Onsdagen...

...är över. Tjohoo! En lång och intensiv jobbdag till ända och en första gråtkväll för lillflickan på typ ett halvår. Vi är så vana (och bortskämda!) med att vi bara brukar behöva säga godnatt, pussas lite, lägga henne i sängen, hon ligger och pratar och lallar lite för sig själv ett tag och så somnar hon med mjuka grodan i ett fast grepp under armen. Men icke idag. En viljornas kamp där det verkade som att något totalstörde sovförmågan men vi kunde inte för våra liv förstå VAD och fick därför ta till vagnen som sövarvapen idag. Så med grus stora som koblaffor i ögonen och brus högt som Kilimanjaro i öronen och hjärnan funderar jag nu på sängen som nästa alternativ. Så får det bli. Två dagar kvar till helg. God natt.