Tio månader och stolt över det!

Våran älskade lilla skruttunge har blivit så stor, så stor! På söndag fyller hon 10 ;-) och vi firar förstås med pompa och ståt! Mammahjärtat växer i bröstet för varje dag som går och känslan av översvallande kärlek kan stundom inte beskrivas med mänskliga ord. Så stort det är det här med att få barn hörni! Som hon förgyller och förbryllar, roar och oroar, utforskar och utformas. Varje dag något nytt på horisonten. Nu har hon fyra tänder och äter själv med kladdiga händer och mat i alla hörn. Hon härmar roliga ljud hon hör (ljusa hundskall, morr och Darth Vader-voice overs verkar vara särskilt populära i repertoaren...) och hittar på en massa bebisbarnsbus. Dagens bästa var att kasta ner ett lock på golvet, titta uppfordrande på valfri förälder och säga ta-ta. Något som vi överoptimistiska föräldrar såklart tolkade som ett solklart tack-tack och skrattade högt och säkert överdrivet länge åt.

Ibland (ganska ofta faktiskt) är hon så ilsken att man tror att lilla kroppen ska explodera. Det är då när man inte förstår vad hon vill, när hon inte prickar in maten i munnen eller när hon inte tillåter sig själv att känna trötthet trots att hon nästan stupar av utmattning. Men egen vilja i så tidiga år (eeeh... månader) är inte att förakta och nu ber vi varje kväll ljudliga Gudaböner om att hon inte ska få mitt och pappans sammanlagda tjurighet och humör. Då får vi det hett om öronen i en sisådär 20 år till här hemma. Varför gick vi inte nån såndäringa "Konsten att inse när man har fel och ge upp sina ovinnbara strider utan livlig diskussion" redan innan vi bestämde oss för att skaffa barn egentligen?

För övrigt förflyter semestrandet i allra största belåtenhet. Umgås mycket, äter alltför gott, längtar efter fyndiga loppisar, fixar och donar med brygga vilket i och för sig oftast slutar med brygga... dock kaffe i stället för trädäck för sol och bad. De senaste dagarna har nämligen bjudit på lite väl mycket regn och vi sitter i stället ofrivilligt inne och pannrumsstädningsstrejkar i stället för att göra rolig nytta utomhus. Kvällens vackraste himmelsfärger lovar dock bättring på väderfronten och nu har jag lagt största hammaren nära tillgänglig under huvudkudden så jag kan springa upp med ett glatt litet morgonpiggt språng och börja banka i arlan i morgon bitti.

Nu mina vänner ska jag lära mig mer om växter via svenska televisionen. Det kan en svartfingrad som jag behöva. Pusspuss.