Det har sina baksidor det här med att pappan är den lediga hemmavararen. Allt det praktiska - oh no - det är ljuvligt att komma hem till färdig middag, eller åtminstone uttänkta rätter. Det är det här med barnafödarrollen som kommit lite ur fokus. Nu är det pappan hon vänder sig till för bästa och tryggaste trösten. Pappan som får de godaste pussarna och pappans position som efterfrågas med ivriga PapPA?n.
På sistone har den, för föräldrarna, ljuva sömnen störts en smula av mardrömmar eller annat sattyg och då har tendensen att bli livrädd och spjärna ifrån mamman för att hellre krascha på pappans (mycket hårdare!) axel märkts tydligt.
Lite tungt kan det ju kännas när man helst bara vill mysa och snusa efter att hela dagen tillbringats på bortaplan. Jag försöker trösta mig själv i stället. För det är ju klart att det är så. Och det var ju precis den här relationen som jag ville att pappan till mina barn skulle ha till mina barn men visst stinger det lite i mammahjärtat att bli bortvald.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar