Sådärja. Nu har jag hunnit med både att umgås med hela släkten därhemma, att äta för två eller tre och att få lite härlig mjölkstockning och hög feber. Det mesta juliga avklarat alltså. Hade middag med mammas sida av släkten och kände sen att bröstet började ömma (trots att ingen av dem är särskilt våldsam) och sen bröt infektionsdelen av det hela ut. M fick sköta all sorts ruljans här hemma och det var nog med viss lättnad som jag vaknade till liv igen just innan jul och kunde hjälpa till lite med manövreringen av hushåll och två småbarn för att tillsammans precis hinna sjösätta julaftonens proteinfrossa. Och paketinslagningen av de få paket vi handlat i år. Tack och lov så köper vi inga vuxenpresenter i familjen längre så jag behövde inte brottas i alltför många affärer dan innan Dan.
Av tomten, som visst var särskilt snäll i år, fick jag ändå ett fint rött underställ, PRECIS ett sånt som jag behövt så länge och tänka sig - det låg i precis ett sånt paket som jag minns att jag själv slagit in i fint stjärnpapper för en dag sen eller så. Tack tomten! I övrigt tackar jag tomten för mina två finfina barn och finfina pappan till mina finfina barn för en skön första tid i hemmet, som trots bröstklumpssjuka varit så bra och mysig som man bara kan drömma om som trött, men oerhört lycklig, tvåbarnsmamma!
Så här fina är mina utlovade finfinaste som jag nästan pussar sönder så fort jag får chansen (som med en av dem inte är särskilt ofta då ordet NEJ är det mest välanvända, nästan söndernötta, som finns i det här huset sedan en viss tid tillbaka). Pussungar!
2 kommentarer:
Men!!! Han var väl ändå för fin!!! Ja, hon också så klart, men det visste vi ju redan. :-)
Skönt att brösten lugnat ned sig så att vi kanske kan komma och hälsa på någon gång inom en inte allt för avlägsen framtid. Kram på er!
Jaa... han är precis sådär fin som jag minns att T var - trots att jag i efterhand kan se att hon nog blev finare med tiden...
Lugna bröst och gott om kaffe. Kom när ni vill! Kram tillbaka!
Skicka en kommentar