Bortblåsta!

Jag vet inte vad som hänt med mina gamla ideal och viktiga åsikter om saker och dess ägare. Plötsligt är det som att de alla blåst bort i nåt tornadoliknande väderfenomen och jag inser gång på gång hur mycket jag ändrat mitt tänkande på, säg, bara 7 år.
Just nu är de bästa exemplen jag kan hala fram tagna från kvällens Idolhappening. Bara det liksom. Vilken Nybliven hade suttit hemma en fredagkväll för 7 år sen och sett på såna kommersiella konstgjordheter? Hade hon dessutom fnissat underhållet till Jihdes humorproffsiga stjärniögonblick och känt att Maries version av Weak såg till att ett par avsjungna trosor hamnade på ett tänkt rockergolv i vardagsrummet hade väl världen motsatt sig å det häftigaste. Lägg då till tårade ögon. Ok. De tårade ögonen hade nog varit lika verkliga för 7 år sen men ändå. Grejen.
I själ och hjärta ser jag Amanda som den stora vinnaren. Hon är ju bara så ljuvligt cool. Världsrungande sval och heshärlig ut i fingerspetsarna. Ändå sitter jag här och gråter med Marie och hennes helunderbara pappa som sitter i publiken och låter tårarna falla efter varje framträdande. Coola människor är helt enkelt inte coola längre. Människor som känner. Som visar. Och som skiter i vad andra tänker. Som är ödmjuka och lever sig in. Det mina vänner. Det är hippt det.