En dag fylld av snor och tunga ögonlock. Möjligen en smula feber. På det; en himla massa jobb och svidande slit långt in på eftermiddagen. Men det glöms fort bort när man kommer hem till sina allra bästa hjärtan på alla hjärtans finaste dag. Romantiken var som bortblåst i våra slemfyllda bihålor men med en liten ansträngning lyckades vi i alla fall ringa hem ett mål utomordentlig thaimat. Måltiden spenderades sen med två par rödsprängda feberfyllda ögon stirrandes djupt in i varandra medan snorpapprena kastades vilt till både höger och vänster. Fyllt av laddade, heta (säkert 38°-iga) känslor med andra ord. Precis som att vara nykär. Fast bättre förstås för vi bor ju i Verkligheten!
Nu trotsar vi lördagsgodislagen och äter gelehjärtan för fulla munnar, en och annan utmattad puss har till och med utbytts. Kärleken spirar!
Hoppas ni haft det minst lika bra och glad sista-timmar-alla-hjärtans på er allihop! Ni är bra och fina och snygga och smarta och hysteriskt roliga på alla sätt och vis! Minns det nu! Puss.
3 kommentarer:
Vilken härlig beskrivning av vardag med förkylning och snorpapper blandat med festliga godishjärtan och thaimat!!
Men du såg ju urfräsch ut idag! Tänk, så glad jag är att få en sån fin och ung och trevlig och glad och duktig kollega som du!! Jag har ju mossat med "gamlingarna" i nio år nu på egen hand.
Helena: Jo vardagen är verkligen en sån där sak som man glömmer att uppskatta. För hur mycket planer man än lägger upp går de ändå alltid åt skogen och man hamnar i en (efteråt) dråplig/komisk situation. Leve Real Life Piteå!
Anna: Hmmm... fräsch vet jag inte direkt. Med rinnande röd näsa och hängande ögonlock kände jag mig inte direkt på plussidan... haha... men tack för försöket! Vi menstruerande måste ju hålla ihop!! :-D Kram på dig och trevlig helg!
Skicka en kommentar