Zwischzwisch

Tiden rusar och jag med den. Jobbet är hur roligt som helst, fritiden är hur rolig som helst, helgerna är hur roliga som helst; livet leker helt enkelt. I en rasande fart bara. Vet inte hur alla människor hinner med allt. Mitt huvud är alldeles fullt av saker och almanackan fullspäckad. Ofta med vardagssaker men ändock.

Veckan innan jobbstart och hela första veckan sov jag bara sån där ytlig sömn då det känns som att man varit vaken hela natten och man drömmer hejvilda drömmar. Inatt var första natten på två veckor som jag faktiskt kom in i en episod av drömfri djupsömn. Ljuvligt värre. Tänk vad man kan ta god sömn för given och hur oerhört saknad den är när den frånvarar. Livsviktig faktiskt. Jag hjärtar god, djup, svartmuskig nattssömn!

I övrigt är det mest vår nya tradition jag ser fram emot under de höstvackra jobbardagarna. Gemensamma familjemiddagen med kastad mat i alla skrymslen och vrår och den efterföljande prommisen innan Ts gonattande är verkligen en underbar företeelse och uppfinning! Ett sätt att fylla på energin efter dagens urtömning. För hoolabandoola så mycket det tar att planera, presentera, instruera, utföra, guida, hjälpa, stötta, åthuta, peppa, avsluta och följa upp. Det skönaste efter en sån dag är nog cykelturen hem då hjärnan hinner tömmas på ånga innan återföreningen med de mysiga tu som väntar här hemma. Och ÅH vad jag känner att jag började jobba i rättan tid. Kände mig (trots separationsångesten) en gnutta less på slutet och nu känner jag bara att allt är kul. Det är kul att cykla iväg på morgonen (om än lite morgontröttsamt), kul att vara där under dagen, kul att trampa hemåt igen och kul att dagarna går lika fort som förr fram till helgen!