Mycket trots nu. Arg gråt, ingen får titta, svarta ögon och impulsen att slå får ständigt hållas tillbaka. Gnäll och gråt har agerat ständiga nötningar på mammatålamodet. Överhuvudtaget så tycker jag att hon inte är sig riktigt lik. Känslig och gråter lätt då hon i vanliga fall inte skulle ha reagerat alls och bara gått vidare. Ganska mammig också (för första gången i sitt liv...) och vill gärna "sitta knät" eller bara "mysa hos mamma". Det känns som att förkylningar blandat med magsjuka har tagit ut sin rätt och sugit musten ur lilla tjejen. Kläderna faller av och kinderna är lite blåvita, tröttheten spökar om det leks för länge. Så idag bestämde jag mig för att kolla om det kanske rör sig om någon infektion som ligger kvar i kroppen som hon inte blir av med och som måste medicineras bort. Det blev därför ett morgonbesök på VC, där vi också kollade lillkillens 2-månadersrosslande, och sen en sväng på öppna förskolan för lek med kär vän. Vid hemkomst stupade båda och ligger nu ute i tråkiga isvinden och sussar sött.
Nu vill vi minsann ha sol och glada, energifyllda barn på uteäventyr igen! Det gråa, sega innelivet är inget för oss och äter upp mitt tålamod, en stor tugga i taget.
2 kommentarer:
Mmm. Jag känner igen det där. Det är som om det river och sliter i kroppen på de små. E var så där i samma ålder och jag upplevde det lite som om det var språket som fattades. Han ville så mycket och behövde bli förstådd men hade inte orden att uttrycka sig med. Han som aldrig hade slagits förr blev plötsligt som en annan. Nu när han är fyra år och har ett fantastiskt språk kan det nästan låsa sig för honom när han blir upprörd och vill ha någonting sagt. Då blir det också tårar och allt är orättvist.
Man får krama mycket och prata i lugn ton = ) Ha det bra!
Kram M
Livet...
Hoppas att ni får vara friska nu ett tag så att lillkroppen får fokusera på trotskontroll i stället för baciller.
Kram!
Skicka en kommentar