Surfar runt lite på diverse bloggar och tycker redan skönja en viss julklappshets. Jag tänker ibland att jag kanske är lite för hård mot människor omkring oss som står nära och älskar våra barn (inklusive oss själva) då jag med bestämdhet stått fast vid: MAX ETT PAKET per barn trots att de så gärna vill köpa flera. Många andra olikheter i tänk och handling vad gäller barnen kan jag blunda för men det här har jag alltid (om nu 4 år kan räknas som alltid...) stått fast vid.
Jag tycker att barnen knappt kan greppa mängden nya grejer trots att de bara får en av oss var och fixar knappt att tänka på det osunda antal klappar medelsvensson trycker på sina barn i juletid. För att vi vill såklart; för att vi kan och unnar dem "det bästa" men inte desto mindre vrickat.
Tanken på att barn på andra platser på jorden inte har mat och vatten eller penna och papper samtidigt som vi skapar otacksamma materialistiska monster som får så många presenter att de knappt orkar öppna alla blir på något vis extra jobbig så här års.
Jag mår lite illa över hur orättvis världen kan vara och utmanar alla att köpa färre klappar i år och i stället lägga, åtminstone en del av, pengarna på andras, mer behövande underbara barn! Gott julsinne på er!
Bild: UNICEF
4 kommentarer:
Oj så sant! Det är sinnessjukt.
Så sant som det är sagt (skrivet)
Skönt att höra att nån annan tänker så här. Jag (vi) klarade av att hålla nere mängden paket första året med äldsta dottern. Men sen orkade jag inte uppfattas som present-rigid nåt mer, så det blev frisläppt. Dock endast gällande andra. Vi köper julklapp var till våra barn. That´s it. Jag vill VERKLIGEN att julen ska stå för nåt helt annat än paketöppning.
Hej!
Tack för din underbara bloggpost och för att du är med oss i kampen för varenda unge. Vi blir så glada!
Ps. Passar på att tipsa om vårt lilla nätverk bloggare för varenda unge. Kravlöst med viktigt. Kika gärna in på sidan!
Skicka en kommentar