Stopp i nagens lamm!

Lillebror har börjat vara nästan treåring. Han är strålande glad ena stunden, citronsur den nästa. Kniper ihop lillmunnen till en argsymbol och tittar demonstrativt ner i backen. Skriker till lite då och då och härmar någon moralisk ramsa som i vanliga fall nog kommer från min mun. Han blir oerhört förnärmad om någon säger till honom på skarpen, mer när utomstående gör det förstås, men också om vi låter lite hårda och gråter då högt och länge. Nyttigt.

Han älskar att hjälpa till med att bära, fixa, hämta, ställa undan. Helst kroppsarbete som att kasta ved, bära brädor eller köra bort skräp.

Orden och uttrycken rinner och bubblar över nu. Oftast blir det rätt men ganska ofta fel också. Prepositionen i används till allt "Titta på mig! Jag ligger i kudden.", r blir l "jag sågde fyla vattenskotlal i vattnet!" och sångtitlar blir till egna slutsatser "Lullen" - Vyssan Lull, "Stlålal" - Det strålar en stjärna osv.

Storasyster är såklart fortfarande bäst och med stigande ålder leker de mer och mer, bättre och bättre med varann och busar och skrattar som tokar när de inte retas och är arga på den andre. Det är fint att se dem tillsammans, mer så än vad jag kunnat tro. Han spexar och skämtar och får oss alla att skratta, till och med när storasyster håller på bli arg kan hon avledas och börja skratta i stället. Otänkbart för ett halvår sen.

Storasyster är för övrigt också i mycket god form just nu (förutom att hon alltid vill ha mer, ingenting räcker; mer glass, längre hos kompis, fler vattenballonger, mer tid i vattnet) och är sällan vansinnesarg längre. Något jag knappt vågar andas högt om för jag vet ju hur det har gått förut. Under senaste dagarnas värmebölja så har det kommit ett par utbrott i storleksordning större men nu kan hon lugna sig lite fortare och inse att förlåt och kramar faktiskt hjälper efteråt. Fortfarande mycket "Stopp i nagens lamm!" alltså (Ms egna polistolkning) men det är betydligt mer lättlevt hemma hos oss just nu!