Tisdagstitt

Bra dag idag. En enda lektion, massa småmåsten bortgjorda och roliga möten både hit och dit. Träffade en sån härlig personlighet idag också. Lustigt hur vissa personer påverkar en så mycket mer än andra. Och fascinerande hur vissa kan göra såna helpositiva intryck på bara 10 sekunder. Det här med personkemi är värt en djupare analys någon gång när intelligensen kommit tillbaka (efter småbarnsföräldraåren?).

Nu ska jag springa och lära mig hur man sätter upp en vägg eftersom vi ska göra det när som helst här hemma. Den slutgiltiga ritningen ligger och väntar på handelskraftighet och vi ska försöka börja småskaligt. En vägg nästa alltså. Ciao.

Svacka - be gone!

Ja, en stor anledning till att vi i den här trefamiljen varit så energitömda och totalutröttade den sista tiden är nog att lilla stumpan varit inne i en dalgång vad gäller det mesta. Vi har förstås inte lyckats lista ut varför hon strulat men vi gissar på tänder då både magen och det ständigt rinnande dregglet talat sitt tydliga språk. Sömnen har inte varit särskilt sammanhängande den senaste månaden och pappan har fått trösta mången gång mången natt.
Och nu i en hel vecka verkar det ha vänt och allt funkar som vanligt. Läggningen tar 5 minuter och eftermiddagsvilan är så gott som i ordningställd. Men så var det badet på simhallen med alla de andra små sköningarna. Badet som hon älskat och där hon plaskat vilt och skrattat och plaskat och dykt som en riktig liten hajyngling och vinkat glatt till sina kompisar. Nu är det bara gnäll, "vill inte"-ögon och ett tungt vilande huvud på pappans axel. Gruppen har förvisso blivit större och åldersblandad och tiden är skräp men kan det verkligen va det som upprör?
Vi hoppas nu bara att motståndet upphör så vi kan leka vilda badlekar i vilda vattnet hela sommaren lång och skratta och dyka från badbryggan. (Svårt att tänka på när bryggan är täckt av en halvmeter snö... men ändå lite efterlängtat!)

Nu äre jag och min kille Cesar Milán som ska snacka om livet ett tag. Är han inte helt fantastisk så säg!?

5 sidor lycka!

Herregud! Till och med min läsinspiration har kommit tillbaka! Det är nåt magiskt med det nytillkomna ljuset! Bäst att rusa - jag har säkert 7 minuter på mig innan jag snabbslocknar av totaltrötthet. MMM bok MMM flera sidor MMM min sovmorgon i morgon MMM.
Nightie!

Jag längtar tillbaka!

Nu håller min ork på att komma tillbaka och energinivån på att laddas på precis sådär som att jag stod i en sån där sjö med féer runt huvet och fyllde på liv som i barndomens tvspel. Det finns alltså hopp för att jag återvänder snart...

Tidig morgon med lilla tjejen och fullt med förmiddagaktiviteter gör dock att jag nu är vrålhungrig och måste tillgodose magens behov som prio ett (innan jag blir en arg och elak mamma...). Sedan stundar tébuffé med ett gäng undersköna tanter och en mysig eftermiddag med en älskad barnunderhållande mormor och morfar på plats i lilla huset. Just nu ska vi bara njuta av underbara vintervyer genom köksfönstret och tvinga på oss pussar av ovilliga förbipasserande barn. För vad är väl vintern utan en halvmeter fluffig snö och nedtyngda grenar med isigt kalla kristaller och frost? Och dreggelblöta pussar från en tandväxande mun förstås?

Trevlig helg på er! Tjingaling!

Bra vs dåligt

...jag måste nästan dementera föregående inlägg. Eller nej, ok då, det känns nog faktiskt lite svidigt när lilla tjejen sträcker händerna mot dörren och vill ha pappa i stället för mamma, men en smula dementi åtminstone. Jag duger ju utomordentligt som förälder om dagarna och nu så här på kvällen så vill jag helst bara vara en trött soffpotatis och sänggåare på egen hand utan ledset barn som måste tröstas mitt ibland de okristligaste av timmar. Med andra ord ganska skönt att inte vara den ultimata trösten efter sänggåendetid. (Men det sa jag aldrig högt...)

Vad jag däremot gärna skulle vilja veta är varför en 15 månader gammal, orädd liten typ som sovit mellan 19-07 sen hon var 5 månader plötsligt kommit på att hon måste vakna och hysterigråta samt verka ha sett ett illaluktande, slemmigt monster flera gånger per natt!? Har det att göra med att hon är i praktikskedet av sin gång eller med att fler hörntänder är på gång eller vad? Och hör det ihop med det faktum att hon plötsligt blivit rädd för män i alla utformningar, helst då de skäggiga? Vi står här med uppdragna axlar och vill ha svar på alla våra frågor för sån är människans natur. Kanske DU vet? Berätta VARFÖÖÖR! Jag dööör av trötthet... trots att det kanske borde vara den tröstande pappan som är mest sliten så känner jag mig mest som ett urtvättat lakan med den ursprungliga färgen ett minne blott.

Andrahandsval

Det har sina baksidor det här med att pappan är den lediga hemmavararen. Allt det praktiska - oh no - det är ljuvligt att komma hem till färdig middag, eller åtminstone uttänkta rätter. Det är det här med barnafödarrollen som kommit lite ur fokus. Nu är det pappan hon vänder sig till för bästa och tryggaste trösten. Pappan som får de godaste pussarna och pappans position som efterfrågas med ivriga PapPA?n.
På sistone har den, för föräldrarna, ljuva sömnen störts en smula av mardrömmar eller annat sattyg och då har tendensen att bli livrädd och spjärna ifrån mamman för att hellre krascha på pappans (mycket hårdare!) axel märkts tydligt.
Lite tungt kan det ju kännas när man helst bara vill mysa och snusa efter att hela dagen tillbringats på bortaplan. Jag försöker trösta mig själv i stället. För det är ju klart att det är så. Och det var ju precis den här relationen som jag ville att pappan till mina barn skulle ha till mina barn men visst stinger det lite i mammahjärtat att bli bortvald.

Var är sammanfattningen?

Mycket händer nu. Vi har haft besök och varit besökare hela långa lovet nu och det har funnits noll tid över till eftertanke och nedplåttring av tankar. Det var i och för sig lääääänge sen jag hann analysera något djupare än pruttans badbalja överhuvudtaget. Kanske blir det närmaste jag yttrar i löftesväg inför det Nya Året att ge mig själv lite mer tid till eftertanke och mysigt njut av sånt jag gillar och mår bra av. Det är så svårt bara. Allt händer ju så fort och ofta. Men nu ska jag bara njuta. Bara en ynkapynka yttepytteliten helg kvar till jobbstart. Måste. Njuta. (Äta. Mindre.)

Gott nytt år på er kära vänner!