tisdag 13 maj 2008
Start och stopp
Har idag fått lite skön input och bekräftelse på att det där språket jag lärde mig en gång för länge sedan faktiskt sitter rätt så bra trots att jag aldrig hinner med att stimulera det så som jag egentligen skulle vilja. Den senare tanken får mig också att, återigen, längta och fundera på en vidareutveckling av mig själv och vad jag vill göra sen, då när jag blir stor och förståndig. Får väl gå och lägga mig och hoppas på den där ultimata självutvecklingsidén. Inte för att jag inte gjort det förr men jag får mina perioder då jag helt enkelt vill MER. Men vad?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag känner så väl igen mig i det du skriver om. Det är frustrerande! Nu som föräldraledig har jag svårare än någonsin att se mig själv i mitt yrke i 35 år till. Trettiofem år, utropstecken.
Det går bara inte. Tänker jag så får jag panik och dör. Jag kan inte jobba så länge på ett och samma ställe... Du tipsar om du kommer på Det Ultimata va!?
Skicka en kommentar