Sex mått senare står jag nu här som:
VINNARE!
TJOHOO! Minus 22 cm på 10 veckor. Kanske inte världsbäst men ändå lite pepp inför en fortsättning. (Att jag bara vann med 3 cm och faktiskt förlorade halvtidstävlingen är väl överflödigt att nämna, va!?)
Faktiskt är det ju så töntigt att vi båda blev vinnare för tusan vad många centimeter vi förlorat tillsammans! Tid att fira! Kanske med mousserande och choklad med lingon. Kändes superlyxigt och lagomt falla-i-gropen-farligt.
Ny utmaning: Hålla taget. Minst 10 cm till fram till jul. Nån som fixar samma?
3 kommentarer:
Duktigt jobbat! Och det syns faktiskt på dig!
Ha en trevlig, aktiv och sund helg! Kram.
Ja, men visst!? ;)
Själv tycker jag inte att det syns men jag känner ju att kläderna har blivit skönare så något måste ju helt klart ha hänt!
Aktiv helg? Sådär. Blev dunderförkyld och i och med att lördagsspinningen så utgick i morse och vi bara slappar hemma så är jag inte annat än sugen...
Hoppas magsjukan släppt taget om er! Ses utvilade inom kort!
Jag har ingen aning om vem du är, men jag känner ändå att jag skulle vilja skriva något (även om det kanske inte är riktat till dig som person).
Alla som har vikttävlingar/måttävlingar skrämmer mig. Lyckan efter de första centimeterna känns bra, lyckan efter de andra bortblåsta centimeterna känns ännu bättre. Det är lätt att det blir en tredje gång, en fjärde gång och så kan det hålla på. Du är förmodligen inte lika dum som jag är/har varit, men jag hoppas att du tänker på vad som gör dig lycklig. Livet handlar inte om siffror. Det handlar om så mycket mer vilket jag tror du redan vet.
Det är lättare än man tror att fastna i tankesättet "bara lite till och sen är det bra". Men man vill alltid ge lite till.
Jag hoppas att tävlingsmänniskan i dig inte tar över helt och att du är klok nog att inse när det räcker. När det hälsosamma övergår till att bli ohälsosamt.
Jag är inte klok nog. Tyvärr. Det känns som att det inte finns något slut för mig nu. Jag satte upp målvikter och då var jag ju tvungen att klara dom också. Jag gör allt för att klara dem. Jag har också ett mål fram till jul, ett inte helt hälsosamt mål. Men tävlingsmänniskan i mig vill klara det ändå. Jag är envis som en gammal get och jag tänker inte ge mig. Oavsett konsekvenserna.
Okej, jag vet att det inte riktigt är detta ditt inlägg handlar om men jag kände mig tvungen att skriva.
Glöm aldrig bort vad som är bäst för dig!
Skicka en kommentar