Känner mig aningens pånyttfödd efter helkväll med bästa vännerna från förr. Var så trött, så trött efter ännu en för lång dag med för tjocka jobbhögar och då jag hoppade på trogna gamla Bettan och trampade iväg till andra sidan stan trodde jag nästan att jag skulle somna cyklandes. Efter en stunds mat och prat kryddade med diskussionskort och obegripliga sanningar kom energin tillbaka och jag kunde cykla hem vid halv två, betydligt piggare än när jag kom bort. Fint med vänner som trots många års parallella spår och helt olika livscirklar fortsätter vara nära och stimulera såväl sinne som skratt- och gråtnerv.
Vissa människor och deras omstridda handlingar och ord upphör dock aldrig att förvåna, förpesta och förbanna mig. Man tror att människan styrs av sunt förnuft och någon sorts empatisk förmåga men får gång på gång bevis för att så inte är fallet. Tråkigt. Extra tråkigt då någon nära drabbas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar