Söndagsprommis

Åh, vilken härlig helg vi har haft! Fantastiskt god mat, porterstek för att vara exakt, som serverades så fort vi steg innanför dörren hos föräldrarna. Utsökt middag följdes av fantastiskt skön lördagskvällsbastu med tanke på rebelliskt rull-i-snön som förblev just en tanke med hänsyn till de tjugosju minusgrader som kung Bore bjöd på. Kvällen avslutades med Melodifestival, pop corn och sällskapsspel och den tidigare tanken på vidare umgänge på annan plats fick vara. Vi hade ju redan alla ingredienser för en perfekt kväll. Rätt låt vann för övrigt! Go Marie Lindberg, go!
Snuttan vaknade i morse vid 7.30 och då var mormor redo att ta över så idag sov jag och M till efter 11. Gemensam sovmorgon - det var inte igår det och OOOO så skönt! Sen har vi kollat skid-VM och återigen hyllat Anja för hennes stora bragder. Vilken tjej! Guld i alla discipliner, där snackar vi järnvilja, psyke och kropp! Jag är så impad och får lite ångest då jag inser att inget så stort kommer att hända i mitt liv. Nånsin. Jag blir aldrig bäst i alla discipliner. Vad ska mitt ess i kortärmen bli? Tur att ångesten går över snabbt och jag nuförtiden nöjer mig med att bara få vara med på babysimmet. Vilka ambitioner - vilka fantastiska mål i livet! Det är jag och Anja.

Efter avslutad störtloppstävling gick jag och T och mormorn och hunden på kylig vinterpromenad. Första gången som T satt upp i sin liggvagn och hon bara älskade omgivningen. Ögonen nästan rullade runt i sina hålor då hon försökte titta på alla snöiga träd, den blåa himlen, hunden och allt det fina runtomkring sig - helst då samtidigt. Hon pratade glatt bakom fårskinnsfällen och prisade vår svenska natur med vokaler! Tänk vilken känsla att få se allt för första gången! Så här såg det i alla fall ut med det lilla ansiktet som stack upp ur all stoppning som skulle stänga ute den bitande Älvsbykylan (när ska det egentligen bli varmare och lite mer promenadvänligt??). Halleluja för härliga helger!