Män i träd

Måste bara tillägga att jag tycker att nya TV 3-serien Men in Trees har hög mysfaktor och är perfekt för kvällste och skorpor och ullig filt runt benen. Den får mig dessutom att tänka på Ullis som ju faktiskt är lite lik kärleksprofet Marin Frist. Förutom dessa två positiva faktorer är han ju inte så pjåkig att titta på den där lockhåriga skogskillen Jack. Många pluspoäng till nya serien alltså. Do watch it!

Fina böcker och god mat

Drog igår med mig mamma på årets stora bokrea trots att jag visste att det var en smula dumdristigt med tanke på min ekonomiska status. Bokreor är ju trots allt min stora passion, ja, lite av min beroendeframkallande drog faktiskt. Böckernas inriktning byts i stort skett varje år men intresset och passionen består. Ett år var det fantasy, ett år renodlad skönlitteratur, förra året kom jag hem med historieböcker i alla färger och tjocklekar och i år var det såklart de underbara barnböckernas tur. Jag hade förstås satt upp en smärtgräns för hur mycket jag skulle få spendera så att kassarna inte skulle bli alltför fulla och lyckades (hör och häpna!) att hålla mig inom ramarna! Med tanke på att detta är den enda drog som jag verkligen missbrukar, förutom då socker, så känns det ändå rätt så ok och legitimt att vildsint shoppa loss under resonemanget att man ju aldrig kan ha för mycket böcker... Drömmer fortfarande om det ultimata hemmabiblioteket med höga hyllor och skön, inbjudande fåtölj med läcker, lockande läslampa. Just nu ligger nämligen böckerna på hög och skriker efter ett eget hem och då måste jag såklart ge dem det. Så småningom i alla fall.


I väntan på det jag inte kan förändra har jag i alla fall förändrat vardagen något genom hittad matinspiration hos Frida vilket ledde till en god och matig soppa som jag ändrade till gryta med några finjusteringar i receptet. Jag lade till en kycklingfilé, broccoli och strimlad ingefära och drog ner lite på mängden buljong men måste hålla med henne om att tanken att det skulle räcka till 4 pers var något optimistisk. Jag och M åt varsin portion och nu ligger det några ynkliga bitar i en matlåda till mig i morgon så tro inte att det går att få det att räcka till en hel familj eller så. Det var i alla fall sagolikt gott och jag avslutar alltså denna dags blogginlägg med en middagsrekommendation och en förhoppning om en smaklig måltid. Nu ska jag kolla D.I.Y-program på BBC Prime. Peace out amigos!! ;-D
Foto:Privat kollage

Bomull i huvet

Jag planerar ett inlägg så fort den värsta dimman lagt sig. Baby-laby har nämligen hela den föregående veckan ätit som en häst (ardenner!) och suger inte bara ur energin ur mig bokstavligen utan håller mig också vaken på nätterna med allt sitt ätande. Det är tur att hon är så söt för annars hade hon åkt ut med huvudet först i snön när värsta tröttheten drabbar mig och jag bara skulle vilja soooooova och inte vagga vagnen när hon tjurigt spärrar upp ögonen och vrålgråter i 50 minuter när hon egentligen är supertrött. När ska hon börja sova i 12-timmarsskift som andra mammor så saligt pratar om?? Nåväl, nu ska här babysimavslutas. Jag vill bara inte väcka den baby(björn) som äntligen sover. Kanske hinner jag vila efteråt. Njut av goda nätters sömn alla barnfria!

Grattis J-girl!

Vi tänker på dig i februarikylan och hoppas att du får en fantastisk födelsedag!! Nu ses vi väl ändå snart!?! Stora kramar från Forum-folket :-D Nu ska jag ta hand om svärföräldrarna och kanske ta mig till affären för en handling... Trevlig helg på er alla!!!
Foto: Privat montage med bilder från Aftonbladet (choklad och cyklist)

Ensamdag

Idag har M varit nere på sitt jobb i Umeå för att ha lite möte och sånt och jag har verkligen njutit av att vara home alone en hel dag. Inte för att han är jobbig eller så men ibland kan det bara vara så underbart att ha hela dagen och boytan för sig själv... Ja T var ju här förstås men hon är ju mest bara mysig att ha i närheten att pussa på när man får lite abstinens efter de mjuka, extremt pussvänliga kinderna. Så idag har vi varit lite lagomt husliga, druckit Chai-te, bakat mjölkfria kolakakor, skurat golvet inför svärföräldrabesök och myst framför brasan. Termometern närmar sig åter -25°-strecket och då är jag tyvärr inte så prommissugen trots att det brukar vara skönt när man väl tar sig ut!

Men nu är i alla fall ensamnjutet över för nu är svärföräldrarna här och de plockade upp M på vägen så det är fullt hus här igen. Underbart är kort... ;-) Och nu måste jag nog springa till sängs för jag är så trött, så trött efter en vakenmaratondag för lilla bebben och därmed ingen välbehövlig tupplur för mamman heller... ZZZzzzZzZZ!

Semmelkräksjukan...

Jag hade med bestämdaste sinne sagt att på denna Fettisdag blir det minsann ingen semla. Mamma skulle ju bjuda på både ljuvlig palt och saftig semla till helgen och så här i mjölkfrihetens tid tänkte jag därför spara onyttigheterna till dess. Men så kom tisdagen och bilder på de förtrollande bakverken fanns plötsligt utlagda på var och varannan blogg och såklart utfördes dessutom Det Stora Semmeltestet i lokala tidningen. Dietistens ord ekade plötsligt i mitt huvud: "Ja, alltså, om du någon gång blir sugen på, till exempel en semla, så är det ju ok att äta en vid enstaka tillfälle." Jag trodde då inte att jag skulle bli särskilt sugen för hur ofta blir man sugen på just semlor? Men hjulet hade satts i rullning och det slutade inte bättre än med att M fick åka och handla ett 2-pack som vi glufsade i oss som tröst i saknaden efter Dr House (som tagit en veckas ledighet till förmån för nåt fånigt sportevenemang). We loooooove Dr House och önskar bara att vi kände nån person som var just så där torrt, cyniskt och spydigt ärlig och brutal men ändå så smältande godhjärtad. Kan man sätta in kontaktannons via bloggen månntro?
När vi gick och la oss hade jag såklart ont i magen som så småningom övergick i illamående och nu undrar jag bara om årets virus är av slaget semmelkräksjuka?

Foto: Privat med kökshandduk från Lagerhaus

Vi eldar!

För övrigt så har vi fixat kaminen nu. Eller vi och vi. Käraste pappa kom hit i söndags och hämtade luckan, tog den till en kändis- svetsare på måndagmorgon och sa att det var BRÅDIS, hämtade den direkt efter jobbet på måndag och körde 45 minuter enkel väg för att leverera den direkt till vår dörr. Allt till en kostnad av: 0 svenska kronor och ören. Det är för bra för att vara sant! Vilken hjältepappa jag har! Nu eldar vi och sitter med rosiga kinder i vardagsrummet och pöser. Ingen semla och ingen House ikväll. Jag gråter inombords. Vad ska vi göra med abstinensen?? Några bra förslag?
Foto: Privat

Ännu en (två!) födelsedag(ar)

Nu är det dags för nästa gratulation i födelsedagskalendern. Idag fyller nämligen Katti år och då vill jag förstås höja henne till skyarna som den fantastiska människa hon är! Stort grattis från oss här uppe till dig där nere och hoppas att vi ses snart! Grattis också till lilla kusin F (genom mamman). Kramar från oss till er båda!

Livet är i övrigt lugnt. Farmorn och farfarn kommer på torsdag och jag måste skura golvet men det blir visst inte av i första taget. Mina lediga stunder går mest åt till vila och det finns inget som är så skönt som när T somnar förmiddagslur och jag kan ta filten, kura ihop mig i soffan framför brasan och göra detsamma. Jag känner mig så trött, så trött. Jag vet inte om det är vintern eller de återkommande vakenstunderna på nätterna eller kanske båda men jag behöver i alla fall min vila oavsett vilket. Nu sover lilltrollet och det största projekt jag kan uppbåda är att hämta posten och plocka ur diskmaskinen (men vi har åtminstone en nu och slipper ha högar med handdisk på diskbänken). O du produktiva mammaledighet...

Förvånad

Ja nu sitter jag här och leker lite med Photoshop för att lära mig hur allt funkar. Tiden bara äts upp på det mest förunderliga vis när jag sitter här i stället för att mysa i soffan och inte kan jag påstå att det går med rasande fart framåt heller. Men nån finess om dagen hinner jag väl åtminstone med. Tänkte kramas lite med M innan jag går och lägger mig men vill först lägga in en liten bild på Fröken Sötnos. Här mycket förvånad över att det återigen nalkas fotografering. Ska de aldrig ge sig de där föräldrarna? Vi skickar härmed också gonatt-hälsningar till världen. Sov sött!

Hurra, hurra, hurra, hurra!

Måste passa på att gratta innan vi åker iväg och simmar. Efteråt brukar nämligen både jag och T braka ihop i varsin hög av utmattning. Det tar på krafterna med varmt vatten, massa andra bebisar och utmanande dyk för både bebbe och mamma. Hoppas i alla fall att du får en riktig fin och fridfull födelsedag!!! Ta det lugnt och njut av det vackra vädret! Massa kramar från oss!

Sunkmaja

Det är jag det. För hur ska man egentligen orka med att fixa till sig själv och se någotsånär respektabel ut när nätterna fortfarande är uppdelade i max 4-timmar-åt-gången sömnperioder? Jag beundrar andra småbarnsföräldrar som verkar hinna med att ha en hög med småbarn, samt bära nya, fina kläder och frisyrer och dessutom med lätthet ha tid och lust att glida ner på stan en sväng för en shoppingtur och en mysig fika med alla de små vildingarna. Samtidigt som de är pigga och glada. Det måste vara en illusion att de har det så men det är det jag ser. Själv tycker jag att det är världens projekt att duscha av mig svett, mjölk- och spyrester och gör det inte alls så ofta som jag skulle behöva och jag går helst omkring i mjuka, säckiga (läs osäck-siga) byxor och en gammal, för stor, urtvättad t-shirt. Det en gång så fint djupröda men numer rosaaktiga håret står för det mesta åt alla håll och avslöjar en inte så klädsam grådassig utväxt som skriker efter att få bli färgad och tillklippt. Om jag försummar mig själv i allt detta så är det inget i jämförelse vad vårt hem får genomlida. Smuligt och dammigt och allmänt farligt för människor som faktiskt vill andas ren luft. Detta är också anledningen till att vi skjutit fram vår städdag i det oändliga. Det stora städprojektet blev för stort helt enkelt och ni förstår kanske varför M blev veckans hjälte som faktiskt tog tag i projektet. På egen hand dessutom när jag lyxigt gled runt på rundtur i en gammal (men nygravid!) väns nya, supermysiga hus med många källor till inredningsinspiration. Alla hjärtliga tankar i världen till honom för detta!

Både jag och huset är med andra ord upp-och-ner och lär fortsätta vara det så länge som lilla pruttan fortsätter med sina intensiva, nattliga ätperioder och tidiga morgnar (i morse behagade hon vakna klockan 0500 med en besynnerlig upptäckarlust och pratsugenhet). Men i allt detta kaos så trivs vi ändå ganska så utmärkt. Jag känner, trots överflödet av perfekta föräldrar som hinner och orkar allt, inte att jag måste göra nåt jag inte känner för och städningen hamnar även fortsättningsvis långt ner på prioriteringslistan. Gäster - ha överseende. Och sunkigheten får jag väl göra något åt när andan faller på.

Jag frågade nämligen M, efter att ha tittat på Trinny och Susannah och deras nya tillfixning av förhållanden, om jag fortfarande är hans "cup of tea" och han meddelade att han fortfarande tycker att jag är en rätt så god sorts te, kanske till och med favvoteet. Vad mer kan man begära av en städande man i sina bästa år? Jag avslutar därför med att tacka Gud för att 30-strecket helt uppenbarligen medför en, i tiden, perfekt anpassad manlig blindhet! Tack Gode Gud!

Bild: Privat & BBC America

Friday Feeling

Nu sitter vi här efter en god Bufféinspirerad fredagsmiddag och VM-slalom på TV (och ännu en medalj till Super-Anja) och bara myser. Finns det nån dag i veckan som har så härlig känsla som fredag? Helgen har precis börjat och bara ligger där framför fötterna, outforskad. Ännu bättre blir det förstås när jag tänker på att jag i morgon får åka hemifrån för att komma tillbaka till ett nystädat, godluktande hem utan vilda dammråttor och surnande smulor över hela köksgolvet! Oh, härliga tanke! Måste nog fixa en lyxig lördagsmiddag till min städprins och överraska lite.

Annars har livet varit lugnt här i dag. En promenad med förvånande små"duggigt" väder trots -10°, lite skottning, tankar på fina saker som skulle passa bra här hemma men som vi får avstå från fram tills vi har fixat, eldning i den fortfarande lika trasiga kaminen och cirka en miljon pussar på den lilla bebiskroppen. Hon är rätt så kittlig på magen och jag kan bara inte motstå det bubblande skrattet utan måste vildsniffa henne på magen, i armhålorna och i halsen bara för att få se det fantastiskt smittande tandlösa leendet med tillhörande ljud. Så fascinerande hur lättroad människan är! Det enda som saknas nu är en helkroppsmassage och en burk Häagen Dazs. Då båda går under kategorin "Något att se sig i stjärnorna efter" så kanske det måste duga med en kopp te och eventuellt en macka med den fantastiskt goda tomatsalsan som blev kvar efter middagen. Inte fy skam det heller. Med ackompanjemang av puss från förkyld (och därmed vrålsjuk) sambo låter fredagskvällen bara bättre och bättre! Men när ska lillebror komma och hälsa på?? Det undrar vi och längtar!

Foto: ICA.se - Recept - Lammfärsburgare

Så innerligt trött!

Nu har jag lovat mig själv i flera dar att jag ska ta till vara på första omgångens trötthet och inte vänta till efter halv tolv som jag vanligtvis gör. Klockan är 22.13 och jag höll precis på att somna i soffan. Nu, efter tandborstning, ansiktstvätt och klädsam bakteriegurgling, känner jag mig i och för sig pigg igen men jag ska ändå hålla mitt löfte och krypa till kojs. Jag lever ju mitt Nya Nya Liv nu. Mjölkfritt, sockerfritt (nåja, nästan i alla fall) och med stora ambitioner att lyssna på alla mina egna önskemål och löften. Så det gör jag alltså nu. Gonatt!

PS. Jag har fått den BÄSTABÄSTA hjärtanspresenten av M. Han: städar hela huset på lördag Jag:åker och umgås med nån kär vän eller äter mjölkfri bakelse på stan. Snacka om värsta bästa killen!!! Men det visste jag ju redan...

Alla hjärtans dag!

ALLA hjärtans dag i all ära men här är MINA allrakäraste hjärtan! All kärlek till min underbara, fantastiska M som fortsätter vara världens finaste och bästa att leva sitt liv med och såklart också till lilla T som är mitt hjärtas ljus! LOVELOVELOVELOVE! Ni är för alltid mina bästa och mesta kärlekar!!! PUSS PÅ ER!!!
Stora kramar till er andra fantastiska människor me´ förstås! Hoppas att alla får en fin hjärtdag med nära och kära! Ta hand om varann, ät mycket choklad (för det ska man väl på Valentindagen!?!) och pussas en hel massa!

Kommentera mera!

Förresten så vill jag tillägga ovanstående. Det vill säga
- Kära vänner (och okända!): lämna gärna en kommentar när ni kikar in! Annars blir det så envägskommunikationsbetonat över hela det här bloggandet och jag vill ju faktiskt veta hur det är med er också! Och vad ni har för er med livet, kärleken och det trista! Nu vaknar T och ligger och pratar i vagnen. Måste gå och underhålla! So long!

Den Senaste Skissen

Åh, vad vi funderar hur vårt hus ska se ut när det blir stort! Eftersom att alla ingrepp går in i varann och inte är av de mindre slagen så är det förstås fortfarande bara fråga om spån som säkert hinner ändras tusen gånger till innan det blir dags. Men vi har inte varit helt nöjda med våra tidigare tankar och i fredags då M ropade "Heureka!" kände jag på mig att det var nåt bra i görningen. Mycket riktigt. Han hade helt tänkt om och ändrat planlösningen till, vad som just nu verkar vara, det bättre! Han satte sig och CAD:dade upp huset och tankarna blev än mer levande och bra-verkande! Så nu längtar vi bara till den dagen vi har råd att börja. Men va´ bra det är att "bo in sig" och fundera innan man sätter igång. Så här ser iaf den senaste skissen av det lilla huset på udden ut:

Några tankar eller goda förslag kring sånt som vi borde tänka på??

Älskade, älskade barn!

Våran bebis har bestämt sig för att det sista hon vill göra varje kväll är att äta. Oavsett om den sista måltiden intogs för bara 45 minuter sen så sovstrejkar hon ända fram till att jag kastar fram mitt bröst och låter henne snutta lite. Då somnar hon plötsligt så ljuvt (och djupt!) samtidigt som hon fortsätter att myssnutta lite i sömnen. Hon kryper ihop och stryker försiktigt över mitt bröst med sin mjukamjuka hand samtidigt som hon krafsar försiktigt med den andra under min arm. När jag smält av kärlek och överkommit infallet att faktiskt äta upp den lilla, underbara, mjuka ängel som ligger där vid mitt bröst bär jag in henne till sin säng. Precis som hon var liten, liten bebis så fortsätter hon att sova lugnt och nästan ler upp mot mig från kudden ifrån drömmarnas land. Jag kan inte med ord beskriva den enorma kärlek som kommer över mig i stunder som dessa. En virrvarrig värk i hjärtat blandat med en virvlande värme i magen. Sov gott älskade barn!

Söndagsprommis

Åh, vilken härlig helg vi har haft! Fantastiskt god mat, porterstek för att vara exakt, som serverades så fort vi steg innanför dörren hos föräldrarna. Utsökt middag följdes av fantastiskt skön lördagskvällsbastu med tanke på rebelliskt rull-i-snön som förblev just en tanke med hänsyn till de tjugosju minusgrader som kung Bore bjöd på. Kvällen avslutades med Melodifestival, pop corn och sällskapsspel och den tidigare tanken på vidare umgänge på annan plats fick vara. Vi hade ju redan alla ingredienser för en perfekt kväll. Rätt låt vann för övrigt! Go Marie Lindberg, go!
Snuttan vaknade i morse vid 7.30 och då var mormor redo att ta över så idag sov jag och M till efter 11. Gemensam sovmorgon - det var inte igår det och OOOO så skönt! Sen har vi kollat skid-VM och återigen hyllat Anja för hennes stora bragder. Vilken tjej! Guld i alla discipliner, där snackar vi järnvilja, psyke och kropp! Jag är så impad och får lite ångest då jag inser att inget så stort kommer att hända i mitt liv. Nånsin. Jag blir aldrig bäst i alla discipliner. Vad ska mitt ess i kortärmen bli? Tur att ångesten går över snabbt och jag nuförtiden nöjer mig med att bara få vara med på babysimmet. Vilka ambitioner - vilka fantastiska mål i livet! Det är jag och Anja.

Efter avslutad störtloppstävling gick jag och T och mormorn och hunden på kylig vinterpromenad. Första gången som T satt upp i sin liggvagn och hon bara älskade omgivningen. Ögonen nästan rullade runt i sina hålor då hon försökte titta på alla snöiga träd, den blåa himlen, hunden och allt det fina runtomkring sig - helst då samtidigt. Hon pratade glatt bakom fårskinnsfällen och prisade vår svenska natur med vokaler! Tänk vilken känsla att få se allt för första gången! Så här såg det i alla fall ut med det lilla ansiktet som stack upp ur all stoppning som skulle stänga ute den bitande Älvsbykylan (när ska det egentligen bli varmare och lite mer promenadvänligt??). Halleluja för härliga helger!

Hemfärd

Det är konstigt att lilla Pruttan alltid har ont i magen när vi ska bort. Hon måste vara särdeles hemmakär och protesterar i form av gasbildning i den lilla tarmen.
Men nu far vi, detta till trots, till Älvsbyn för att äta god mat, basta och ta söndagssovmorgon. Mormorn och morfarn har säkert ingenting emot lite bebismagont. Ska också försöka besöka lite folk men det verkar härja sjukdomar till höger och vänster så vi får väl se hur modiga vi känner oss!
Mys nu och njut av lördagkväll - gärna med ett gott glas rödvin och fullt med kärlek! Vi hörs! Ett särskilt långväga hej till Ullis för trevligt fredagskvällssamtal, om du nu överlevde födelsedagsfesten en La Casa de Todos vill säga... Puss!

Hypoallergen kost

Så var det dags. Återbesök hos barnläkaren för att kolla att allt var bra med Lill-Fias utslag. Det var det - bakslaget drabbade i stället mig... Den 30-års-erfarenhetsrika barn/allergiläkaren uttryckte nämligen en viss oro, efter att hon träffat M förra besöket, om en förhöjd framtida allergirisk hos T. Hon menade att eftersom pappan varit atopisk allergiker hela sitt liv så räknas nu dottern som ett "högriskbarn" och hur ställde jag mig till att äta hypoallergen kost så länge jag ammar? Ställer och ställer mig undrar då jag. Är det bra för henne så är det ju bra för mig men vad innebär det?
Resultatet blev att jag, så länge T får näring från mig, måste sluta äta mjölkprodukter och inte då bara mjölk, fil, smör, creme fraiche och självklara mjölkprodukter utan ALL föda som innehåller minsta lilla mjölkprotein (dvs en hel massa!). Det kan nog bli svårare än man tror. Men samtidigt är ju detta något bra då jag, hur länge som helst, har tänkt att jag ska testa att skippa alla mjölkprodukter för att se om gasstatusen i min mage sjunker något. Jag ska få träffa en dietist till veckan för att lägga upp mitt Nya Nya Liv och lära mig allt om mjölkmat.

Konsekvensen av hela historien har dock blivit att jag nu känner att jag måste vrålfrossa i choklad och glass och annat mjölkigt gott som jag nu inte får äta på typ 7 månader (trots att det är för Ts skull och jag borde sluta NU utan betänkligheter!). Och jag som är 1,5 dag in på min framgångsrika sockerfria diet. Det borde ju bli ännu lättare nu när de tar min passion ifrån mig (the Ice Cream). Den som lever får se. Nu ska jag nyhetsuppdatera mig och reflektera över laktosfrihet.
Trevlig helg!!

Det Nya Livet

Ojojoj nu har det hänt. Jag håller på att bli smal och vältränad! Inget socker på en hel dag. Bara apelsin-, banan- och äppelsocker. Oh, happy day! Jag har dessutom bestämt mig för att bli bättre på att använda alla användbara funktioner på min kamera som jag fortfarande inte orkat lära mig pga min starka motvilja mot instruktionsböcker. Och så har jag avlagt ett löfte att jag nu ska lära mig att använda Photoshop ordentligt och har därför tagit fram den dignande lektyr som instruerar grönisar i programmets djungel.
På förmiddagen gick jag en lååång promenad trots de -25° som då gjorde sig gällande och till en början frostbet mina kinder men som sedan blev härliga och friska vintergrader. Jag dumpade allt hushållsavfall på sopstationen, köpte kilovis med frukt på Ica och gick hem och tvättade två välbehövliga maskiner. Var till och med på gång att börja storstäda men ångrade mig och lekte lite på filten i stället med rosenkindade bebisen som sovit ute i vagnen. Hon blev så uppspelt av alla mina löften att hon passade på att bajsa ner hela sin lekfilt.


Med andra ord - mitt nya liv har börjat på bästa sätt och jag kan bara beskriva dagen som käre Borat skulle ha gjort:

Succe-ess!



Foto: Apples hemsida

Morgonmys och vinterfrys!

Klädd för BVC

Måste avsluta kvällen med ett litet foto från lilla huset på prärien, Bergsviken, Piteå, -25° och dags för tur till BVC. Så här orörligt, påpälsad är man då.
Äntligen friskförklarad av en sköterska som var mäkta imponerad av att vi hade en så tålig liten tjej. I vanliga fall blir visst bebisar ganska påverkade av aggressiva streptokockinfektioner (som nonchiga Ume-läkare just nonchade som "fåniga förstagångsförälder-noja" och en försämrande salva) men inte vår numer 6870 g tunga och 65,5 cm långa superbebbe inte! Så fick man vara lite stolt igen då. Konstigt vad lite det krävs nuförtiden...

Fikamonstret...

...har satt klorna i mig. Och djupt. Jag trodde att hela den här fikafasen bara skulle vara en överskådlig tid som ett tag efter första "nybliven-mamma- fikar-tiden" skulle ge med sig. Så där som det brukar vara ni vet. Först är man vrålsugen och fikar vilt till höger och vänster i några veckor och sen tar man sig i kragen och äter 3 kg apelsiner om dagen i stället.

Nu har jag hamnat i en fas där kroppen inte förstått att det är så det ska funka utan kräver både fika och apelsiner - små barn och trädgårdsredskap riskerar slinka ner av bara farten. Hur mycket och hårt jag än bestämmer mig att "i morgon..." så sitter jag ändå där kvällen efter med en craving som heter duga. En kväll var jag faktiskt så desperat att jag åt en rad blockchoklad. Då har man sjunkit lågt. Det var ju förvisso en sån lite dyrare men inget försvarstal är gott nog för mina handlingar den sista tiden. Trots att jag försöker ge bestämda order till mig själv att skärpa till mig så att T ska få näringsriktig mjölk ur mina bröst i stället för extrasockrad milkshake så går det bara inte.

Inte blir det bättre av att det den sista tiden varit straffbart kallt utomhus och jag och snuttan mest suttit inne vid brasan (och den trasiga kaminen...) och jollrat och myst i stället för att vara ute på friska, spänstiga promenader i vintersolen. Gärna då med tunga vikter runt fotlederna såklart. Skulle också börja på mamma-barngympa var det sagt men den är ju såååå långt borta och jag har ju ingen bil och... ja, ni ser - ursäkterna är det inget fel på. Jag skulle behöva någon med en rejält stadig pekpinne som kunde komma och slå mig på fingrarna lite då och då.
Så om ni känner nån sån användbar person så kan ni väl skicka honom/henne åt Bergsvikenhållet med ett hederfyllt uppdrag. Mindre fika och mer motion åt fröken Självdisciplin. Jag börjar i morgon...

Ännu ett underverk!

Den 28/1 poppade den här lilla skönheten ut. Han ska heta Hugo och blir nog en av de finaste skåningar världen skådat! Ännu ett STORT grattis till Japanen Sundin och varma hälsningar från oss här uppe i norr. Synd att ni inte bor lite närmare så vi kunde få komma förbi med lite bebisfika.. Vi får väl fira vid tillfälle nån gång!?!

Och alla som nu ser och, liksom jag, avgudar den underbara bebisillustrationen bara MÅSTE gå in och kolla Isas webshop. Hon gör de mest fantastiska illisar till både stora och små. Jag önskar mig nog minst 8 st. Men med en trasig lucka till kaminen är jag rädd att jag ännu en gång måste avvakta. En gjutjärnslucka går på flera tusen har jag just fått veta (trots kändisrabatt) och då står jag där som åsnan mellan hötapparna... värme-barnbild, värme-barnbild, värme-barnbild. Med -30° på utsidan så måste jag nog för tillfället välja värme. Hur tråkigt det än kan låta.


En hink med kaffe som tröst? Ja, tack! Hemskt gärna då i de här fina (säkert vrålbilliga) kopparna från More of Scandinavia!
Ni som för övrigt har inside information om gjutjärnskaminer från Roslagsspisen får gärna tipsa om kloka omvägar kring tråkiga utgiftsfällor! Kriminella hyrbara kontakter går också bra...

Black is Beautiful!

Ännu en något uttröttande dag ur modersperspektiv. Våran Pruttgumma har haft lite ont i magen idag (tror vi i alla fall...) och varit osedvanligt gnällig och omständig. Vill inte bli buren, men vill bli buren. Vill inte sova i vagnen ute, vill inte sova i vagnen inne men orkar inte vara vaken heller. Vill inte ligga själv och sprattla och slå apan och grodan i babygymmet som i vanliga fall är något av en favoritsysselsättning. Som tur är så duger som vanligt fiskmobilen över skötbordet hyfsat och där lyckades vi åtminstone locka fram ett och annat leende under dagen. Vilken tur att Macke är ledig på helgerna så att han kunde kliva upp där runt omkring 5-snåret för att påbörja underhållningen.. Men hur trött och frustrerad man än blir så är det som att frustrationen bara smälter bort så fort det där lilla tandlösa leendet visar sig och lyser upp åtskilliga kvadratmeter av husets vrår. Ingen trötthet i världen kan konkurrera ut ett bestämt påstående i form av ett halvskrikande "aaaaaooooooo" när det gäller att försvinnande snabbt bli på bra humör igen. Det är inte förrän dessa senaste 4 månader i livet som jag fullt ut förstått uttrycket unconditional love. För allt jag känner mitt i detta myller av trötthet, gnäll, utslag (som nu iofs börjar bli MYCKET bättre!), nedbajsade filtar, utströdda blöjor och små babyspyor som färgar både golvet och alla mina tröjor blekvita och surluktande är Kärlek. Kärlek, kärlek, kärlek. Obegränsad och stor och intensiv och värmande. Vilken tur vi har som får vara så här trötta!



Varvar nu efter Ts sänggång ner genom att försöka förstå mig på Photoshops alla outforskade finesser samtidigt som jag inredningssurfar och tänkte därför försöka mig på att kombinera de två. Är just nu lite nere i den svartvita trend som råder och har hittat denna underbara lampa hos Folkform, det fina tyget hos Marimekko, ljuset är en present från Åhléns (foto: Privat) och kudden finns hos den danska designern Susanne Schjerning. Vill ha allt jag ser just nu! Vad är det egentligen med att ha-begäret alltid ökar när man inte har pengar att tilfredsställa det? De två måste ingå i nån överjävlig ekvation misstänker jag. Får nöja mig med bilderna så länge... Nu måste jag tröstäta glass och planera mera.

Smörjer salva, planerar och drömmer!

Sen sist har vi hunnit vara hos barnläkaren två gånger och den senaste penicillinkuren ihop med den medelstarka steroidsalvan (hmmm... kanske är det därför som snuttan numer ser lite buddha-lik ut...!?!) har tack-och-lov gett resultat. Det värsta kladdet på halsen är borta och den röda ryggen börjar anta hudfärg igen. Vi är så stormande glada att vi, mitt i all denna entusiasm, tagit tag i våra drömmande husutvecklingsplaner igen!

Bilder: Paperchase & Ms skisser; Nu vs. Sen

Drömmande just för att vi för tillfället saknar det stora Kapital vi skulle behöva för att sätta igång nåt av alla de storslagna projekt vi så gärna skulle vilja! På futtig 3-dagar-i-veckan-föräldrapenning kommer man inte särskilt långt... Men drömma och planera kostar inget så det gör vi nu. Drömmer och planerar. Drömmer och planerar. I oändlighet. Amen.

Kanske tar vi en Melodifestivalpaus och helgmyser lite men först ska slutscenen i Dirty Dancing avnjutas och ögonen tåras än en gång åt att "Nobody puts Baby in a corner!" Med detta följer såklart en särskilt varm tanke på min älskade vän i fjärran land som så klokt påminde mig sist vi talades vid om att "det är ett livstidsprojekt att ha hus och inget man behöver ha bråttom med..." Tack för det tipset! Det ska jag sätta mig ner och begrunda nu! Tjingaling!