckt, vill inte leka ute om ingen är med honom trots att han älskar att stöka på för sig själv när man väl följer med ut och går något på annat håll. Älskar att virvla runt i snön och har gjort en pulkabacke dit han gärna går själv eller med andra. Går glatt 2 km med mig varje dag och hämtar T på skolan.

Har börjat trotsa friskt men går oftast att avleda. De största konflikterna kommer när ytterkläderna ska på, när händerna ska tvättas eller när man inte får se på tv/spela dator förrän klockan är sex. Surar ihop och skriker "nu är jag arg på dig mamma" när han inte får som han vill men köper oftast ett nej.

Tar ofta till gråt som vapen för att visa att T varit dum eller om någon slagit honom minsta lilla men det är sällan "nödvändigt" utan mest en dålig ovana. Svårt det där i den ständiga humörscirkeln hoss alla i familjen/vännerna där alla spelar en roll som är svår att kliva ur.

Skrattar högt, mycket och väldigt smittsamt till storasysters förtret då han alltid avslöjar att de ligger och tystbusar i våningssängen om kvällarna med sitt höga, kvittrande garv när de egentligen ska sova.
Somnar till ljudbok och vaknar på en sekund när någon kliver upp på morgonen trots att han ofta skulle behöva sova lite mer.

Älskar att mysa och busa men måste känna de han busar med väl för att tycka att det är kul. Detsamma gäller för nya samtalspartners, han måste ha träffat folk flera gånger för att vilja prata och svara på tilltal men sen bubblar det lätt över av viljan att kommunicera och berätta saker.

Världens finaste helt enkelt!

Tvåmånadersplutten

Nu har vi lärt känna varann i två månader och är, precis som med de övriga två, lika överväldigande bebisförälskade som tidigare.
Lillprutten pratar, följer med blicken och ler det mest smittsamma leende ända sen den femte veckan i hans liv. Han är ivrigt uppvaktad av sina storsyskon som vill pussa, krama och ha honom liggande i knät i soffan så fort han är vaken. Det känns särskilt fantastiskt att se den översvämmande kärlek som drabbat våra äldre barn när de är med sin nya lillebror. De är så snälla och fina med honom och stryker ömt hans kind även när de just nitat varann i sann syskonirritationsanda.

Ibland är det lite körigt i magen vilket gör att nätterna känns lite som en tröttdimma då han helst somnar på min arm och vill ligga så ända tills det är dags för första nattamningen, sen går det att lägga ner honom bredvid sig i sängen. Vissa nätter sover han oroligt och vaknar ofta och gnällgråter, vissa sover han helt ok men äter gärna var 2-3:e timme. Än så länge går det bra men med tanke på att vikten ökar stadigt tänker (hoppas) jag att det snart går över och att vi kanske får andningshål på 4 timmar i stöten. Själv sover jag mycket bättre än tidigare mellan amningstillfällena så energin är inte alls helt slut dagtid. Kanske också för att pappan tar vissa nätter samt skjutsar till skolan (och vid enstaka tillfällen förskolans 15-timmarsplats) och jag får ligga kvar när det behövs.

Livet är roligt hektiskt. Med fem nära, föräldralediga vänner och ett par deltidare finns det alltid sällskap och massa hitta-på under dagarna. Två månader har aldrig gått så fort; mycket kaffe och lekande barn i drivor speedar visst upp tidskonsumtionen.

Jag är så tacksam. Och lycklig. Lycklig och tacksam. Underbara barn!

Hört inifrån en pysseltjejs rum

Någon sitter vid sitt skrivbord och klipper i ett sånt där ark med klippdockor. Denna någons mamma lagar mat i köket och hör plötsligt ett mycket argt utrop från Någon (som vanligtvis bara svär när hen testar sina föräldrars gränser):

- Djävla dockdjävel.
Paus.
- Fy faaaan.

På behörigt avstånd skrattar mamman för sig själv och känner väl igen sitt eget tålamod i den unga pysslerskan.

Den här gör mig glad!

Glad advent och en decembertanke plitar jag ner med förhoppningen att jag ska lyckas ta tag i att bokföra våra liv snart nån gång. Det händer ju en hel del i trebarnsdimman!

Födelsedagsprinsessan

Jag fick en bra idé i ett samtal med en bekant i somras på Ts första fotbollscup. De hade frågat sina barn om de hellre ville ha en familjedag där de fick bestämma aktiviteter på sin födelsedag i stället för kalas. Båda två nappade på idén och succén var ett faktum. Alltså, tänkte jag, det vore ju nåt för en höggravid som känt sig lagom sugen på att anordna kalas (mitt i all orörlighet och en konstant känsla av överfull magsäck). Vår nästan sexåring tyckte också om tanken på att få styra och ställa över sin dag och lämnade obekymrad kompiskalaset åt sitt öde.

Så i går var det dags. Vi började med långfrukost; bakade scones, drack nypressad apelsinjuice, té och lyxade med dyr yoghurt och massa bär. Alla var glada utom M som gärna också ville fylla år just samma dag och få bestämma lite han också. Vi packade badväskorna ock åkte till äventyrsbadet där vi swischade omkring i rutschkanorna i tre timmar innan vi blev lunchhungriga och styrde mot Max - jubilarens självklara val.

Sen fick hon välja hyrfilm och plocka godis och så landade vi hemma i nya, fina soffan och njöt av det tillsammans, smått utslagna efter badet. Mjölmatens drottning var dock tvungen att få in en mjölrätt dagen till ära och ganska sent på kvällen fick pappan ställa sig och steka plättar. Vid det laget var alla ganska fullproppade och trötta så det blev bara ett par stycken, en kort kvällspromenad med paraply i det evigt hällande regnet och sen krypa till kojs med långsaga.

Mycket, mycket fin dag med rekordfå bråk och skrik där vi alla var mycket nöjda över att ha fått njuta av varandras sällskap en hel dag. Det krävs inte mycket men kändes nog ändå lite lyxigt att som sexåring ha sett till att allt det blev av!

Veckans tips är det nog ändå. Familjedag i stället för kalas. M har redan börjat planera sin dag...

Rullande RRRR

Lillebror har lärt sig att säga R men har lite svårt att få till det på alla ställen i orden. Han är så söt att vi andra i familjen dör när han försöker få till det! Härmar blir lätt till häRRRRmall och initiala R blir väldigt tydligt uttalade RRRRRallybil. Ibland övergeneraliserar han hejvilt så att också de bokstäver som SKA vara L blir R; exempelvis skaR i stället för för skal.

Två barn som blivit så stora på så kort tid. Jag undrar hur det blir om några veckor när den nya kommer ut. De blir väl som ett par tonåringar à modell mindre i ett nafs. Barnen som just nu kör ramsan "Godnatt hjärtablommamamma! Jag älskar dig mest!" varje kväll när de ska sova. Det ska jag minsann påminna dem om när de blir tonåringar på riktigt.

Långt förbi godnatt nu för den här sprängfyllda mamman så sov gott till mig. Må nattvändningarna bli få och lungorna stora.

Great deal?

I går sade alternativt gjorde jag något som i 6-åringens ögon ansågs provokativt och oerhört korkat (jag minns inte vad och säkerligen inte hon heller). Gissningsvis var hon redan för trött och orkade inte hålla uppe skenet av beskedlig social individ längre. Hon funderar en stund på ett riktigt hårt straff och kommer fram till:

- När jag blir stor ska jag jobba i affär och då ska du få betala de dyraste priserna!
- Oj, jaha, hur mycket ska jag betala då?
- 700.000 kronor!
- Och vad får jag för det?
- 100 kronor.

Det här med att gå i skola och så hemskt gärna vilja kvällsaktivera sig trots att man inte riktigt orkar är väldigt jobbigt när man är sex år. I övrigt har vi fått en tjej som nog börjar landa lite i sin person och är betydligt mer harmonisk och tillfreds trots vissa gnistsprak då och då.

Nu längtar vi till fredagsmys och familjeplask. Och såklart till att magen faller ner lite och slutar att dra sig samman hela tiden så att jag kan andas igen.