Å andra sidan...

... så är alla jobbrelaterade högar med papper numer ett minne blott. Lite kämparglöd finns alltså kvar där inne nånstans under skumtomtevadden. Tjohoooooo! Känner studentkänsla och ett rungande fy fan vad jag är bra i hela bröstkorgen. Världen nästa!

Självkaraktär

Min gode chef tyckte att det var klokt av mig att jobba hemma i dag så då gjorde jag med glädje det. Tusan vad mycket jag hunnit uträtta på kort tid men ack så lätt det är att äta en saffransskorpa, två after eight och tre skumtomtar till efterrätt efter lunchen. Man kanske kan se det som uppvärmning inför julen. I fortsättningen satsar jag på nedkylning. Minus sjutton grader verkar som att någon tagit mig på orden.

Att född är... vänta nu... vem?

Storasyster i huset älskar att sjunga med. Hon lyssnar uppmärksamt på nya sånger några gånger och klämmer sedan i från tårna när hon tycker att hon kan hänga med. I kväll sjöng jag Nu tändas tusen juleljus och när vi kommer fram till hedrandet av Den Helige Guds Son och hans roll i hela den här julgrejen så hör jag hur hon tar i från tårna och skrålar: att född är Herren, Jesus Gris, vår frälsare och Gud. He, he. Det gäller att cementera de viktigaste små detaljerna i julens finstämda låttexter. Moahaha.

Jag som tyckte att förra årets Jesus Kvist var nog roligt. :D

Den sanna julandan

Surfar runt lite på diverse bloggar och tycker redan skönja en viss julklappshets. Jag tänker ibland att jag kanske är lite för hård mot människor omkring oss som står nära och älskar våra barn (inklusive oss själva) då jag med bestämdhet stått fast vid: MAX ETT PAKET per barn trots att de så gärna vill köpa flera. Många andra olikheter i tänk och handling vad gäller barnen kan jag blunda för men det här har jag alltid (om nu 4 år kan räknas som alltid...) stått fast vid.
Jag tycker att barnen knappt kan greppa mängden nya grejer trots att de bara får en av oss var och fixar knappt att tänka på det osunda antal klappar medelsvensson trycker på sina barn i juletid. För att vi vill såklart; för att vi kan och unnar dem "det bästa" men inte desto mindre vrickat.
Tanken på att barn på andra platser på jorden inte har mat och vatten eller penna och papper samtidigt som vi skapar otacksamma materialistiska monster som får så många presenter att de knappt orkar öppna alla blir på något vis extra jobbig så här års.

Jag mår lite illa över hur orättvis världen kan vara och utmanar alla att köpa färre klappar i år och i stället lägga, åtminstone en del av, pengarna på andras, mer behövande underbara barn! Gott julsinne på er!

Bild: UNICEF

Och så en viskning...

Vi har haft det lugnt och relativt konfliktfritt här hemma i några dagar nu. Vågar man hoppas?

Vintertrött

Mörkret påverkar som vanligt och gör att jag, mer eller mindre zombielik, vandrar omkring med släpande fötter och ögonlock. Vill helst sova mermermer. Varje morgon. En känsla som visst också drabbat 4-åringen i huset som vid läggning förkunnade att hon

"skulle sova tiotusen i morgon bitti, för jag har haft trött energi hela daaagen på förskolan i dag". ♥

Ungefär där är jag också. Letar redan febrilt efter tiotusen på väckarklockan som lovar pigga ögon och ben resten av vintern. Utan halsont tack, för nu är jag LESS på att inte kunna träna och få ny energi! Suck för mörkeromställningar.

Resultat.

Jag och en kär vän har tävlat lite. På grund av svagheter i karaktären håller mina kroppsuppstramningsförsök ungefär så länge som den första motivationskurvan, dvs 3 veckor. Alltså måste jag hitta andra sätt. Sätt som exempelvis tilltalar tävlingsmänniskan i mig. Det resulterade, för 10 veckor sen, i en måttävling. Sex olika mått på sex olika, väl vadderade kroppsdelar. I dag var slutdatum och dags för ett utrullat måttband, faktiskt med ett och annat fjärilsfladder i magen. Det kändes som att jag förlorat med hästlängder och sånt är ju INTE kul.
Sex mått senare står jag nu här som:

VINNARE!

TJOHOO! Minus 22 cm på 10 veckor. Kanske inte världsbäst men ändå lite pepp inför en fortsättning. (Att jag bara vann med 3 cm och faktiskt förlorade halvtidstävlingen är väl överflödigt att nämna, va!?)

Faktiskt är det ju så töntigt att vi båda blev vinnare för tusan vad många centimeter vi förlorat tillsammans! Tid att fira! Kanske med mousserande och choklad med lingon. Kändes superlyxigt och lagomt falla-i-gropen-farligt.

Ny utmaning: Hålla taget. Minst 10 cm till fram till jul. Nån som fixar samma?

Konflikthantering 120p.

Efter en eftermiddagsfight som slutade med att ögonen rullade i sina hålor, de ihållande "fula, dumma, äckliga"-skriken spräckte både trumhinnor och röstresurser, tårarna och näsblodet stripade ner håret och personen där inuti var helt okontaktbar så somnade vårt arga lilla barn i soffan klockan 17 med ångest. Stackars, stackars ursinniga flicka (och till viss del också hennes mamma).
Nu börjar det vara dags för nästa fas tycker vi som är trötta på att bevittna och försöka hantera dessa våndor trots att det verkar i det närmaste lönlöst.

Då

Lyssnar på Bo Kaspers och blir bitterljuvt nostalgisk.
Så många tankar ofta tänkta. Alltid lika virvlande.
Ett liv sedan. Alldeles nyss.
Livet. Annorlunda.

Dagens viktigaste lektioner

Vid frukosten i morse gick jag i väg för att borsta tänderna och hör följande dialog utspelas vid köksbordet (helt omotiverat, ur tomma intet):
-M! När du är 18 år får du köra bil!
-Biiii. (ett försök att säga bil med överlycklig röst)
Nära nu.

Lillebror har varit lite ur form i dag och gråtit och bråkat om det mesta. Viljan växer och frustrationen över att inte göra sig helt förstådd i alla lägen tar ut sin rätt. Ville ha allt möjligt innan middagen och jag sa nej. Särskilt jobbigt blev det när han inte fick "gogi" (= godis som i hans fall innebär en Läkerol/Extra sugtablett). Storasyster kommer för att trösta och ge uthållighet tills på lördag och säger med mjuk röst:
-Men M, du får ju godis i morgon, nästa vecka, efter söndag. Eller ja, halstablett.

Svårt det där med tidsbegrepp trots att de börjar falla på plats. Vissa tider sitter (t ex. klockan sex = Bolibompa och halv åtta = morgonavfärd), greppar "en timme" och "fem minuter" och oftast veckodagarna. Räknar till tjugotio och vet att man måste vänta ganska många dagar tills "tre veckor" har gått och man får åka på härlig Stockholmstripp i flygplan.

Känns nära till hon knäckt läskoden vilket är helt fantastiskt då vi själva inte engagerat oss i in/utlärningen av bokstäverna. Vanligast just nu är "Äpple börjar med Ä", "S som Soffa" osv in absurdum. "Läste"(?) häromdagen vem som ringde på min mobil "Står det L... där?" och är så nära att börja ljuda ihop orden. Fascinerande att se hela bokstavspusslet falla på plats.

Själv försöker jag göra en helomvändning och ta mig ut ur mönstret med bråk och konflikter här hemma och jag vet inte om idag var en bra dag men vi har haft det ovanligt lugnt och harmoniskt. Vi fortsätter så och ser fram emot en skön helg med surströmming och en hemvändande lillebror. Bra så. Trevlig helg!