Resultat.

Jag och en kär vän har tävlat lite. På grund av svagheter i karaktären håller mina kroppsuppstramningsförsök ungefär så länge som den första motivationskurvan, dvs 3 veckor. Alltså måste jag hitta andra sätt. Sätt som exempelvis tilltalar tävlingsmänniskan i mig. Det resulterade, för 10 veckor sen, i en måttävling. Sex olika mått på sex olika, väl vadderade kroppsdelar. I dag var slutdatum och dags för ett utrullat måttband, faktiskt med ett och annat fjärilsfladder i magen. Det kändes som att jag förlorat med hästlängder och sånt är ju INTE kul.
Sex mått senare står jag nu här som:

VINNARE!

TJOHOO! Minus 22 cm på 10 veckor. Kanske inte världsbäst men ändå lite pepp inför en fortsättning. (Att jag bara vann med 3 cm och faktiskt förlorade halvtidstävlingen är väl överflödigt att nämna, va!?)

Faktiskt är det ju så töntigt att vi båda blev vinnare för tusan vad många centimeter vi förlorat tillsammans! Tid att fira! Kanske med mousserande och choklad med lingon. Kändes superlyxigt och lagomt falla-i-gropen-farligt.

Ny utmaning: Hålla taget. Minst 10 cm till fram till jul. Nån som fixar samma?

Konflikthantering 120p.

Efter en eftermiddagsfight som slutade med att ögonen rullade i sina hålor, de ihållande "fula, dumma, äckliga"-skriken spräckte både trumhinnor och röstresurser, tårarna och näsblodet stripade ner håret och personen där inuti var helt okontaktbar så somnade vårt arga lilla barn i soffan klockan 17 med ångest. Stackars, stackars ursinniga flicka (och till viss del också hennes mamma).
Nu börjar det vara dags för nästa fas tycker vi som är trötta på att bevittna och försöka hantera dessa våndor trots att det verkar i det närmaste lönlöst.

Då

Lyssnar på Bo Kaspers och blir bitterljuvt nostalgisk.
Så många tankar ofta tänkta. Alltid lika virvlande.
Ett liv sedan. Alldeles nyss.
Livet. Annorlunda.

Dagens viktigaste lektioner

Vid frukosten i morse gick jag i väg för att borsta tänderna och hör följande dialog utspelas vid köksbordet (helt omotiverat, ur tomma intet):
-M! När du är 18 år får du köra bil!
-Biiii. (ett försök att säga bil med överlycklig röst)
Nära nu.

Lillebror har varit lite ur form i dag och gråtit och bråkat om det mesta. Viljan växer och frustrationen över att inte göra sig helt förstådd i alla lägen tar ut sin rätt. Ville ha allt möjligt innan middagen och jag sa nej. Särskilt jobbigt blev det när han inte fick "gogi" (= godis som i hans fall innebär en Läkerol/Extra sugtablett). Storasyster kommer för att trösta och ge uthållighet tills på lördag och säger med mjuk röst:
-Men M, du får ju godis i morgon, nästa vecka, efter söndag. Eller ja, halstablett.

Svårt det där med tidsbegrepp trots att de börjar falla på plats. Vissa tider sitter (t ex. klockan sex = Bolibompa och halv åtta = morgonavfärd), greppar "en timme" och "fem minuter" och oftast veckodagarna. Räknar till tjugotio och vet att man måste vänta ganska många dagar tills "tre veckor" har gått och man får åka på härlig Stockholmstripp i flygplan.

Känns nära till hon knäckt läskoden vilket är helt fantastiskt då vi själva inte engagerat oss i in/utlärningen av bokstäverna. Vanligast just nu är "Äpple börjar med Ä", "S som Soffa" osv in absurdum. "Läste"(?) häromdagen vem som ringde på min mobil "Står det L... där?" och är så nära att börja ljuda ihop orden. Fascinerande att se hela bokstavspusslet falla på plats.

Själv försöker jag göra en helomvändning och ta mig ut ur mönstret med bråk och konflikter här hemma och jag vet inte om idag var en bra dag men vi har haft det ovanligt lugnt och harmoniskt. Vi fortsätter så och ser fram emot en skön helg med surströmming och en hemvändande lillebror. Bra så. Trevlig helg!

I fas.

Livet känns, precis som den nya känslan på pilatesbollen, balanserat just nu. Jag hinner med min familj, jag hinner med mitt jobb, jag hinner träna och jag hinner faktiskt umgås lite då och då också. Tiden vid datorn har dock drastiskt förminskats vilket känns sådär då tanken att föreviga mina ljuvliga, jobbiga barns o/roligheter får stora, kronologiska luckor.

Mycket händer. Livet som gräsänka fortsätter, högst ofrivilligt, och pressar tålamodet till dess yttersta gränser minst en gång om dagen. Det stora testet av gränser ökar i stället för att snällt avta och med en lillebror som härmar allt vad storasyster gör blir känslan av otillräcklighet ofta dubbel. Varje dag efter förskolehämtning kraschar orken i cykelvagnen på vägen hem och skrik och gråt kännetecknar dagarna innan middag. Försöker se på det med distans i stället för att skrika mig hes, ibland går det bra, ofta inte. Sover tack och lov bättre och orkar utstå lite mer nu än för bara en månad sen. Dumma, äckliga känns vanligast just nu. Men också älskade. O kluvna föräldraskap!

Fina, lekande busbarn är planen för i morgon då vi ska på cykelutflykt till polisen, baka fika inför stundande kalas och fira finaste morfar med familjefest. Och tiden, den går.

Nöjd med allt som livet ger.

Som vanligt då jobbet börjat om på riktigt efter ledighet så försvinner tiden i svarta hål. Mycket bra, roligt och behövligt för välbefinnandet pågår.
Cyklar till jobbet, fortsätter löpa i skogen tills efter nästa gräsänkevecka då det äntligen blir nytt träningskort och ny muskelaktivitet igen, långpromenerar och äter bra (som i nyttigt, inte mycket...). Har tagit tag i mina, icke-existerande/negativa sömnvanor och kraschar mina negativa betingningar med hammarformad sovvilja. Det går över förväntan och jag känner mig stolt över den positiva viljekraft jag bevisat för mig själv att jag faktiskt kan uträtta riktigt överraskande saker med. Tålamodet kommer nog tillbaka, med utsövda tiden, så smått det också. Hoppet lever.

Barnen har blivit stora höstkindade förskolevarelser som gillar sina nya dagssysselsättningar. Att lämna storasyster efter lillebror visade sig vara det magiska tricket som fick lillebror att vinka glatt i dörren i stället för att klamra sig fast och gråta. Storasyster testar vidare och orsakar minst en daglig gallfeber men är ändå övervägande, pratsamt intressant. I stunder exemplarisk och då njuter jag och tänker att hon nog måste vara min ändå! ;)
En dag i veckan då vi (som vanligt) hade bråttom i väg för att lämna, i cykelvagn, på dagis hann vi bråka om frukost - inte hemma, på dagis, påklädning - inte ärmlös, utan strumpbyxor på hösten, lillebror - inte slå i ansiktet när man går förbi, inte borsta håret, inte borsta tänderna, inte kissa. I väntan på rumpparkering i vagnen kom hon på att höstlöven ju var SÅ vackra och att hon bara MÅSTE plocka ett av varje färg innan vi åker. Jag försöker skynda på och säger:
- Du kan väl kolla på dagis, de är ute när vi kommer, där finns säkert fler...
- Men mamma! Där finns ju bara barrträd!
Eh?? Nyss fanns ju bara träd. Hinner inte med, hinner inte med. Snacka om lost in time och förklaring till living-on-the-edge-beteende. Det går fort nu, alldeles för fort nu.

I övrigt är det skönt att jobba mer och ha ett vidare helhetsintryck. Mindre stressigt och mer tid att inse vilket roligt jobb jag faktiskt har. Lite att utveckla för den ultimata tjänsten, men bra, kul och stimulerande. Många idéer att förverkliga under året. Jag cykelfilosoferar ofta på väg hem och känner mig glad över världsbästa kollegorna och annat fint folk jag träffar i närmaste jobbmiljön. Halleluja.

Loppisdag med tvist

Dagens fynd i Badhusparken gjorde att hela dagen fick lite av ett gyllene skimmer över sig, jag fick tag på i stort sett allt jag tänkt att jag borde investera i inför hösten. Måste få ner på lista för att påminna världen om hur bra loppis är! För blotta 400:- fick jag tag på:

* Sprillans nya täckbyxor och galonbyxor
* PoP skaljacka, som ny
* Kuoma vinterkängor
* Två klänningar, av bättre märke
* CeBe skoterhjälm med glasögon
* Två varma täckmössor
* En stor lastbil och tio stora dinosaurier till nya sandlådan
* En tramptraktor med släp
* Dagisväska
* Sex par byxor; fin- samt dagisvarianter
* En kofta
* Höst/Vårkängor och grövre gympadojjor
* Barnskridskor
* Fem Bamse-tidningar som ny billektyr

Efter denna shoppingadrenalinens kickstart på dagen åkte vi inlands i hettan och fick återigen fylla vårt släp med nykapad ved och en heldagsutfodring. Känns lyxigt med snabbsovande barn, en springtur i solvarma skogen och en man som dyker på golvvärmeinstallation medan jag sorterar resten av det nya arbetsrumsinnehållet. Dessutom hann jag slumra till på soffan innan middagen. Att ligga i ett rum utan stökande barn och drömma bullerfritt i en timme kändes den där stunden som rent paradis.

♥Mac

Ryggen knäckt av igår sandlådesandsskottning och idag trädbortforsling men ALLTSå så bra det blev! Nu har vi ny gård och nya visioner. Kanske klättrar bastu aningen högre på prioriteringslistan. Jag längtar så gudilådan mycket efter värmefyllda kvällar och bad i kallt vatten. Världens bästa.

Nu jäsikens kommer snart nya datorn. Då blir det bilder av. Fina, sköna sommar! (Helst i veckan då vi varit hel familj i hela 9 dagar - snälla Kiruna, var färdig med min man snart!)

På dagens agenda

Sandlådebygge under tallarna medan spacklet torkar i blivande arbetsrummet.
Grillade hamburgare på elden i blåsten.
Det var väl ungefär så långt vi kommit.
Och så undrar vi var man får tag på bra sandlådesand. Var får man tag på bra sandlådesand?

Vi utvecklas

Lillkillen
Kan inte gå, springer överallt. Vägrar oftast middagsvilan. Busar och skrattar, häller vatten på kläderna flera gånger om dagen - satte sig i dag i poolen med kläder och skor på. Hämtar skor och vill ut så fort vi är inne. Har kort stubin och blir vansinnigt arg om det går honom emot. Gnäller när vi inte förstår och vill upp i famnen. Vill åka bil och läsa om alla fordon i böcker. Vroomar och tutar och skorrar mest hela tiden. (Har tydligen nån sorts pojkgen som helt klart saknas i det andra barnet.)
Ordförrådet fullkomligen exploderar av nytillskott. Viktiga just nu:
bam - banan, äppe - äpple, gacka - macka, kAka, gass - glass, gicka - dricka (vatten), ki-i - kiwi
onta - onsdag & storasyster, tn-ta - storasyster, faffa, famo, offa/moffa, m-m, oIj
tick-tack - klocka, pampa - lampa, tn-tut - tittut, ding dång - dörrklocksringsugen, gung-gung/gunGa, giisa - grisa, bajs/bajt/tapt - bajs (och majs), kisch - kiss
och förstås favoriterna: titta! dä! den! taack! wow!
Vill alltid samma som storasyster och härmar systematiskt allt hon säger och gör. Bra på att lyssna på nej och får inte, blir lite ledsen/skamsen när vi säger till på skarpen. Gillar pussar och att springa vilt i cirklar.

Stortjejen:
Är helt klart i en "utvecklande" period just nu. Så fort jag yttrade orden "mer harmoniskt hemma" så drog trots deluxe igång. Nu testas varenda liten gräns igen, hon drömmer mardrömmar och är tillbaka i vanan att, framåt morgontimmarna, sova i vår säng trots att hon mest sparkas och ber oss att sluta andas på henne. Hon kan inte hålla sig från att fråga varje fråga minst 100 gånger i förhoppning att svaret blir annorlunda med uttröttningsmetoden och tjatar nästan sönder oss vissa dagar. Tack och lov att hon mellan varven är ljuvligt fin och smart och glad och rolig för majgosh vad det kan ta på. Smart och klurig i sina funderingar och formuleringar, glömmer aldrig minsta lilla löfte och är fortfarande lika sömnkänslig som när hon var liten. Blev arg på morfar häromdagen då han kallade henne Pruttan, fast det egentligen var bruttan. :) Vägrar alltsomoftast trosor för att hon "måste lufta snippan" alternativt tar av sig dem på väl valda ställen.
Har plötsligt blivit en liten våghals som gillar att gunga högt, klättra och annat okaraktäristiskt. Jag tackar studsmattan för hjälpen. Balans på beställning.

Mannen:
Har fått en veckas semester och utvecklar förmågan att göra saker snabbt, utan startsträcka, för SOM vi ligger efter efter en sommar med mestadels barnpassning på schemat. Sträck upp händerna i luften och skrik HALLELUJA!

Själv:
Utvecklar jag min förmåga att försöka få det att kännas som att jag semestrat och inte varit i någon enda konflikt i sommar. Laddar för kommande veckas inskolningar på en man hand. Njuter av att se saker hända och gillar hemmets utevrå mer än någonsin. Sover alldeles för lite och jobbar på en insomnarstrategi inför jobbstart.