Folk har varnat och berättat skräckhistorier om dagisplatser (förlåt förskoleplatser!) flera mil bort. Nu känns det lite som att häxjakten var helt i onödan. Bara några veckor efter ansökan lämnats in rings vi nämligen upp för att bli erbjudna en plats i lilla byn där vi bor. Och nu känns det plötsligt enkelt. Nog för att jag hellre skulle vilja se henne på ett ställe där fröknarna faktiskt tycker att det är viktigt att vara ute med barnen men jag ska kanske glädja mig över att jag inte behöver åka en halvtimme extra på morgnarna till hösten. Jag är ju inte precis känd för att vara superpeppad på att gå upp tidigt.
Ska man vara nöjd eller kräva (ehrm. önska.) det bästa i dagisväg? Vad säger veteranerna?
Lite sen inskolning för min smak men annars känns det bra att veta att hon är räknad med i augusti! Stora, lilla tjejen!
5 kommentarer:
Jag tror att alla dagis är hyfsat bra (även om jag just nu är missnöjd med vårt... men det är en annan historia), och jag tror att det är en stor fördel att ha barnen på ett dagis nära hemmet så att de får kompisar som bor hyfsat nära dem själv. Då har man mycket gratis. Även om hon är liten nu och kompisfrågan inte är superaktuell just nu så växer de snabbare än man hinner med. Innan ni vet ordet av vill hon leka med kompisar hemma och då är det bra att känna barn och föräldrar runtomkring.
Kul att ni fått dagisplats! Ytterligare en milstolpe i föräldra-/barnlivet.
Nej, jag håller med om kompisaspekten på det hela men det finns ju två precis här. Därav dilemmat. Nära är toppen. Att vara ute mycket är ännu mer toppen. Men vad vet man - det är säkert hur bra som helst när hon väl börjar...
Ja, eller hur!? I morse när damen ringde kändes det precis som att det var en milstolpe på gång. Trodde inte att dagis kändes så faktiskt... man är visst nybörjare på alla barnauppfödarkänslor!
Hej på er! Och tack för senast!
Efter att hållit på med det här med dagis i drygt ett halvår så har jag kommit fram till att det enda som jag egentligen tycker är viktigt är att personalen är fin och att jag känner förtroende för dem. Resten tror jag löser sig... De flesta dagisbarn får nog sin beskärda del av uteaktiviteter i alla fall...
Så tänker jag... i alla fall... : )
På E:s förskola finns det en fröken som fryser och en som menar att det bara finns dåliga kläder (alltså inget dåligt väder). Därför beror det lite på vem som jobbar, men de är alltid ute en stund innan lunch. Hur är det på förskolan ni fått?
Den andra fröken som älskar att vara ute kan klä på alla själv på em och vara ute tills alla blir hämtade. Lyxigt att ha barnet påklätt när man kommer och hämtar, men alla håller kanske inte med mig?
Nej men! Har lilla tjejen blivit så stor? *gapar* Det var längesen jag kikade in här, märker jag.
Dagis! Spännande. :-)
Skicka en kommentar