För nån månad sen flyttade två okända män (pojkar?) in till oss. T leker, och pratar, hemskt mycket och ofta med sin vän Kamip. Roman brukar också vara med. Ibland som mamma, ibland som annan pojke. Tredje viktiga är Kenta Kanin. Som såklart är en hon och som helst bara vill bli nerbäddad i sin loppisfyndade säng.
Allt medan M hasar omkring och äter på sladdar mellan för- och eftermiddagssovet. Vi har det ganska mysigt med varandra allihop.
4 kommentarer:
Hahaha! Det är så kul med låtsaskompisar! Vi har tre... Dotta, Kaxa och Pissi!
Hoppas att du har det bra på dina stället och att vi snart ses!
Det låter helt underbart!
Mina barn har lika dålig fantasi som jag. Inga låtsasvänner här inte. Men det låter som rätt trevligt folk att ha hos sig.
Soffan: Det är dökul! Dialogerna hon för får mig att häpna och gapskratta om vartannat. Vart kommer all fantasi ifrån?
Anna: Det är det! Vardagen kan verkligen vara guldkantad om man bara ser det! Fina fina barn!
M: Joda. Man är aldrig ensam. Jag tycker dock att det ibland är lite väl många att hålla reda på då namn tillkommer och dras bort om vartannat. Vore skönt med en liten kärnfamilj under de mest hjärntrötta dagarna... ;-)
Skicka en kommentar