Ganska ofta nuförtiden slår det mig hur stor vårt lilla människobarn har blivit. Anledningen till att hon plötsligt känns så stor diskuterades med söta, rara Soff och hennes li'l one på deras trevliga granskarvisit i helgen! Vi kom fram till att det nog beror på den genomfartsväg mot språket de befinner sig på just nu. Orden "sprudlar", det härmas vilt och både hon och vi kan göra oss förstådda mycket bättre än tidigare. Jag har såklart tänkt att "jag kommer att minnas vilka ord som kom nästan först" men det kommer jag i ärlighetens och insiktens namn inte alls att göra så nu kommer här dokumentation för framtida nostalgistunder.
De viktigaste orden i ett ett- och ett halvtårigt liv är:
gÅt-gröt dä! titta! mmm-mat kÅj-korv 'ta-hjärta jUs-ljus pall boll kott-kotte kottar bolja-blöja App-upp/ner gott tut bil ko't-kort tut-slut bohta-borta hejhej-hejdå tata-tack pippi-fågel och Pippi ajaj-nej, jag vill inte! (vid frustration) oj gut-gå ut
och så de gamla vanliga som jag skrev om sist (men inte hittar nu såklart så att jag kan länka dit. några från ovan + ALLA djurens läten tillhörde de första favoriterna!).
Fortfarande är humöret glödhett och nejskakningarna med det lilla blonda huvudet skulle inte kunna vara tydligare... (En riktig liten mini-me med andra ord.) Älskade arga mänskovalp.
2 kommentarer:
Villes absolut första ord fick vi vänta på länge. Det kom i höstas och var ordet "prutt-bajs"...
Jag kommer i morgon och photoshoppar med dig med min dator under armen! Vad snäll du är!
Hahaha. Pruttbajs hade varit sååå mycket roligare. Jag dör av humorslag! Mycket viktigt att kunna!
Hade förresten glömt att T också går omkring och säger pott så fort hon hör nån (prutt). Det går alltså inte att försöka smygfisa lite längre för då springer hon efter och ropar pott! i högan sky. Haha. Undrar varför pruttar är så roliga?
Skicka en kommentar