...blir man helt tokig av vatten och badar i 4-gradigt vatten lika gärna som i 34. Huvudet först i vattenrutschkanan och dyk från kanten tills någon säger stopp.
Lekparkens sandlåda är kul men uppåner i vilken rutschkana som helst slår den med hästlängder. Klättra upp, åka ner - i timmar. Öppna förskolan är idealet.
Bilkörandet finns tydligen i avlägsna gener och det brummas och åks runt med alla möjliga fordon, "O":as, "A":as och "Titta!":s när motorcyklar, traktorer och lastbilar åker förbi. Huvudet vänds efter höga motorljud coh stannar så - länge.
Barnvagnen är med på mången promenad ute på gården, så också skottkärran och lära-gå vagnen. Runt, runt, helst med Batman-foppatofflorna på. Inte för märkets skull men de ska tydligen på direkt efter sömn för en behaglig (?) runda.
Sjunger man melodin till Blinka lilla så att man lätt kan känna igen den, helt utan ord förstås, men ändå. Sjunger gärna i alla sammanhang och när gnället smyger på är det bara att ta ton.
Spexar man och charmar och busar med storasyster tills man nästan storknar av skratt och lockar alla andra att göra detsamma. Spänner sig exempelvis allt man kan vid maten, blir alldeles knallröd i ansiktet och gapskrattar sen med resten av familjen. Gör miner och flirtar så att alla blir glada.
Är man totalt ointresserad av tv, älskar att sjunga och vara ute och smiter ut i pyjamas så fort dörren öppnas på morgonen. Klättrar nerför brotrappen, går på promenad till närmaste vattenpöl och plaskar för allt vad tygen håller. Kommer någon efter blir det höga växeln och snabba ben som försvinner ur synfält alldeles för snabbt!
Äter man som en häst, gillar det mesta, men helst frukt, macka och den ständige följeslagaren vattenflaskan som alltid hänger med i någon mungipa.
Sover man fortfarande inom loppet av två minuter efter läggning helt utan krusiduller men vägrar fortfarande vagn utomhus på middagsvilan.
Kan man säga vov-vov, mamma, pappa, tata/vava, titta, åOh samt nicka och skaka på huvudet. Lätt att göra sig förstådd med världens tydligaste kroppsspråk och en hel del humör.
Hundar är bäst, men snäppet bättre är deras välfyllda vattenskålar som siktats in redan innan man kommit fram till hundens hus.
Är man hela familjens allra finaste, mest älskade lille charmtrollskille. ♥♥♥
2 kommentarer:
Så fint! Nu när jag själv är mitt uppe i allt jag tänker och känner med barnen tänker jag ofta att det här kommer jag aldrig att glömma. Så jämför jag med storebror och tycker det är hemskt så många detaljer som fallit i glömska. Jag tänker på den där vackra sången i Mamma Mia: sometimes I wish that I could freeze the picture... Helgkramar till er!
Ja men precis så är det ju. Jag måste ge mig själv en käftsmäll då och då för att ta tag i att skriva ner saker som jag vill minnas. Vad vi har pysslat med på föräldraledigheten, vad barnen säger och hur de är som småmänniskor. Ja, sånt där viktigt som jag vill minnas men VET att jag inte kommer att göra om jag inte skriver ner det...
Det värsta är nog ändå att barn nr.2 hamnar mycket mer i glömskans skugga än nr.1. Så mycket mer text finns redan och jag måste skärpa mig lite för att väga upp! ;)
Kram tillbaks! Hoppas ni haft det ljuvligt i helgen!
Skicka en kommentar